Sverige & Naziguldet

Naziguldet.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

germany-world-war-ii-reichsbank-gold-bullion-in-third-reich-boxes.jpg

"-Guldet kommer för all framtid vara besudlat av vårt samarbete med nazismen. Den historia Sverige idag så desperat försöker förneka"

Visste Du att Sverige, som ett av få länder, under hela kriget handlade med Nazityskland? 20% av all svensk handel var med Nazityskland - och detta mitt under brinnande krig! Vi sålde järnmalm, vapen och kullager som Hitler var beroende av i kriget. Och vi fick bra betalt. Betalt i guld! Guld nazisterna plundrat och stulit från judarna. Guld som innehöll nedsmälta klockor, ringar och andra smycken. Guld som även innehöll tandguld från ihjäl gasade judar nazisterna mördat i sina förintelseläger. Guld som än idag -med arbetarpartiets goda minne- ligger i den svenska Riksbankens hemliga kassavalv som en del av Sveriges guldreserv. Guld som aldrig går att tvätta rent från vårt orena samvete. Guld -för evigt- besudlat av Sveriges goda samarbete med nazisterna.

Lyssna:Naziguldet

00:00 / 1:02:22

Idag vet den lite mer allmänbildade svensken att det vi fick lära oss i skolan inte var den sanna historiebeskrivningen. Sverige var under kriget inget neutralt land som tog avstånd från Adolf Hitler och nazismen. Tvärtom! För vi var precis allt annat än just "neutrala". Är man "neutral" kan man inte hjälpa någon part eftersom man då inte längre är neutral. Och det var precis det Sverige gjorde! Redan långt innan andra världskriget bröt ut hjälpte vi, högst olagligt, återuppbygga Hitlers krigsmakt. Vi trotsade Versaillesfreden för att hjälpa Tyskland och exporterade mot alla internationella fredsavtal till exempel stridsflygplan (1) och stridsvagnar (2) till Hitler. Vi exporterade miljontals kullager (3) och all den järnmalm (4) Adolf Hitler var beroende av för att kunna bygga upp Europas största och modernaste krigsmakt som sedan möjliggjorde andra världskriget. Efter krigsutbrottet slutade alla Europas länder göra affärer med Nazityskland. Alla utom Italien, Schweiz och Sverige. Sverige ökade istället exporten av såväl kullager som järnmalm.

Vi hjälpte också Hitler aktivt i kriget mot USA, Storbritannien och Ryssland. Hitler fick t.ex. transportera över 2,1 miljoner soldater (5) och en hel krigsdivision (6) på sammanlagt 250 000 ton på våra neutrala järnvägar. Han fick också använda vårt järnvägsnät för att transportera hem skadade soldater (7) och nazisterna transporterade norska motståndsmän för avrättning via det svenska järnvägsnätet. I Luleå upprättades stora förrådsbyggnader (8) där Hitler fick ha enorma lager med 30 000 ton förnödenheter för kriget på Nordkalotten. Ute till havs hjälpte vi nazisterna lägga ut såväl minor i Östersjön som ubåtsnät i Öresund (9) samt tände upp fyrarna längs våra kuster för att nazisternas krigsfartyg lättare skulle kunna navigera nattetid och i luften upplät vi vårt luftrum för tyska kurirflygplan.

Listan på hur vi hjälpte Hitler och Nazityskland kan göras lång - alltför lång! Och vi blev följaktligen rikligt belönade för vår export av vapen, vår direkta och indirekta krigshjälp och för alla våra övriga tjänster till Nazityskland. Vi fick betalt i guld! Enorma mängder guld! Guld nazisterna stulit från judarna. Guld som även innehöll tandguld från ihjäl gasade judar ur de nazityska förintelselägren. Guld det styrande regeringspartiet efter kriget vägrade erkänna existerade. Stulet guld partiet -trots bevis- vägrade återlämna till sina rättmätiga ägare, trots löften om detta till segermakterna. Guld som än idag ligger inlåst långt in i Riksbankens hemliga underjordiska kassavalv som en del av Sveriges guldreserv. Guld som för alltid minner om Sveriges roll som en icke stridande part av Det Tredje Riket. Detta är berättelsen vi inte ska prata högt om för detta är berättelsen om det svenska naziguldet:

"Ariseringslagarna infördes även i Sverige under Per Albin Hanssons ledning"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Många tror att Förintelsen började när civila judar gasades till döds i avrättningsanläggningarna i Auschwitz, Treblinka eller Bergen-Belsen. Enlig samstämmiga uttalanden från historieexperter i ämnet började Förintelsen redan 1933 när Adolf Hitler kom till makten och införde de så kallade ariseringslagarna. Ariseringslagar som Sverige också delvis införde samt censurlagar för att förhindra negativa skriverier om Hitler, Nazityskland och nazismen.

Dessa ariseringslagar infördes i Sverige redan 1933 under Socialdemokraterna och Per Albin Hanssons ledning. De svenska ariseringslagarna förbjöd äktenskap med judar, förbjöd företag anställa judar eller att man gjorde affärer med judiska företag. Vid en vigsel skulle man kunna uppvisa bevis att man icke var av judisk börd i en s.k. arienförsäkran. Detta var lagar som såväl nationalsocialisten Adolf Hitler som socialdemokraten Per Albin Hansson införde i sina respektive länder.

Ariseringslagarna infördes i Sverige trots att inga tyska påtryckningar utfärdats eller något militärt hot ens förelåg från Hitler. Vi införde dem därför att regeringen helt enkelt hade ett så gott och vänskapligt samarbete med Tyskland redan sedan 1920-talet. Det var bara två punkter i de tyska ariseringslagarna som regeringen inte införde i Sverige; tvångsdeporteringar och massmord.

I Tyskland plundrades judarna på sina egendomar och rikedomar. Var det något

58d200255124c97d624b1d89_edited_edited.j

Sverige tog efter och införde många delar i de nazistiska, rasistiska och antisemitiska "ariseringslagarna".

