Hitlers (S)venska vapen.
Del 1 av 3: AB Flygindustri
"På en liten ö i Skåne byggdes olagligt och i största hemlighet stridsflygplan till Tyskland. Detta pågick efter Hitler kom till makten. Allt godkänt av den svenska regeringen!"
"
Socialdemokraterna trotsade Versaillesfreden och hjälpte istället Tyskland att olagligt återuppbygga sin krigsmakt!
Inget politiskt parti utanför Tysklands gränser hjälpte Adolf Hitler så mycket att bygga upp hela den tyska krigsmakten såsom Socialdemokraterna. All den högkvalitativa järnmalm Hitler behövde för att bygga alla sina krigsskepp, stridsflygplan och stridsvagnar sålde Sverige till honom - även mitt under brinnande kriget! Hitler och Nazityskland hade aldrig kunnat starta andra världskriget utan den hjälp de fick från den svenska socialdemokratiske regeringen. Utan den export av järnmalm som socialisterna godkände hade aldrig Hitler kunnat bygga alla de vapen han behövde för att starta världshistoriens största och värsta krig. Det var helt enkel Socialdemokraterna som byggde startknappen Hitler behövde för att starta andra världskriget! Det som inte många svenskar vet idag, och som socialdemokrater aldrig skryter om är att Sverige även konstruerade och tillverkade vapen åt Hitler. Detta pågick efter att Hitler blivit diktator. Detta pågick efter att Hitler avslöjat sin krigsmakt. På en liten ö i Skåne byggdes olagligt stridsflygplan till Tyskland. Allt godkänt av den svenska Socialdemokratiska regeringen! Allt i största hemlighet!
När Tyskland förlorat första världskriget förbjöds de av segermakterna att tillverka krigsvapen i den så kallade Versaillesfreden. Den tyska ledningen och krigsmakten hade emellertid inga planer på att följa de i deras tycke helt orimliga fredsvillkoren. Den tyska flygindustrin var hårt kringskuren efter första världskriget. Tyska flygbolag fick inte operera med flermotoriga flygplan, och under en period var det totalförbud att tillverka flygplan. 1921 lättade reglerna något då civila flygplan fick tillverkas efter godkännande av en internationell kontrollkommission om de uppfyllde vissa regler. För att kringgå dessa regler och utveckla de flygplan man ville flyttade tyska flygplanstillverkare istället utomlands.
Tyskland kringgick alltså problemet med Versaillesfördraget genom att utveckla och tillverka vitala delar i hemlandet, övriga delar på uppdrag i andra länder för att att därefter förlägga sammansättningen och slutmonteringen till någon vänligt sinnad nation. Allt givetvis i största hemlighet eftersom allt var olagligt. Vänligt sinnad nation? Vilka kunde Tyskarna räkna med? Vilka var villiga att bryta mot ett internationellt förbud för att hjälpa tyskarna att åter bygga upp sin krigsmakt?
Efter att Socialdemokraterna tog makten i Sverige 1920 började ett intensivt samarbete med Tyskland. (Även det socialistiskt styrt). Ett intimt och välutvecklat samarbete som sträckte sig över forskning, teknik och medicin. Speciellt intresserade var socialisterna på båda sidor Östersjön av rasforskning, tvångssterilisering och det nya moderna samhällsbygget. Ett samarbete som alltså var fullt utvecklat redan långt innan Andra Världskriget bröt ut 1939. Under 20- och 30-talet ser tyskarna Sverige som det förnämsta föredömet.
Tyskarna såg nu hur Sverige gick från ett fattigt bondesamhälle till en rik industrination och skulle bygga upp ett socialistiskt mönstersamhälle åt renrasiga svenskar där minoriteter, svaga, handikappade, sinnesslöa, tattare, judar eller andra icke önskvärda element i samhällets bottensats skulle sorteras bort med hjälp av rasforskning och tvångssteriliseringar. Det nya svenska socialistiska mönstersamhället "Det Svenska Folkhemmet" blev förebilden och en stor inspirationskälla för många av de tyska nationalsocialisterna såsom Goebbels, Himmler och Göring under 30-talet.
DET SOCIALDEMOKRATISKA MÖNSTERSAMHÄLLET.
I såväl Sverige som i Tyskland skulle socialdemokraterna bygga upp ett socialistiskt mönstersamhälle - "Det Svenska Folkhemmet" och "Volksgemeinschaft" där de icke önskvärda medborgarna skulle sorteras bort med hjälp av rasbiologi och tvångssteriliseringar. Inget land har tvångssteriliserat så stor andel av sin egen befolkning som Socialdemokraterna.
"Det Svenska Folkhemmet" blev således förebilden för den tyska motsvarigheten; Volksgemeinschaft ("Folkgemenskap") som sedan under nationalsocialisternas tid utvecklades till drömmen om "Det Tredje Riket". Självklart skulle Sverige hjälpa sin broder i syd med att kringgå Versaillesfördraget. Fanns det någon vänligt sinnad nation för Tyskarna i denna svåra tid så var det självklart det socialdemokratiska Sverige! Nu skulle Sverige hjälpa Tyskarna kringgå det förnedrande förbudet att skaffa krigsvapen! Nu skulle vi hjälpa Tyskarna att åter bygga upp sin krigsmakt...
Redan 1924 tog den tyske flygplanstillverkaren Hugo Junkers kontakt med de svenska bröderna Carl och Adrian Florman som tidigare startat flygbolaget AB Aerotransport och förhörde sig om de kunde tänka sig ett samarbete och starta en fabrik för tillverkning av tyska flygplan i Sverige. Det gällde såväl civila flygplan som militära stridsflygplan! Resultatet av förfrågningen ledde fram till bildandet av företaget AB Flygindustri (AFI) där Junkers ägde 82% av företaget.
Eftersom dåtidens lagstiftning förbjöd utländska medborgare att inneha större andel än 50%, var 32% registrerade på svenska bulvaner. I och med att AFI bildades, kunde Junkers starta tillverkning av större och motorstarkare trafikflygplan, samt genomföra modifiering och utveckling av militära stridsflygplanstyper.
AB Flygindustri etablerades i ett gammalt skeppsvarv på ön Ön i Limhamn söder om Malmö med maskiner från Junkers tyska fabrik i Dessau. Den 15 januari 1925 startades licenstillverkning och montering av Junkers flygplan i Sverige av AFI. När företaget startades var större delen av personalstyrkan tysk, men vid senare nyanställningar valdes svensk arbetskraft, som utbildades inom företaget. Personalstyrkan var redan i slutet av året uppe i över 460 personer.
De kommande tio åren skulle verksamheten blomstra och AFI skulle bli en av Malmös största arbetsgivare med hundratals anställda fabriksarbetare. Här skulle såväl civila flygplan men framförallt stridsflygplan, byggda i smådelar vid Junkers fabrik i Dessau, monteras ihop till flygfärdiga plan och sedan transporteras tillbaka till Tyskland.
JUNKERS K-53.
Ett av alla tyska flygplan licenstillverkat i Limhamn strax utanför Malmö av AB Flygindustri (1925-1935) Bilden visar ett W34 D-UGES "Wega"
I Limhamn deltog både svenska och tyska ingenjörer och arbetare i produktionen. Flertalet uppgifter bekräftar att självaste Hermann Göring personligen inspekterade produktionen i Limhamn och han blev både nöjd och imponerad!
En lång rad av färdiga flygplan lämnade AFI på löpande band, där stridsflygplanen var nödtorftigt maskerade som civila flygplan och försedda med svenska registreringsnummer – allt detta med den socialdemokratiska regeringens goda minne! Den olagliga tillverkningen att förse Tyskarna med krigsmaterial var nu i full gång och detta med Hjalmar Branting och Socialdemokraternas indirekta godkännande!
Ön Sundholmen
Sundholmen är en holme i sundet mellan Sverige och Danmark utanför Limhamn strax söder om Malmö. Det är dock ytterst få som vet att Sundholmen heter Sundholmen för ön har i alla tider av lokalbefolkningen bara kallats just ön och detta trots att ön inte ens är en ö. Den stora konstgjorda ön skapades av en ständigt pågående utfyllnad med början 1904. Landförbindelsen skedde över en svängbro som sedermera togs bort och förbindelsen blev en permanent landtunga och därmed blev ön bara en halvö. Öns attraktion för företag var dess tillgång till långa lastkajer, ett bra vattendjup och gott om plats. Under en kort tid 1916-1921 verkade södra delen av ön i Limhamn som Skeppsvarv. Det var en stor verksamhet med flera hundra arbetare. Första världskrigets ubåtskrig skapade ett stort behov av tonnage.
Totalt byggdes i Limhamn 10 fartyg, de flesta på ca 2 000 ton. Det var dock starka strömmar runt ön och det uppstod stora problem vid sjösättningen av de större fartygen. Under mellankrigstiden växte båtarna i storlek och skeppsvarvet på ön blev utkonkurrerade av andra skeppsvarv framförallt i Göteborg och Uddevalla. Kvar fanns nu nedslitna lokaler och en värdelös tomtmark. När Junkers frågade bröderna Florman om lämpligt läge för en tysk flygindustri i Sverige föll valet självklart på ön. Här fanns redan en hamn, färdiga industrilokaler (förvisso i dåligt skick), järnvägsförbindelse, ett testflygfält inte så lång bort (Bulltofta) och närheten till Tyskland (dvs kort transportsträcka av flygplansdelar) var också en viktig faktor. Det var här på ön som den hemliga svenska tillverkningen av stridsflygplan till Tyskland nu kunde börja!
SUNDHOLMEN
Ön utanför Limhamn strax söder om Malmö tidigt 30-tal. De stora svarta byggnaderna på öns mitt är monteringshallarna för flygplansindustrin. Endast tre byggnader finns kvar idag. Bilder på dessa byggnader finns i bildgalleriet nedan.
Föregångaren till den fruktade störtbombaren Ju 87 Stuka tillverkades på ön i Limhamn. För många är Junkers Ju 87 Stuka (Sturtzkampfflugzeug) synonymt med luftkrigföringen i det tyska blixtkriget mot Polen och på västfronten i andra världskrigets inledande år. Dess tillkomst är fylld av flera historiska märkligheter förutom att svensk industri, svenska politiker och svensk krigsmakt i högsta grad bidrog till att Stukan och störtbombningstekniken blev verklighet. Störtbombningstekniken hade under första världskriget väckt intresse världen över och inte minst i Tyskland. Nu skulle den utvecklas och landets ledande flygindustri, Junkers, började skissa på nya krigsflygplan med tillverkning och sammansättning på Ön utanför Limhamn i Sverige.
Ett av dessa nya AFI-tillverkade plan fick beteckningen K 47, där K ogenerat stod för krigsflygplan. Planet, helt i aluminium, blev sedan prototypen av Ju 87 V1 Stuka. K 47 hade en pilot och en bakåtvänd signalist/spanare/kulspruteskytt som besättning. För att ge den senare bättre skottfält försågs bakkroppen med en dubbel stjärtfena. Junkers hade också utvecklat en anordning för automatisk upptagning om piloten svimmade av G-påkänningen, ett störtbombsikte och luftbromsar för att hålla dykhastigheten någorlunda konstant under anfallet. En annan finess var att de inbyggda bränsletankarna kunde fällas i händelse av brand ombord.
När det i början av 30-talet var dags att pröva störtbombningstekniken på K 47 kom det svenska flygvapnet och Bofors in som välvilliga partner. Skälen var solklara: Flygvapnet ville studera den nya bombtekniken och Bofors ville sälja bomber och bombfällningsutrustning till tyskarna.
Under 1933 och 1934 genomfördes en rad tester, bland annat utanför Malmö i Öresund med oladdade bomber, på Bofors försöksområden och på Frösön. Landflygplanen transporterades till Bulltofta för provflygning medan sjöflygplanen provflögs på sundet strax utanför Ön.
MONTERINGSHALLARNA
Fler bilder tagna inne ifrån AFIs monteringshallar finns i bildgalleriet nedan.
Vid samtliga tester var representanter för Flygvapnet och Bofors närvarande, liksom representanter för olika myndigheter och regeringsledamöter. Tre Stuka¬föregångare (K 47) flög från Malmö till en Luftwaffebas i Lipetsk och där utbildades sammanlagt över tusen Luftwaffe-piloter mellan åren 1925-1933.
Ju 87 Stuka fick de välbekanta fiskmåsvingarna och försågs med ett konventionellt stjärtparti sedan konstruktionen på K 47:an visat sig alltför klen – den slets helt enkelt bort vid ett test vilket resulterade i ett totalhaveri. Vidare ersattes de tidigare öppna sittbrunnarna med en gemensam huv för pilot och kulspruteskytt. Det fasta stället utformades för att Stukan skulle kunna landa på enkla gräsfält och således följa tätt efter framryckande stridsvagns- och infanteriförband.
Den nya taktiken att låta Stuka samverka med dessa förband hade testats med framgång i Spanien. ”Maken till samarbete mellan flyg, artilleri och tanks får man leta efter. En verklig triumf för tysk militärteknik”, skrev den Spanienfrivillige Bengt Segersson motvilligt.
Prototypflygplanet flög den 17 september 1935. Flygplanet var utrustat med en Rolls Royce Kestrel-motor och var försett med dubbla fenor på kanterna av stabilisatorn. Fyra år senare bryter kriget ut! Polen anfölls av tyskarna och samma öde drabbade Nederländerna, Belgien och Frankrike året efter.
I samtliga fall spelade Stuka en viktig roll. Och det var inte bara precisionsbombningen som smulade sönder försvararnas stödjepunkter. Stridsplanen hade försetts med sirener ”Jeriko-trumpeter” (efter berättelsen i Bibeln om staden Jerikos murar som föll av trumpetstötar från fienden) som under dykningen skickade i väg ett skärande ljud som satte skräck i fienden på marken. Men till sist, efter några år, hade Stukan slutgiltigt gjort sitt.
Tysklands produktionskapacitet var efter fem års krig utsliten och tillverkningen avbröts hösten 1944 då det stod uppenbart att kriget redan var förlorat. Då hade totalt över 5 700 exemplar byggts i olika versioner.
LASTNING EFTER PROVFLYGNING.
Man provflög flygplanen med vattenpontoner direkt utanför ön. Därefter lyftes de ombord på båtar för vidare färd mot Tyskland. I bakgrunden syns byggnaden där Friskis & Svettis idag håller till.
Få flygplanstyper har haft sådana framgångar som Stukan och hängt med så länge i ett krig, där utvecklingen med nödvändighet går rasande snabbt. Men början på framgångssagan, den utspelade sig således olagligen på ön i skånska Limhamn med den socialdemokratiska regeringens tysta medgivande! 1935 hade det också börjat osa hett om AFI. Fler och fler tidningsartiklar hade börjat uppmärksamma den mystiska verksamheten på ön i Limhamn, med flygplan som registrerades på märkliga sätt och fartyg som lämnade och hämtade stora trälådor med konstiga destinationer.
Den Socialdemokratiska regeringen, nu under Per-Albin Hanssons regim, fick dessutom otrevliga förfrågningar från bland annat segermakterna Frankrike och Storbritannien, som undrade om Sverige möjligen höll på att hjälpa Tyskland att kringgå Versaillestraktaten.
Socialdemokraterna var knappast ovetande om vad som pågick i Limhamn men gjorde det politiskt enklaste: man sände en förfrågan till AFI och undrade vad företaget egentligen höll på med. Följden blev att Junkers kände marken bränna under fötterna. För övrigt hade Hitler kommit till makten i Tyskland och deklarerat att han struntade i Versaillestraktaten. Hitler skulle nu öppet börja tillverka vapen innanför landets gränser oavsett vad Frankrike och Storbritannien tyckte.
AB Flygindustri tillverkade ca 30 hela flygplan och ca 40 flygplan som delvis var tillverkade i Dessau, till detta kom 85 plan, som modifierades eller monterades av komponenter från Tyskland. Under våren 1935 hade AFI spelat ut sin roll som täckmantel för den tyska flygutvecklingen när Tyskland slutade dölja sin militära upprustningen. AFI var därmed ett avslutat kapitel och företaget avvecklades den 15 juni 1935 men tillverkning av stridsflygplan var inte de enda vapen Sverige tillverkade åt Tyskland! Vi gjorde annat också... (mer om detta i kommande artikel, "Hitlers (S)venska vapen" del 2)
JUNKERS K-43
Ett av Hitlers olagligt tillverkat stridsflygplan från Limhamn.
"Made in Sweden" och godkänt av Socialdemokraterna"
Det är här intressant att det indirekt var Adolf Hitler som flyttade hem flygplanstillverkningen och inte Socialdemokraterna som stoppade tillverkningen! Bara fyra år efter nedläggningen av AFI på ön utanför Limhamn startar Adolf Hitler andra världskriget genom att invadera Polen. Ett av de vapen som användes vid invasionen var just otillåtna svenskbyggda Junkers flygplan från AFI som fått godkännande från Socialdemokraterna!
Hur var den tysk-svenska utvecklingen av stridsflyg-plan möjlig? Vad visste de ansvariga socialdemokratiska politikerna och tjänstemännen? Om de förstod, var det helt enkelt så att investeringarnas storlek och arbetstillfällena vägde tyngre än alla säkerhetspolitiska aspekter? Fanns mutor med i bilden? Frågorna är många och svaren få. Varför är det så? Det är nog en av de intressantaste frågorna! Får man hoppas att det till slut blir offentligt finansierad forskning kring denna verksamhet? Detta är ett svart kapitel i de rödas historia. Att man som enda "neutrala" land faktiskt hjälpte - mot alla reglar - Tyskland att åter bygga upp sin krigsmakt. Bara fyra år efter det sista flygplanet rullade ut från monteringshallarna på ön utanför Limhamn startade Hitler det andra världskriget. Han hade då Europas största och modernaste krigsmakt till sitt förfogande. Ultramoderna stridsvagnar, slagskepp och U-båtar byggda av svenskt stål. Stridsflygplan byggda olagligt av svenskar i Sverige, godkänt av Socialdemokraterna! Man häpnar! Hur många svenskar känner till detta idag?
Inte många känner till Löfvens partis sanna historia. Samma parti som idag kallar sig "anständigt" och försöker dölja sin historia genom att skylla sin egen historia på andra, samtidigt som man framställer sig som den enda antinazistiska kraften under kriget. Socialismen har alltid varit kusligt och skrämmande effektiv att dölja och förneka sina misstag. Om det är socialismen i Tyskland under 30-talet, Sovjetunionen under 50-talet, DDR under 70-talet eller Sverige under 2020-talet spelar ingen större roll. Det faktum att historien om AFI idag nästan är utraderad i historieböckerna (och i verkligheten) är bevis nog.
Inget på ön utanför Limhamn berättar idag om Socialdemokraternas oanständiga historia. Allt är sopat under mattan. Vi ska bara tiga, blunda och vända blad som om inget hänt. I värsta fall kan man ju alltid skylla allt på andra partier. Anständigheten har inget pris för en sann socialdemokrat!
Se unika bilder i bildgalleriet nedan från flygplanstillverkningen på ön och hur kvarstående byggnader ser ut idag.
// Blenda W Thor.
Källa:
"AB Flygindustri i Limhamn 1925–1935" (1998) av Lennart Andersson
"Hitler’s Stuka Squadrons – The Ju 87 at War" (2004) av John Ward.
"Tyskar och allierade i Sverige" (2011) av Lars Gyllenhaal
"Hitlers (S)venska vapen":
Del 1: AB Flygindustri
Del 2: AB Landsverk (LÄNK)
Del 3: AB SKF (LÄNK)
Idag heter vägen till ön Övägen och skolan på ön heter kort och gott: "Skolan på ön" De flesta gator på ön är uppkallade efter skeppvarvstiden som t.ex. Lotsgatan och Båtbyggaregatan. Det enda som minner om öns egentliga namn är Sundholmsgatan men något om öns tioåriga historia som säte för illegal flygplanstillverkning åt Tyskland finns absolut inget. Uppenbart att detta idag tydligen anses som en skamfläck i vår nutidshistoria. Något den rödstyrda mångkulturella staden inte vill bli påmind om. Kvar finns dock några av industribyggnaderna som flygplanstillverkningen och utvecklingsarbetet huserade i. Idag är de lokaler åt "Friskis & Svettis", "Kaj 10" och "Skolan på ön" men bli icke förvånad ifall dessa historiska byggnader en vacker dag också är jämnade med marken.
Se unika bilder i bildgalleriet nedan från flygplanstillverkningen på ön och hur kvarstående byggnader ser ut idag.
(Klicka på pilarna och rör muspekaren för bildtext.)
Kommentarsfält: