Hitlers Svenska Vapen.

Del 1 av 3: AB Flygindustri.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"På en liten ö utanför Skånes kust byggdes olagligt och i största hemlighet stridsflygplan till Nazityskland. Detta pågick efter Hitler kom till makten. Allt godkänt av den svenska regeringen!"

När Socialdemokraterna trotsade Versaillesfreden och hjälpte Nazityskland att olagligt återuppbygga sin krigsmakt!

Lyssna:AB Flygindustri

00:00 / 37:47

När Adolf Hitler startade andra världskriget 1939 hade han trotsat internationella fredsavtal att Tyskland inte skulle få inneha en krigsmakt men i smyg hade Sverige hjälpt Tyskland att återuppbygga deras förbjudna krigsmakt. Bland annat hjälpte vi Tyskland med all den nödvändiga järnmalmen för att bygga alla vapen i form av slagskepp, ubåtar, stridsflygplan eller stridsvagnar. Vi exporterade över 10 miljoner ton högkvalitativ järnmalm varje år som blev till Hitlers vapen.

I Landskrona tillverkade vi dåtidens mest avancerade stridsvagnar som monterades ned i smådelar och skickades i lådor till Tyskland märkta "traktordelar" och på en liten ö utanför Skånes kust byggde vi stridsflygplan som olagligt smugglades till Tyskland. Och inte nog med det, vi såg till att hålla hela Hitlers krigsmakt rullandes -bokstavligt talat- för vi exporterade alla de kullager som alla vapen och alla fordon behöver för att fungera. Vi exporterade 100 miljoner kullager varje år till Nazityskland. Denna export pågick efter att Hitler blivit diktator och efter att Hitler avslöjat sin krigsmakt för omvärlden. All denna export pågick inte bara innan kriget utan fortsatte lika ogenerat även efter krigsutbrottet. Allt indirekt godkänt av den svenska socialdemokratiskt styrda regeringen! Allt i största hemlighet!

Detta är historien om Hitlers svenska vapen och flygplanstillverkaren AB Flygindustri.

"-Vilka var villiga att hjälpa tyskarna att återuppbygga sin krigsmakt?"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

När Tyskland 1918 förlorade första världskriget förbjöds de av segermakterna Frankrike, Storbritannien och USA att fortsättningsvis tillverka krigsvapen enligt den så kallade Versaillesfreden. Detta avtal som undertecknades 1919, innebar bland annat att Tyskland tvingades ta på sig hela skulden för kriget och man var tvungen att avsäga sig stora landområden som motsvarade 13% av Tysklands landyta. Fabriker, gruvor, maskiner, fartyg m.m. och alla tillgångar utomlands beslagtogs av segrarmakterna. Miljoner ton av den tyska kolproduktionen skulle nu tvångsexporteras till bland annat Frankrike. Dessutom tvingades man betala ett enormt krigsskadestånd på extrema 132 miljarder guldmark till segermakterna. En skuld som för all framtid skulle ruinera tyskarna.

Tyskland skulle inte heller få tillverka vapen eller inneha en större krigsmakt. Syftet med den s.k. Versaillesfreden var att omöjliggöra för Tyskland att åter kunna starta ett nytt världskrig. Bitterheten av att den tyska statsledningen skrivit under och accepterat Versaillesfreden ledde så småningom fram till att en stukad och sårad tysk soldat från första världskriget istället började arbeta politiskt för att omförhandla eller helt strunta i Versaillesfreden. Så länge Tyskland var slav under detta förnedrande fredsavtal skulle aldrig Tyskland kunna bli en stor och mäktig nation igen, ansåg politikern som senare, 1933, kom att ta makten över Tyskland. Hans namn var Adolf Hitler. Den nya tyska nationalsocialistiska ledningen under Hitlers ledarskap hade emellertid inga planer på att följa de i deras tycke helt orimliga fredsvillkoren.