Hitler snabbt behövde var det pengar och hårdvaluta. Att på rekordtid bygga upp världens största och modernaste krigsmakt kostar pengar. Att starta ett krig kostar ännu mer. Hitler behövde komma över ofantliga mängder hårdvaluta och detta fanns i judarnas guld. Ju närmare krigsutbrottet 1939 man kommer ju bryskare och omänskligare behandlas judarna. Alla deras värdesaker och rikedomar konfiskeras. Halsband, armband, ringar och klockor smälts ner till guldtackor eller till guldmynt, så kallade guldfloriner. Guldtackor och guldfloriner som blir betalning till de länder som hjälper Hitler i kriget. Främst handlar det om två länder: Schweiz och Sverige. Samtidigt som allt judiskt guld är rövat, stulit och nedsmält till guldtackor i ugnarna tänds helt andra ugnar upp. Krematorieugnarna i förintelselägren! För när man plundrat judarna på alla deras rikedomar och egendomar fanns ju bara en sak kvar att göra med dessa usla underlägsna vanarter till människor; göra sig av med dem en gång för alltid...

"Tandguld blev till guldtackor. Guldtackor blev till betalning. Betalning man var skyldig Sverige"

Under ett möte med SS-officeren Heinrich Himmler, propagandaministern Joseph Goebbels och andra högt uppsatta nazister den 12 december 1941, konstaterade Hitler att det nu var dags att utrota judarna en gång för alltid. I juni 1942 kom så order om "den slutliga lösningen" på judefrågan och därefter inleddes de systematiska massmorden på Europas judar i Auschwitz/ Birkenau och i andra förintelseläger runt om i Nazityskland. Planen var att hundratusentals judar skulle forslas till dessa läger i mindre grupper där de först skulle få duscha och avlusas innan de skulle bjudas på varm mat. När de nakna tvingades in i duschrummen låstes dörrarna men ur ventilerna kom inget vatten, istället kom en blå rök. En rök vi idag känner under namnet; Zyklon-B.

Sonderkommandot var namnet på de fångar som tvingades forsla bort liken efter avrättningarna. Efter varje gasning städade de tvångskommenderade fångarna bort avföring, urin och blod från väggarna som var tydliga spår från dödskampen. De släpade ut liken -ibland sina egna släktingar- och tog tillvara på allt: smycken, proteser, hud och hår. Vissa lik flåddes och huden blev till lampskärmar. Hår klipptes av och användes som isolermaterial i U-båtar eller skickades till Tyskland för att stoppas i kuddar och madrasser som sedan såldes till judiska ghetton. Två timmar efter en gasning var kammaren klar för nästa massavrättning.

En annan viktig uppgift Sonderkommandot hade var att dra ut allt tandguld ur

Sonderkommandot fick hjälpa fångarna in i gaskammaren och ta hand om liken efteråt samt dra ut allt tandguld innan liken brändes.

liken. Om någon SS-soldat upptäckte att någon ur gruppen missat en guldtand blev det hela gruppens tur att tvingas in i gaskammaren. Ett litet misstag betydde alltså en oundviklig död för hela gruppen. Efter "tandläkarbesöket" drogs liken iväg för att brännas. De högeffektiva krematorierna kunde undanröja upp till 4 700 människor per dygn. Idag har man räknat ut att dödsanläggningen Auschwitz/ Birkenau en utrotningskapacitet på 240 000 personer i månaden. Då ska vi komma ihåg att Auschwitz/ Birkenau bara var en av flera liknande utrotningsanläggningar.

Mängden av allt tandguld dokumenterades mycket noga men dokumenten förstördes våren 1945 när Röda Armen kom alltför nära Auschwitz och man insåg att kriget var förlorat. Idag vet vi inte den exakta mängd tandguld nazisterna kom över men vi vet att i princip alla tänder lagades med denna ädla metall vid tiden och att i princip alla vuxna hade lagningar. En samtida studie i Sverige1942 visade att 99,9% av alla värnpliktiga och 83% av alla 3-åriga barn i Sverige hade hål i tänderna. Multiplicera detta med 6 miljoner avrättade judar så förstår vi att det var enorma mängder guld nazisterna utvann ur de ihjäl gasade judarnas tänder. Tandguld som blev till guldtackor. Guldtackor som blev betalning. Betalning man var skyldig Sverige. Guld som hamnade i Sverige för vår rikliga export och goda samarbete med Hitler och nazisterna. Enorma mängder guld som än idag ligger i den svenska Riksbankens kassavalv med ett visst politiskt partis goda (?) minne...

"97% av allt bevismaterial var efter kriget plötsligt borta"

Innan tyskarna kapitulerade hann de se till att Sverige fick betalt. Den tyska villigheten att betala sin skuld in i det sista är en indikation på att man såg Sverige som en god vän och kumpan snarare än fiende och motståndare. Sverige tog väldigt lite av betalningen för den här handeln på kredit och utestående balanser betalades av innan kriget var över.

"Utestående balanser" betyder på ekonomiska att man betalar tillbaka det man är skyldig. Värdet av såväl den svenska importen från Nazityskland (som utgjordes bl.a. av koks och olja) som den svenska exporten till Nazityskland (som utgjordes bl.a. av kullager och järnmalm) ökade under krigsåren.

Sverige erhöll ett handelsöverskott under hela kriget i handeln med Nazityskland.

Handelsöverskott uppstår när man exporterar mer än man importerar. Kvittningen, som kallades clearing, avgjordes i guld. Så vad svenskarna än sålde eller gav till nazisterna var det mer värt än det tyskarna gav Sverige. Mellanskillnaden av det tyska underskottet fick Sverige alltså i guld av tyskarna.

