Svältdöden på Vipeholm.

Eutanasiexperimentet del 1 av 2

"Viktnedgångarna mellan patienterna var nära nog identiska mellan den nazityska dödskliniken Alsterdorf och Vipeholms mentalsjukhus!"

Ett av våra mest lästa och omdiskuterade artiklar vi avslöjat om Socialdemokraternas mörka historia handlade om "Vipeholmsexperimentet" (även kallat "sockerexperimentet"). Detta avskyvärt grymma tortyrexperiment som Socialdemokraterna ansvarade för gick ut på att tvinga 660 svårt förståndshandikappade och utvecklingsstörda patienter på Vipeholms mentalsjukhus, strax utanför Lund, att under fyra års tid bara äta socker, seg kola och annan godis.

 

Många av dessa mänskliga försöksoffer kunde inte tala, kommunicera eller äta själva. De var oftast fastbundna i sina sängar när de tvångsmatades med socker tills deras tänder frättes sönder, ruttnade och slutligen sprack med ohyggliga smärtor som följd. Experimentets syfte var att klarlägga om det fanns ett samband mellan karies och socker (vilket vid tidpunkten redan var ett känt faktum från tandforskning i USA och England) När man statistiskt kunde bevisa sambandet gav Socialdemokraterna order att experimentet ändå skulle fortgå i ytterligare minst ett halvt år!

Idag räknas Vipeholmsexperimentet som ett av mänsklighetens grymmaste och omänskligaste medicinska experiment på levande människor. Okunskapen och allmänbildningen vad som egentligen hände innanför taggtrådsstängslet på Vipeholms mentalsjukhus är idag skrämmande låg bland svenska folket men även om det inte är något dagens Socialdemokrater skryter om eller ens talar högt om så är det ändå inte hemligstämplat material...

Frågan vi då måste ställa oss är: Varför känner vi till Vipeholmsexperimentet?

-Jo, därför att det vidriga experimentet på Vipeholm var ett "lyckat" experiment!

Lyckat på så sätt att man faktiskt vetenskapligt kunde bevisa ett samband mellan socker och karies. Att sedan 660 "sinnesslöa idioter" offrades under ett omänskligt tortyrliknande experiment för den stora massans skull var därför av sekundär betydelse. Bara en liten olycklig bieffekt. Resultatets positiva effekt var således större än dess negativa konsekvens ... och det är ungefär nu - precis nu - som den fruktansvärt

obehagliga följdfrågan sakta, sakta, kommer krypande inom oss...

-Kan det då ha utförts liknande -eller kanske ännu grymmare- experiment på människor i Sverige som vi idag inte känner till därför att dessa experiment inte var "lyckade"? Experiment där resultatet misslyckades? Experiment som bara ledde till ond bråd död? Experiment så fasansfulla att allt forskningsmaterial förstördes och brändes efteråt, så vi aldrig skulle få veta sanningen?

Svaret är otvetydigt; Ja!

"-Kan det ha utförts liknande experiment på människor som vi idag inte känner till?"


Några år innan "sockerexperimentet" på Vipeholms mentalsjukhus dog plötsligt över 200 personer under oklara omständigheter.

Dödligheten bland de manliga patienterna som klassificerades som "obildbara idioter", dvs de lägst stående varelserna med den tidens mått, mer än tredubblades. Det var inte slumpmässigt eller naturliga dödsfall. Alla döda var män med en intelligenskvot under 35 från en specifik avdelning. Döden kom plötsligt och som på en given signal.

Dödstalen steg högre än vid flera tyska anstalter som just under dessa år tillämpade nazisternas eutanasipolitik, alltså ”barmhärtighetsmord” eller en -mer eller mindre- påtvingad dödshjälp på sinnessjuka och utvecklingsstörda som man ville rensa bort från samhället.

(Eutanasi = på medicinsk väg orsaka eller bidra till en patients död)

Händelsen på Vipeholm mentalsjukhus har inte sin motsvarighet på någon annan svensk vårdinstitution, varken förr eller senare. Det var först på 1990-talet detta faktum blev känt.

Några av de "osnyggade sinnesslöa idioterna" på Vipeholms sinnessjukhus anno 1948. Idag vet vi att de bara var CP-skadade, hade autism eller Downs-syndom.

Vad hände?  Varför mörklades det i 50 år? Vad var dödsorsaken?  Vad utsattes de för? Vilka var de ansvariga? Får vi någonsin veta sanningen? Vill vi verkligen veta sanningen?

"Det var först på 90-talet detta faktum blev känt"

 

När den dåvarande tillsynsmyndigheten, Medicinalstyrelsen  inspekterade Vipeholm noterades mängden döda. Inspektören accepterade sjukhuschefens bortförklaring, och det ställdes inga krav på varken utredning eller åtgärder. Medicinalstyrelsen rapporterade direkt till den Socialdemokratiske partiledaren tillika Sveriges statsminister Per Albin Hansson. Där upphör alla spår...

 

Ingen har sedan dess fått forska i vad som egentligen hände på Vipeholms mentalsjukhus under dessa år. Arkiven är fortfarande låsta och hemligstämplat material. Över 200 av de intagna männen avled. Det var en fjärdedel av dem som vistades på sjukhuset. Vilka var de och varför dog de? Har vi svenskar inte rätt att få veta vad som hände med våra egna medborgare?

Vipeholms mentalsjukhus blev 1935 Sveriges enda specialanstalt för ”svårskötta idioter”. När Vipeholmsanstalten var som störst under 40-talet fanns det 1000 patienter på avdelningarna, övervakade av 600 anställda. Inom den 

taggtrådsomgärdade anstalten fanns åtta paviljonger, sex för män, en för kvinnor och en för barn. Svårsköttheten hos patienterna kunde bestå i att de var ”osnygga”, det vill säga, de hade inte kontroll på sin avföring, att de var störande, eller att de var ”sexuellt tygellösa”, de onanerade öppet eller antastade sina medpatienter. Vem som var "idiot" definierades enligt den tidens vetenskap; en person med en intelligenskvot under 35, motsvarande en intelligensålder på under sju år. Idag vet vi att de intagna ofta bara var CP-skadade, hade autism, Down-syndrom eller liknande.

Till Vipeholm kom de svåraste fallen. Det handlade oftast om att gömma (eller glömma!) sina barn eller anhöriga som var svårt handikappade. Det här var människor som tillbringande hela sina liv på institutioner, anstalter och mentalsjukhus.