AB FLYGINDUSTRI

Gångbro över gamla skeppsvarvets fartygsbäddar på Sundholmen. I bakgrunden syns dagens lokaler för Friskis & Svettis

Till exempel var den tyska flygindustrin hårt kringskuren av Versaillesfreden efter första världskriget. Tyska flygbolag fick inte operera med flermotoriga flygplan och under en period var det totalförbud att ens tillverka flygplan innanför Tysklands gränser. 1921 lättade reglerna något då civila flygplan fick tillverkas efter godkännande av en internationell kontroll-kommission om de uppfyllde vissa villkor. För att kringgå dessa regler och villkor började man nu istället utveckla och konstruera flygplan i Tyskland (vilket Versaillesfreden inte sa något om) för att sedan tillverka och montera ihop flygplanen utomlands. Flygplan som sedan på ett eller annat sätt smugglades tillbaka till Tyskland.

Tyskland och dess flygindustri kringgick alltså Versaillesfreden genom att konstruera och utveckla flygplansdelar i hemlandet, för att sedan tillverka och sätta samman delarna till färdiga flygplan i någon vänligt sinnad nation. Allt givetvis i största hemlighet eftersom allt var olagligt enligt Versaillesfreden. Vänligt sinnad nation? Vilka kunde Tyskarna räkna med? Vilka var villiga att bryta mot ett internationellt fredsavtal bara för att hjälpa tyskarna att återuppbygga upp sin krigsmakt? -Jo, Sverige!

"-Den 15 januari 1925 startades montering av Junkers stridsflygplan i Sverige"

Efter att Socialdemokraterna tog makten i Sverige 1920 började ett vänskapligt samarbete med Tyskland. (Även det socialistiskt styrt). Ett väl utvecklat samarbete som sträckte sig över forskning, teknik, medicin och vetenskap. Speciellt intresserade var man på båda sidor Östersjön av rasforskning, tvångssterilisering och det nya moderna samhällsbygget. Under 1920- och 1930-talet ser tyskarna Sverige som ett av de förnämsta föredömen.

Tyskarna såg hur Sverige gick från ett fattigt bondesamhälle till en rik industrination och som skulle bygga upp ett mönstersamhälle åt sina medborgare där minoriteter, handikappade, judar eller andra icke önskvärda element ur samhällets bottensats skulle sorteras bort med hjälp av rasforskning och tvångssteriliseringar.

Det nya svenska mönstersamhället, det vi idag med stolthet kallar "Det Svenska Folkhemmet" blev förebilden och en stor inspirationskälla för många av de tyska nationalsocialisterna såsom Goebbels, Himmler och Göring under 1930-talet. "Det Svenska Folkhemmet" blev således förebilden för den tyska motsvarigheten; "Volksgemeinschaft" (Folkgemenskap) som sedan under nationalsocialisternas tid utvecklades till drömmen om "Det Tredje Riket".

Redan 1924 tog den tyske flygplanstillverkaren Hugo Junkers kontakt med de svenska bröderna Carl och Adrian Florman som tidigare startat flygbolaget AB Aerotransport. Hugo Junkers förhörde sig om de kunde tänka sig ett samarbete för

JUNKERS K-53.

Ett av alla tyska flygplan licenstillverkat i Limhamn strax utanför Malmö av AB Flygindustri (1925-1935) Bilden visar ett W34 D-UGES "Wega"

att starta en fabrik för tillverkning av tyska flygplan i Sverige. Det gällde såväl civila flygplan som olagligt militära stridsflygplan!

Resultatet av förfrågningen ledde fram till bildandet av företaget AB Flygindustri (AFI) där tyska Junkers ägde hela 82% av företaget. Eftersom dåtidens lagstiftning förbjöd utländska medborgare och företag att inneha större andel än 50%, var resterande 32% registrerade på svenska bulvaner. I och med att AB Flygindustri bildades, kunde nu Junkers starta tillverkning av större och motor-starkare trafikflygplan, samt genomföra modifiering och utveckling av militära stridsflygplanstyper, vilket helt stred mot Versaillesfreden.

AB Flygindustri etablerades i ett gammalt skeppsvarv på ön Sundholmen strax utanför Limhamn söder om Malmö med tillverkningsmaskiner från Junkers tyska fabrik i Dessau. Den 15 januari 1925 startades licenstillverkning och montering av Junkers flygplan i Sverige. Vid uppstarten var större delen av personalstyrkan tysk, men vid senare nyanställningar valdes även svensk arbetskraft, som utbildades inom företaget. Personalstyrkan var redan i slutet av samma år uppe i över 460 anställda.