Under kriget gick all utrikeshandel genom Riksbanken som hade full kontroll på förhandlingarna med andra länder. Varje transaktion skrevs upp på ett clearing-papper - ett kvitto. Varje kvitto förvarades i arkiv och antalet

Vigselringar tagna från fångar innan de avrättades i koncentrationslägret Buchenwald. De hittades efter befrielsen av amerikanska armésoldater i maj 1945.

transaktioner - alltså affärer - kunde mätas i hyllmeter. Clearing-pappren som registrerade handeln mellan Sverige och Nazityskland under kriget uppgick till 1800 hyllmeter. Det är 1,8 kilometer papper! När arkivet skulle granskas efter kriget kunde man bara hitta 54 hyllmeter.1,8 kilometer hyllmeter har reducerats till 54 meter, vilket innebär att 97% av allt bevismaterial hade censurerats. Det i sig är inte ett bevis. Det är bara ett 1756 hyllmeter långt bevisformat hål.

Riksbanken tog under kriget emot totalt 59.6 metriska ton monetärt guld från tyska Reichsbank. 20% av omsättningen av all svensk utrikeshandel under kriget var med Nazityskland. Inget annat land var i närheten av dessa siffror. I ljuset av att handeln med Nazityskland uppgick till 20% av Sveriges totala omsättning med utlandet blev vi just det ariska mini-EU Nazityskland ville skapa. Med sig själv i mitten och några få utvalda renrasiga ariska superstater vid sin sida, däribland Sverige. Resten av världen var tjänare eller slavar. Eller döda...

"Regeringen klargjorde att de var redo att återlämna guld som Tyskland plundrat...men..."

Under hela kriget hade de allierade med USA och Storbritannien i spetsen noga uppsikt över Sverige och vår goda handel med deras fiende - Nazityskland. Det så kallade Safehaven-spionaget mot Sverige var väl utbyggt av CIA:s föregångare OSS. Det hade gett de allierade en god uppfattning om omfattningen av svensk handel med Nazityskland, speciellt med avseende på järnmalm och kullager men även guld- och valutatransaktioner.

Den 8 maj 1945 kapitulerade Tyskland villkorslöst. Kriget i Europa är över. Från slutet av juli till början av augusti träffades Sovjetunionens diktator Josef Stalin, Storbritanniens premiärminister Winston Churchill och USA:s president Harry Truman i Potsdam utanför Berlin i vad som blivit känt som Potsdamkonferensen.

Den ledde i sin tur till dokument "Potsdamfördraget" som stipulerade hur Tyskland och alla dess tillgångar skulle fördelas, hur återuppbyggnaden av Europa skulle ske, att krigsförbrytare skulle dömas för brott mot mänskligheten och hur allt rövat judiskt guld skulle återlämnas eller återbetalas.

(USA, Storbritannien och Frankrike bildade i september 1946 även "The Tripartite Gold Commission" vars syfte var att återbörda stulet naziguld men där Sverige inte fanns med på kravlistan då vi redan gjort upp i Washington under sommaren.)

Emil Sandström, (1886-1962) chefen för Flyktkapitalbyrån, ansvarade efter kriget för avtalen om såväl det rövade guldet som Sveriges krigsskadestånd till segermakterna.

Emil_Sandström_(1886-1962)2_edited_edite

Socialdemokraterna, som nu sparkat ut de tre övriga partierna ur samlingsregeringen och ensamt återtagit makten, klargjorde direkt att de var redo att återlämna guld som Tyskland plundrat - men bara guld från ockuperade länder. Regeringen motsatte sig också att allt guld skulle återlämnas. Förhandlingarna mellan Sverige och segermakterna avslutades i Washington den 3 juli 1946, men slutgiltig överenskommelse fördröjdes av svenska UD.

Emil Sandström, chefen för Flyktkapitalbyrån - den myndighet som skulle spåra upp tyska och judiska tillgångar i Sverige- fick sköta grovgörat men i slutändan låg avgörandet och ansvaret hos den svenska regering efter kriget.

Som amerikanerna ser det hade Sverige gått med på att betala tillbaka allt rövat guld men USA och Sverige kom aldrig överens om vad definitionen "allt

rövat guld" innebar. Svenskarna hade dessutom fått till en deadline på när de som rånats senast kunde lämna in ett formellt krav på återbetalning. Återlämningen av stulet eller plundrat personguld som hade beskrivits i Washingtonavtalet visade sig vara lika krångligt att få till stånd som alla andra tyska och judiska tillgångar i Sverige. Svenskarna påstod att de inte ordentligt identifierat exakt vilket guld det rörde sig om. I huvudsak handlade det om stulet judiskt guld från två ockuperade länder; Belgien och Nederländerna.

"Bara den som inte har rent mjöl i påsen lämnar frivilligt tillbaka 7,3 ton guld"

Sverige fördröjde återbetalningen av guldet både till Belgien och Nederländerna medan de bekräftade tillförlitligheten i informationen som presenterats i kraven. Sverige ville helt plötsligt inte betala tillbaka det stulna guldet då man ansåg bevisningen för vag, så Sverige bestred en del av dessa krav.

Sverige pläderade för att en del av guldet hade förvärvats före den så kallade "Londondeklarationen" * 1943. Londondeklarationen var en skarp varning från de allierade länderna till alla de länder som fortfarande gjorde affärer med Nazityskland - däribland och kanske framförallt; Sverige. Alla länder som gjorde affärer med Nazityskland skulle straffas och få stå till svars för dessa affärer efter kriget. Sverige fick här ett gyllene tillfälle att göra avbön och ställa sig på de västliga demokratiernas sida mot Hitler och nazismen men Sverige tackade nej till erbjudandet. Man ville hellre fortsätta stå på Adolf Hitler och nazismens sida...

De allierade däremot hävdade med bestämdhet att Washingtonavtalet från juli 1946 tydligt fastställde att Sverige skulle återlämna allt rövat guld men svenska representanter vidhöll sin åsikt att överenskommelsen inte gällde guld som tagits emot innan Londondeklarationen 1943.