Flygfoto över Vipeholms mentalsjukhus under 1960-talet.

De flesta låg fastspända i sina sängar, andra kanske fick gå en kortare stund fram och tillbaka i sjukhusets korridorer. Många var dock dömda till total sysslolöshet. Besök var mycket ovanliga. Släktingar och anhöriga ville oftast inte kännas vid sina ”sinnesslöa” släktingar. Här skulle de ”förvaras” så de inte beblandade sig, eller var synliga för, den övriga befolkningen i det svenska folkhemmet. Här skulle de förvaras tills de dog. I praktiken låg man bara i sina sängar och väntade på döden.

"Det är svåra tider folk lever i, de tycker att kriget är svårt och att det är hemskt vad tyskarna behandlar sina medmänniskor illa. De sätter in dem i koncentrationsläger, men trots det så har svenskarna själva inte fått upp ögonen för att i Sverige finns lika många sådana läger, fast de har ett annat namn eller går under en annan benämning, nämligen sinnessjukhus och vårdanstalter..."

- Alvar Gustavsson, mentalpatient 1943

 

Vipeholm var också rena skräckväldet. Personalen var sadister som misshandlade de utvecklingsstörda, lågbegåvade och ”sinnesslöa” med tillhyggen och läderremmar om de inte lydde tilltal. Bestraffningar hörde till vardagen. Sparkar och slag, luggningar och örfilar, iskalla duschar, inlåsning och tvångströja.

 

Många av de intagna var av förståeliga skäl extremt strykrädda.

Över hälften av de intagna på Vipeholm kunde inte kommunicera med sin omgivning då de saknade normal talförmåga. Hälften av de intagna kunde inte äta utan blev tvångsmatade av personalen. Mer än en tredjedel -nästan hälften- var sängbundna. De tillbringade större delen av sina liv i sängen, fastbältade eller under sk spänntäcken.

Eftersom de stannade på samma plats i flera år och många av dem inte hade något språk att visa sitt missnöje med och om -eller när- patienterna dog var det oftast ingen som saknade dem eller ingen som ifrågasatte varför de avlidit. De flesta patienterna kom från norra Sverige vilket också var en medveten strategi för att hålla patienterna så långt borta från sina anhöriga som möjligt. 

De flesta patienter på Vipeholm låg fastspända i sina sängar hela dagarna. I praktiken låg man bara i sina sängar och väntade på döden.

Vipeholms mentalsjukhus var därför den perfekta försöksstationen där man kunde utföra mänskliga experiment utan risk för insyn, klagomål eller ryktesspridning.  De sinnesslöa idioterna på Vipeholms mentalsjukhus passade perfekt som försöksoffer i de fruktansvärda experiment den socialdemokratiska regeringen godkände, före och efter kriget när det socialistiska mönstersamhället skulle byggas - Det Svenska Folkhemmet.

Mentalsjukhusets förste chef och ende överläkare var Hugo Fröderberg (1897-1986). Människor som arbetade under honom vid den tiden beskriver honom som auktoritär och att det var helt uteslutet att säga emot honom. Vid ronderna skulle de kvinnliga skötarna niga djupt. Gentemot patienterna uppträdde han som en fadersfigur. ”Han visade dem stor omtanke”, säger en vårdare.

"De sinnesslöa idioterna på Vipeholms mentalsjukhus var perfekta försöksoffer"

Av den "omtanken" syns dock ingenting när döden började gripa in 1941. Det skedde till synes oväntat. Efter de första åren låg dödstalen på en låg nivå. 1939 dog 21 manliga patienter, 1940 dog 23 (då var också antalet patienter fler) men 1941 tredubblades plötsligt dödstalet till 66. Ökningen drabbade dessutom bara en enda kategori; patienter i de ”lägst stående” klasserna, de så kallade "obildbara idioterna". Mer än var sjunde manlig patient dog under året. Kvinnorna och de ”högre stående” männen var helt oberörda av denna mystiska farsot. I sjukhusets årsberättelse för 1941 bortförklarade Hugo Fröderberg ökningen med några korta ord:

”Det synes närmast till hands att antaga att de små förändringar som måst vidtagas i omgivningen beträffande kosthåll, renhållning, luftväxling o. dyl…har hos de på förhand livsodugliga elementen ytterligare minskat motståndskraften mot sjukdomar och medfört ökad dödlighet.”

Under nästkommande år 1942 steg dödstalet ytterligare, till 80 män. Åter igen var det endast de lägst stående grupperna av män som drabbades. Var femte manlig patient, 34 av 168, som skrevs in under 1941/42 dog inom ett år på Vipeholms mentalsjukhus. 1943 dämpades dödligheten, men 57 döda män innebar ändå nästan tre gånger så många som före krigsåren!

Hugo Fröderberg hävdade att;  ”ökningen i dödlighet måste ha sin orsak i biologisk mindervärdighet” och att ”de lägst stående biologiskt undermåliga patienterna förmådde icke anpassa sig efter kristidens nödvändiga inskränkningar i olika avseenden.”

"Biologisk mindervärdighet"… "livsodugliga element" … "förmådde inte anpassa sig" …ja, det är ord att smaka på! 

1941 steg plötsligt dödstalen bland de manliga patienterna bland de "obildbara idioterna" med 232%. Än idag har vi inte fått veta orsaken till denna dramatiska ökning.

Det handlar om människor som omhändertagits av staten och utlämnats till en enda läkares enväldiga beslut och sedan dött. Inte ens de anhöriga hade rätt att gripa in. De döda patienterna har inte efterlämnat några vittnesmål, men deras sjukjournaler finns fortfarande kvar. Precis som fotografierna på mentalpatienter förvaras de i landstingsarkivet i Lund. Fram träder två otvetydiga mönster: 

  1. Det första är att de angivna dödsorsakerna i den stora majoriteten av dödsfallen är TBC eller lunginflammation, något som sällan förekom bland övriga dödsfall på Vipeholm. Obduktionsresultat saknas dock ofta.

