Sjukhustågen.

"Vårt svenska järnvägsnät var i praktiken ett rullande fältsjukhus åt Adolf Hitlers nazisoldater och med statsminister Per Albin Hansson som organisatör"

​

​

De nazityska sjukvårdstransporterna genom det neutrala Sverige.

​

​

Vad många än idag inte vet och något man sällan skryter högt om är att Sverige tillät vårt svenska järnvägsnät bli en del av kriget. Vårt järnvägsnät var i praktiken ett enda stort rullande fältsjukhus åt Adolf Hitlers skadade nazisoldater och allt med Röda Korset som täckmantel. Över 30 000 sårade tyska soldater med över 100 000 vårddygn gick på våra svenska järnvägar. Och vad värre; det var vår självaste statsminister socialdemokraten Per Albin Hansson som var organisatören bakom hela projektet.

Detta är berättelsen om de tyska sjukhustågtransporterna genom Sverige:

​

"-Det var statsminister Per Albin Hansson som föreslog hur det skulle lösas organisatoriskt"

​

Mellan juli 1941 och hösten 1944 for förutom vanliga ”tysktåg” med permittenter (tjänstlediga soldater) och alla de järnmalmståg till Tyskland även sjukhuståg med tyska soldater genom det neutrala Sverige. Tyska soldater som sårats på Nordkalotten där de stridit mot den ryska Röda armén. Soldater som nu måste transporteras antingen hem till Tyskland eller till det ockuperade Norge för fortsatt sjukhusvård. Det var vår statsminister, Socialdemokraten Per Albin Hansson själv som föreslog hur det hela skulle lösas organisatoriskt, detta genom Svenska Röda Korset som huvudansvarig.

Den svenska krigssjukvården organiserades så att beredskapssjukhus och krigssjukhus skulle anläggas mellan frontområdet och hemorten. Tre krigssjukhus sattes upp av Röda korset, som var belägna i Kiruna, Jokkmokk och Älvsbyn. Även krigsmakten svarade för tre sjukhus, i Kåbdalis, Långträsk samt Boden, där garnisonssjukhuset låg. Krigssjukhuset i Långträsk var dock bara aktivt från december 1939 till juli 1940. Lokalerna var i de flesta fall skolor och utrustningen var förrådsställd på platsen. Härifrån skulle de skadade tyska soldater göras transportklara och sedan skickas vidare söderut med svenska sjukhuståg. 

​

Vårt neutrala järnvägsnät var ett stort rullande fältsjukhus åt Adolf Hitlers skadade nazisoldater - allt med Röda Korset som täckmantel och med statsminister Per Albin Hansson som organisatör.

Det stridsområde som sjukhustågen i huvudsak agerade inom var Nordkalotten, men genom att tågen gick hela vägen ner till de stora sjukhusen i Oslo var det en stor del av Sverige som tågen rörde sig över. Det hela började med att den tyske militärattachén i Stockholm, generallöjtnant Bruno von Uthmann, lämnade under våren 1940 en begäran hos Arméns kommandoexpedition som lämnade frågan vidare till den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen.

Vid ett möte mellan krigsmakten och statsminister Per Albin Hansson fattades beslutet att statsministern skulle föreslå att svenska Röda Korset tog på sig ledarskapet. Vad gällde sjukhuståg tillhörande Wehrmacht, den tyska krigsmakten, var problemen små. Det fanns ett beslut om sådana mellan länderna från våren 1940 och stöd för denna typ av humanitära neutralitetsavsteg i Haagkonventionen. Beslutet att även sätta in svenska sjukhuståg för att bistå tyskarna var däremot något helt nytt.

​

"-Det utfördes drygt 100 000 vårddygn på svensk räls"

Den tyska krigssjukvården på plats på Nordkalotten var helt underdimensionerad, eftersom man bara hade tänkt sig en blixtkrigsoperation mot Murmansk och Kandalaksja på Kolahalvön. Men deras fienden, Ryssland, bjöd på hårdare och blodigare motstånd än man tänkt sig. Kriget drog ut på tiden och många sårade soldater behövde omedelbar sjukhusvård. Skadefrekvensen blev avsevärt högre än beräknat.