(* "Inter-Allied declaration against acts of dispossession committed in territories

Belgien krävde få tillbaka 571 av sina guldtackor och Nederländerna krävde tillbaka 722 guldtackor vilka hade en sammanlagd totalvikt på 15,9 ton - men Sverige vägrade!

under enemy occupation or control; establishment of Inter-Allied Sub-Committee on Acts of Dispossession")

Belgarna hade presenterat bevis med medföljande krav på 571 guldtackor vilket hade en sammanlagd vikt på 7 311 kg - alltså mer än 7,3 ton - guld som Sverige gick med på att betala men på villkor att Sverige fick gå igenom allt bevismaterial igen. Det skulle dröja till december 1949 innan Sverige till sist betalade Belgien. Då hade de 571 guldtackorna, två år tidigare, redan skeppats över till en gulddepå i New York i slutet av 1947. Överlämningen till Belgien skedde också under största möjliga inhemska tystnad. Allmänheten, dvs det svenska folket, skulle inget få veta, för bara den som inte har rent mjöl i påsen lämnar frivilligt tillbaka 7,3 ton guld man fått som betalning.

Nederländerna fick ännu större problem än belgarna med sitt guld de krävde få tillbaka. De hade också lämna in sin ansökan i tid och kom med krav på 722 guldtackor med en sammanlagt vikt av 8 606 kg -alltså mer än 8.6 ton- plundrat guld men Sverige vägrade återlämna deras guld. I december 1947 presenterade Nederländerna nya och mer detaljerade bevis för sitt guld men den svenska regeringen förklarade än en gång bevisen vaga och otillräckliga. Holländarna gav sig inte och 7 år senare, 1954, lyckas de få fram nya bevis för att åtminstone 1,3 miljoner guldfloriner som tidigare varit deras nu befann sig i den svenska riksbankens kassavalv.

"Man visste man gjorde fel men det fanns fanns ingen lag som förbjöd det"

Det går inte att lämna tillbaka en säck med 1,3 miljoner guldfloriner på ett löst och ledigt sätt. Det väger för mycket. Men det var inte primärt vikten som gjorde att Sverige högst motvilligt till slut kom dragandes med den tunga guldsäcken. I slutändan blev det en kompromiss.

Först 1955 -tio år efter krigets slut- överlämnade Sverige högst motvilligt 6 av de 8,6 ton guld till Nederländerna som Sverige hade handlat sig till med Hitler. Regeringen käbblade alltså med de stackars holländarna i över tio år för de ville ha tillbaka sitt stulna guld vilket regeringen tidigare dyrt och heligt lovat USA och Storbritannien att så skulle ske. Det guld man till 100% lovade segermakterna skulle återlämnas blev det till slut bara 73% som återlämnades. Resten, 27%, är fortfarande en del av vår guldreserv...

Eftersom det inte hade varit olagligt - utan bara omoraliskt- att ta emot stulet guld innan Londondeklarationen 1943 ville Sveriges regeringsparti inte betala tillbaka det guld som tagits emot innan 1943. Sverige bestred att det som skedde innan 1943 skulle ses som ett brott.

Det är antagligen också därför som det numera påstås att vi svängde från Nazityskland till de allierade 1943. Men det gjorde vi inte. Det var något som bestämdes först i Washington-avtalet 1946 när vi påtalade vår neutralitet.

Nulla poena sine lege

Sverige hävdade "köp i god tro" före 1943 och "inget straff utan lag" efter 1943, allt för att slippa lämna tillbaka stulet guld och därmed indirekt erkänna sin inblandning i kriget.

Om Sverige hade gått med på att lämna tillbaka allt guld, även det som vi tog emot innan Londondeklarationen 1943 hade det öppnat upp för stämningar längre bak i tiden. Vi riskerade att behöva betala tillbaka t.ex. Krügerlånet som Tyskland löste in i guld 1940. I värsta fall hade Sverige till och med kunnat bli stämda av tyska judar från så långt tillbaka som 1933, året när ariseringspolitiken började. Så varför ta risken?

Det finns nämligen en erkänd rättsprincip som på latin lyder "Nulla poena sine lege". På svenska blir det "Inget straff utan lag". Det är en grundläggande rättsprincip i alla rättsstater. Man ska inte kunna dömas om det inte finns någon lag som förbjuder det man gjort. När någon hävdar "Inget straff utan lag" går man fri från straff men man erkänner samtidigt sig skyldig. Det är nämligen det som "inget straff utan lag" innebär. Att man visste vad man gjorde men eftersom det inte finns någon lag som förbjöd det man gjort fanns det inget som hindrade personen från att utföra brottet och inget straff kunde således utmätas. Svenskarna hävdade med en dåres envishet "Inget straff utan lag" när det gällde kravet att återlämna det stulna guldet man mottog efter 1943! Man visste att man gjorde fel men man visste också att man aldrig skulle kunna straffas för det. Att hävda "Inget straff utan lag" är alltså ett underförstått erkännande.

"Nationalsocialister och Socialdemokrater i symbios, alla var inblandade och medvetna om det"

Allt det stulna guld man mottog innan 1943 hävdade man "köp i god tro", vilket betyder att du inte visste vad du gjorde. Den svenska förhandlingsstrategin var således dubbel. Dels att hävda "köp i god tro", och dels att hävda "Inget straff utan lag". Om båda var sanna skulle det nämligen innebära att du visste exakt vad du gjorde men att du inte visste att det var fel. Och enda sättet det skulle kunna vara sant på är om du har en helt annan etik och moral än andra. En där det är rätt att råna och mörda hundratusentals judar så länge slutresultatet är gott - i alla fall för dig själv.

