KCL#12: Axmar | S-sanningen

Koncentrationsläger nr 12: Axmar (1945)

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Axmar

- koncentrationslägret som var ett fuskbygge!

Koncentrationslägret Axmar öppnade i januari 1945. Det inrättades i det då fallfärdiga slottet på Axmar bruk och kunde inhysa ca 100 interner. I lägret, som bevakades med taggtrådsstängsel och beväpnade vakter, satt högt uppsatta nazister. Lägret avvecklades i december 1945 och slottet sprängdes den 2 juni 1970.

Axmar var ett av de 14 slutna hemliga koncentrationsläger som socialstyrelsen lät uppföra på order av den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen. Majoriteten av dessa 14 läger var utplacerade mycket avsides så allmänheten inte kände till dem samt att det blev svårare för fångarna att rymma därifrån. Skillnaden mellan dessa 14 slutna förläggningar och de över 1000 övriga läger som fanns runt om i Sverige under kriget var att dessa 14 läger drevs av socialstyrelsen och var topphemliga och helt avskärmade från militären och försvaret. Samtliga 14 läger var omgärdade med stängsel, taggtråd och beväpnade vakter. Skillnaden var också att fångarna inte var militärer, desertörer eller krigsflyktingar utan hade bara vad staten ansåg felaktiga och farliga politiska åsikter. I början var det mestadels antinazister och kommunister som satt inspärrade, men allteftersom krigslyckan vände för vännen Hitler blev socialdemokraterna allt mer tvingade att lägga om politiken från deras nazivänliga politik till att blidka Stalins kommunister och mot slutet blev det istället nazister och antikommunister som satt i lägren, vilket ledde till kraftiga motsättningar mellan gamla och nya interner. Detta är berättelsen om ett av dessa 14 hemliga koncentrationsläger; Axmar!

"Axmar hade ett 2,5 meter högt stängsel med taggtråd och bevakades dygnet runt av beväpnade vakter"

De människor som hölls inspärrade i Axmar och i någon av de övriga 13 hemliga koncentrationsläger i Sverige var inte dömda, eller ens anklagade, för några brott. Utan det var enbart av politiska skäl, och av omtanke om rikets säkerhet, som de berövades sin frihet, isolerades från omvärlden och bevakades dygnet runt.

Ett av dessa 14 hemliga och hårdbevakade koncentrationsläger var den redan då nergångna herrgården Axmar fyra mil norr om Gävle. Från början var det kommunister och andra nazistmotståndare som ansågs för farliga att gå lösa, och då handlade det även om svenska medborgare.

Men mot slutet av kriget, när Hitlers välde började knaka i fogarna, skickade man dessa till andra läger för att ge plats åt tyska diplomater och andra utlänningar som misstänktes hysa nazistsympatier.

Socialdemokraternas nära samarbete och vurm för Hitler och hans nazister byttes under 1944 ut mot massmördaren Stalin och hans kommunister. Först smörade man för nazisterna samtidigt som man låste in kommunister sedan gjorde man plötsligt tvärt om när krigslyckan vände för den gode vännen Hitler... (idag pratar samma parti att man ska "stå på rätt sida av historien")

Efter Tredje rikets sammanbrott våren 1945 internerades personalen från

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

"Det vita slottet" vid dammen när det var nybyggt, 1860-tal. Det blev under krigets slutskede Sveriges 12:e koncentrationsläger.

1/2

Bildgalleri:

tyska legationerna i Stockholm och Malmö i ett läger i Sunnerstaholm, utanför Bollnäs. Efter en del funderande bestämde utrikesdepartementet sig för att flytta tyskarna till en annan förläggning. Valet föll på herrgården i Axmar, trots att där redan satt 86 estniska flyktingar, mest kvinnor och barn, som nu i all hast måste evakueras.

Axmar Herrgård började byggas 1860 vid det stora järnbruket som funnits här sedan 1671. Det gamla industriområdet omvandlades till en engelsk park med spegeldammar, promenadvägar med en vacker trädgård och mitt i parken byggdes denna herrgård som allmänt kallades "Det Vita Slottet" av byborna. Byggherre var Berndt von Schinkel och han anlitade en av tidens främsta arkitekter, Johan Fredrik Åbom till att rita huset. En lokal byggmästare ansvarade för själva byggnationen, och det verkar som om Åboms insats inskränkte sig till just att upprätta ritningen för enligt vissa uppgifter blev herrgården aldrig vinterbonat – och den stackars arkitekten lär ha ansett att det var ett stort fuskbygge. Varför det blev så vet ingen. Kanske var det osämja inom familjen eller tog pengarna helt enkelt slut. "Det Vita Slottet" stod dock klart efter fyra års byggande 1865.