Vården på Nordkalotten av svårt sårade soldater handlade i princip bara att göra soldaterna transportfärdiga till nästa etapp i vårdkedjan varför anhopningen av skadade blev alltför stor i krigssjukhuset i finska Kemi. Kemi kunde inte lösa alla problem utan man var nu tvungen att transportera skadade soldater ända till Oslos sjukhus som låg längst bort i den tyska Lapplandsarméns vårdkedja.

Enda sättet att transportera soldaterna till Oslo var med tåg genom det neutrala Sverige. Sverige såg inga problem att hjälpa Hitler och Nazityskland med detta, vilket det inte heller var. Att ett neutralt land som Sverige hjälpte till med sårade soldater i kriget var kanske inget konstigt. Problemet var bara att Nazityskland var det enda land vi hjälpte med sårade soldater i större utsträckning. 

​

1940 tilldelades armén åtta sjukhuståg som var avsedda för svenska soldater men Sverige hamnade inte i krig. Det blev istället tyska soldater som fyllde tågen.

1940 tilldelades armén åtta sjukhuståg som sattes upp av trängkårerna. De var avsedda för svenska soldater, men Sverige hamnade inte i krig. Det blev i stället tyska soldater som fyllde tågen. Den 10 juli 1941avgick det första sjukhuståget. Tåget, med beteckningen H40, bestod av fjorton vagnar, varav åtta var sjukvagnar och en förbandsvagn. Alla vagnar var målade med rött kors på vit botten, både på tak och sidor.

Rolf Erikssonsom  var sjukvårdare på detta tåg och var senare under många år anställd vid T1 i Linköping berättar:

"-Det är kväll och tåget rullar ut från Torneå och vidare mot Haparanda. Här stiger en grupp rödakorsare ombord med Liebesgaben till de tyska soldaterna. Det är gåvor bestående av choklad, karameller, parfymer. Det kan behövas, för lukten är allt annat än angenäm i de fullbelagda vagnarna, fyllda med svårt sårade soldater. Vidare får de frukt, tidskrifter på tyska, böcker. Alla får en bok skriven av Sven Hedin med tryckt dedikation. Rödakorspersonalen följer med tåget till nästa station. Vid praktiskt taget varje hållplats kommer det in ny personal med gåvor till soldaterna och det gör att de är tämligen välförsedda under hela färden genom Sverige."

​

Alla genom Sverige transporterade sårade tyska soldater från Haparanda fick kärleksgåvepaket som förmedlats genom Röda korset. Pengar till dessa kärleksgåvepaket hade samlats in av Riksföreningen Sverige-Tyskland med den svenske arvprinsen Gustaf Adolf som ordförande, genom försäljning av en bibliografiupplaga av Adolf Hitlers samlade tal. Gåvor delades också ut i Krylbo genom av den tyska legationen. I Örebro delades gåvorna ut genom tyskar i staden, som fick tillstånd från polisen. Det fanns heller inga som helst invändningar från utrikesdepartementet angående dessa gåvor.

​

 "-Visst var vi var neutrala - men bara till Hitlers fördel"

​

Med detta första tåg från Haparanda inleddes perioden av ökande svenskt engagemang inom tysk krigssjukvård. Det tyska tåget fick Oslo som slutdestination, andra Helsingborg som angavs i överenskommelsen. Vi inledde en intensiv transportverksamhet med upp till fyra tyska tåg varje vecka. Från Haparanda gick sjukhuståg en till två gånger i veckan och från Narvik två tåg. Tågsträckan Haparanda- Charlottenberg användes dels av arméns sjukhuståg, dels ett tyskt sjukhuståg. I genomsnitt transporterades med det tyska Haparandatåget 275 sårade och med det svenska tåget 215 sårade soldater, samt med Narvik-tåget cirka 200 sårade soldater. Inga tyskar, sårade eller sjukvårdspersonal, fick lämna tågen och svensk polis spärrade av stationerna där sjukhustågen gjorde längre uppehåll.