Dag Hammarskjöld, då ordförande I Riksbankens styrelse och blivande generalsekreterare för Förenta Nationerna, kommenterade Sveriges förhandlingsstrategi inför Washingtonförhandlingarna1946 med orden:

“-Det torde verka omöjligt att hävda “köp I god tro” nu om det inte har hävdats tidigare eller som allra senast innan Washingtonavtalet. Varje försök att undvika betalning enligt den gräns som uppges kommer utan tvekan uppfattas som kasuistrik.” (Kasuistrik = hyckleri, lögn eller trick)

“Varje försök att undvika betalning kommer uppfattas som hyckleri, lögn eller trick", säger alltså Dag Hammarskjöld. Att hävda "köp i god tro" borde inte heller vara möjligt eftersom de allierade skriver i just Londondeklarationen 1943 att hot om åtal gäller även om det skett i god tro!

Krematorieugnarna i Auschwitz-Birkenau, byggda av företaget J.A. Topf und Söhne, hade en maxkapacitet att sammanlagt kunna bränna 240 000 kroppar i månaden.

Dessutom visste alla sedan innan kriget, sedan ariseringen inleddes I Tyskland 1933, hur nazisterna fick sina pengar; genom stölder och mord. Nazisterna rånade först sina egna judar och senare andra länder och deras judar. De fick hjälp att tvätta pengarna av Schweiz och av Sverige köpte de vapen, så att de kunde råna fler länder på deras guld och så vidare. Det var affärsmodellen. Nationalsocialister och Socialdemokrater i symbios, alla var inblandade och de var alla medvetna om det.

Visste regeringen verkligen inte vart guldet kom ifrån? Var Per Albin Hansson och den Socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen så naiva? När kom de första larmrapporterna om vad som hände med judarna i de nazityska utrotningslägren? Faktum är att de första rapporterna om utrotning kom just till Sveriges regering och detta redan innan judeutrotningen ens börjat. Som vi tidigare berättat kom i juni 1942 ordern om "den slutliga lösningen" på judefrågan och strax därefter inleddes de systematiska massmorden på Europas judar i Auschwitz/ Birkenau och i andra förintelseläger runt om i Nazityskland. Vad många inte vet är att gaskamrarna, krematorieugnarna och massutrotningen då redan varit igång i nästan exakt ett år...

"1941 experimenterade SS med olika sätt att spränga ihjäl människor"

Den 22 juni 1941 invaderade den tyska armén Sovjetunionen under "Operation Barbarossa" och snart började enorma floder av ryska krigsfångar skickas västerut – många av dem till läger i Polen, inte minst till Auschwitz, ett läger som därför snabbt måste byggas ut. För att bereda plats för de hundratusentals ryska krigsfångarna konfiskerade SS ett markområde två kilometer från Auschwitz i närheten av Brzezinka – som tyskarna kallade Birkenau.

Där, på fält som ofta stod under vatten, tvingades de nyanlända fångarna bygga ett helt nytt koncentrationsläger som skulle rymma alla de ryska fångarna. Fångarna blev alltså tvingade att bygga sitt eget dödsläger. Det tunga slitet på bygget tillsammans med Birkenaus ohälsosamma terräng, kyla och svält visade sig snart vara förgörande för arbetarna. Snart hopade sig liken i likkällarna i Auschwitz, senare på stigarna mellan barackerna och till slut fick man lägga liken i stora högar i skogen. Situationen blev ohållbar.

Två saker måste göras;

1: Svaga och sjuka måste tagas av daga.

2: Liken måste undanröjas.

Sedan Himmler närvarat vid en massavrättning av judar i Minsk var flera i hans sällskap tydligt chockade och några soldater bröt ihop. Efter besöket i Minsk började Himmler leta efter en annan lösning som skulle skona de tyska

Man avrättade fler människor än vad man klarade av att göra sig av med kropparna. Likhögarna blev fler och fler innan man kunde bränna och krossa kropparna.

soldaterna från kvalen när oskyldiga civila dödades. På hösten 1941 experimenterade SS bland annat med olika sätt att spränga ihjäl människor. Metoden visade sig dock vara lika problematisk som skjutningarna hade varit. Efter explosionen låg likdelarna utspridda över ett stort område och det hängde avslitna huvuden, ben och armar i träden.

Lösningen på ”problemet” fann man i Auschwitz. Hösten 1941 fick lägerledningen en idé. På lägrets lager stod mängder med små runda burkar med Zyklon-B, ett välkänt medel som användes vid avlusning av kläder, möbler och mattor. Kanske kunde medlet användas till att döda även människor. Man bestämde att källaren i block 11, lägrets fruktade fängelse, skulle bli platsen för experimentet. Utmärglade sovjetiska officerare i trasiga uniformer tvingades in i källaren. Efter dem kom sårade ryska soldater på kryckor eller liggandes på bårar. Fångarna skulle bli de första offren (men långt ifrån de sista) för gasen Zyklon-B i Auschwitz. Bara några veckor senare lyckades några tyska soldater som arbetat vid Auschwitz fly till Sverige. De var ivriga att få berätta om massmorden på ryska fångar för de svenska myndigheterna. Fler samstämmiga vittnesmål kom in under hösten och vintern 1941.

"Miljoner mördades från 1933 till 1943, men detta anser inte Socialdemokraterna var ett brott"

På sommaren 1942 mottog utrikesminister Christian Gunther ett meddelande från Sveriges ambassadör i Budapest där det berättades om "judeproblemets slutliga lösning". Även ärkebiskopen Erling Eidem visste bevisligen enligt hans egna dagboksanteckningar vad som skedde i lägren redan våren1942. Samtidigt gav läkaren Israel Holmgren ut skriften "Nazisthelvetet" där han detaljerat skildrar massavrättningarna i förintelselägren, tortyren för norska judar i fängelserna osv. Boken drogs in och Israel Holmgren dömdes till fängelse. Ett av de mest kända vittnesmålen om Förintelsen kom från SS-soldaten Kurt Gerstein till den svenska ambassaden där han detaljerat beskrev hur utrotningen genomfördes.

Sverige var det land som först och tydligast fick reda på Förintelsens existens utanför Nazitysklands gränser eftersom det var till Sverige de flesta desertörer flydde till. Svenskarna visste alltså nästan i realtid! Redan vid årsskiftet 1941/42 var vittnesmålen så många att de var omöjliga att ignorera eller vifta bort som illasinnade rykten eller småbagateller. De som lyckades fly flydde till Sverige vilket gjorde att svenska myndigheter och den svenska regeringen blev de första i världen att få kännedom om vad som hände i förintelselägren och detta redan innan gasningen av civila judar började sommaren 1942. Nog visste man! Men vad gjorde man?

-Jo, man förnekade att allt innan 1943 var brottsligt...

För om det är som experterna påstår att Förintelsen började med

Svenska myndighetspersoner fick kännedom om Förintelsen redan innan civila började massavrättas hösten 1942 - men de valde att tiga!

ariseringspolitiken 1933 betyder det också att Socialdemokraternas, officiella hållning är att 83 % av Förintelsen inte är ett brott. De erkänner visserligen att det som hände mellan 1943-1945 var brottsligt men det utgör bara 17 % eller en sjättedel av Förintelsens totala tid. Hundratusentals fångar och miljoner civila, främst judar, mördades av nazisterna från 1933 och fram till 1943, men detta anser alltså inte Socialdemokraterna vara ett brott.

Med det i åtanke är det konstigt att just Socialdemokraterna vill bygga ett helt museum till Förintelsens minne i Stockholm. En sjättedel räcker! Eller varför inte göra 83% av golvytan till ett Förintelseförnekarmuseum, för det är ju så Socialdemokraterna själva ser på saken. Än märkligare (eller tydligare?) blir det när man betänker att Sverige faktiskt aldrig erkänt Nazitysklands ovillkorliga kapitulation, något partiledaren aldrig nämner i sina tal när de idag talar om sina gamla trogna tyska handelspartners som det farligaste som finns i dagens svenska samhälle...

"Vad tror Du blir resultatet när en brottsling ska utreda sitt eget brott?"

I mitten av 90-talet började arkiv som varit stängda i över ett halvt sekel att sakta öppnas upp. Inte i Sverige givetvis, men väl i andra länder. Trycket på flera av de länder som påstått sig varit "neutrala" under kriget att redovisa sin handel med Nazityskland ökade. I centrum för kontroversen stod först Schweiz som hade hjälpt nazisterna att förvandla det rövade guldet till hårdvaluta. Ett av skälen till att Schweiz inte blev invaderat under kriget var att det var där som nazisterna gömde de tillgångar de stal. Och man rånar inte sin egen bank. Varför stjäla från sig själv?

Judiska världskongressen, USA, England, och en rad andra länder vars guld plundrats av nazisterna krävde nu svar från schweizarna. Det som framkom när Schweiz till slut gav efter och tillät insyn i bankerna var inte smickrande och 1998 tvingades de schweiziska bankerna ersätta de efterlevande till offren för Förintelsen med motsvarande tio miljarder kronor.

Efter Schweiz blev Sverige nästa nation att få ögonen på sig. Sverige utsattes för påtryckningar att genomföra en utredning hur mycket stulet guld Sverige - egentligen - tog emot av nazisterna under kriget. Man blev tvungen att börja gräva upp en djupt välbevarad hemlighet. Det började nu osa hett om Socialdemokraterna...

Den 13 februari 1997, 52 år efter slutet på andra världskriget, tillsatte

merkers-mine-sacks-540135_edited_edited.

I saltgruvan Kaiseroda hittades en jättelik skattgömma i krigets slutskede. Tusentals säckar innehöll guldtackor till ett nutida värde av över 5 miljarder Euro. Man tror att det fortfarande finns gömt naziguld som inte hittats.

regeringen en kommission för att ta reda på om det funnits några judiska tillgångar i Sverige vid tiden för andra världskriget. Kommissionen skulle utreda frågan, och om de hittade några tillgångar, ge svar på varifrån det kom. Kommissionen tillsattes alltså av Göran Perssons Socialdemokratiska regeringen för att utreda eventuella brott begånget av tidigare Socialdemokratiska regeringar och man bestämde också vilka som skulle ingå i granskningen. Vad tror Du blir resultatet när en brottsling ska utreda sitt eget brott och ändå fortsätta få fullt förtroende från svenska folket?

Det statliga direktiv som låg till grund för kommissionens utredning stipulerade att utredningen skulle vara klar senast den 1 mars 1998. Att en utredning som skjutits upp i över femtio år plötsligt skulle utföras är förvisso glädjande men dessvärre gavs utredarna bara ett år och femton dagar att utföra den. Utredningen, som fick namnet "Naziguldet & Riksbanken" blev inte helt oväntat försenad men stod klar våren 1999. När man läser resultaten av utredningen som blev konsekvensen av de internationella kraven så beskrivs Sveriges moraliska agerande inte sällan med ord som "iögonfallande", "märkligt" eller "anmärkningsvärt".

"Partiet vägrar erkänna att världshistoriens största brott ens var brottsligt före 1943"

Ordet "anmärkningsvärt" förekommer i meningar som; "...anmärkningsvärt är att frågorna om tyska tillgångar i Sverige om rövat guld var centrala i de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och andra länder efter kriget, utan att man beaktade att en del av tillgångarna en gång kunde tillhört nazismens judiska offer. Det kan inte uteslutas att detta kan ha bestått av guld som plundrats från judar. Naziregimens ekonomiska plundring av judarna nådde sin ohyggliga kulmen i dödslägren där det hade pågått plundring av smycken, vigselringar och tandguld. En del av detta omgjutna guld skulle kunna innehålla tandguld från förintelselägren".