  2. Det andra mönstret är att döden föregåtts av dramatiska viktminskningar i över 90 % av fallen.

 

​Samtliga patienter vägdes varje månad, i samband med badning. En vårdare skötte vägningen, en annan skrev in resultatet i en bok. Uppgiften fördes in av läkaren i ett viktdiagram i sjukjournalen. Den här rutinen fanns på alla sinnessjukhus i landet och var ett enkelt sätt att hålla koll på patientens välbefinnande. Många kunde inte tala om när de kände sig sjuka. Plötsliga förändringar i vikten var en indikation på att något var fel. Sjönk vikten var det läkarens skyldighet att utreda anledningen. Vid sidan om eventuell medicinering sattes motåtgärder i form av extrakost in. Grädde, mjölk, extra mjölmat, fiskolja var sådant som användes. Under hösten 1940 börjar viktkurvorna peka brant nedåt för dem som sedan dör. Några exempel:​

  • Axel, 23 år, klassificerad som idiot grupp 2, skrivs in i maj 1936. På sjukhuset ligger han stadigt runt 55 kilo. I november 1940 vänder plötsligt viktkurvan brant nedåt, och i januari 1942 dör han vid 38 kilos kroppsvikt. Dödsorsaken anges till TBC.

  • Oscar, 29 år, skrivs in 1936. Vikten på 63,5 kilo håller han i stort sett fram till november 1940. Elva månader senare dör han efter att förlorat 20 kilo, 1/3 av sin kroppsvikt. Dödsorsak ej angiven.

  • Sven, 49 år, skrivs in i november 1941. I journalen nämns att han är kraftigt byggd med ”god muskulatur och ordinarie hull”. Vikten är 73,5 kilo. Åtta månader senare dör han, 16 kilo lättare. Kurvan i viktdiagrammet pekar tvärt nedåt. Dödsorsaken sägs vara lunginflammation.

 

Så ser det ut i journal efter journal. I nästan samtliga fall finns viktkurvorna bevarade. Med viktkurvorna går det att följa varje enskild människas snabba ruschkana rakt ner i graven. Det finns exempel på patienter som bara väger 17 kilo (!) när de dör. Dokument visar att matransonen till Vipeholm är konstant under åren. Varje patient fick tilldelat lika mycket mat 1939 som 1941 när de manliga "obildbara idioterna" plötsligt  och dramatiskt tappade i vikt och dog. Vad hände?

Om man jämför åren 1939-40 med perioden 1941-42, så steg dödligheten för de manliga patienterna på Vipeholm  med 232 %. En jämförelse med tio slumpvis utvalda kommunala vårdhem för manliga sinnesslöa förstärker bilden: där var den sammanlagda dödligheten helt oförändrad – och mer än fyra gånger lägre än vid Vipeholm. Man måste gå utomlands för att hitta motsvarande exempel på hög dödlighet. Och nu kliver vi in i en verklighet som vi har lärt oss se som väsentligt skild från vår egen: eutanasins Nazityskland. 

 

Samma dag som Andra Världskriget började, den 1 september 1939, gav Hitler order om att alla ”obotligt sjuka” skulle avlivas. Bland dem räknades mongoloida, utvecklingsstörda och personer som vårdats i mer än fem år vid sinnessjukhus. Detta eutanasiprojekt fick kodnamnet "Aktion T4" och leddes från Berlin av en grupp läkare.

Ingick de 200 mentalpatienterna på Vipeholms mentalsjukhus i en svensk del av det samtida experiment nazisterna hade under namnet "Aktion T4"? Det mesta talar faktiskt för det...

Under perioden 1939-1945 mördades uppskattningsvis 200 000 funktionsnedsatta män, kvinnor och barn som Det Tredje Riket inte ansåg livsvärdiga. Till en början förgiftades patienterna men sedan började man istället vanvårda eller svälta patienterna till döds. Vid den stora Alsterdorfkliniken i Hamburg för utvecklingsstörda medverkade sjukhusledningen aktivt i avlivandet av sina egna patienter. Ändå var dödstalen vid kliniken lägre än på Vipeholm. 

När man sammanställde viktminskningarna fann han att den genomsnittliga viktförlusten innan döden inträffade var 10 kilo på Alsterdorfkliniken men på Vipeholm var den 12 kilo! Fördelningen av viktnedgångarna mellan de enskilda patienterna var nära nog identiskt mellan den nazityska dödskliniken Alsterdorf och Vipeholm...

"Var svältdöden på Vipeholm en del av Aktion T4 experimentet?"

I mars 2019 publicerar jag [artikelförfattaren] artikeln om Vipeholmsexperimentet på denna sajt och på Facebook/ Instagramgruppen "Socialdemokraterna & Sanningen". Responsen lät inte vänta på sig. På några dagar nådde artikeln ut till över 170 000 läsare och ett hundratal kommenterade artikeln. I avslutningen uppmanade jag läsare att höra av sig om de hade mer att berätta om Vipeholm. Mailkorgen blev snabbt full och än idag hör folk av sig och vill berätta.

De flesta skriver att de hade någon nära släkting som arbetade på mentalsjukhuset eller hade någon avlägsen släkting som var intagen. En man från norra Sverige skrev att hans farfars bror satt på Vipeholm. När de inte hörde från honom skrev de ett brev till ansvarig på Vipeholm. Någon månad senare svarade sjukhuset att han sedan lång tid tillbaka var avliden. När och hur förklarades inte. Inte heller vad som hände med hans kvarlevor. Än idag vet inte mannen, eller någon annan i hans släkt, vad som hände med hans farfars bror. När han dog, vad dödsorsaken var eller var han ligger begravd. Ingen vet.

Två av alla dessa brev jag fick sticker ut från mängden och fångade mitt intresse. Två på många sätt lika brev. De är båda skrivna av äldre kvinnor som berättar att deras mödrar arbetade (eller praktiserade) på Vipeholm under sin ungdom när de utbildade sig till sjuksköterskor. Båda beskriver hur modern berättat hemskheter och vidrigheter som bevittnades under krigsåren. Det som fångade mitt intresse för just dessa båda brev var att de inte berättade om socker, seg kola och förstörda tänder utan om injektioner av olika kemikalier man gav patienterna och att detta skedde mitt under kriget, alltså några år innan det så kallade "sockerexperimentet". Var inte "sockerexperimentet" det enda experimentet på Vipeholm? Var det inte ens det första?

Viktförlusten innan döden inträffade var 10 kg på Alsterdorfkliniken men 12 kg på Vipeholm. Fördelningen av  de enskilda patienterna var nära nog identiskt mellan den nazityska dödskliniken Alsterdorf och Vipeholm...

 

Gun Andersson är pensionär och bor idag i nordöstra Skåne. Hon har barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Är sedan många år änka och var i större delen av sitt yrkesliv lärare. Gun skriver ett långt brev där hon berättar i detalj om sin mor Aina som i sin ungdom arbetade på Vipeholm. Brevet innehåller många detaljer, många frågor och många tankar. Efter många mailväxlingar mellan oss bestämmer vi att jag istället ska ringa upp Gun och prata. Det blir ett över två timmar långt telefonsamtal jag aldrig kommer att glömma!

"-Jag minns redan som barn hur mamma alltid pratade om Vipeholm. Mamma var alltid glad, öppen och spontan. Hon älskade barn och sitt arbete att ta hand om barn men varje gång hon berättade om Vipeholm blev hon hård och mörk i rösten. Då förstod jag aldrig att hon ville berätta något. Allt som hände före sin egen tid, före det man inte själv minns är svårt att relatera till, det känns så avlägset. Det är först när man själv blir äldre man inser att händelserna kanske inte var så avlägset och lång tillbaka i tiden. Under mina tonår berättade mamma ofta i olika sammanhang om sina upplevelser på Vipeholm. Oftast när vi åkte bil, satt vid matbordet eller när vi var ute i sommarstugan. Nu i efterhand minns jag (eller tror mig minnas) att det oftast var efter hon tagit några glas vin hon orkade och ville berätta. Det märktes på rösten att det var något som tyngde henne, något svårt hon ville dela med sig och berätta om men som hon nästan skämdes över", säger Gun.

När Aina var i övre tonåren utbildade hon sig till sjuksköterska. Drömmen var att i framtiden arbeta på ett lasarett. En dröm hon delade med tusentals andra unga kvinnor på 40-talet. Att bli sjuksköterska var drömjobbet  och var nog så fram till 60-, 70-talet då  flickor istället började drömma om att bli flygvärdinna när chartertrafiken, främst till Spanien blev populärt.

"-Läkarna sprutade in kemikalier i blodet på de utvecklingsstörda. De sa det var medicin men alla blev bara sämre för varje dag tills de dog. De kunde inte få i sig mat för deras inre organ var förstörda. De förstördes inifrån" berättade Aina

"-Varje gång vi åkte till eller hem från Lund efter hälsat på släktingar åkte vi förbi Vipeholm. Man såg många av de stora kusliga byggnaderna som påminde om ett stort fängelse på långt håll från vägen och alltid berättade mamma om det hon upplevt där inne. Då var jag inte ett dugg intresserad, hade ju hört berättelserna tusentals gånger (kändes det som) men som ung flicka finns det meningar som min mamma berättade som etsat sig fast i mitt minne, meningar som jag aldrig glömmer" berättar Gun.

"-Läkarna sprutade in kemikalier i blodet på de utvecklingsstörda. De sa det var medicin men alla blev bara sämre för varje dag tills de dog. De kunde inte få i sig mat för deras inre organ var förstörda. De förstördes inifrån".  

"De var livrädda, det såg man tydligt. Ibland blev patienterna helt lugna i ett rum när de fått sina sprutor men oftast blev de helt galna!

 

Aina hade berättat för dottern Gun hur hon under sin praktik på Vipeholm hade till uppgift att följa med läkare och doktorer under deras rond på avdelningen och att skriva journal. Varje onsdag kom ett paket med små medicinflaskor i brunfärgat glas som var markerade med ett tvåsiffrigt tal. Varje flaska innehöll en vätska, en medicin. Till detta skulle en journal noggrant skrivas. Patienterna hade inga namn, allt var bara siffror och bokstavskoder.

"-Min uppgift var att gå efter läkarna på rond med ett rullbord där flaskorna, sprutor och annan nödvändig utrustning fanns upplagda. Man frågade inte, man ifrågasatte inte. Min uppgift var att se till att allt fanns med och upplagt samt föra journalen. Det var underförstått att man var tyst. På varje sida skrev man in datum, därunder fanns ett rutsystem där varje patient hade en sifferkod baserat  på avdelning, våning, rum och säng i det horisontala rutsystemet. I kolumnen skrevs sedan det patienten injicerades med dvs numret på flaskan, dos och klockslag. Jag kände igen doften från flaskorna; insulin, kloroform och fenol, ibland tyckte jag mig erinra en doft av fotogen och bensin. Alla patienter i ett rum fick injektioner från samma flaska, nästa rum från en annan flaska osv. Jag glömmer aldrig hur de låg fastbundna i sina sängar med skräck i ögonen när vi kom in i rummen. De var livrädda, det såg man tydligt. Ibland blev patienterna helt lugna i ett rum när de fått sina sprutor men oftast blev de helt galna! En flaska tycktes vara extrem smärtsam.

Jag minns hur läkaren snabbt gav alla en spruta men innan vi hunnit lämna rummet började den som fått sin spruta först skrika och få våldsamma kramper och spasmer. Han låg fastspänd i sängen men hela järnsängen skakade och hoppade. Han blev galen! Några sekunder senare började även de andra krampa och skrika. Vi lämnade snabbt rummet och stängde den stora tunga trädörren till rummet bakom oss. Jag glömmer aldrig skriken där inne! Jag ville bara gråta. När jag en timme senare passerade samma dörr i korridoren till detta rum hördes inte ett knyst. Det var outtalat strängt förbjudet att göra något som man inte blivit tillsagt att göra så man öppnade inte och såg efter hur de mådde. Det hade varit otänkbart. Det var bara så. Dagen efter var två av sängarna tomma och de övriga var som levande döda. De bara stirrade upp i taket med tom och livlös blick. De gav inte ens några ljud.

-Varje patient fick en spruta per dag och för varje dag ökades dosen något. Det märkligaste var att när någon dog "försvann" patienten under det skift jag inte arbetade. Någon hade då satt ett X i sista rutan i journalen på denna person. När jag dagen efter kom till rummet och till den säng där den döda legat låg där nu en annan person eller "dåre" som man då sa. Vad som hände med den döde eller vem som under andra skiftet forslade bort kroppen, och vart,  fick jag aldrig reda på. Man frågade inte. Alla journaler låstes in i ett stort  plåtskåp på nedersta plan med hänglås. Jag vet inte hur många eller vilka som hade nycklar dit, men att det var fler än jag förstod jag.

-Varje onsdag morgon före ronden samlades alla journaler ihop och skickades tillsammans med de överblivna flaskorna och dess innehåll tillbaka i samma låda som de kom med veckan innan. Postmannen som kom och hämtade paketet lämnade då en ny låda med nya flaskor och nya journaler. Jag minns att paketet alltid skickades tillbaka varifrån det kom - från Hamburg i Tyskland! Det var ju mitt under kriget och Hitler som först sågs som en stor hjälte hade efter krigsutbrottet blivit djävulen själv i mångas ögon. Att vi fortfarande samarbetade med Tyskland mitt under kriget inom medicinsk forskning förbryllade mig. Jag vet att många dog och jag är säker att det var injektionerna som dödade dem. Visst var de galna "dårar", utvecklingsstörda "idioter", men de var ju inte döende av någon sjukdom! Ändå dog många under tiden jag var där." återger Gun sin mor Ainas berättelser.

Vid vårt andra telefonsamtal har jag några följdfrågor till Gun. Paketet med flaskorna kom och skickades tillbaka till Hamburg. Nämnde Aina Alsterdorf-kliniken? "- Jag minns inte exakt men det skulle tydligen finnas ett liknande mentalsjukhus där". 

Under våren 2020 avslöjades det i samband med en polisutryckning att en äldre kvinna hade några av världens giftigaste kemikalier förvarade hemma hos sig. Efter lite efterforskning visade det sig att kvinnan arbetade på ett större mentalsjukhus och på ett laboratorium under 1940-talet. Enligt kvinnan innehöll burkarna botulinum och kaliumcyanid som hon hade stulit från ett laboratorium där hon arbetade på 1940-talet. Nu var hon orolig för vad som skulle hända med burkarna när hon gick bort. Man måste ställa sig frågan varför man hade världens farligaste kemikalier på mentalsjukhus och laboratorium. Vad var det man experimenterade med?

Botulinumtoxin: Nervgift som blockerar nervimpulser och ger förlamningar i bland annat andnings muskulaturen, räknas som ett av de mest potenta  gifter som existerar. Det är sex miljoner gånger giftigare än skallerormsgift. Kaliumcyanid En tesked räcker för att döda en människa. Effekten uppstår när ämnet når magsäcken där det förvandlas till vätecyanid. Vätecyanid har använts som stridsgas och för att mörda judar i nazisternas förintelseläger under namnet Zyklon B.

Nämnde Aina några andra substanser? Pentrezol eller Cardiazol? "-Kanske, jag kommer inte ihåg Det är så svåra och krångliga namn... men en gång vet jag att hon faktiskt nämnde kaustiksoda", berättar Gun. Kaustiksoda! Ordet får mig att hoppa till och jag får kalla kårar! Kaustiksoda var samma medel Josef "Dödsängeln" Mengele sprutade in i blodådrorna på barn under sina ohyggliga experiment i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau vid samma tid. Den frätande syran frätte upp kropparna inifrån på de små barnen och skapade en obeskrivlig smärta tills de dog. Mengele utförde hänsynslösa experiment på lägerfångar, med full licens för att lemlästa eller döda dem. Främst valde han att experimentera enäggstvillingar. Han utförde operationer där han skar upp och plockade ut olika delar ur kropparna - utan bedövning! Mengele utförde bl.a. operationer på tvillingbarn där de syddes ihop i syfte att skapa siamesiska tvillingar. Tiden för Josef Mengeles fruktansvärda experiment sammanföll exakt med tidpunkten för svältdöden på Vipeholm, mindre än 100 mil bort. Var detta en ren slump?

Det andra brevet som fångade min uppmärksamhet kom från Anna-Lena, nu bosatt  i Malmö. Även vi mailväxlar många gånger innan vi talas vid en gång via telefon. Detta blir också ett långt och intressant samtal. Anna-Lena berättar att hennes mor Berit arbetade som sjuksyster på Vipeholm våren och sommaren 1942 (alltså samma år massdöden kulminerade) Hennes berättelse är till vissa delar kusligt lik Guns men inte lika detaljerad.


Anna-Lena minns att hennes mor flera gånger under hennes barndom berättat hemskheter om Vipeholm men att hon idag inte minns några exakta detaljer. Anna-Lena var ointresserad vad som hände förr i tiden på sjukhus och hennes relation till sin mor var under långa perioder, när Anna-Lena själv började bli vuxen, ansträngd. Berit hade dock vid olika tillfällen berättat för Anna-Lena i vuxen ålder att hon arbetade i sin ungdom på Vipeholm.

När Berit drabbades av sjukdom tycktes det finnas ett uppdämt behov att berätta för Anna-Lena vad hon upplevt i ungdomen på Vipeholm. En gång när släktingar hälsade på hemma började någon prata om Vipeholm och om "sockerexperimentet" de utförde där.

-Några skattade och gjorde sig lustiga över historien vilket gjorde min mor rasande. Hon var alltid lugn och snäll men nu blev hon upprörd! 

"-De gjorde mycket värre saker än att bara låta de äta socker! Mycket värre! Ni skulle aldrig förstå! Ni skulle aldrig fatta! Jag var där! Jag vet" skrek min mor hysteriskt och började storgråta. Det blev knäpptyst. Ingen vågade mer tala om Vipeholm när Berit var med. 

Hennes uppgift på Vipeholm var att städa, tvätta, bädda, byta lakan och denna typ av sysslor men också att ta hand och övervaka patienterna. Hon berättade att en vuxen förståndshandikappad karl som var fullt fysiskt frisk plötsligt skulle få en spruta varje dag. Han blev sämre och sämre. Han kräktes och kunde inte behålla maten. Han tappade i vikt, blev orkeslös och dog någon vecka senare.

Vittnesmål berättar om märkliga kemikalier som  injicerades i fullt friska människor tills de magrade och dog. Vad var det för kemikalier? Vad var syftet? Varför får vi inte veta sanningen?

Senare fick Berit höra av en annan sjuksyster att han dog av lunginflammation. "De ljög! Han hade aldrig hostat en gång!", berättade min mor.

"-De testade olika mediciner. De trodde de kunde förvandla sinnesslöa till normala. Att hjärnan kunde göras normal med olika kemikalier de injicerade. Alla blev bara sämre, många dog när jag var där - det var hemskt men vi fick aldrig veta vad de sprutade in i dem - men inte var det medicin!"

berättade min mor för mig strax innan hon gick bort. Nu förstår jag borde lyssnat mer på vad hon ville säga mig. Efter krigsåren lämnade Berit sjukvårdsyrket och fick arbete på fabrik, hon hade en mängd olika arbeten under sitt yrkesverksamma liv men hon återgick aldrig till vården. Hon avled 74 år gammal efter en tids sjukdom.

Fanns det ett hemligt projekt på Vipeholm som gick ut på att systematiskt experimentera eller ta död på "obildbara sinnesslöa idioter" med eutanasi för att få bort dem från det svenska folkhemmet? Hade man ett hemligt samarbete och forskning med nazisterna om eutanasi och hur detta på effektivaste sätt kunde ske? 

-Ja, med all sannolikhet - för allt tyder på det! När man drog igång "sockerexperimentet" något år senare fanns ju inga som helst betänkligheter att tortera 660 mentalsjuka patienter. Socialdemokraterna var mycket väl införstådda att dessa människor under fyra års tid skulle utsättas för ofattbar smärta och omänskligt lidande.

 

Det fanns heller inga betänkligheter när man tvingade 63,000 av sina egna medborgare till tvångssterilisering så de aldrig skulle kunna bilda familj. Det fanns inga betänkligheter när man uppförde världens första statliga rasforskningsinstitut som skulle bevisa den ariska rasens överlägsenhet. Varför skulle det då finnas betänkligheter att få bort de onödiga, livsodugliga och kostnadskrävande elementen från det svenska folkhemmet? Dessutom fanns det inget lämpligare forskningsobjekt än de sinnesslöa idioterna på Vipeholm. Sedan många år hade ju Socialdemokraterna utvecklat ett väl fungerande samarbete med tyskarna främst inom steriliseringar, rashygien och det nya renrasiga samhällsbygget. Att detta samarbete då inte skulle omfatta även eutanasi verkar ologiskt.

Vi måste dock gå tillbaka ett årtionde - till 1920-talet - för att förstå Socialdemokraternas roll i experimenten och deras samarbete med nazisterna. Under 1920 talet är Socialdemokraterna de största partierna i såväl Sverige som Tyskland.

 

Den 10 mars 1920 kommer Socialdemokraterna till makten i Sverige under Hjalmar Brantings styre. Nu ska Sverige förvandlas från ett fattigt bondesamhälle till en världsledande industrination. Sverige ska göras till ett solidariskt socialistiskt mönstersamhälle - av svenskarna, för svenskarna, där minoritetsgrupper och andra asociala element inte har någon plats. Det socialistiska mönstersamhället - Det Svenska Folkhemmet - ska enbart bebos av renrasiga och dugliga svenskar.

Något det första Socialdemokraterna gör i sina visioner om det socialistiska mönstersamhället är att lägga upp planen hur de asociala elementen - samhällets bottensats - ska undanröjas. I det svenska folkhemmet skulle bara de renrasiga med särskild dugliga arvsanlag få bli värdiga medborgare.

När Socialdemokraterna skulle bygga det socialistiska mönstersamhället -Det Svenska Folkhemmet- var rasbiologi och tvångssteriliseringar två av de viktigaste verktygen för att skapa ett "rent" samhälle.

Det blev därför nödvändigt att studera och forska i rashygien för att få reda på vilka som hade bra förutsättningar och dugliga gener. Bara två år efter maktövertagandet startar Socialdemokraterna världens första statliga rasforskningsinstitut, det förläggs till universitetsstaden Uppsala. Framförallt skulle man finna bevis att svenskar var en överlägsen ras jämfört med samer, judar, tattare och zigenare. Sverige var länge ett av de världsledande länderna inom den rasbiologiska forskningen mycket p.g.a. att Socialdemokraterna gav mycket anslag och visade stort intresse för denna typ av forskning. Parallellt med rashygienen påbörjades också ett tvångssteriliserings program som under de kommande årtionden skulle drabba över 63,000 svenskar. De som socialisterna inte ansåg skulle få rätt att föröka sig och bilda familj i folkhemmet var t.ex. lappar (samer), zigenare (romer), judar, tattare, homosexuella eller människor med funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörda så kallade ”sinnesslöa”, ”imbecilla”, "efterblivna" eller ”idioter”. 

Inget annat parti har i världshistorien tvångssteriliserat så stor andel av sin egen befolkning som Socialdemokraterna! Rasforskning och tvångssterilisering blir de två viktigaste verktygen för att uppnå det socialistiska mönstersamhället.

Men hur ska man göra med alla de levande idioterna?  Hur skulle man minska och rensa ut detta klientel? Det Svenska Folkhemmet hade inte plats för ”de lägst stående”, det människomaterial som är lägre utvecklat än djur, - samhällets bottensats!

För många torde det inte finnas någon som helst tvekan om det berättigade i ett avlivande, skriver Hugo Frödeberg, överläkaren på Vipeholm,  i ett dokument som har den avslöjande rubriken ”Eutanasi Vipeholm 28.3-1942”. Vipeholms högsta -och enda- chef ville alltså avliva idioterna. Vad vore inte då mer passande att utföra eutanasiexperiment på Vipeholm? Hugo räknar sedan upp argumenten:

  • Det meningslösa i att de hålls vid liv,

  • Kostnaden för samhället,

  • De berördas meningslösa lidande.

 

Argumenten är som om de vore direkt kopierade från samtidens Nazityskland. 

Även i det socialdemokratiskt styrda Tyskland började man vid samma tid intressera sig för den nya tidens utveckling och ett väl utvecklat samarbete mellan Sverige och Tyskland tog fart redan under 20-talet om rasforskning, tvångssterilisering och det nya moderna samhällsbygget. Ett samarbete som var fullt utvecklat länderna emellan redan långt innan Hitler kom till makten och Andra Världskrigets utbrott.

Personal på Vipeholm. På tavlan syns Hugo Frödeberg. Det var här i Lund som man började experimentera med eutanasi för att rensa ut samhällets bottensats. Hugo skrev själv dokument om dödtalen på Vipeholm under titeln: 

Eutanasi Vipeholm 28.3-1942

Under 20- och 30-talet ser tyskarna Sverige som det förnämsta föredömet. Man såg avundsjukt hur Sverige skulle bygga upp ett dugligt samhälle åt renrasiga svenskar där minoriteter, svaga, handikappade, sinnesslöa, tattare, judar eller andra icke önskvärda element ur samhällets bottensats skulle sorteras bort med hjälp av rasforskning och tvångssteriliseringar. Det framtida svenska socialistiska mönstersamhället -"Det Svenska Folkhemmet"- blev inspirationskällan och förebilden för den tyska motsvarigheten; "Volksgemeinschaft" (Folkgemenskap) som sedan under nationalsocialisternas maktövertagande blev drömmen om "Det Tredje Riket".

 

Att eutanasi och påtvingad dödshjälp pågick på de svenska mentalsjukhusen under kriget är allt fler forskare, historiker och grävande journalister idag övertygade om. Försök att finna någon form av förklaring består i att göra jämförelser. Dels med förhållanden på andra svenska sjukinrättningar, vilket visade att ökningen av dödlighet var abnorm vid Vipeholm. Dels med tänkbara motsvarigheter i tiden, alltså med eutanasin i Nazityskland.

Den jämförelsen visade dels att synen på dessa, de svagaste av de svaga, var densamma, dels att dödstalen på nazityska sinnessjukhusen där utsvältning tillämpades faktiskt kunde vara lägre än vid Vipeholm. En fallstudie som gjorts om 196 kvinnor vid dödskliniken Alsterdorf i Hamburg som aktivt svultit ihjäl, gav en skrämmande likhet när det gällde viktminskningar.

Det som skedde på Vipeholm var onormalt, oavsett vilken jämförelse man gör. Hade chefsläkaren gripit in när viktminskningarna börjat bli tydliga, hade bilden av honom blivit annorlunda. Nu lät han detta pågå i tre års tid utan att vidta åtgärder.

Dra en parallell till nutid. Tänk om det uppdagades att en vårdinrättning för utvecklingsstörda i Sverige idag låtit dödligheten mer än tredubblas och 200 dö under tre år utan att sätta in motåtgärder?

Det står dessutom helt klart att chefsläkaren på Vipeholm var en av de få i Sverige som öppet förordade eutanasi. Hugo Frödeberg hade full insikt i det som skedde på Vipeholm, han kunde följa varje enskild patients förändringar i vikt.

Och journalerna avslöjar något mer: Hugo Fröderbergs totala ovilja att stoppa den nedåtgående processen. Utdelningarna av tilläggskost upphör helt i augusti 1940, då många patienter i stället fråntas sina extra tilldelningar. Strax därefter börjar massdöden.

Varför får vi inte reda på vad som hände med de 200 män som plötsligt dog på Vipeholm? Är sanningen för skrämmande för att Socialdemokraterna ska våga avslöja vad som hände ?

 

Att Hugo Fröderberg intresserade sig för frågan om påtvingad dödshjälp framgår tydligt av hans efterlämnade papper på Lunds universitetsbibliotek. En annan som bevisligen var mycket intresserad av påtvingad dödshjälp för samhällets bottensats var den socialdemokratiska riksdagsmannen Alfred Petrén, mannen som stod bakom steriliseringslagen och beslutsfattaren av Vipeholmanstalten. 

De svenska läkarna hade samma ”vetenskapliga” syn som de tyska när det gällde rasbiologisk forskning och tvångssteriliseringar, men de gavs aldrig möjlighet att experimentera och forska i påtvingad dödshjälp - officiellt. Men i källmaterialet om patienterna från Vipeholm finns tillräckligt med belägg för ett sådant experimenterande på patienter faktiskt existerade.

I Hugo Fröderbergs egna papper återfinns noggrann statistik över dödlighetens olika aspekter. När på året de avled, vid vilka timmar på dygnet, vilka genomsnittliga livslängder de olika grupperna av ”idioter” hade. Döden på sjukhuset kläs varje gång i förment vetenskapliga termer. Sin syn på patienternas roll i läkarvetenskapen kan kanske sammanfattas med ett citat från ett tal han höll vid 30-årsjubiléet av Vipeholm; 

”-Här prövades elchocker, insulin, glutaminsyra, lobotomi, kastration och olika vårdformer…det var en mycket intressant tid..."

 

Under resten av kriget, då Sverige stod på Hitlers sida, fortsatte dödligheten vid sjukhuset att vara förhöjd. Patienter som hade överlevt men var försvagade av de tidigare kraftiga viktminskningarna dog undan. Efter krigsslutet återgår dödstalen på Vipeholm till de normala nivåerna igen. ​

Vilka gav då klartecken i det experiment vi vet skedde på Vipeholms mentalsjukhus under krigsåren? Precis som med "sockerexperimentet" något år senare var uppdragsgivaren utan tvivel regeringen.

Socialdemokraterna var helt ansvariga för "sockerexperimentet" de gav i uppdrag till medicinalstyrelsen att genomföra, så med all sannolikhet var det också samma regering som gav uppdraget till medicinalstyrelsen att forska i eutanasi redan innan 1939 för att effektivt sålla bord de livsodugliga elementen ur det renrasiga svenska folkhemmet. Det hade varit helt otänkbart att göra denna typ av forskning eller experiment på levande människor utan regeringens, dvs Socialdemokraternas, godkännande.

Även om Sverige officiellt hade en samlingsregering under själva krigsåren (dec 1939-juli 45) var det i praktiken en ren Socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna hade de tyngsta och viktigaste posterna där ibland statsministerposten. Samlingsregeringen var ingen folkvald koalition utan bara ett sätt för Socialdemokraterna (som fick 53,8% av rösterna vid valet 1940) att behålla makten men ändå ha några andra partier att kunna skylla eventuella misstag på (ungefär som idag). Därför har man också ett ansvar man aldrig kan skylla ifrån sig på andra partier.

Socialdemokraten Tage Erlander, bl.a. ansvarig för 14 hemliga koncentrationsläger. Också ansvarig för "Sockerexperimentet" på Vipeholm samt utvisningarna av ryssar och balter hem till massmördaren Stalin.

Vi ska också ha i åtanke att "Sockerexperimentet" tog flera år att förbereda och att beslutet och godkännandet kom flera år innan experimentet startade. Således måste såväl beslut som ett slutligt godkännande om eutanasiexperimentet kommit långt innan december 1939!

 

 

Får vi då någonsin reda på vad som faktiskt hände under eutanasiexperimenten på Vipeholm?

-Nej, aldrig! Precis som när Hitler och hans nazister förlorade kriget försökte de bränna och utradera alla bevis och dokument om deras brott mot mänskligheten. På samma sätt har Socialdemokraterna  raderat alla bevis vad som egentligen hände innanför taggtrådsstängslet på Vipeholm. Den största skillnaden är att nazisterna bara hade timmar eller dagar på sig att förstöra bevismaterial, Socialdemokraterna hade årtionden! Att Socialdemokraterna hade 14 hemliga koncentrationsläger i Sverige höll man hemligt för allmänheten i över 40 år. Baltutlämningen höll man hemlig i över 40 år. Hitlers enorma lagermagasin i Luleå höll man hemligt i över 40 år. Dödskallekompaniet och Ryssutlämningen är till stora delar fortfarande heligstämplat för den svenska allmänheten. Så varför skulle då inte eutanasiexperimentet också vara det? Så länge arkiven är låsta finns något där inuti som man vill dölja. Hemlighetsstämpeln är därför ett bevis i sig.

"Hur ska vi ska kunna blunda och gå vidare som om inget hänt - när vi inte får reda på vad som faktiskt hände?"

 

Att vi aldrig kommer få veta fakta är bevis nog att sanningen är betydligt värre än det lilla vi faktiskt vet idag. Kanske vill vi inte ens veta? Hur som helst kommer aldrig Stefan Löfven eller någon annan avslöja och berätta sanningen om det som kanske skulle bli den största skandalen i Svensk historia. Aldrig! Risken att förlora makten och tappa anseende är för stor. Vi ska bara blunda, tiga, glömma, vända blad, gå vidare och blicka framåt. Vi ska precis som sjuksystrarna på Vipeholm bara vara fogliga, tysta och inte ifrågasätta. Regeringen vågar aldrig  tillsätta en öppen oberoende utredning om eutanasiexperimentet om vad som hände på Vipeholm 1941/42.  Att rota i socialismens förflutna väcker alltid ilska och hat bland socialismens sympatisörer. Det har många fått erfara.

Idag vet vi att över 200 män plötsligt dog på en statligt institution.

Vi vet inte exakt hur.

Vi vet inte exakt varför.

Vi vet inte exakt omständigheterna.

Men vi vet att det hände och att regeringen, dvs Socialdemokraterna - precis som med "sockerexperimentet" - var uppdragsgivaren.

Vi vet att arkiven fortfarande är hemligstämplade. Det är tillräckliga bevis för att stämpla eutanasiexperimentet på Vipeholm till en av Sveriges största hemliga skandaler någonsin, även om regering och statsmakten för evigt är oss svaren skyldiga ...

 

 

På Norra kyrkogården i Lund finns en liten undangömd minnessten över alla de patienter som under åren dog på Vipeholm. Texten beskriver tragiskt hur döden blir befrielsen från livet för de redan svårast utsatta i samhället:​

”Var resan stormig, huru skön är hamnen”

Huru skön hamnen är idag för Vipeholms patienter kan ingen säga. Men att resan blev stormig för dessa, de svagaste av de svaga, i det socialistiska mönstersamhället vet vi nu! Frågan är hur vi ska kunna blunda och gå vidare som om inget hänt - när vi inte får reda på vad som faktiskt hände?

Allt som finns kvar idag: minnesstenen på Norra Kyrkogården i Lund över Vipeholms offer.

Är det inte vår skyldighet att ge dessa arma människor en värdig upprättelse? Vår statsminister Stefan Löfven kan anklaga andra partiers påstådda historia eller beskylla andra partiledare för att lyssnat på "Vit-makt musik" i sin ungdom. Anklagelserna blir bara patetiskt ihåliga i jämförelse med hans egen historia. Att skylla på "tidsandan" eller att "det var länge sedan" håller inte.

Vi har rätt att få klarhet i vad som hände på våra vårdinrättningar.

Vi har rätt att få klarhet i vad som hände med våra egna medborgare. Våra egna släktingar.

Vi har rätt att få veta varför arkiven fortfarande är låsta!

Hur länge ska den folkvalda regeringen undanhålla sanningen för oss medborgare?

// Blenda W Thor.

Tack för Du delar denna artikel på sociala media och följer Facebookgruppen ”Socialdemokraterna & Sanningen” och tack för Du vill vara med och finansiera sajten! Kontakt kan endast ske via kontakt@s-sanningen.com

Klicka in på Din bank-app. Klicka på menyrutan och på "Betala & överföra". I rutan "Meddelande till mottagare" skriv det som sedan presenters på denna sajt. Du kan därmed följa och se att Din gåva gör skillnad! 

Tack för Ditt bidrag!

Swish: 0708 371 788 (ext. konto UW)

Swedbank Bankkonto.

Clearingnr: 8169-5

Kontonr: 694 425 565-9

Mottagarnamn: Blenda W Thor

  • 4F
  • 4I

Eutanasiexperimentet - del 2:

Om det forskades och experimenterades med eutanasi på Vipeholms mentalsjukhus så borde det rimligtvis också praktiserats på olika platser runt om i landet. Hände det något onormalt på Sveriges övriga mentalsjukhus vid denna tidpunkt? Hände något som idag fortfarande är lika hemligstämplat som eutanasiexperimentet på Vipeholm? Svaret är även här otvetydigt: Ja! 

På en rad olika mentalsjukhus  i landet uppfördes i all hast temporära baracker 1940. Dessa baracker var strängt hemliga, bevakade med taggtråd och inga utomstående fick ens komma i dess närhet. Beivrades förbudet blev det dryga böter. Officiellt sades att TBC-patienter behandlades i livets slutskede i dessa hemliga baracker men antalet TBC-sjuka minskade markant i Sverige under denna tid. Ibland angavs militära förråd eller flyktingförläggning som användningsområde för barackerna. Ett vittne berättade vad hon bevittnade i en av barackerna som uppfördes i anslutning till mentalsjukhuset Ryhov 1940 och som lika plötsligt revs 1945 när man skulle sopa igen spåren efter samarbetet med Nazityskland.

Allt om de hemliga barackerna finns i artikel "Eutanasiprojektet Del 2".  Vet Du mer om dessa baracker  - kontakta oss!  

kontakt@s-sanningen.com

 

Kommentarsfält:

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

 

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

 

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson

 

 

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson, Socialdemokraterna

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

 

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina”

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

​​

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

 

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

 

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

 

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

 

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

 

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

 

​​

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

  • Facebook Black Round
  • Google+ - Black Circle
  • Twitter Black Round