Slottet var tre våningar högt, 25 meter långt och 11 meter brett, hade 36 rum fördelade på 700 kvadratmeter. Bottenvåningen tillhörde tjänstefolket och här fanns kök och kontor. Paradvåningen låg en trappa upp. Den användes dels som bostad åt ägarfamiljen von Schinkel, dels som mottagnings- och festlokal. På tredje våningen övernattade gästerna. Under krigsåren stod det då 80 åriga slottet i princip tomt och började bli i uselt skick och rätt illa medfaret av tidens tand.

Hösten 1944 gjorde Utlänningskommissionen en framställningar till Axmars nya ägare Bergvik & Ala AB att få använda slottet som ett slutet läger för nazister. Efter upprustningen av slottet under ledning av byggmästare Sjölander från Hamrånge hade man bland annat dragit in vatten och sett över de elektriska ledningarna så att åtminstone brandchefen blev nöjd. I början av 1945 godkänt för mottagning av nazisterna. Under stort hemlighetsmakeri fördes legationspersonalen först från lägret i Sunnerstaholm till lägret i Ede i Hälsingland och därefter slutligen till det nyöppnade Axmar. När förläggningen varit igång några veckor kom kommunens hälsovårdsnämnd på en inspektionsrunda. Det mesta såg hyfsat ut men slottets torrklosetter, med överfulla latrinkärl och bottenfrusna urinhinkar, dömdes ut som ”synnerligen snuskiga” och ”under all kritik”.

"Axmar-fångarna betraktades som Nazitysklands främsta företrädare i Sverige"

Enligt dokument hade Axmar då ett 2,5 meter högt stängsel, taggtråd och bevakades dygnet runt av beväpnade vakter. Dessvärre finns inga fotografier (?) släppta från den tiden Axmar var ett av de 14 hemliga slutna koncentrationsläger i Sverige som drevs i Socialstyrelsens regi på direkt uppdrag från Socialdemokraterna.

Av de 24 tyskar som kom till Axmar den 28 maj 1945 fanns bl.a. två legationsråd, Ulrich von Gienant och Heinz Gossmann. De här 24 personer var allmänt kända som krångliga. De vägrade låta sig visiteras och klä sig i arbetsdräkt och krävde att få röra sig fritt och ha tillgång till telefon.

Under nazismens glansdagar hade dessa människor haft en tämligen uppburen ställning i såväl Stockholm som i övriga Sverige och varit högaktade gäster på banketter, näringslivsträffar, ceremoniella tillställningar m m.

Nu i maj 1945 var situationen en helt annan. De nazistiska illdåden under andra världskriget blev vid denna tid kända för en bred allmänhet. I Stockholm fanns den tyska legationen kvar, vars personal hotades av att lynchas av uppretade stockholmare. Man skydde plötsligt umgänge med dessa människor. De skulle därför hållas gömda i det slutna lägret Axmar.

De som satt fångna på Axmar under våren och sommaren 1945 betraktade

Axmar Slott, med dess 6-kantiga lusthus. Lusthuset finns kvar idag.

1/9

Bildgalleri:

som ”det nazistiska Tysklands främsta företrädare i Sverige”. Nazisterna vägrade inse de var på väg förlora kriget och var fortfarande allmänt uppkäftiga.

Axmar var lika mycket ett läger för nazisterna som ett skydd för dem, för även om någon nazist skulle lyckats fly våren 1945 är frågan vart de i så fall skulle fly till? De utgjorde samtidigt en problematisk grupp för den svenska regeringen. Det ansågs nämligen inte bra för den svenska "neutralitets- och anpassnings-politiken" att efter fredsslutet och inom landets gränser gömma före detta nazistiska diplomater och topptjänstemän.

De allierade segermakterna krävde utvisning till Tyskland av legationspersonalen. Personalen våndades över följderna av en sådan utvisning, särskilt om den skulle komma att ske till den sovjetiska ockupationszonen i Tyskland. Hur utvisningen gick till går inte att historiskt belägga. I arkivhandlingar konstateras kort, att den 18 augusti 1945 återfördes legationspersonalen till Tyskland. Vad som hände med fångarna därefter är okänt.

Under det år Axmar användes som koncentrationsläger – från januari 1945 till december samma år – hade man tre eller fyra förläggningschefer. Lägret kom att hysa interner av en rad olika nationaliteter och över dessa basade först den 36-årige lägerchefen Sigurd Palm. Palm behärskade fyra språk (engelska, tyska, franska och spanska) och hade före kriget arbetat sig upp från hyttuppassare till andre styrman på Svenska Amerikalinjens båtar. I början av kriget gjorde han beredskapstjänst som marinpolis vid Göteborgs örlogsdepå, eftersom han i sin ungdom hade utbildats på arméns fältpolis- och hundskola. Därifrån var steget inte långt till en tjänst som poliskonstapel och senare överkonstapel vid varvspolisen. Av någon anledning hade han sedan fått anställning som assistent på rysslägret i Byringe i Sörmland där han så småningom avancerade till lägerchef. När han under sista krigs vintern rekryterades till Axmar var det förmodligen hans bakgrund som polis och hans goda språkkunskaper som fällde avgörandet.

Den typiske lägerchefen var en man, men det förekom även enstaka kvinnliga lägerchefer. Sigurd Palm stannade bara en kort period i Axmar och efterträddes redan i april 1945 av Stephanie von Platen-Bohman. Hon hann dock bara leda lägret i cirka en månad innan hon ersattes av reservofficeren Ragnar Svensson. Chefsbytet skedde i samband med en omorganisation som syftade till att göra Axmar ännu mer slutet. Möjligen kan Utlänningskommissionen med tidstypisk värdering ha ansett att det behövdes en ”fastare [läs= manlig] hand” i ledningen. Viss dramatik tycks ha omgett just detta chefsbyte vilket antyds av att von Platen i praktiken degraderades till assistent åt den nye lägerchefen.

I juli 1945 sade hon upp sig från tjänsten som assistent och ansåg i en skrivelse till Utlänningskommissionen att hon hade blivit ”förd bakom ljuset” när hennes efterträdare tillsattes. Tidstypiskt nog hade Stephanies make fått yttra sig innan det bestämdes om hon skulle få fortsätta som lägerchef. Då hade han begärt att Utlänningskommissionen skulle avsluta hustruns förordnande på grund av hennes ”sinnesjämvikt” och att han ansåg att kvinnors uppgift var att "ta hand om man, barn och hushåll istället". Stephanie von Platen-Bohman är unik i så måtto att hon var den enda kvinna som ledde ett läger där män fanns internerade,

"Flera av dem blev sedan utvisade från Sverige till en säker död"

Lägret i Axmar gav också arbete åt folk från trakten. På lönelistorna, som finns bevarade i Riksarkivet i Stockholm, finns en husmor, en kokerska, tre köksbiträden, fyra vaktkonstaplar och en gårdskarl. Efter det att den tyska legationen lämnat lägret vid Axmarbruk, kom till lägret i omgångar under sensommaren och hösten 1945 människor från Östeuropa och Baltikum. Unga män, de flesta födda på 1920-talet, som stridit på Hitlers sida men som i krigets slutskede deserterat och på olika sätt tagit sig till Sverige. Det var ryssar, finnar, polacker, ungrare, österrikare och estländare.

Totalt inhystes människor från elva olika länder på det dystra nerslitna slottet, plus några som stod registrerade som statslösa. Det fanns plats för ca 100 interner. De internerades och utreddes i Axmar, flera av dem blev sedan enligt segermakternas krav utvisade från Sverige till fronter varifrån de flytt till en säker död!

En av Axmars fångar var 35-årige polacken Ludwik Kozlowski, som hade suttit några år i Auschwitz och tillsammans med en av hans landsmän i Axmar hade de tvingats arbeta som eldare i krematoriet på koncentrationslägret Sachsenhausen norr om Berlin. En annan av fångarna avslöjades som sovjetisk spion sedan han gått omkring i slottet under några dagar och ställt underliga frågor till sina medfångar. Han var ryss och hette Andrej Vasilijevitj Gavrusjov men kallade sig nu för Antti Rinne och påstod att han kom från Finland.

Den 2 Juni 1970 sprängs Axmar Slott i luften. Slottet har då de senaste 15 åren varit i mycket dåligt skick.

Lusthuset idag.

Det planerade "järnslottet" där Axmar en gång stod kanske kommer se ut så här...

Den 2 Juni 1970 sprängs Axmar Slott i luften. Slottet har då de senaste 15 åren varit i mycket dåligt skick.

1/8

Bildgalleri:

Lägerchefen Sigurd Palm skrev en rapport om saken till Statens Utlänningskommission där han konstaterade att Gavrusjovs agerande ”väckt pinsam uppmärksamhet för att ej säga rädsla och synes vara av sådan art att åtgärder böra vidtagas”. Men den falske finnen verkar inte ha straffats på något sätt. Den sista anteckningen om honom visar att han skrevs ut från Axmar den 6 december 1945 och sändes till Gävle för att söka jobb på arbets-förmedlingen. Det var samma dag som Gästriklands enda koncentrationsläger lades ner och detta rätt okända kapitel i Axmars månghundraåriga historia avslutades.

I december 1945, halvåret efter kriget slutat i Europa, avvecklades Axmar i Axmarbruk. Skälet var främst att lägerbyggnaden, slottet, ansågs obeboeligt vintertid. Bara under perioden oktober-december 1945 hade det gått över 50 kubikmeter ved för att hålla värmen inomhus på en rimlig nivå. Bernt von Schinkels slottsbygge från 1860-talet hade därmed visat sig vara ett första klassens draghål och blott och bart en fåfängans kuliss. Under 1960-talet florerade som rykte att slottet i Axmarbruk var till salu för en krona. Många anmälde sig som spekulanter bland annat en rik fransman som samlade på slott i Europa. Slottsägaren Bergvik & Ala AB dementerade dock att slottet var till salu.

Åren gick och det gamla slottet blev allt hemskare att skåda. Folk började ta sig in i byggnaden och slå sönder dörrar och trappräcken, paneler och kakelugnar. När praktiskt taget varenda fönsterruta var krossad tyckte Bergvik & Ala att det fick vara nog. Och eftersom ingen ville ta över huset ens för en köpeskilling på tjugofem öre så inledde man rivningen i september 1969. Skifferplattorna på taket plockades bort liksom de väggpaneler och annat som fortfarande var i någorlunda skick. Därefter satte man eld på kåken. Men de bastanta stenmurarna stod ståndaktigt kvar och den andra juni 1970, strax efter tio på förmiddagen, sprängde man hela härligheten i luften. Herrgården "Det Vita Slottet" vid Axmar Bruk blev bara 105 år gammalt!

Men helt utan strid gav inte det gamla slottet upp andan, trots att sprängarbasen Sigvard Blom och hans medhjälpare hade proppat in fjorton kilo dynamit i fyrtioåtta nyborrade hål. Det blev en öronbedövande detonation och sekunden efter sveptes slottet in i ett vitt dammoln. Men när röken skingrats visade det sig att en stor del av murarna stod kvar. Nya hål borrades - och den andra dödsstöten gav bättre resultat. Men det behövdes en tredje krevad för att förvandla Axmar slott till en stenhög. Och för att få slut på den här historien...

2008 köpte Föreningen Hyttan de centrala delarna av Axmar bruk med Hyttan, Engelska parken och den inre delen av hamnområdet av den dåvarande ägaren Bergvik Skog AB och Amar är sedan 2011 ett kulturreservat. Idag finns bara balustraden till entrén kvar men det finns planer på att bygga ett "järnslott" där "Det Vita Slottet" en gång stod. Det är konstnären Leif Bolter som har en unik idé om hur slottet i Axmar kan återuppstå. Han vill återskapa slottet som ett järnslott - en hägring av järn, rymd och tomrum. Leif vill återskapa slottet likt en tredimensionell teckning, i naturlig storlek utförd i

rostresistent cortenstål. Alla fönster, portar, taklister och dekorationer skulle framstå gracilt svävande mot himlen, parkens träd och grönska. Slottet skulle till största delen vara rymd och tomrum med den i sammanhanget spröda teckningen i järn. Samtliga fönster är hängande i spända, rostfria vajrar (visuellt diskreta) från taklisterna till grunden och konstruktionens tyngd förs ner till de fyra originalhörnstenarna. Luftmotståndet kommer bli ringa i förhållande till volymen, då Slottet i stort är tomrum. Om projektet blir verklighet återstår att se...

---------------------------------------------------------------

Idag finns ytterst lite text som beskriver och fotografier som visar hur lägret såg ut under krigsåren. Vi försöker kontinuerligt samla in information och utöka informationen om Axmar. Har Du mer information om detta läger? Hur ser platsen ut idag? Har Du bilder, berättelser etc kontakta oss gärna!

kontakt@s-sanningen.com

// Anders Johansson.

Länkar:

(1940-1945)

(1942–1945)

(1942-1946)

(1943–1946)

(1944–1945)

(1944–1946)

(1944–1945)

(1945)

(1945–1946)

Långmora, Dalarna..................

Smedsbo, Dalarna.....................

Rengsjö, Hälsingland................

Ingels, Dalarna..........................

Hälsingmo, Hälsingland...........

Florsberg, (Annex till Hälsingmo).........

Säter, Dalarna............................

Sörbyn, Västerbotten................

Sunnerstaholm, Hälsingland..

Vägershult, Kronoberg............

Kusfors, Västerbotten...............

Axmar, Gästrikland...................

Ede, (Annex till Hälsingmo)...................

Tjörnarp, Höör, Skåne..............

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!