I slutrapporten stod det bland annat följande: "-De allierades underrättelsetjänster bevakade under kriget naziregimens dispositioner av rövade tillgångar. På sommaren 1942 gjordes en amerikansk kartläggning av nazisternas konfiskering och plundring i de ockuperade länderna. Det totala värdet av all privat egendom som beslagtagits av tyskarna i berörda länder uppskattades då till flera miljarder US dollar."

Anmärkningsvärt är också att de flesta svenskar troligen aldrig hört talas om något "rövat guld" från andra länder som det "neutrala" Sverige var tvunget att återlämna efter kriget. Det kanske mest anmärkningsvärda i utredningen är att den mängd guld som svenskarna påstås ha tagit emot från nazisterna nu plötsligt mer än fördubblats!

Riksbanken tog under krigsåren emot 59.6 ton guld från Nazityskland till ett dåtida värde av 16 miljoner pund.

Det fanns alltså mer än dubbelt så mycket stulet och rövat guld i Sverige än man tidigare redovisat. Finns det någon som tror att regeringspartiet varit helt omedvetna om detta i 52 år? Man visste. Man visste till och med vad guldet kom ifrån - från mördade judar ur förintelselägren. Man visste, därför försökte man hemlighålla hur mycket guld vi -egentligen- hade i guldreserven. Enorma mängder guld. Guld vi har kvar än idag.

Den svenska Riksbanken tog under åren 1942-1944 emot 37,3 ton guldtackor och 1,5 ton guldfloriner och sammanlagt under hela kriget tog man totalt emot 59.6 ton monetärt* guld från Nazityskland. Det dåtida värdet av den här guldöverföringen skulle ha varit ca 16 miljoner brittiska pund. Om värdet på det stulna guldet uppgick till 16 miljoner pund 1942, vad är då värdet på allt detta guld idag? (* = Monetärt guld är guld som ägs av monetära myndigheter och som hålls som en del av valutareserven.)

Den svenska regeringen tog först emot stulet guld, guld som man visste innehöll tandguld från mödade människor, sedan vägrade man återlämna guldet vilket man tidigare lovade segermakterna USA/Storbritannien. Sedan höll man hemligt hur mycket guld vi - egentligen- gömt undan. Detta politiska parti har allt annat än rent mjöl i påsen. Samma parti som idag hävdar man "står på rätt sida av historien". Samma parti som idag påstår sig vara den enda antinazistiska motkraften. Samma parti som partiledaren idag påstår är "ett anständigt parti"! Samma parti som idag vill bygga ett Förintelsemuseum -i Sverige!- men som själva vägrar erkänna att det som kallas för ”Världshistoriens största brott” inte ens var brottsligt före Londondeklarationen 1943...

"Att inte berätta sanningen är indirekt att ljuga"

Nazitysklands uppgång går hand i hand med den svenska välfärdsstatens uppbyggnad. Stulet guld plundrat från ockuperade länder och mördade judar byggde det socialistiska mönstersamhället, det vi idag med stolthet kallar "Det Svenska Folkhemmet". Men till skillnad från Tyskland kostade det inte Sverige ett öre. Tvärtom. Det lönade sig. Sverige bar ju ingen skuld eftersom vi var "neutrala"...

Regeringspartiet begravde alla bevis efter kriget och när de tvingades gräva upp bevisen igen 1999 tystades allt åter ned. Vi fick inget veta. Media skrev inget. Vårt goda samarbete och vår rikliga handel med krigets största förlorare skulle mörkläggas. Vår påstådda "neutralitet" blev den perfekta täckmanteln.

Ytterst ansvarig var landsfader Per-Albin Hansson, Sveriges statsminister och partiledare för det socialdemokratiska arbetarpartiet. Statssekreterare till Per-Albin Hansson var Tage Erlander som efterträdde Per-Albin 1946 som partiledare och blev vår statsminister de kommande 23 åren. Han handplockade Olof Palme till sin efterträdare. De här tre Socialdemokratiska statsledarna var ytterst ansvariga för att tjäna pengar på det som kom att kallas för ”Världshistoriens största brott”.

Alla förstod. Alla visste! Men enligt Socialdemokraterna var det inte olagligt

e5521415-fa08-48de-8c5a-bc00a06884af_edi

Tage_Erlander_1964_edited_edited_edited.

olofdergute-picture-1247268785_edited_ed

Per Albin Hansson (1885-1946), Tage Erlander

(1901-1985) och Olof Palme (1927-1986)

före Londondeklarationen 1943. Sverige hade bara gått med på att det är brottsligt att ta emot stulet guld från rånmördade människor från 1943 och framåt. Alla tyckte att det var omoraliskt utom socialdemokraternas ledning eftersom de uppenbarligen inte trodde på moral. De tre statsledarna, Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme gjorde aldrig upp med det förflutna.

Det rövade guldet är en evig skuld till det judiska folket som Sverige i allmänhet och det antisemitiska arbetarpartiet i synnerhet vägra erkänna. Den finns inte i svenskarnas medvetande. Den finns inte att finna några spår av detta i våra svenska skolböcker. Men skulden finns dokumenterad. Det Sverige och svenskarna aldrig fick veta, det visste våra statsministrar Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme. Men de svenska medborgarna fick aldrig veta sanningen! Den skulden ligger inte hos Ingvar Carlsson, Göran Persson, Stefan Löfven eller nuvarande partiledare. Men deras skuld ligger i att inte tala sanning om tidigare partiledares lögner. Deras skuld ligger i att fortsatt hålla fast vid de lögner med kluvna tungor och ”double speak” som deras företrädare lade grunden för. Deras skuld ligger i att fortsatt hålla lögnen vid liv för den svenska befolkningen för att inte berätta sanningen är indirekt att ljuga!

Idag förvaras 15,1 ton guld, vilket motsvarar 12% av vår guldreserv, innanför landets gränser och är gömt på en mycket hemlig plats som bara är känd av ett ytterst fåtal personer. Guldet från de mördade judarna finns fortfarande långt där inne i det hemliga valvet. Vi vet inte exakt i vilken guldtacka eller exakt hur mycket. Men det finns där och kommer alltid finnas där. Det går inte sila bort. Och vi pratar nödvändigtvis inte om det fysiska guldet. Vi pratar ur den moraliska aspekten.

Det smutsiga guldet kommer för alltid vara ett bevis att vi aldrig var neutrala i kriget. Att vi under hela kriget stod på Hitler och nazismens sida. Att vi tillhörde krigsförlorarna. Att vi redan efter 1942 visste vad som försiggick i de nazityska utrotningslägren och att det guld vi fick som betalning för vårt stöd till Nazityskland var stulet guld som innehöll tandguld från ihjäl gasade judar ur förintelselägren. Vi valde istället att blunda och tiga, och efteråt påstod vi oss varit "neutrala" och handlat "i god tro" eftersom partiet blint och naivt trodde på nazisterna...

Vår guldreserv innehåller spår av mördade judiska egendomar på grund av Sveriges goda samarbete med Hitler och nazismen. Det faktum går aldrig tvätta bort. Det smutsiga guldet är därför något som ska vara inlåst i ett säkert valv under största möjliga tystnad. Inget vi ska prata högt om - aldrig någonsin, för tro inte för en sekund att det ansvariga partiet tänker vissa upp

"Kommer man visa upp någon guldtacka på Förintelsemuseet?"

Det politiska parti som idag anser de "stå på rätt sida av historien" handlade med Hitler och nazisterna under kriget och fick bra betalt i stulet guld från mördade judar.

någon guldtacka eller några guldfloriner på det Förintelsemuseum de nu vill bygga. -Nej, så mycket av sanningen tänker de aldrig visa upp!

Vi svenskar har alltid uppmanats att aldrig blicka bakåt. Vi svenskar ska bara vända blad och alltid blicka framåt. Vi ska inte tillåtas känna till vår egen historia. Det är därför inte så konstigt att svensken är så okunnig om alla hemliga händelser och dokument som skulle avslöja vad som -egentligen- hände, saker som vi -egentligen- visste men aldrig fick tala högt om.

Det smutsiga guldet är lika blodbesudlat som socialismens egen historia och kommer så vara i all framtid. Det är något ingen kan ändra på, men det är något någon kanske någon gång skulle våga erkänna och be om ursäkt för...? Men fram tills den dagen kommer tycks var fjärde röstberättigad svensk fortsätta glatt, naivt och blåögt blunda för vad som -egentligen- hände och fortsatt lika glatt, naivt och blåögt lägga sin röst vart fjärde år på detta parti.

// Anders Johansson.

Källa:

"Naziguldet och de invigdas hemlighet" (2019) av Marcus Wallén.

"Mein Lieber Reichkansler" (2006) av Staffan Thorsell.

"Nazi Gold" (2003) av Ian Sayer & Douglas Botting.

"Det här är en svensk tiger" (2019) av Aron Flam.

"Plundrarna" (2013) av Anders Rydell.

Länkar:

Sveriges Radio/ Nazitysklands rövade guld (LÄNK)

Statsindividualism och tystnadskultur (LÄNK)

Sveriges Radio/ Jakten på Naziguldet (LÄNK)

The Tripartite Gold Commission (LÄNK)

Naziguldet och Riksbanken (LÄNK)

Sveriges guldreserv.

Världens största guldreserv finns idag på militärbasen Fort Knox i Kentucky, USA. Nästan en tredjedel av allt guld som ägs av stater förvaras i anläggningens bombsäkra valv. I ett underjordiskt valv under New Yorks gator finns ett annat av världens största gulddepåer. Stora mängder guld förvaras också under gatan Threadneedle Street i centrala London där Bank of Englands underjordiska valv, byggt redan på 1930-talet, än idag skyddas av massiva dörrar som bara kan öppnas när flera enorma nycklar används i kombination med ett elektroniskt lås som reagerar på hemliga lösenord och röstmatchning.

Sveriges Riksbank ägde 2023 125,7 ton guld. Det motsvarar omkring 10 000 guldtackor till ett värde av 76 miljarder kronor. Om alla dessa tackor radades efter varandra skulle längden motsvara 2,5 kilometer.

Av dessa 125,7 ton guld förvaras 110,5 ton (88%) av det svenska guldet hos olika centralbanker utomlands varav nästan hälften 62,2 ton (49,5%) av hela den svenska guldreserven förvaras under gatan Threadneedle Street i centrala London i Bank of Englands underjordiska valv. I Kanada förvars 33,2 ton (26,4%), i New York förvaras 13,1 ton (10,4%) och i Schweiz förvaras 2 ton vilket motsvarar 1,6% av Sveriges totala guldreserv.

De övriga 15,2 ton guld (vilket motsvarar 12% av Sveriges totala guldreserv) finns inom landets gränser och är gömda på en mycket hemlig plats som bara är känd av ett ytterst fåtal personer. Exakt var guldet finns beläget är naturligtvis en väl förborgad hemlighet. Historiskt har dock åtminstone delar av guldreserven förvarats i totalförsvarets anläggningar, bland annat Bodens fästning, såväl som en anläggning i Jönköping. Envisa rykten gör dock gällande att guldet förvaras i Riksbankens nya skyddsobjektklassade sedeldepå vid Arlanda flygplats. Denna nybyggda depå med strikt fotograferingsförbud stod klar 2012 men hur mycket sanning det ligger i detta rykte får vi nog aldrig veta...

Läs mer:

(1) Flygindustri AB

(2) Landsverk AB

(3) SKF AB

(7) Sjuktransporterna

(8) Hitlers svenska magasin

(9) Minèringen

(4) Järmalmstransporterna

(5) Permittrafiken

(6) Engelbrechtdivisionen

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!