Under de kommande tio åren skulle verksamheten blomstra och företaget skulle bli en av Malmös största arbetsgivare med hundratals anställda fabriksarbetare. Här skulle såväl civila flygplan men framförallt stridsflygplan, som redan byggts i smådelar vid Junkers fabrik i Dessau, monteras ihop till flygfärdiga stridsflygplan och sedan transporteras tillbaka till Tyskland förtäckta som civila flygplan.

"-Hermann Göring inspekterade produktionen - han blev både nöjd och imponerad"

Inom AB Flygindustri på ön Sundholmen utanför Limhamn deltog både svenska och tyska ingenjörer, konstruktörer och arbetare i produktionen. Flertalet uppgifter bekräftar att självaste Hermann Göring personligen inspekterade flygplansproduktionen i Limhamn och han blev både nöjd och imponerad!

En lång rad av färdiga flygplan, såväl civila som militära, lämnade fabriken på löpande band, där stridsflygplanen var nödtorftigt maskerade som civila flygplan och försedda med svenska registreringsnummer – allt detta med den svenska regeringens tysta godkännande! För att den svenska regeringen kände till vad som försiggick på ön Sundholmen är ställt utom allt rimligt tvivel. En så stor och omfattande tillverkning som dessutom stred mot Versaillesfreden var naturligtvis något högsta makteliten i Stockholm mycket väl kände till. Den olagliga tillverkningen att förse tyskarna med krigsmaterial var nu i full gång och detta med statsminister Hjalmar Branting och regeringspartiet Socialdemokraternas tysta godkännande!

Ön Sundholmen är en holme i sundet mellan Sverige och Danmark utanför Limhamn strax söder om Malmö. Det är dock ytterst få som vet att Sundholmen heter Sundholmen för ön har i alla tider bara kallats just ön och detta trots att ön inte ens är en ö idag. Den stora konstgjorda ön skapades av en ständigt pågående utfyllnad som påbörjades redan 1904. Landförbindelsen skedde över en svängbro som sedermera togs bort och förbindelsen blev en permanent landtunga och

SUNDHOLMEN

Ön utanför Limhamn strax söder om Malmö tidigt 30-tal. De stora svarta byggnaderna på öns mitt är monteringshallarna för flygplansindustrin. Endast tre byggnader finns kvar idag. Bilder på dessa byggnader finns i bildgalleriet nedan.

därmed blev ön bara en halvö. Öns attraktion för företag var dess tillgång till långa lastkajer, ett bra vattendjup och gott om plats. Under en kort tid åren 1916-1921 verkade södra delen av Sundholmen som skeppsvarv. Det var en stor verksamhet med flera hundra varvsarbetare.

Totalt byggdes på Sundholmen 10 fartyg, de flesta på ca 2 000 ton. Det var dock starka undervattenströmmar runt ön och det uppstod stora problem vid sjösättningen av de större fartygen. Under mellankrigstiden växte också båtarna i storlek och skeppsvarvet på Sundholmen blev utkonkurrerade av andra varv framförallt i Göteborg och Uddevalla och eran som skeppsvarv gick i graven 1921. Allt som fanns kvar var nu nedslitna lokaler och en tämligen ganska värdelös tomtmark.

Så när Junkers frågade bröderna Florman om lämpligt läge för en tysk flygindustri i Sverige föll valet självklart på ön Sundholmen. Här fanns redan en hamn, färdiga industrilokaler (förvisso i dåligt skick), en järnvägsförbindelse och ett bra testflygfält i Bulltofta. Närheten till Tyskland, vilket gav en kort transportsträcka av flygplansdelar, var också en viktig faktor. Det var här på Sundholmen som den hemliga svenska tillverkningen av stridsflygplan till Tyskland nu kunde börja!

"-Här fanns stora pengar att tjäna"

Föregångaren till den fruktade störtbombaren Ju 87 Stuka tillverkades på ön Sundholmen strax utanför Limhamn av AB Flygindustri. För många är Junkers Ju 87 Stuka (Sturtzkampfflugzeug) synonymt med luftkrigföringen i det tyska blixtkriget mot Polen och på västfronten i andra världskrigets inledande år. Dess tillkomst är fylld av flera historiska märkligheter förutom att svensk industri, svenska politiker och svensk krigsmakt i högsta grad bidrog till att Stukan och störtbombnings-tekniken blev verklighet.

