Tvångssteriliseringarna.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"-Sverige är det land som tvångssteriliserat störst andel av sin egen befolkning i världshistorien"

Visste Du att Sverige tvångssteriliserat 63 000 människor?

63 000 av sina egna medborgare!

Lyssna:Tvångssteriliseringarna

00:00 / 1:08:01

När det svenska folkhemmet skulle byggas på 30 och 40-talet ansåg man sig nödgad att sålla bort alla de individer man inte ansåg som värdiga medlemmar av det nya rena, moderna samhället. Sveriges inre fiender. Redan 1922 hade Sverige öppnat världens första statligt finansierade rasbiologiska forskningsinstitut där man hade samlat in mätdata från över 100 000 svenskar. Med hjälp av all denna mätdata trodde man sig kunna räkna ut vilka som skulle bli en belastning för samhället. Man trodde att man med matematiska formler kunde räkna ut vilka som skulle bli alkoholister, kriminella eller prostituerade. De som ansågs som samhällets bottensats.

Men att bara mäta och räkna skulle inte hjälp för att bygga upp ett starkt och friskt folk. Man måste ju också sätta all mätdata i verket. 1935 kommer den första steriliseringslagen, en lag som gör det möjligt för staten att sterilisera en människa mot dennes vilja. Bara sex år senare skärps denna lag ytterligare. Under 40 år, från 1935 till 1975, kommer över 63 000 människor i det svenska folkhemmet att steriliserats, de flesta mot sin vilja. 63 000 människor som aldrig fick skaffa barn och bilda familj därför att staten inte ansåg de värdiga medborgare.

Detta är en skrämmande berättelse om dessa vidriga övergrepp på enskilda individer. En nutidshistoria vi helst bara ska tiga ihjäl och glömma! Detta är kanske den största och värsta skamfläcken i Sverige någonsin eftersom den drabbade så många, så hårt - för resten av livet!

Detta är en historia Du helst inte ska känna till för detta är berättelsen om de svenska tvångssteriliseringarna:

"Inget annat land har i världshistorien tvångssteriliserat en större andel av sin egen befolkning"

De svenskar som staten tvingade till sterilisering var så kallade idioter, sinnesslöa eller imbecilla. De var asociala, ofta med lösaktigt sexualliv, eller så var de

homosexuella eller tillhörde någon minoritetsgrupp såsom lappar, zigenare eller tattare. De ansågs inte vara tillräckligt ”rena” för att skydda den svenska folkstammen och folkhemmets framtid från degeneration. [försämring av individens arvsanlag]

Man steriliserade människor av rashygieniska skäl, av folkhälsoskäl, av ekonomiska skäl och för att kontrollera asociala människor. Staten gallrade ut slöddret de inte ville skulle få föröka sig och smutsa ner det nya rena svenska mönstersamhället, det vi idag med stolthet kallar; "Det Svenska Folkhemmet".

Steriliseringarna var ett resultat av det rasbiologiska institutets verksamhet. Här hade man studerat olika rasers beskaffenhet genom att till exempel mäta olika kroppsdelar och på så sätt räknat ut vilka som var "goda" och vilka som var "dåliga" medborgare. Statens Institut För Rasbiologi som grundades 1922 under Hjalmar Brantings styre var världens första statliga rasbiologiska forskningsinstitut, vilket senare nazisterna i Nazityskland skulle bli starkt influerade av.

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

image-from-rawpixel-id-2301130-jpeg_edit

Regeringen tvångssteriliserade bl.a. sinnesslöa, efterblivna, imbecilla, idioter, asociala och homosexuella.

hand i hand när man skulle skapa det nya svenska samhället. Idag finns starka indicier att man även experimenterade med eutanasi under kriget för att få bort de sämsta medborgarna ur samhällets bottensats.

När man skulle bygga det svenska folkhemmet i början av 1900-talet gick Sverige från ett fattigt bondesamhälle till en välmående industristat. Välfärdssamhället blev ett nytt begrepp men detta inte utan problem. När alltfler svenskar började flytta in till städerna, växte städerna snabbare än samhället klarade av. I förorterna samlades många av de som hade lägst inkomst eller ingen inkomst alls. Ordet förortsområde blev synonymt med problemområde.