Soldaterna kommer i första hand från Salla-fronten. De flesta var så svårt skadade att de är helt odugliga för vidare krigstjänst. Från fronten har de sänts till krigssjukhus i Rovaniemi och de som ansetts tåla längre transportsträckor har sänts till Kemi. De flesta har svåra köldskador, tredje gradens köldskador är inte ovanliga, förfrusna fötter och ben, upp till höftleden. En viktig orsak till detta var att soldaterna hade felaktig utrustning. Tyska krigsmaktakten hade ansett att alpjägarna var bäst lämpade för tjänstgöring i norra Finland. Men de var utrustade med alpjägarskor med metalldubbar som fungerade som rena köldelement.

​

Ett svenskt SJ-tåg ombyggt för sjukvårdstransporter under kriget. Totalt fraktades över 30 000 sårade tyska soldater på de svenska järnvägarna med 100 000 vårddygn mellan 1941-1944.

Att frakta sårade soldater genom ett vintrigt Sverige under de kalla krigsåren hade sina problem. Som till exempel sjukhuståget i Vännes den 25 januari 1942 som blev avsevärt försenat på grund av svårigheter med uppvärmningen. Vagnarna var fullständigt utkylda. I operations-vagnen var temperaturen tio minusgrader och i de övriga vagnarna mellan noll och sex minusgrader. Uppvärmningen skedde mycket långsamt på grund av vagnarnas otillräckliga värmeslingor. Det berodde på att utetemperaturen denna dag var 26 minusgrader och kraftig vind. Frågan om tågens uppvärmning lämnades vidare till militärbyrån men sjukhustågen förblev kalla vintertid under resten av krigsåren.

Sjuktågtransporterna lindrade inte bara tyska militära problem utan även en del svenska säkerhetspolitiska problem. Större grupper av skadade tyska soldater på svenska krigssjukhus hade kunnat bli konkreta säkerhetsproblem och vår neutralitetspolitik kunde därmed ifrågasättas av Nazitysklands fiender, alltså allierade länder såsom USA, Storbritannien eller Frankrike. Vad gällde sjuktransporter hänvisades till landkrigsreglementet i 1907 års Haagkonvention som behandlade landkrig. Sårade och sjuka soldater tillhörande krigförande arméer fick föras över neutral stat som också hade skyldighet att vidta tillräckliga åtgärder för att garantera deras säkerhet. Eftersom de inte kunde delta i strid hade de rätt till opartisk vård.

De tyska soldaterna och den svenska personalen på sjukhustågen utsattes även för nazitysk propaganda som organiserades av tyska ambassaden i Stockholm, vilket gav riksföreningen "Sverige-Tyskland" i uppdrag att arrangera ekonomiska insamlingar för de tidigare nämnda gåvorna de sårade tyska soldaterna fick från det svenska folket. Betydande belopp samlades in både från egna medlemmar och från sympatisörer av nazistiska och andra protyska organisationer. Lika nazivänliga som de svenska politiska partierna Socialdemokraterna och Bondeförbundet var även det svenska kungahuset.

​

 "-Prinsessan Sibylla överlämnade kärleksgåvor till de sårade tyska soldaterna"

De kungliga engagerade sig för de sårade soldater­na. Den 25 september 1941 rapporterade Dagens Nyheter att prinsessan Sibylla hade gått ombord på ett av sjukhustågen med sårade när det stannade i Krylbo. Enligt artikeln delade prinsessan ut cigaretter och choklad till de tyska soldaterna på väg till militärsjukhusen i Norge. Två månader senare den 13 november var prinsessan Sibylla åter igen ombord på ett annat sjukhuståg i Krylbo nu i sällskap med tysk nazistofficer och delade ut äpplen och "Liebesgaben" (Vänskapsgåvor) åt det svenska folkets vägnar.

​

Prinsessan Sibylla kommer fem år senare att föda en son som får namnet Carl Gustaf. Han blir 1974 Sveriges kung, Carl XVI Gustaf. Sverige är vid denna tid tudelat. Hitler har anhängare i de övre samhällsklasserna och bland politiker, läkare, forskare och militärer. Kung Gustav V beundrar Adolf Hitler och landets överbefälhavare Olof Thörnell reste till Berlin för att personligen gratulera führern på hans 50-årsdag. 

​På bilderna från Krylbo i november 1941 ser vi en elegant prinsessa. Vintern är på väg att ta över och hon är klädd i en päls, kanske är det en persianpäls. Hon åtföljs hela tiden av en tysk officer med tjocka glasögon. Han är tydligen mycket närsynt.

​

Prinsessan Sibyllas besök på tyskt sjukhuståg i Krylbo 13 nov. 1941 i sällskap med tyska nazistofficerare.

På en av bilderna står prinsessan med sällskap på perrongen med tåget i bakgrunden. Framför dem ett bord med olika stora paket och en korg. Det är kanske gåvor till de sårade från tyska legationen. De brukade överlämna gåvor när sjukhustågen gjorde uppehåll i Krylbo. De andra bilderna visar Sibylla när hon går omkring i tåget. En del av de sårade verkar inte ta någon notis om kungligheten och då är hennes min bister. I handen håller hon ett par äpplen och en penna. På en bild får hon kontakt med en soldat i en överslaf. Då blir hon glad och den sårade soldaten blir också glad och hon tar honom i hand. (Bilder från detta besök finns i bildgalleriet nedan)​

​

Utrikesminister Christian Gunther redogjorde den 16 juni 1942 om relationerna till "främmande makter" (läs: nazityskland) inför riksdagens hemliga utskott: » Efter transiteringen förra året av den tyska divisionen från Oslo till Torneå har i stort icke förekommit någon transport av tysk trupp eller överhuvudtaget tyskt manskap till och från Finland. De enda undantagen utgöra transporterna av sjuka och sårade ... Med lasarettstågen ha efter tysk-ryska krigsutbrottet hittills (1 juni 1942) transporterats omkring 30 000 sårade, varefter dessa soldater med svenska lasarettståg genom Sverige förts vidare ... « Det var alltså uppskattningsvis 30 000 sårade tyska soldater som hade transporterades genom Sverige fram till sommaren 1942. Dessa transporter hade nog intresserat många då de begav sig men den svenska pressen verkar i stort sett ha följt den socialdemokratiskt ledda regeringens censurkrav om att inte skriva något om saken.​

​

Redan innan kriget och samlingsregeringen bildades förbjöd koalitionsregeringen bestående av Socialdemokraterna och Bondeförbundet, att all svensk press inte fick skriva negativt om Hitler och Nazityskland. Man frångick grundlagen och införde presscensur alltså långt innan kriget bröt ut! Man ville helt enkelt inte att pressen skulle skriva skit om våra bästa vänner - nationalsocialisterna. En enda liten notis verkar dock sipprat ut, i Svenska Dagbladet den 5 oktober 1941. Denna lilla notis om sjukvårdstågen väckte nog stor förvåning bland allmänheten...

​

 "-När syftet var positivt för regeringen fick plötsligt allmänheten reda på transporterna"

I maj 1943 upphörde tillfälligt de hemliga sjukvårdstransporterna genom Sverige, främst på grund av färre antal sårade soldater men bara ett år senare, i april 1944 återupptogs tågtransporterna igen. Det var av de sista skadade och sjuka soldater samt av personal som lämnade stridsområdet på Nordkalotten och återvände hem till Tyskland.

Till skillnad från de tidigare sjuktågtransporterna som grundades på uppgörelsen från juni 1941 mellan tyska legationen och svenska statsledningen hemlighölls inte dessa utan de bevakades nu plötsligt av den svenska pressen och övrig massmedia. Nu var de inte längre hemliga av myndigheterna och syftet påstods nu vara att Sverige möjliggjorde avveckling av den tyska sjukvårdsorganisationen i Finland.

Vi -det neutrala Sverige- skulle alltså nu plötsligt vara med i Hitlers avveckling på Nordkalotten! När syftet kunde uppfattas som något positivt för den svenska samlingsregeringen så fick plötsligt allmänheten reda på de tidigare så hemliga sjuktågtransporterna...

​

Även om Tyskland betalade för de svenska sjukhustågen så krävde den omfattande trafiken insatser av svenska staten, vilket i slutänden är de svenska skattebetalarna. Vid regeringens möte den 21 april 1944 kom frågan upp om extra anslag till underhåll av sjukhustågen.

Militärt sjukhuståg vagnarna SJ C05-2027 och SJ C05-1426 på Örebro Järnvägsstation 1943. Totalt transporterades 30 000 skadade tyska soldater under 100 000 vårddygn.

Överbefälhavaren ville ha en miljon extra till utökning av antalet sjukhuståg samt ändrad sammansättning och utrustning av redan befintliga sjukhuståg. Riksdagen beviljade den extra miljonen vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 23 miljoner kronor.​

​

Efter drygt elva månaders strider på Nordkalotten skulle motsvarande minst två divisioner skadade och sjuka, nästan en tredjedel av den tyska ursprungliga insatsstyrkan, transporteras tillbaka till Norge på svensk järnväg. Skadebilden var värre än så, för lasarettsfartyg angjorde vid några tillfallen både Uleåborg och Kirkenes då tågen annars skulle blivit överfulla. Efter en framställan av tyska legationen medgav utrikesdepartementet att sjukhuståg med sårade fick framföras dels från Haparanda via Charlottenberg till Oslo, dels från Narvik över Gällivare på Inlandsbanan över Östersund till Trondheim.​

​

 "-Först vid årsskiftet 1944/45 rullade de sista tågen med sårade nazisoldater genom Sverige"

Den 8 maj 1944 slöts ett nytt avtal mellan Sverige och Tyskland om att all tågtrafik över svenskt territorium skulle upphöra men tågtransporterna med sårade och sjuka tyskar skulle fortsatta tills vidare. Transporterna genom Sverige till moderna sjukhus i Tyskland innebar att många liv kunde räddas och att fältsjukhusen vid östfronten avlastades. De tyska och svenska sjukhustågen fick fortsätta gå genom Sverige ända fram till det sista krigsåret. Så sent som den 30 december 1944 registrerades ett tåg med "sjukvårdspersonal" som gick tur och retur från Helsingborg till Narvik och Oslo.

Tyskarna  lämnade under hela kriget detaljerade redogörelser om transporternas innehåll till den svenska Järnvägsstyrelsen för att tågen skulle få passera genom Sverige. De måste redovisa hur många soldater som befann sig i varje vagn, i vilken vagn det fanns sjukvårdsutrustning och var man lagade mat, hur många sjukvårdare som medföljde och antalet officerare och övrigt manskap. Man begärde också in namnlistor på alla tyskar ombord. I några av rapporterna stod det hur många av soldaterna som var så svårt sårade eller sjuka om de måste transporteras liggande på bårar eller hur många som var i stånd att resa sittande.

​

Överbefälhavaren Olof Thörnell och byråchefen vid Järnvägsstyrelsens militärbyrå överstelöjtnant Henrik Wrede inspekterar sjukhuståget H39. Året är 1941.

Tyskarna var systematiska och grundliga i sin inrapportering. Alla tåg som transporterade sårade och sjuka soldater hade ett eget identifika­tionsnummer, vilket gjorde det enkelt för svenskarna att hålla uppsikt på de olika transporterna. Precis som i samband med all annan tåg­trafik skulle allt dokumenteras och kontrolleras. Tågsätten bestod av ett lokomotiv och mellan 25 och 30 vagnar. De svenska myndigheterna hade därför detaljerad information om det som försiggick och vad det svenska järnvägsnätet användes till.

Först vid årsskiftet 1944/45 rullade de sista tågen med sårade nazisoldater genom Sverige. Då var i praktiken Nazityskland redan ett besegrat land. Under de år sjukhustågen rullade genom det neutrala Sverige transporterades över 30 000 sårade tyska soldater och det gjordes långt över 100 000 vårddygn på svensk räls, på såväl tyska som svenska sjukhuståg. 

Att Sverige var ”neutralt” under andra världskriget är allt annat än sant men något dagens svenskar gärna stolt vill tro. Visst var vi neutrala men bara till Hitlers fördel. Vi ville säkert hjälpa alla länder lägga ut minor mot fiender i Östersjön, men det blev bara de nazityska vi hjälpte. Vi ville säkert hjälpa alla länder att få ha enorma krigslagermagasin på svenskt territorium, men vi råkade bara tillåta nazityskland. Vi ville självklart hjälpta alla sårade krigssoldater, men vi hjälpte bara de nazityska...

​

Sverige tvingades av vår socialdemokratiskt ledda samlingsregering stå på Hitler och nazisternas sida. Sverige hoppades deras allierade vän Adolf Hitler skulle vinna kriget men när det på hösten 1944 stod klart att så aldrig skulle bli fallet vände man kappan efter krigsvindarna och plötsligt blev Sovjet, kommunism och Josef Stalin det nya rättesnöret. De allierade, de västerländska demokratierna i Europa tycktes aldrig vara ett vettigt alternativ.

​

Något vi än idag ständigt blir påminda om. Slagsidan åt vänster är påfallande i media, i politiska debatter eller i kulturetablissemanget än idag och mitt i denna soppa står Socialdemokraternas partiledare och varnar för "högerkrafter", "högerpopulism" och "nynazism". Man vill idag utmåla sig själva som den enda antinazistiska motkraften i Sverige under kriget bara för att man innerst inne vet att det var precis tvärtom. Man vill idag utmåla sig själva som historieexperter om alla andra partiers historia men vägrar samtidigt erkänna sitt eget rödbruna förflutna! Partiet var fjärde svensk fortfarande röstar på... 

​​

​

   Källa & Lästips:   

​

"Krigssjukhus i Norrbotten under bered..." (2001) av Siv Rehn.

”Tyskar och allierade i Sverige” (2011) av Lars Gyllenhaal.

”Mein Lieber Reichskanzler” (2015) av Staffan Thorsell.

"Slaget om Nordkalotten” (2001) av Lars Gyllenhaal.

"När kriget tog tåget" (2021) Jan Bergsten.

"Det svenska sveket" (2017) av Eirik Veum.

​

​

Kungahuset och nazismen.

​

Utbudet av bilder på sjuktågstransporterna är sparsamt och det är också sparsamt med inslag i dagstidningarna om det som hände på de svenska spåren under krigsåren. I Järnvägsmuseets arkiv finns det sju bilder som väcker nyfikenhet. Varför delar den svenska prinsessan Sibylla ut äpplen till sårade tyska soldater i det tyska sjukhuståget som gör uppehåll på Krylbo station torsdagen den 13 november 1941? Prinsessan Sibylla kommer fem år senare att föda en son som får namnet Carl Gustaf. Han blir 1974 Sveriges kung, Carl XVI Gustaf. Sverige är vid denna tid tudelat. Hitler har anhängare i de övre samhällsklasserna och bland militärer. Kung Gustav V beundrar Adolf Hitler och landets överbefälhavare Olof Thörnell reste till Berlin för att personligen gratulera fuhrern på hans 50-årsdag. När vi läser de tidigare hemligstämplade rapporterna från svenska kontrollofficerare på transiteringstågen finner vi ofta beundran inför de tyska soldaterna, för disciplinen och hövligheten. Svenska soldater och flyktingar som kontrollofficerarna råkar möta på transiteringstågets väg genom landet beskrivs ofta som odisciplinerade och ohövliga. Men varför steg den svenska prinsessan ombord på det tyska sjukhuståget? Var det hennes tyska ursprung som väckte känslor för skadade landsmän eller fanns det sympatier för nazisterna som sänt ut de unga tyska männen för att skapa det tredje riket? Det är viktigt att inte döma människor för deras ursprung, att politiska övertygelser skulle gå i arv. Det gör de inte och det är inget som säger att prinsessan Sibylla hade samma politiska övertygelse som sin far Karl Edvard, fram till 1918 regerande furste av Sachsen -Coburg-Gotha. Under Weimarrepubliken engagerade sig Karl Edvard i ultrakonservativa kretsar. Han hade redan 1922 träffat Adolf Hitler och Coburg blev ett starkt faste för Hitler och nazismen och en av de första städerna i Tyskland som proklamerade sig »jude¬fria«. 1933 blev Karl Edvard medlem av Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet NSDAP och dess stormavdelning SA, partiets paramilitära organisation, »brunskjortorna«. De hade till uppgift att skydda partiets möten och störa politiska motståndares. Han avancerade till SA-Obergruppenföhrer, en motsvarighet till generallöjtnant. 
Prinsessan Sibyllas far var således en övertygad nazist och efter kriget satt han häktad från 1945 till 1946 misstänkt för brott mot mänskligheten. Han ångrade ingenting och höll fast vid att nationalsocialismen var en underbar ide. 

Sveriges kung Carl XVI Gustafs morfar Karl Edvard av Sachsen -Coburg-Gotha (bilden) var en aktiv nazist precis som kungens far Gustav Adolf som också träffade Adolf Hitler i olika sammanhang. (se bildgalleri)

Så när prinsessan Sibylla delade ut äpplen till de tyska soldaterna i sjukhuståget i Krylbo så arbetade hennes far aktivt i Adolf Hitlers tjänst. Då var Sibylla sedan 1932 maka till den svenske arvprinsen Gustaf Adolf, som hade tydliga sympatier för nazisterna. De gifte sig i Coburg som politiskt var starkt nationalsocialistisk. Firandet fick en anstrykning av detta parti och det gjorde ett dåligt intryck i Sverige. Arvprinsen var aktiv i Svensk-tyska föreningen som ordnade fester till Hitlers ära på Grand Hotel i Stockholm. Han skulle ha blivit Sveriges regent, men omkom i en flygolycka 1947. På bilderna från Krylbo 1941 ser vi en elegant prinsessa. Vintern är på väg att ta över och hon är klädd i en päls, kanske är det en persianpäls. Hon åtföljs hela tiden av en tysk officer med tjocka glasögon. Han är tydligen mycket närsynt. På en av bilderna står prinsessan med sällskap på perrongen med tåget i bakgrunden. Framför dem ett bord med olika stora paket och en korg. Det är kanske gåvor till de sårade från tyska legationen. De brukade överlämna gåvor när sjukhustågen gjorde uppehåll i Krylbo. De andra sex bilderna visar Sibylla när hon går omkring i tåget. En del av de sårade verkar inte ta någon notis om kungligheten och då är hennes min bister. I handen håller hon ett par äpplen och en penna. På en bild får hon kontakt med en soldat i en överslaf. Då blir hon glad och den sårade soldaten blir glad och hon tar honom i hand. Den tyske officeren som följer henne blir aldrig glad. Prinsessan blir ofta utpekad som tysklandsvän i en tid då tyskhatet florerar efter världskriget. Nazisternas folkmord och övergrepp har blivit allmänt känd och Sibylla får varje dag hatbrev till våningen i Stockholms slott. Hon är då rikets första dam och kanske minns hon besöket på det tyska sjukhuståget. 

Bildgalleri. Dubbelklicka och svajpa.

​

Tack för Ditt bidrag!

​

Tack för Ditt bidrag!

​