Störtbombningstekniken hade under första världskriget väckt stort intresse världen över och inte minst i Tyskland. Den nya tekniken gick ut på att man störtdök med stridsflygplanet ner mot bombmålet när man släppte sina bomber för att öka precisionen av träffen. Detta ställde dock helt nya krav på såväl flygplanen som bombfällningsutrustningen. Nu skulle denna teknik utvecklas och förfinas ytterligare och Tysklands ledande flygindustri, Junkers, började skissa på nya krigsflygplan för just detta ändamål med tillverkning och sammansättning på Sundholmen utanför Limhamn.

Ett av dessa nya AFI-tillverkade stridsflygplan fick beteckningen K-47, där K ogenerat stod för krigsflygplan. Planet som var helt byggt i aluminium, blev prototypen till det som senare skulle bli Ju 87 V1 Stuka. K-47 hade en pilot och en bakåtvänd signalist/spanare/kulspruteskytt som besättning. För att ge den senare bättre skottfält försågs bakkroppen först med en dubbel stjärtfena.

MONTERINGSHALLARNA

Fler bilder tagna inne ifrån AFIs monteringshallar finns i bildgalleriet nedan.

Junkers hade också utvecklat en snillrik anordning för automatisk upptagning av flygplanet om piloten svimmade av G-påkänningen. Man utvecklade också ett avancerat stört bombs sikte och även speciella luftbromsar för att hålla dykhastigheten konstant under anfallet. En annan finess var att de inbyggda bränsletankarna kunde fällas i händelse av att stridsflygplanet fattade eld.

När det i början av 1930-talet var dags att pröva störtbombningstekniken på K-47 kom det svenska flygvapnet och Bofors in som välvilliga partners. Skälen var solklara: Svenska flygvapnet ville studera den nya bombtekniken och Bofors ville sälja bomber och bombfällningsutrustning till tyskarna. Här fanns stora pengar att tjäna! Under 1933 och 1934 genomfördes en rad tester, bland annat utanför Sundholmen med oladdade bomber och på Bofors egna militära testområden och på Frösön utanför Östersund. Landflygplanen transporterades till Bulltofta för provflygning medan sjöflygplanen provflögs direkt utanför Sundholmen.

Vid samtliga tester var representanter för svenska flygvapnet och Bofors närvarande, liksom representanter för olika myndigheter och regeringsledamöter. Tre Stuka¬föregångare (K-47) flög från Malmö till en Luftwaffebas i Lipetsk och där utbildades sammanlagt över tusen Luftwaffe-piloter mellan åren 1925-1933. Den färdiga modellen av K-47 blev senare , Ju 87 Stuka, som fick de välbekanta fiskmåsvingarna men försågs med ett konventionellt stjärtparti sedan konstruktionen på prototypen K-47:an visat sig alltför klen – den slets helt enkelt bort vid ett test vilket resulterade i ett totalhaveri och en omkommen pilot. Vidare ersattes de tidigare dubbla öppna sittbrunnarna med en gemensam huv för pilot och kulspruteskytt. Det fasta landningsstället utformades för att Stukan skulle kunna landa på enkla gräsfält och således följa tätt efter framryckande stridsvagns- och infanteriförband.

"-Regeringen och Per Albin Hansson var knappast ovetande om vad som pågick"

Den nya taktiken att låta Stuka samverka med dessa förband hade testats med stor framgång i Spanien. ”-Maken till samarbete mellan flyg, artilleri och tanks får man leta efter. En verklig triumf för tysk militärteknik”, skrev den Spanienfrivillige soldaten Bengt Segersson högst motvilligt.

Den 17 september 1935 flög prototypen K-47 för första gången. Flygplanet var då utrustat med en Rolls Royce Kestrel-motor och var försett med dubbla fenor på kanterna av stabilisatorn. Fyra år senare bryter kriget ut! Polen anfölls av Nazityskland och samma öde drabbade året efter Nederländerna, Belgien, Frankrike, Danmark och Norge.

I samtliga fall spelade Stuka en viktig roll. Och det var inte bara precisionsbombningen som smulade sönder försvararnas stödjepunkter. Stridsplanen hade även försetts med sirener så kallade ”Jeriko-trumpeter” (efter berättelsen i Bibeln om staden Jerikos murar som föll av trumpetstötar från fienden) som under dykningen skickade i väg ett skärande ljud som satte skräck i fienden på marken.