Arbetslöshet, trångboddhet och allmän fattigdom födde kriminalitet, alkoholism och prostitution. Vid denna tid var man övertygad om att detta var ärftliga faktorer som var genetiskt betingade och inte hade något med sociala faktorer att göra. Om man på något sätt kunde förmå samhällets bottensats att inte skaffa barn och föröka sig skulle samhället inom några generationen helt bli kvitt allt vad kriminalitet, alkoholism och prostitution heter. Satte man även in samma åtgärder mot förståndshandikappade, utvecklingsstörda och så kallade sinnesslöa skulle samhället snart bli kvitt även dessa problem. Vägen mot det utopiska socialistiska mönstersamhället låg öppen! Nu gällde det bara att sätta igång med mätresultaten forskarna fått fram på det rasbiologiska institutet och börja sterilisera alla de som utgjorde en smutsfläck i det nya rena samhället.

"Under 4 decennier tvångssteriliserades över 63 000 svenskar"

Den första motionen till riksdagen om att införa en lag om sterilisering lades redan 1922 (samma år det rasbiologiska institutet öppnade) av den socialdemokratiske politikern Alfred Petrén, vilket ledde till en utredning som dock rann ut i sanden. Just denne Alfred Petrén är en mycket intressant person i Sveriges nutidshistoria under tiden för folkhemsbygget.

Det var på initiativ av Petrén som en rad sinnessjukhus och sinnesslöanstalter börjar inrättas i militärkaserner som stod tomma till följd av 1925 års försvarsbeslut. En av dessa sinnesslöanstalter blev det beryktade Vipeholm strax utanför Lund där man senare kom att utföra det vidriga medicinska "Vipeholmsexperimentet" (ibland även kallat "sockerexperimentet" eller "kariesexperimentet") på 660 svårt mentalsjuka patienter.

Alfred Petrén, som också var medlem i föreningen "Svenska sällskapet för rashygien" var mannen som lade in motionen om att Sverige skulle få ett rasbiologiskt forskningsinstitut, och nu var han igång igen. Denna gång ville han börja sterilisera samhällets bottensats -de asociala och utvecklingsstörda- på löpande band.

Alfred Petrén motionerade om samma fråga igen 1933 och fick denna gång bättre gehör och respons, och riksdagen antog socialdemokratens proposition. Den lag

Alfred_Petrén_SPA7_(cropped)_bild_edited

c_356108-l_3-k_imagepuff_edited_edited.j

Alfred Petrén (tv) är mannen bakom steriliseringslagarna. Herman Lundborg (th) chefen för rasbiologiska institutet.

som sedan kom att kallas "1934 års steriliseringslag" trädde i kraft den 1 januari 1935. Från och med denna dag kunde man så äntligen börja tvätta bort alla smutsfläckar i det nya rena folkhemmet!

Tanken var att sinnesslöa och psykiskt sjuka, men även asociala såsom lösdrivare, kriminella, alkoholister, sexuellt lösaktiga och prostituerade skulle steriliseras eftersom deras defekt var ärftligt betingad. Men även i fall där man ansåg defekter eller sjukdomar inte var ärftligt betingat kunde man ändå steriliseras. Alla svenska medborgare som staten inte ansåg som dugliga medborgare i samhället kunde bestraffas med tvångssterilisering. Det räckte med en könssjukdom, en oönskad graviditet, att du hade för många killkompisar eller att du var okoncentrerad under skolundervisningen. Det räckte med att ditt vuxna barn inte ville steriliseras för att Du som förälder kunde steriliseras som straff för detta. Allt var väldigt godtyckligt vilket i sin tur gjorde att det också satte skräck i befolkningen då ingen visste vem som kom att drabbas.

Många steriliseringar kom att verkställas genom att personer tvingades, övertalades eller hotades. Man hotade att barnet skulle bli sinnesslö eller en idiot och hamna på sinnesslöanstalt eller idiotanstalt. Man hotade att modern själv inte skulle kunna ta hand om sitt barn och då skulle modern också hamna på sinnesslöanstalt eller mentalsjukhus, och för att få skrivas ut från dessa anstalter var man alltid tvungen att steriliseras! Man hotade att mödrahjälp inte skulle erbjudas förrän man hade gått med på sterilisering. Valet dessa människor hade var att bli steriliserad eller tillbringa resten av sitt liv på olika institutioner, sinnesslöanstalter eller mentalsjukhus. Ingreppen drabbade oftast ekonomiskt fattiga människor eller personer i utsatt social ställning och speciellt personer som ansågs ha någon psykisk eller fysisk funktionsnedsättning var särskilt utsatta.

"Att sanera folkstammen från individer som icke äro önskvärda av ett sunt och friskt folk"

Framför allt ville man förhindra bristfälliga familjemiljöer, och de sociala skälen för sterilisering knöts därför till oförmågan att vårda sina barn. Den svenska Befolkningskommissionen som tillsattes 1935 diskuterade sterilisering av "vissa arbetsskygga individer t. ex. prostituerade, vagabonder m. fl." och fyra år senare, 1939, förordade Socialstyrelsen även sterilisering av "svåra alkoholmissbrukare, oförbätterliga lösdrivare och svårt kriminella".

Steriliseringspolitiken genomfördes samtidigt som regeringen tog fram en rad

andra olika reformer. På många håll krävdes långtgående åtgärder också mot andra grupper av asociala. Ledande politiker diskuterade också vilka människor som välfärdssamhället behövde och vilka man inte behövde, och vilka grupper som ansågs ha en negativ inverkan på samhället och dess utveckling.

Det samhället ansåg vara ”den goda rasen” skulle hållas så fri som möjligt från blandning med ”den dåliga rasen”. Att skaffa barn över samhällsklasserna var därför inte något önskvärt även att man samtidigt febrilt arbetade med att skapa det klasslösa samhället.

I den politiska debatten hävdades ganska omgående att "1934 års steriliseringslag" var otillräcklig. Detta trots att man kunde tvinga en människa till sterilisering utan dennes godtycke. Man ville utöka lagen så ännu fler individer kunde omfattas och

Steriliseringen var alltid frivillig förutom för de som vägrade sterilisera sig. För dessa blev det tvångssterilisering. De svagaste och mest utsatta i folkhemmet hade alltså inget val...

att steriliseringstakten skulle gå snabbare. 1941 skärptes därför lagen ytterligare då önskemål om tvångssterilisering skulle utökas att omfatta i princip vem som helst som ansågs som udda, avvikande eller annorlunda. Främst ville man komma åt de asociala såsom kriminella, lösdrivare, prostituerade och tattare.

Den dåvarande justitieministern presenterade regeringens förslag om förändringen av steriliseringslagen i riksdagen med följande motivering: ”-Ett betydelsefullt steg framåt i riktning av att sanera den svenska folkstammen, att befria den från fortplantning av arvsanlag, som leda till att i framtida generationer det förekommer individer, som icke äro önskvärda medlemmar av ett sunt och friskt folk.”

Sterilisering utan samtycke -alltså tvångssterilisering- fick enligt lag ske vid "sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten", om personen ifråga kunde betraktas som varaktigt oförmögen att samtycka till åtgärden. Förutsättningen var att den som steriliserades för framtiden var "ur stånd att handhava vårdnaden om sina barn" eller genom att arvsanlag skulle "överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet". I den nya skärpta lagen "1941 års steriliseringslag" kan man under §1 och §2 läsa följande:

Delar ur 1941 års "Lag om sterilisering":

1§

-Kan någon med skäl antagas komma att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag, må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill. [...]

2§

-Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på grunda; rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådas åtgärd, må han steriliseras ändå att han ej samtyckt därtill.

Lagen är således skriven så att all sterilisering är frivillig, men med undantag för alla som inte frivilligt vill gå med på sterilisering! För dem väntar istället; tvångssterilisering! De svagaste och mest utsatta i samhället kunde alltså bara välja mellan att frivilligt låta sig steriliseras eller tvångssteriliseras eller sitta inlåst på ett mentalsjukhus resten av sitt liv! Så fanns det då något frivillighet kvar? Vilka alternativ hade den enskilde? Hade staten bestämt sig hade den enskilde individen i folkhemmet inget att säga till om. Man var totalt rättslös!

År 1935, när den första steriliseringslagen trätt i kraft, rapporterades 250 verkställda steriliseringar men antalet ökade successivt. Fem år senare, 1940, genomfördes mer än dubbelt så många steriliseringar, 581 operationer. Cirka 3 000 personer steriliserades under de sex år Sveriges första steriliseringslag var i kraft från 1935 till 1941 men efter att den andra steriliseringslagen trätt i kraft 1941 ökade antalet steriliseringar hastigt under resten av 1940-talet. Toppen nåddes 1949 då hela 2 351 operationer utfördes. Alltså mer än sex personer varje dag!

De flesta av alla tvångssteriliseringar genomfördes under 1950- och 1960-talet med ett snitt på ca 1 500 till 1 900 operationer årligen fram till 1975. Året efter, 1976, avbröts tvångssteriliseringsprojektet, då hade läkare runt om på de svenska lasaretten sammanlagt tvångssteriliserat strax över 63 000 svenska medborgare!

"93% av alla de tvångssteriliserade var kvinnor"

Medan sterilisering av män är en relativt enkel operation är ingrepp på kvinnor mer komplicerat och förenat med större risker. Dödsfallsfrekvensen för kvinnor var under 1940-talet ca 0,3% eller 3 på 1000 operationer. Ingreppen blev dock säkrare med tiden.

Eftersom ett steriliserings ingrepp är enklare på en man än på en kvinna har det bildats en myt att de flesta steriliserade var män men en överväldigande majoritet av dem som steriliserades i Sverige enligt 1934 och 1941 års steriliseringslagar var kvinnor.

Faktum är att hela 93% av alla de 63 000 tvångssteriliserade var kvinnor! 58 600 av de totalt 63 000 var kvinnor. Endast 7%, alltså 4 400, utgjordes av män! När flest män steriliserades, vilket var under 1940-talets början, utgjorde de ändå bara en tredjedel av totala antalet steriliserade, och från 1950-talet och framåt uppgick andelen män endast till någon enstaka procent.

Ökningen tros hänga samman att andelen av så kallade "utsläpande mödrar" ökade. De hade fler barn än genomsnittet och även genomgått flera aborter och missfall än genomsnittet, samt levde under svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Dessa "utsläpande mödrar" blev allt fler under efterkrigstiden men oavsett vilka skäl som låg bakom steriliseringsingreppet dominerade ändå kvinnorna markant.

Inget parti har tvångssteriliserat en större andel av sin egen befolkning än Socialdemokraterna. 63 000 svenskar fick aldrig bilda familj. 93% av dem kvinnor.

Av de så kallade sinnesslöa, som steriliserades under 1940-talet utgjorde kvinnorna omkring 65% och under 1950-talet mer än 80%. Detta trots att det fanns betydligt fler sinnesslöa män än kvinnor. Bland de svårt psykiskt sjuka som steriliserades var den kvinnliga dominansen ännu högre!

Lagens utformning bidrog till att endast en mindre andel av steriliseringarna, ca en femtedel kom att prövas av Medicinalstyrelsen. I en fjärdedel av fallen hade beslut om operation fattats av två samrådande läkare, vilket var möjligt vid sterilisering av svårt psykiskt utvecklingsstörda och sinnesslöa. Varför blev det då i första hand kvinnor som kom att bli föremål för myndigheternas strävan att sterilisera de "undermåliga ur samhällets bottensats"?

Under 1930- och 1940-talet lade såväl läkare som myndigheter ner mycket arbete på att utarbeta en standard för det "normala”. De som inte passade in i samhällets mallar ansågs därmed vara avvikande och riskerade att bli steriliserade. Den stora andelen kvinnor berodde alltså i de normer som rådde efter vilka de icke skötsamma, de avvikande, de udda, urskildes och var snålare tilltagna för kvinnor än för män. Män tilläts i större utsträckning att få vara udda, annorlunda eller avvikande från samhällsnormen. Kvinnorna hade däremot en underordnad social position, och det kvinnliga livet reglerades utifrån ett manligt helikopterperspektiv.

Kvinnorna betraktades länge inte som individer utan inordnades snarare i kategorier som "hushåll" eller "familj" och var därmed kränkbara på ett helt annat sätt än män. Kvinnorna blev därmed särskilt utsatta, då normerna utgick ifrån ett manligt ideal och det blev svårare för kvinnorna att uppfylla kraven för vad som ansågs vara normalt. En bidragande orsak till kvinnornas utsatthet var också att den medicinska indikationen för sterilisering i 1941 års lag endast var tillämplig på kvinnor. Denna medicinska indikation kom ofta att tillämpas på dubbelarbetande kvinnor, det vill säga kvinnor som arbetade heltid och dessutom fortfarande fick sköta allt hem- och hushållsarbete.

"Man ville ha ett socialistiskt mönstersamhälle med enbart ren och duglig avkomma"

När barnbidraget infördes 1948 kom frågan om tvångssteriliseringarna åter upp för diskussion i riksdagen. Man var rädd att oförmögna, utsläpade och lössläppta kvinnor skulle skaffa barn på löpande band för att komma åt de ekonomiska bidragen. De som inte arbetade och lade skatt skulle inte skaffa barn hur som helst på samhällets bekostnad.

I riksdagen fördes en debatt att man nu måste man se till att sterilisera ännu fler, ännu fortare, så inte fattiga och undermåliga människor sätter i system och skaffar en massa -för samhället- kostnadskrävande barn.

Många flickor och unga kvinnor fick heller aldrig vet att de tvångssteriliserats. De togs ofta till ett lasarett i tron att deras blindtarm skulle opererats bort i förebyggande syfte. Snittet under ingreppet görs på ungefär samma ställe. Många fick därmed aldrig veta vad de utsatts för och många förstod aldrig under sin livstid varför de aldrig kunde skaffa barn och bilda familj.

Det fanns nämligen en negativ effekt för samhällsmoralen om kvinnorna visste de inte kunde bli gravida. De skulle bli lösaktiga, hamna i prostitution eller skapade oreda bland männen i bygden.

Under 40- och 50-talet behövdes inte mycket för att bli steriliserad. Det räckte att grannen inte tyckte om dej, att du var okoncentrerad i skolan eller på

Bakom de vackra kulisserna i det svenska folkhemmet fanns saker man inte ville visa. Saker vi än idag ska hålla tyst om.

konfirmationsundervisningen eller att någon hört ett illasinnat rykte. Det räckte att ens föräldrar hade en könssjukdom, ett lyte eller tillhörde en minoritetsgrupp. Allt var väldigt godtyckligt, vagt och diffust för att du skulle få ditt liv förstört.

Till exempel Sven som på mitten av 40-talet placerades i fosterhem när hans föräldrar skilde sig. När han kom upp i tonåren placerades han på en uppfostringsanstalt. Uppfostringsanstaltens föreståndare höll ögonen på honom och skrev en ansökan om att Sven skulle steriliseras. I ett utdrag ur steriliseringsansökan om Sven finns följande att läsa:

”…Åtminstone modern är av tattarsläkt. På grund av dåliga hemförhållanden och moderns lösaktiga leverne är alla barnen omhändertagna för samhällsvård och skyddsuppfostran. Äger de -för en tattare- utmärkande själsegenskaperna. Har deltagit i sinnesslöskola med relativt gott resultat. Den låga intelligensnivån döljes delvis av hans förmåga att prata och prata ihop historier. Hållningslös karaktär och i avsaknad av uthållighet. Tämligen renodlad tattartyp. Verkar sluten och tämligen otillgänglig, ger intryck av att icke intressera sig för sin omgivning men följer den ändock med spänd uppmärksamhet. Även fattningsförmåga och minne sämre. Omdömesförmågan likaså nedsatt…”

"Att få barn var ingen mänsklig rättighet ansåg detta politiska parti"

Tvångssteriliseringsprogrammet drevs under Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palmes regeringstid.

De som steriliserades registrerades ofta inte med etnisk tillhörighet. I arkiven görs emellertid hänvisningar till ”tattare” och "zigenare". Det tyder på att de romska grupperna i Sverige, resandefolket, blev särskilt utsatt för sterilisering. Detta tros ha sin förklaring i att resandefolket inte hade en fast boplats och därför var det svårare för staten att kontrollera dessa människor.

Även om mycket av grundmaterialet ursprungligen kom, och utgick ifrån, det rasbiologiska institutet kom steriliseringarna främst att handla om social status, inte rastillhörighet vilka många felaktigt hävdat. Judar eller samer var inte överrepresenterade utan den överlägset största gruppen var socialt svaga, utslagna eller sinnesslöa kvinnor.

Tvångssteriliseringslagen existerade under 40 år och åtta socialdemokratiskt ledda regeringar från 1935 fram till 1975. Lagen upphörde först 1976, året då borgarna kom till makten. Då hade Sverige i princip haft ett socialdemokratiskt styre under 4 årtionden.

De statsministrar som såg till att driva på steriliseringarna under alla dessa år var Per Albin Hansson (under 11 års tid), Tage Erlander (under 22 års tid), och Olof Palme (under 7 års tid). Det var dessa tre socialdemokratiska statsministrar som såg till att driva detta tvångssteriliseringsprojekt fram till 1975.

e5521415-fa08-48de-8c5a-bc00a06884af_edi

olofdergute-picture-1247268785_edited_ed

Först när borgarna fick makten från socialdemokraterna 1976 upphörde tvångssteriliseringslagarna. Vad hade hänt om detta politiska parti även vunnit valet 1976? Hade utrensningen av folkhemmets bottensats då fortsatt? Då 1976 inte är speciellt långt tillbaka i tiden finns det än idag aktiva inom detta parti som var medlemmar av partiet när tvångssteriliseringarna var ett faktum i Sverige. Tanken är lika sann som skrämmande!

Vi kunde t.ex. höra hur den f.d. partiledaren Stefan Löfven med gråtmild röst beklagat sig i intervjuer inför riksdagsvalet 2018 hur han och hans fru inte lyckades få barn och vilken familjetragedi detta inneburit för Stefan och hans fru. Men att få barn var ju ingen mänsklig rättighet i hans eget parti. Inte med ett ord ursäktade Löfven hur hans parti berövat alla de mänskliga rättigheterna som drabbade 63 000 svenskar som aldrig fick bilda familj på grund av deras egen politik, men honom skulle vi tycka synd om...

"De tvångssteriliserade har inga efterlevande som kan föra deras talan vidare"

1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats (enligt 1934 och 1941 års steriliseringslagar) före 1976. Ersättning kunde dock bara ansökas skriftligt och detta var tvunget att ske redan innan december 2002.

Vid denna tid var inte internet eller smartphone var mans egendom så många hann således inte få reda på att de hade rätt till ersättning innan det redan var försent. Bara uppskattningsvis 2 200 ansökningar hann komma in i tid och av dessa beviljades bara 80% ersättning. Totalt ersattes alltså bara 1600 personer som vardera hade rätt till en symbolisk summa av 175 000 kronor.

Än idag har ingen regering från det ansvariga politiska partiet officiellt bett om ursäkt för det längsta och värsta övergreppet på de mänskliga rättigheterna i Sveriges historia. Varje gång partiledaren anklagar andra partier för sin egen politik är det ett svek mot alla de 63 000 svenskar som tvingades till förnedring och sterilisering för att partiet inte ansåg dem fullvärdiga, rena och dugliga medborgare i deras nya Sverige! Varje gång partiledaren anklagar andra partier för sin egen historia är det för att dölja en av Sveriges längsta och värsta skamfläck, regisserat av deras eget parti!

De tvångssteriliserade kommer aldrig få en ursäkt av staten, för en ursäkt är ett erkännande att man skulle begått ett fel och ett fel är något detta parti aldrig

Aftonbladet hade t.ex. tävlingar att kora "A-barn" som var genetiskt näst intill perfekta, de övriga ville staten sålla bort...

erkänner. En ursäkt kan därför aldrig komma på tal och den ekonomiska kompensationen på 175 000 kronor för ett förstört liv var inget annat än ytterligare ett övergrepp från staten mot de redan mest utsatta. 175 000 kronor - mer än så var deras livslånga lidande tydligen inte värt!

De klassades som "tattare", "idioter", "sinnesslöa", "efterblivna" eller "lösaktiga". De kränktes, förnedrades och fick sina liv förstörda av staten. Men staten tycker inte detta är tillräckliga skäl för en ursäkt. Därför kommer tvångssteriliseringarna för alltid vara ett öppet infekterat sår i den svenska samhällsdebatten. Ett sår som aldrig kommer läka helt, men ett sår som så småningom kommer att blekna av tidens tand. Då de tvångssteriliserade -av logiska orsaker- inte har några efterlevande som kan fortsätta driva skadeståndsärendet eller en upprättelseprocess vidare, så kommer inom några få decennier tvångssteriliseringarna snart vara ett minne blott.

Tvångssteriliseringarna är därför inget vi idag ska prata högt om. För medan såret fortfarande är infekterat ska vi bara tiga, och när såret är glömt kan vi rycka på axlarna och säga som socialister bruka säga när deras historia kommer på tal; "-...men det var ju för så länge sedan!" eller "- men det var ju en annan tidsanda!". Vi ska inte rota i vårt förflutna, inte titta bakåt. De 63 000 drabbade ska vi bara ignorera. Vi ska bara glömma, vända blad, gå vidare, blicka framåt och låtsas som ingenting, för snart har rösterna tystnat. Då finns det inga efterlevande som kan fortsätta berätta vad som hände...

"I det goda hemmet finns inga kelgrisar och inga styvbarn..."

Nazityskland har totalt sett tvångssteriliserat flest människor men Sverige har procentuellt sett tvångssteriliserat flest människor av sin egen befolkning i världshistorien! Något den nuvarande partiledaren sällan nämner när denne ständigt anklagar andra partier för sin egen mörka historia i sina vackra tal till nationen, men hur var det nu vår landsfader Per Albin Hansson uttryckte saken i sitt skönmålade tal om det förträffliga svenska folkhemmet?

-Ni vet, det där goda hemmet där alla var lika, där den starke icke tryckte ner och plundrade den svage...

"Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet..."

Frågan är om någon statsminister stått och ljugit det svenska folket mer rakt upp i ansiktet som vår egen landsfader Per Albin Hansson? För i hemmets grundval fanns ingen gemensamhet eller samkänsla. I folkhemmet fanns bara privilegierade kelgrisar och tillbakasatta styvbarn. Där såg den ene ner på den andre. Där försökte man skaffa sig fördel på andras bekostnad. Den starke tryckte ner och plundrade den svage. I det goda hemmet rådde ingen likhet, omtanke, samarbete eller hjälpsamhet. Allt var bara en lögn, en lögn hela svenska folket blint trodde på och gör så än idag!

Tvångssteriliseringarna är kanske den största och vidrigaste skandalen i Sverige därför att den pågick så länge, den drabbade så många och de drabbade var de svagaste i det nya välfärdssamhälle som skulle värna just de svagaste! Skandalen har idag ingen framträdande roll i debatten, inget gemene man vet eller känner till. Inget politikerna idag vill tala högt om, och de få som vågar tystas snabbt ned. Anledningen till tystnaden om denna skandal är det faktum att det helt enkelt inte finns någon annan att skylla på. Man kan inte skylla på någon samlingsregering. Man kan inte skylla på "tidsandan" då det varit lika fel att tvångssterilisera någon i alla tider. Man kan inte skylla på att det var för så länge sedan , då tvångssteriliseringarna upphörde först 1975. Man kan inte skylla på något annat parti då alla dessa steriliseringar utfördes under ett och samma politiska partis regimtid. Man kan helt enkelt inte skylla på något! Och just därför är tvångssteriliseringarna något vi idag bara ska hålla tyst om. Sanningen blir lite för besvärande...

Mer än var fjärde svensk pekar idag finger och skriker om ”rasism” och ”främlingsfientlighet” om andra partier men går sedan själv till valurnan och röstar fram just det parti som studerat rasbiologi för att bevisa den ariska rasens överlägsenhet, lobotomerat sinnesslöa, stämplat ett stort rött "J" i judars pass, utfört tortyrliknande medicinska experiment på svårt förståndshandikappade, skickat balter till en säker död i Ryssland, upprättat 14 svenska koncentrationsläger, tillåtit massmördaren Josef Stalin bedriva ryska fångläger i Sverige och som upplät krigsförråd mitt under brinnande krig till Adolf Hitler. Samma parti som tvångssteriliserat störst andel av sin egen befolkning i världshistorien! Samma parti som i kampanjer idag påstår att man "stå på rätt sida av historien". Samma parti var fjärde svensk fortfarande röster på!

// Anders Johansson.

Källor & Lästips:

"Från politik till praktik -de svenska steriliseringslagarna..." (2000) av Mattias Tydén.
"Oönskade i folkhemmet : rashygien och sterili..." (2005) av Gunnar Broberg.
"En berättelse om tvångssteriliseringar i S..." (2009) av Kjell Sundstedt.
"Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975" (ISBN 9138211580).
"När (S) eliminerade mindervärdigt människomaterial” (LÄNK)
"Folkhemmets baksida" (2013) av Amanda Cederholm (Pdf).
"Rasförbättring genom sterilisering" (2000) av Niels Lynöe.
"Om tvångssterilisering" (1992) av Carl Gustaf Boëthius.
"Steriliseringar i folkhemmet" (1998) av Maija Runcis.
"De rena och de andra" (1999) av Maciej Zaremba.
"Den sterila debatten" (1997) av Majgull Axelsson.
"Farfar var rasbiolog" (2002) av Eva F Dahlgren.
"Tvångssteriliseringarna" av SHA-70 (LÄNK)

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!