Men till sist, efter några år, hade Stukan slutgiltigt gjort sitt. Den hade blivit föråldrad i sin grundkonstruktion och de nyare och modernare Messerchmitt planen tog över allt mer. Tysklands produktionskapacitet var efter fem års krig utsliten och tillverkningen avbröts hösten 1944 då det stod uppenbart att kriget redan var

LASTNING EFTER PROVFLYGNING.

Man provflög flygplanen med vattenpontoner direkt utanför ön. Därefter lyftes de ombord på båtar för vidare färd mot Tyskland. I bakgrunden syns byggnaden där Friskis & Svettis idag håller till.

förlorat. Då hade totalt över 5 700 exemplar av Stuka byggts i olika versioner. Få flygplanstyper har haft sådana framgångar som Stukan och hängt med så länge under ett krig, där utvecklingen med nödvändighet går rasande snabbt. Men början på framgångssagan, den utspelade sig således olagligen på en liten ö utanför Skånes kust med den svenska regeringens tysta medgivande!

1935 hade det också börjat osa hett om AB Flygindustri. Fler och fler tidningsartiklar hade börjat uppmärksamma den mystiska verksamheten på Sundholmen, med flygplan som registrerades på märkliga sätt och fartyg som lämnade och hämtade stora trälådor med konstiga destinationer. Regeringen, nu under statsminister Per Albin Hanssons ledning, fick dessutom otrevliga förfrågningar från bland annat segermakterna Frankrike, Storbritannien och USA som undrade om Sverige möjligen höll på att hjälpa Tyskland att kringgå Versaillesfreden, vilket man naturligtvis var helt frågande till...

Regeringen och statsminister Per Albin Hansson var knappast ovetande om vad som pågick utanför Limhamn men gjorde det politiskt enklaste: man sände en förfrågan och undrade vad företaget egentligen höll på med för att rädda sitt eget skinn. Följden blev att Junkers kände marken bränna under fötterna. För övrigt hade Hitler kommit till makten i Tyskland 1933 och deklarerat att han struntade i Versaillesfreden. Hitler skulle nu öppet börja tillverka vapen innanför landets gränser oavsett vad Frankrike, Storbritannien och USA tyckte.

"-Rödbruna krafter arbetar för att vi inte ska få veta sanningen"

Under våren 1935 hade AB Flygindustri spelat ut sin roll som täckmantel för den tyska flygplansutvecklingen när Tyskland slutade dölja sin militära upprustningen. Fabriken var därmed ett avslutat kapitel och företaget avvecklades den 15 juni 1935. Maskiner, verktyg och tekniskt kunnande flyttade därefter från Limhamn, hem till Tyskland för fortsatt tillverkning av Junkers Stukaplan.

AB Flygindustri tillverkade ca 30 hela flygplan och ca 40 flygplan som delvis var tillverkade i Dessau, till detta kom ytterligare 85 plan, som modifierades eller monterades av komponenter från Tyskland. Det är här intressant att det alltså var Adolf Hitler som flyttade hem flygplans-tillverkningen och inte den svenska regeringen som stoppade tillverkningen!

Bara fyra år efter det sista flygplanet rullat ut från monteringshallarna från Sundholmen utanför Limhamn startade Hitler det andra världskriget genom att invadera Polen. Ett av de vapen som användes vid invasionen var just otillåtna svenskbyggda flygplan från AB Flygindustri som fått godkännande från den svenska regeringen!

Hur var den tysk-svenska utvecklingen av stridsflygplan möjlig? Vad visste de ansvariga socialdemokratiska politikerna och tjänstemännen? Var det helt enkelt så att investeringarnas storlek och arbetstillfällena vägde tyngre än alla säkerhets-

Junkers K 30 R42 ab 1926-27 im Betrieb_edited.jpg

JUNKERS K-43

Ett av Hitlers olagligt tillverkat stridsflygplan från AB Flygindustri utanför Limhamn och godkänt av den svenska socialdemokratiska regeringen.

politiska aspekter? Fanns mutor med i bilden? Frågorna är många men några ärliga svar kommer vi aldrig få.

"-Rota inte i det förflutna!" uppmanade Per Albin Hansson det svenska folket efter kriget. Vad var det man var rädd för att vi skulle finna om vi rotade i vårt förflutna? Vad var det man ville dölja? Vi ska bara tiga, blunda och vända blad som om inget hänt. För hur många svenskar känner idag till att Sverige -olagligt- hjälpte Adolf Hitler med att återuppbygga Tysklands krigsmakt under mellankrigstiden? Hitler hade då Europas största och modernaste krigsmakt till sitt förfogande. Ultramoderna slagskepp, kanoner och ubåtar byggda av svenskt stål. Stridsflygplan och stridsvagnar byggda olagligt av svenskar i Sverige och allt rullandes på svenska kullager. Allt godkänt av regeringen! Man häpnar! Hur många svenskar känner till detta idag?

Hade okunskapen eller mörkläggningen om detta varit lika påfallande om Sverige istället hade bidragit till att krossa Hitler och nazismen? Hade vi då uppmanats av vår egen statsminister att inte rota i vårt förflutna? Hade våra historieböcker då inte sett helt annorlunda ut? Det faktum att historien om AB Flygindustri idag nästan är utraderad ur historieböckerna (och i verkligheten) är bevis nog. Bevis på vilken sida av historien den S-ledda regeringen ställde Sverige på. Inte många känner till detta partis sanna förehavanden. Partiet som idag kallar sig "anständigt" och försöker dölja sitt förflutna genom att skylla på alla andra, samtidigt som man Idag försöker framstå som den enda antinazistiska kraften under kriget.

Flygplanstillverkningen på Sundholmen hade absolut ingen avgörande betydelse för kriget eller dess utgång, men skandalen ligger inte i det numerära antalet tillverkade stridsflygplan utan mer i den moraliska - eller omoraliska- aspekten. Sverige med Socialdemokraterna och Frisinnade Folkpartiet vid makten under mellankrigstiden gick emot segermakterna Storbritannien, Frankrike och USA för att hellre ställa sig på Nazityskland sida. Man gick emot internationella fredsavtal för att hellre hjälpa Adolf Hitler bygga upp sin enorma krigsmakt. Och det är kanske just detta som gör skandalen så känslig för syftet var så uppenbart och man kan inte skylla på några andra partier eller på någon "samlingsregering". Och kan man inte skylla på någon annan måste allt till varje pris tystas ned. Detta är ett svart kapitel i de rödbrunas förflutna. Allt är sopat under mattan. Socialismen har alltid varit kusligt och skrämmande effektiv att dölja och förneka sina egna misstag. Om det är socialismen i Tyskland under 20-talet, Sovjetunionen under 50-talet, DDR under 70-talet eller Sverige idag spelar ingen större roll för mönstret är precis detsamma.

Idag heter vägen till ön Övägen och skolan på ön heter kort och gott: "Skolan på ön". De flesta gator på ön är uppkallade efter skeppvarvstiden som t.ex. Lotsgatan eller Båtbyggaregatan och det enda som idag minner om öns egentliga namn är Sundholmsgatan. Men något om öns tioåriga historia som säte för illegal stridsflygplanstillverkning åt Adolf Hitler och Nazityskland finns absolut inget. Uppenbart att detta idag anses som en skamfläck i vår nutid. Något den röd-styrda mångkulturella staden inte vill bli påmind om. Kvar finns idag bara några få av de industribyggnader där flygplansmonteringen och utvecklingsarbetet en gång huserade i. Idag är de lokaler åt "Friskis & Svettis", "Kaj 10" och "Skolan på Ön" men bli icke förvånad ifall dessa historiska byggnader en vacker dag också är jämnade med marken. För det finns mörka krafter i dagens samhälle som vill göra allt för att sudda ut den svenska tigerns rödbruna ränder ur vår egen nutidshistoria. Rödbruna politiska krafter som arbetar för att vi svenska medborgare inte ska få veta sanningen.

Politiska krafter som fortfarande uppmanar oss att inte rota i vårt förflutna...

// Anders Johansson.

Källa:

"AB Flygindustri i Limhamn 1925–1935" (1998) av Lennart Andersson

"Hitler’s Stuka Squadrons – The Ju 87 at War" (2004) av John Ward.

"Tyskar och allierade i Sverige" (2011) av Lars Gyllenhaal

Diverse länkar: