Dödsbarackerna.

Eutanasiexperimentet del 2 av 2

"-Det var svenska medborgare, svenska mentalpatienter. Alla patienterna som togs till barackerna gjordes för att de skulle dö, och det gällde för alla landets mentalsjukhus. Det fanns riksplan på det."

Sommaren 1940, ett år efter krigsutbrottet, uppfördes i all hast och under sträng sekretess en stor mängd provisoriska och temporära baracker i anslutning till de svenska mentalsjukhusen. Dessa baracker var bevakade med vakter och taggtråd. Ingen fick komma i dess närhet. Officiellt var det tbc-sjuka som behandlades i livets slutskede i dessa baracker men antalet tbc-sjuka i Sverige sjönk stadigt under samma tid.  När det på våren 1945 stod klart att Adolf Hitler skulle förlora kriget blev det ett intensivt arbete att undanröja alla bevis på de samarbeten Socialdemokraterna hade med Nazityskland under kriget och långt dessförinnan. I samband med denna mörkläggning revs de mystiska barackerna lika snabbt som de kom upp. Vad var barackernas egentliga syfte? Vad hände där inne? 

På landets mentalsjukhus uppfördes 1940 temporära byggnader under största hemlighetsmakeri och som revs lika snabbt direkt efter kriget. De byggdes upp på bland andra Sundby mentalsjukhus strax utanför Strängnäs, Ryhov mentalsjukhus i Jönköping, Ulleråker mentalsjukhus i Uppsala, Västra Marks sjukhus i Örebro, Salberga sjukhus i Sala och Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö, för att nämna några.

Sundby mentalsjukhus årsberättelse från 1940 står följande: ”En kristidsföreteelse av tvenne på rekordtid uppförda envåningspaviljonger av trä, som är avsedda att rymma 80 patienter var från vardera könssidan. Avsetts att komma till användning i händelse av exceptionella förhållanden.”   

S:t Sigfrids mentalsjukhus årsberättelse 1940 står följande att läsa: ”Under året har i södra änden av sjukhusets köksträdgård uppförts och helt färdigställts en provisorisk träbarack för 80 patienter, avsedd att mottaga från visst annat sinnessjukhus eventuellt evakuerade patienter.” 

Salberga mentalsjukhus står att läsa 1940: ”Under det gångna året har uppförandet av en provisorisk paviljong fullbordats. Närmare därom beträffande vissa kostnader finnes angivet i sysslomannens ekonomiska översikt.” 

Ryhovs mentalsjukhus skrev medicinalrådets Peder Björck den 4 Juni 1940:  "På förekommen anledning anmodar medicinalstyrelsen Eder härmed att snarast, med anlitande av patienter vid sjukhuset, låta utföra för de beslutade provisoriska paviljongerna"

Vad var detta för baracker? Vad var deras syfte? Varför just vid sinnessjukhus? All korrespondens angående detta var hemligstämplad inom Medicinalstyrelsen. De anförda skälen var bl.a. att tbc-sjuka skulle hysas där eller att det skulle vara "beredskapsbaracker" om kriget bröt ut - vilket det redan gjort! En annan bortförklaring var att barackerna var "flyktingförläggningar" Den stora mängd hemligstämplade papper angående dessa enkla träbaracker ser dock minst sagt underligt ut. Det hela påminner faktiskt mycket om de utrotningskliniker för mentalsjuka som upprättades i Tyskland innan de avlivades vid exakt samma tidpunkt. Förfarandet har kusliga likheter! Vi går snabbt igenom de tre förklaringarna:

  1. Tuberkulos Tbc-sjuka behandlades på Sanatorium runt om i landet. Varje län hade minst ett sanatorium ofta beläget geografiskt avskilt för  patienterna skulle få renare luft. Mentalsjuka tbc-patienter behandlades på "sinnesslöanstalterna" där de vanligtvis var inspärrade men vid 40-talets början hade antalet tbc-sjuka människor i Sverige minskat radikalt så några extra tillfälliga byggnader för just tbc-sjuka behövdes aldrig och 1940 avled mindre än hälften så många jämfört med bara tjugo år tidigare. 1955 var tbc i princip borta...

  2. Mobiliseringsförråd. Att militären skulle ha "beredsskapsbaracker" i fall kriget bröt ut är också lika orealistiskt som tbc förklaringen. Sverige hade redan långt innan kriget bröt ut 1939 fullt med militära mobförråd, i städer, i samhällen och ute på landsbygden. Att man nu plötsligt var i akut behov av fler mobförråd ett år efter krigsutbrottet och att man var tvungen att bygga alla dessa militära förråd innanför landets sinnessjukhus är också lika orealistiskt som opraktiskt...

  3. Flyktingförläggning. En annan förklaring till de mystiska barackerna var att dessa skulle inhysa flyktingar. Argumentet faller på det faktum att  flyktingar placerades i läger som försvarsmakten redan förfogade över och flyktingar med svåra psykiska besvär placerades på Säters interneringsläger. Det finns heller inga journaler från mentalsjukhusen över några flyktingar under perioden. Flyktingar behöver knappast heller fängslas, låsas in och bevakas med taggtråd och vakter...

Så återigen: vad var det för hemliga baracker som byggdes 1940 och som lika plötsligt revs vid krigsslutet på vara sinnessjukhus?

 

 I artikeln "Svältdöden på Vipeholm - Eutanasiexperimentet del 1" berättade vi om hur 200 mentalpatienter (alla män, alla svårt förståndshandikappade) plötsligt dog 1941 på Vipeholms mentalsjukhus. Chefen och överläkare Hugo Frödeberg förespråkade öppet eutanasi dvs dödshjälp, vanvård och svält för att avliva de icke önskvärda samhällselementen. 

För många torde det inte finnas någon som helst tvekan om det berättigade i ett avlivande”, skriver Hugo Frödeberg i ett dokument med den avslöjande rubriken ”Eutanasi Vipeholm 28.3-1942”. I artikeln finner vi tillräckligt med bevis för att fastslå att man experimenterade och lyckades med eutanasi på Vipeholm och detta med Socialdemokraternas medgivande samt att man "lyckades" avliva minst 200 personer under ganska kort tid.

Vipeholm var således platsen där eutanasin föddes och utvecklades men den måste ju också praktiseras och verkställas runt om i landet för att sortera ut de människor den socialistiska regeringen inte ansåg som dugliga invånare i det nya svenska folkhemmet...

 

Att de verkligen tillämpade eutanasi på Vipeholm råder det idag inget tvivel om. Chefsöverläkaren kunde inte undgå att se att viktkurvorna för patienterna gick rakt ner. Man tog även bilder på varje patient, eftersom man till slut inte kunde se skillnad på dem, så magra var de. Bilderna på patienterna uppvisade likheter med fångar i koncentrationslägren i Tyskland. De som först och främst dog var manliga patienter med intelligenskvot under 35, vad man kallade idioter på den tiden. 

För de manliga patienterna steg dödligheten med 232 % om man jämför med året innan.  

Att det då vid exakt samma tidpunkt i största hemlighet byggs upp provisoriska och hårdbevakade baracker runt om på våra sinnessjukhus är ett bevis att eutanasiprojektet på Vipeholm hade lyckats och nu skulle sättes i verket. Att det rådde fullt krig ute i Europa var dessutom den perfekta täckmanteln man behövde. Tbc, beredskapsbaracker eller flyktingförläggning var alla högst trovärdiga förklaringar - då!

Idag håller dock inte någon av förklaringarna...

I slutet på 80-talet kontaktades Peter Anstrin i samband han författade boken "Ett sekel med psykiatrin" av en kvinna vid namn Elsa Johansson. Peter Anstrin hade i över 25 år varit verksam inom den internationella föreningen Citizens Commission on Human Rights. De senaste 13 åren som journalist och redaktör för dess tidskrift i Sverige. Kvinnan, Elsa Johansson, som nu kontaktade Peter hade en sällsam historia att berätta. Hon var religiös och svor på att det hon hade att säga var sant. Hon hade själv varit intagen på Ryhov mentalsjukhus i Jönköping som 16-årig flicka. Fast inte för att hon var sjuk.

”Nej, jag var fattighjon och det var billigare för kommunen att sätta mig på dårhus än att försörja mig. Det sa alla, att det var inget fel i huvudet på Elsa." 

Att man satte unga friska människor på sinnessjukhus bara för de var fattiga var absolut inget ovanligt vid denna tid. Långt efter sin utskrivning hade hon träffat och pratat med en sjuksköterska från samma sjukhus som berättade och avslöjade för Elsa:

”Det förekom en riksmordplan i konkret tillämpning på svenska mentalsjukhus under krigsåren 1939-1945 och runtom, samt därefter kontinuerligt bedrivna försök att dölja folkmorden inför allmänheten och polisen.”  Hon menade att mentalpatienter, gamla och handikappade systematisk utsatts för svält och vanvård för att minska klientelet enligt känt tyskt-nazistiskt mönster - i Sverige! Kunde detta verkligen stämma?

Det hela började med ett samtal Elsa Johansson haft med en kvinna som fått sin polioskadade man forslad till Ryhovs mentalsjukhus från Stockholm - via flera sjukhusdistrikt. Samtalet banade väg för vad som senare skulle uppdagas. Kvinnan som jobbade på bostadsförmedlingen i Stockholm hade sin man vårdad växelvis på Serafimerlasarettet och sitt hem i Stockholm. En dag hade läkarna helt sonika meddelat hustrun att de forslat maken 35 mil ner till Jönköping och Ryhov. Kvinnan hade då blivit mycket upprörd.

”-Ett par dagar innan hade han erhållit läkarintyg på att han enbart var lam, annars fullt frisk, berättade kvinnan för Elsa. ”Kvinnan hade brukat sköta honom själv så något besvär var han inte. Och hon fann det ofattbart att detta kunde ske bakom ryggen på henne, Varför inte skicka honom till ett mentalsjukhus i Stockholm i så fall. Varför skicka iväg honom 35 mil till Jönköping – under dessa svåra år? Var det bara för att han tillfälligt befann sig på allmän vårdplats de kunde göra så?”  undrade Elsa.

Runt barackerna på Ryhov sjukhusområde sattes det upp taggtråd med skyltar som varnade allmänheten för patienter med tbc.

(Bilden är ett fotomontage)

Kvinnan var dock envis. Hennes man var ju inte på något sätt mentalsjuk och hon bestämde sig för att besöka honom. Hon refererar till besöket:

”Sjukhuset föreföll hermetiskt tillslutet. Låst överallt. Portvakten kunde inte ge mig några besked om var min man låg. Slutligen träffade jag på ett par manliga mentalpatienter som jag kunde fråga. ’Han ligger därborta i baracken,’ svarade de och pekade. Det gjorde han. Inskuffad i en halvrutten barack, som jag ryste för, när jag först gått förbi,” berättade hon för Elsa.

”Det var som en riktig avstjälpningsplats. Tänk om det hade hänt något om natten i baracken - han låg försvarslös - jag kunde inte sova om natten. Han låg bland andra halvdöda människor på provisoriska britsar. Om de åtminstone fick riktig mat - men jag såg ju själv när jag var där. Det var sand i vällingen och gula, äckliga tänder i vad de kallade kalvsylta.” berättade hon med gråten i rösten för Elsa. När hon uppriven efter många enträgna försök äntligen lyckades få tag i läkaren som svarade för vården, svarade han som en grammofonskiva: ”När han nu är hitkommen, ska han naturligtvis stanna här ... Ja, men han har ju kommit, då skall han ju stanna här... När han väl är här...” Kvinnan fick till slut hem sin förlamade man till Stockholm. För andra, som var mentalsjuka, gick det sämre då de oftast inte hade någon som brydde sig om dem. Dessutom hade de forslats dit genom tre olika sjukhusdistrikt och var långväga ifrån.

Senare skulle det visa sig att detta satts i system i hela landet, att skicka mentalpatienter tre sjukhusdistrikt längre bort. Man får tänka på att detta var under krigsåren med kraftigt begränsade resurser. De anhöriga hade därför mycket svårt att besöka dem. Ytterst få hade bil. Det enda de fick reda på var när han eller hon gått bort. Det finns många exempel där patienter från Stockholm skickades till Skåne samtidigt som patienter från Skåne skickades till Stockholm.

Det skulle dröja många år innan Elsa  fick klarhet i vad som egentligen hände i de provisoriskt uppbyggda barackerna utanför sjukhuset Ryhov i Jönköping. Något riktigt ruggigt! Elsa hade naturligtvis frågat sig vad som skedde i barackerna, för ingen fick närma sig dem. Personalen skrämde patienterna med att de skulle få tbc om de gick dit. Hela området var inhägnat och det fanns skyltar som varnade allmänheten: ”Fridlyst område! Förbjudet för obehöriga vid vite av 25 kronor att beträda detta område.” Påbud som verkligen efterlevdes. 

Med lite efterforskning ska vi se om det som Elsa Johansson berättade stämde. Sådant kunde ju bara inte hända i Sverige. Eller kunde det?

Visserligen hade svenska läkare redan steriliserat tusentals svenskar och studerat rashygien vid SIFR (Statens Institut För Rasbiologi) som Socialdemokraterna låtit uppföra i Uppsala redan 1922 och var således inte ett dugg sämre än nazisterna i detta - men direkt eutanasi? Att vanvårda och svälta icke önskvärda medborgare till döden - i Sverige?

Inte förrän man tittar på dödsstatistiken för Ryhov och andra mentalsjukhus där barackerna byggdes 1940/41 blir man övertygad om att något hade hänt. På Ryhov fördubblades dödsfallen under krigsåren. På andra sjukhus med över 50 %. De flesta dödsfallen anmälde psykiatrikerna som tbc-fall. Något måste de ju skriva. Det underliga var dock att dödssiffrorna för tbc gick rakt ner i övriga Sverige - men upp på Ryhov och andra mentalsjukhus. Så skedde ju även i Tyskland när psykiatrikerna utrotade sina mentalpatienter. Allt skedde hemligt och dödsorsakerna var ”naturliga”. En mycket vanlig dödsorsak där var just ”tbc”. På flera sjukhus i Sverige rapporterades också att hälsotillståndet bara något år innan kriget bröt ut varit mycket gott - för att plötsligt kraftigt försämras efter krigets utbrott. Konstigt då att tbc-fallen ökade med 50% på landets mentalsjukhus medan det sjönk utanför mentalsjukhusens stängsel.

 

I Sundby mentalsjukhus årsberättelse 1938 står följande: ”Allmänna hälsotillståndet har på det hela taget varit gott. Inga epidemier har utbrutit.” I årsberättelse Birgitta sjukhus utanför Vadstena 1938: ”Allmänna hälsotillståndet vid sjukhuset under året har varit gott.” Det finns idag ingen möjlighet att kontrollera vilka de sanna dödsorsakerna var, men det är knappast troligt att tbc-fallen skulle ha fördubblats så plötsligt - och dala så plötsligt när kriget tog slut. Vissa andra dödsorsaker ter sig mycket underliga. En patient ramlar ur sängen och slår hål i pannan - dör strax därefter. Flera patienter vägrar äta, sondmatas, spyr upp maten - och dör etc.

På Frösö sjukhus utanför Östersund pågick samma utsvältning. I boken Frösö sjukhus kan man läsa följande lilla stycke:

Signe Larsson började i köket på 1940-talet; ’Det som slog mej var att det var så strängt och sen att det var så oerhört snålt med mat. Det skrevs i tidningarna om fångvårdens usla mat, dom hade tre kronor per person och dag. Vi hade två kronor men det skrev ingen om. Hos oss var många maträtter otänkbara och vilka råvaror vi kunde få. Det fanns en fiskhandlare som låg betydligt under alla andra i pris. På så vis hade han blivit rekommenderad av Medicinalstyrelsen och sålde till flera sinnessjukhus. I regel var fisken bara skinn och ben. Tills sist uppdagades hur det gick till. Den här fiskhandlaren köpte upp all fisk som sorterats bort för att den inte var matvärd. Sedan sålde han vidare till sinnessjukhusen’.” 

På Ryhov byggdes minst två baracker som skulle hysa 80 patienter var, kvinnliga och manliga åtskilda. Ingen fick komma nära dessa baracker med hot om tbc och att all frigång skulle dras in om någon patient ertappades ens i närheten av barackerna. Elsa trodde det var i mån av hennes liv och hälsa som detta sades. Det tyngsta argumentet för att Elsa talade sanning skulle naturligtvis vara ett vittnesmål från inblandade läkare och sköterskor. Sådana fanns. En avdelningssköterska och personalföreståndare som arbetade samtidigt som Elsa befann sig på Ryhov bekräftade också att det fanns planer på att utplåna mentalpatienterna i Sverige när tyskarna kom. Elsa avger en ed om sanningen i det hon säger när hon återger följande samtal mellan avdelningssköterskan och henne:

”-Nej då, det avsågs inte att flyktingar skulle hysas där. Det var svenska medborgare, svenska mentalpatienter. Jag ska berätta allt: Alla patienterna som togs till barackerna gjordes det för att de skulle dö, och det var inte bara Ryhov det gällde för det var alla landets mentalsjukhus. Det fanns riksplan på det.

Ritning över området på Ryhov där barackerna uppfördes. Barackernas dåtida placering i rött

Men det var inte bara dom som fanns i barackerna, alla skulle dödas på mentalsjukhusen, så fort tyskarna kom. Det såg vi papper på. Inte bara till barackerna utan till sjukhusets vårdavdelningar togs under krigsåren många människor in bara för att dö. Det var inte bara de svårast mentalsjuka som hamnade i barackerna, det var även långtidssjuka, handikappade och gamla som forslades dit. Man bara väntade på att tyskarna skulle komma så man kunde sätta i gång "

 

Samma dag som Andra Världskriget började, den 1 september 1939, gav Hitler order om att alla ”obotligt sjuka” skulle avlivas. Bland dem räknades mongoloida, utvecklingsstörda och personer som vårdats i mer än fem år vid sinnessjukhus. Detta eutanasiprojekt fick kodnamnet "Aktion T4" och leddes från Berlin av en grupp läkare. Under perioden 1939-1945 mördades uppskattningsvis 200, 000 funktionsnedsatta män, kvinnor och barn som Det Tredje Riket inte ansåg livsvärdiga. Till en början förgiftades patienterna men sedan började man istället vanvårda eller svälta patienterna till döds t.ex. vid den stora Alsterdorfkliniken i Hamburg för utvecklingsstörda där sjukhusledningen medverkade aktivt i avlivandet av sina egna patienter. 

Alla som kan Sveriges historia under kriget vet att Sverige med Socialdemokraterna vid rodret hade ett väl utvecklat samarbete med Hitler och Nazityskland. Vi var tillsammans med Mussolinis Italien Europas två mest Nazivänligaste länder. Vi har i en rad artiklar i detalj beskrivit hur Socialdemokraterna helt stod på Hitlers sida fram till årsskiftet 1944/45. Bland annat fick Hitler tillstånd att frakta hela krigsdivisioner genom "neutrala" Sverige. Hitler fick ha enorma lagermagasin med krigsförnödenheter i Sverige och dessutom bistod vi direkt i kriget på Nordkalotten med proviant och utrustning till Hitler.

Även om Sverige officiellt hade en samlingsregering under själva krigsåren (1939-45) var det i praktiken en ren Socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna hade de tyngsta och viktigaste posterna där ibland utrikesministerposten och självklart statsministerposten med Tage Erlander, samme socialdemokrat som var högste ansvarig för de 14 hemliga koncentrationsläger Socialdemokraterna lät uppföra och som sedan hölls hemliga för allmänheten ända in på 90-talet! Samlingsregeringen var ingen folkvald koalition utan bara ett sätt för Socialdemokraterna att behålla makten men ändå ha några andra partier att kunna skylla eventuella misstag på -precis som idag alltså!. Under samlingsregeringens tid blev inte Socialdemokraterna nerröstade en enda gång av de övriga partierna i frågor som handlade om utrikespolitiken under kriget. Man fick med andra ord alltid igenom sin politik och sina politiska krav! 

Socialdemokraterna hade sedan 20-talet ett samarbete över gränsen inom medicin, rasforskning och sterilisering. De båda socialdemokratiskt styrda länderna hade samma syn på den överlägsna ariska rasen och att samhällets bottensats skulle undanröjas med hjälp av rasbiologisk forskning och tvångssterilisering. Att forska och praktisera eutanasi var ett helt naturligt steg även för Sverige vid denna tid. De 200 döda på Vipeholm och vittnesmålen om de temporära hemliga barackerna vid Sveriges mentalsjukhus är tillräckliga bevis att så skedde. Men än idag är arkiven låsta och hemligstämplade. Att hålla något hemligt är ju som bekant att dölja något. Kanske - förmodligen - ligger där Sveriges största skandal !?

 

Elsa Johansson var varken mentalsjuk eller paranoid och det var absolut inget fel på hennes förstånd och ett otroligt minne hade hon. Hon hade gett ut två böcker på eget förlag, höll på med en tredje och hade skött en hel del avancerad korrespondens med myndigheterna på egen hand. Hennes enda ”fel” var att hon föddes fattig av en ensamstående kvinna som inte kunde försörja henne.  Att tyskarna ville utrota alla ”värdelösa brödätare” var ingen nyhet i Sverige. Att många svenskar, däribland läkare, forskare och politiker, väntade och hoppades på den tyska invasionen är heller ingen nyhet. Judehatet fanns inte bara i Tyskland, det var lika stort i det socialdemokratiskt styrda Sverige innan kriget. Vi ser exemplet när 1000 läkare skrev på en protestlista mot en världsberömd judisk gynekolog som ansökte om rätt att praktisera i Sverige. Läkarna var inte bara med och initierade rasbiologisk forskning och föreslog rasbiologiska åtgärder. De påverkade också lagstiftningen när det gällde tvångssterilisering. Det blev dessutom på läkarna det ankom att tillämpa lagstiftningen.

 

Steriliseringarna räckte inte för att utplåna allt ”oönskat befolkningsmaterial” Man får även betänka att mentalsjukhusen från början ingick i steriliseringsbegreppet. De mentalsjuka skulle hindras från att fortplanta sig, därför låstes de in. Att bota var det inte tal om - har aldrig varit tal om.

Något år innan, i juni 1939, hade överläkaren på Ryhov, Hillevi Löfvendahl på Elsas avdelning besökt Tyskland där hon enligt uppgift varit på "semesterresa". Exakt vad hon gjorde i Tyskland är det ingen som vet, men nog måste man tycka det underligt att förlägga en semesterresa till Tyskland samma tidpunkt som kriget bryter ut. Elsa berättade också att överläkaren Hillevi Löfvendahl läst svenska nazistböcker där förslaget väckts om att avliva patienterna på sinnessjukhusen. Överläkaren Hillevi Löfvendahl på Ryhov var inte den enda läkaren på ett svenskt mentalsjukhus med starka nazistsympartier. Det var flera svenska läkare och psykiatriker som besökte Tyskland, både  före och under kriget. Vi vet också att tyska psykiatriker kom till de svenska mentalsjukhusen mitt under de brinnande krigsåren.

En annan sak som ytterligare bekräftade Elsas berättelse var att hon och övriga patienter på hennes avd. 1, år 1940, av Hillevi Löfendahl beordrats att sy en flagga – en hakkorsflagga. ”som beställd duk och mycket brådskande”. Elsa berättade i detalj hur den såg ut. ”Stor som ett lakan hade den tecknen i storlek 3 dm x 3 dm i samma avstånd längs de fyra kanterna. Ytterkanterna av hakkorset hade två breda fält i vardera brunt och marinblått. Innerkanterna hade två smala bårder i svenska flaggans nyanser av blått och gult.” 

 

”-Ja, usch, det minns jag,” säger avdelningssköterskan när Elsa påminner henne, ”men då visste vi ju ännu inte vad vi sydde och vad nazism innebar. Om Hillevi sa att flaggan var beställd ljög hon, för patienter ålades aldrig att förfärdiga mer än vad sjukhuset skulle ha. Det vet ju jag från min tid som föreståndare. Hakkorsflaggan skulle hissas när tyskarna kom, och vi skulle dumpas i massgravar. -Ja, på annat sätt går inte att få till det och de sydde visst på andra avdelningar också.”

Avdelningssköterskan på Ryhov hade sagt till Elsa: Men jag vet ju att doktor Löfvendahl inte mindre än vi andra kunde undgå att veta om massmordsplanen och vad som försiggick i barackerna i avlivning av sjuka, för det var närmast av henne med hänvisning till chefsläkaren, som vi, personalen, instruerades i att noga vakta våra ord och bara skrämma er med tbc och indragning av frigången om ni närmade er barackerna.”

På nyåret 1941 var avdelningssköterskan tillfälligt personalföreståndare på Ryhov. Hon fick då många ”rysliga papper” på sitt bord. En skrivelse började: ”Från och med nu är sjukhuset proklamerat krigssjukhus och skall förfoga över hela vårdplatsbeståndet.” Hon och övriga anställda tog detta som en bekräftelse på dödsdomen över inneliggande patienter. De väntade tysk invasion vilken dag som helst. Avdelningssköterskan hade då frågat sjukhusledningen och direktionen:

”Men våra ordinarie patienter då? Vad skall vi göra med dem? Alla bara teg och vek undan...

Man måste naturligtvis sätta sig in i och föreställa sig de rådande förhållandena under denna mycket pressande tid för att kunna förstå allt detta idag. Att det vore otänkbart idag gör inte att det vore otänkbart då med den rashygieniska atmosfär som rådde i västvärlden främst Tyskland och Sverige.

Båda länderna samarbetade för sina välfärdsdrömmar - Det Tredje Riket och Det Svenska Folkhemmet - båda socialistiska mönstersamhällen. Både människor och sjukhus inom mentalvården fick av tradition de sämsta existensvillkoren och människovärde. Evakuering av de sjuka från mentalsjukhus skulle enbart innebära en förbättring. Alltså återstod bara eutanasi - massmord via vanvård och svältdöd!

Ställt i relation till den väntande tyska invasionen kunde man inte taga miste på att de sjukvårdsförvaltande organen ville passa på att göra sig av med så många gamla, mentalsjuka och handikappade som möjligt. Avdelningssköterskan tog dock mod till sig och sade demonstrativt att det ankom på henne att skaffa personal till nykomlingarna i barackerna. Hon tillsades då med skärpa att ”bara se till sina personliga intressen i tjänsten och enbart inrikta sig på sina givna arbetsuppgifter på de permanenta vårdavdelningarna. Barackerna utgjorde ’ett företag för sig’.”  Elsa berättar vidare: "Det var militärerna som i täckta bilar körde patienterna till barackerna, alltid efter mörkrets inbrott. Ryhov påminde vid denna tid om ett koncentrationsläger, ingen fick komma nära."

Avdelningssköterskan återvände dock till barackerna för att försöka förstå det hon sett,  försöka förstå vad det var för människor.

”Jag såg med egna ögon barackerna drällas fulla med halvt vansinniga människor i värnlös och hänsynslös avstjälpning på golvet, hjälplöst fastsurrade på bårar och de skrek och bad om hjälp. Jag kunde inte ge någon hjälp utan gick tyst därifrån. För det var hemskt att se, om man kom extra tidigt någon morgon, med vilken brådska de langade in nya människor.” Elsa frågade om de fick gift. Det var dock inget hon sett, "men kunde anta för det var nya sändningar så gott som varje morgon till barackerna.”

Hon berättar att hon fann det gränsa till det outhärdliga att höra deras undertryckta jämmer och vädjan om hjälp, men hon vågade inte lägga sig i.”

Hon uppvaktade dock återigen sjukhusledningen och framhävde att situationen var oförsvarlig.

”Jag kan bara tiga, det vet jag, men vad finns det för garantier för att inte någon utifrån kommer på det, att folk bara får ligga och dö i barackerna? Tänk om hälsovårdsnämnden finge veta om detta? Och de är kroppsligt sjuka dessutom!”

Hon avvisades återigen mycket bryskt med orden: ”Lägg er aldrig mer i för er egen skull! Barackerna är ett separat företag för sig. Det faller helt utanför vår sjukhusverksamhet. De får bara disponera en del av sjukhusområdet. Barackerna har ni inte med att göra – och nu väntas förresten en ny sändning från Stockholm och med den medföljer en diakonissa från Ersta-anstalten. Hon stannar och sköter dem.”

”Det var det mest befängda man kunde höra, för det kunde hon med bästa vilja i världen inte göra", sade avdelningssköterskan.

"-Så tätt som de stockades samman på bårarna, det gick inte att gå mellan dem. Och de fick inte skötas, skulle inte ha mat, knappt ens vatten, utan det gick fortare utför med dem. Jag vet inte vad det var för människor. De kom från alla väderstreck, inte minst från Stockholm. Diakonissan var en stor manhaftig människa som patrullerade som en annan vaktman, tyckte jag. Ersta är på kristen grund och var nog utanför detta. Jag tror det var någon vakt lånad från närbelägna A6-regementet.” 

Hur gick det då när vintern kom? När vinterkylan satte in? Barackerna var dåligt isolerade och fönstren var vid denna tid dåliga mot kyla. Elström drogs aldrig till barackerna och det Inrättades inga kökskaminer. Det fanns varken vatten eller avlopp. Vintern 1940/41 var ju också kall. De som inte dött av umbäranden eller eutanasi måste ändå frusit ihjäl av kylan.

 

Sommaren 1945 är kriget över. Hitler förlorade och i Sverige är myndigheterna i full färd att sopa igen spåren efter allt nazisamarbete.

"De kunde inte skicka hem de sista i barackerna. De var i för bedrövligt skick och kunde inte visas för folk. Jag kommer inte riktigt ihåg när det slutade. Det var på hösten 1945, löven var gula och röda. Plötsligt såg vi att de bara rev ner barackerna och sådde ny gräsmatta där de stått. De andra sinnessjukhusen i landet slutade väl med detta också, antar jag" avslutar Elsa sin berättelse för Peter Anstrin i boken "Ett sekel med psykiatrin". 

Peter och en kollega gjorde naturligtvis egna undersökningar på Ryhov sjukhus, Riksarkivet i Stockholm och sjukhusarkivet i Vadstena m m. Psykiatrikerna på Ryhov ville dock inte släppa in dem för att titta på journalerna. Vissa fick de tag på ändå. Vad Peter Anstrin dock inte kommit över är direkta papper som ger direktiv om eutanasi av patienterna – vilket han heller inte väntat sig. Men alla papper om eutanasibarackerna är hemliga och finnas i Medicinalstyrelsens hemliga arkiv som handlar om krigstiden och som finns på Socialstyrelsen. Just det faktum att arkiven fortfarande är stängda är ett bevis att det finns saker statsmakten undanhåller allmänheten.

Alla papper om barackerna innanför sjukhusområdet är fortfarande hemligstämplade av Medicinalstyrelsen, minsta lilla färgbeställning hemligstämplades - och är så än idag! Det borde vara juridiskt omöjligt att hålla barackerna som företag utanför sjukhuset. Alla psykiatrikerna på Ryhov visste naturligtvis vad som försiggick i barackerna. Den uppgivna anledning med dessa baracker var att de skulle kunna ta emot transporter från andra mentalsjukhus. Var detta en redan i förväg uppgjord riksplan - att gamla, handikappade och mentalsjuka skulle  transporterades tre sjukhusdistrikt från sin hemort för att till slut hamna i eutanasibaracker vid andra mentalsjukhus?  Utan insyn från anhöriga? Utan insyn från allmänheten?

Detta väcker en annan intressant fråga: Dödsstatistikerna från Ryhov och andra mentalsjukhus baserades på de som dött inne på själva sjukhuset. Men om nu patienter forslats tre sjukhusdistrikt och lagts i barackerna, vart och till vem rapporteras då dödsfallen? Knappast till hemorten! Ingen har haft möjlighet att kontrollera och uppgifterna kan dessutom fortfarande vara hemligstämplade. Det är en uppgift för forskare som kan få tillgång till alla hemliga arkiv - den dagen Socialdemokraterna vågar öppna arkiven för en oberoende och öppen granskning

 

Att barackerna verkligen existerade är ingen hemlighet, de finns omnämnda i mentalsjukhusets egna historieböcker. Att man under kriget utförde eutanasi är heller ingen förborgad hemlighet även om arkiven fortfarande är låsta. Efter kriget började det berättas hundratals olika berättelser och vittnesmål om dessa baracker av alla de kvinnor som arbetat som sjuksystrar inom vården under krigsåren. Kvinnor (ja det var nästan uteslutande kvinnor som bevittnade vad som försegick) avslöjade hur man vanvårdade de mest sinnesslöa mentalpatienter till döds i barackerna. Efter kriget reformerades vården och många lämnade yrket och därför ansåg många att tystnadsplikten inte längre kunde gälla. Berättelserna runt om i landet var samstämmiga. Det skedde medveten utsvältning  av mentalpatienter i Sverige. Att det fanns uttryckliga order att  "Aktion T4" även skulle verkställas i Sverige den dagen bundsförvanten Tyskland äntligen kom. Enligt flera samstämmiga berättelser väntade bara läkare och psykiatriker med spänning i Sverige att få sätta igång med "Aktion T4" i stor skala. Ville regeringen avvakta tills vi blev ockuperade för att sedan kunna skylla på nazisterna efter kriget? Vågade man inte sätta igång förrän man fått klartecken från tyskarna? Var projektet redan igång? Förberedelserna i Sverige för "Aktion T4" var hus som helst redan färdigställda.

Men Tysken kom aldrig!

Sverige var geografiskt omringat av Nazityskland och tre gånger var invasionen nära men avbröts alltid i sista sekund. Sverige gav alltid efter för Hitlers påtryckningar och önskemål därför behövde Hitler aldrig komma. Ett exempel var när Hitler frågade Socialdemokraterna om Nazityskland fick använda det svenska järnvägsnätet för transport av soldater och krigsmateriel. Socialdemokraterna svarade ja utan att ens rådgöra med övriga partier eller informera svenska folket och förbjöd samtidigt media att skriva om det! Vid denna tid var svenskarnas tro på socialism och folkhemmet så stor att vi förblindades. Ingen kunde tänka klart, ingen ville ifrågasätta och framför allt - ingen vågade ifrågasätta. Makten styrde folkets tankar och vi marscherade taktfast i det socialistiska ledet- naiva och indoktrinerade. Det kan enkelt jämföras med hur vi ser på dagens massinvandringspolitik. Alla vet den är fel men ingen (eller ytterst få) vågar säga ifrån.  Att ifrågasätta det uppenbart absurda är att kritisera regimen! Drömmen om det renrasiga svenska folkhemmet var något den socialdemokratiska makteliten indoktrinerat folket med sedan de kom till makten 1920. Att avlägsna samhällets bottensats ansågs rätt, nödvändigt och helt naturligt, för vad skulle vi med alla dessa resurskrävande sinnesslöa idioter till?

 

Alla de vidriga berättelserna och vittnesmålen som sjuksystrar runt om i landet nu börjat avslöja om dödsbarackerna förblev därför bara berättelser ur deras minne. Pressen förvägrade sig själva skriva om detta. Bokförlag hade aldrig riskerat släppa böcker i detta känsliga ämne. Radio och Tv var ännu inte var mans egendom och var - precis som idag- styrda av regeringen. Några sociala medier fanns naturligtvis inte. Hade du en berättelse kunde du bara delge den muntligt. De samstämmiga berättelserna som många - väldigt många- fick höra efter kriget skulle tystas ner genom total förnekelse, precis som politiska skandaler tystas ner och självcensureras av media idag. Efter kriget skulle vi istället vända blad och blicka framåt (känns det igen?) Att blicka framåt är i detta sammanhang samma sak som att blunda för det förflutna. Eutanasiprojektet mörklades. Den rasbiologiska forskningen upphörde först 1958 även om man febrilt fortsatte tvångssterilisera den svenska befolkningen fram till 1976 gjorde man det i tysthet, inget media skrev om eller ifrågasatte. Redan på 1960/70-talet ansågs berättelserna (eller "rykten" som de nu kallades) vara "något för länge sedan" och man försvarade sig -precis som idag- att "tidsandan" var annorlunda! Tiden gick, minerna bleknade och skräckberättelserna om vidrigheterna i dödsbarackerna började falla i glömska.

Idag är berättelserna om barackerna och vad som hände därinne borta. Barackerna likaså. De revs, det såddes gräs och spåren försvann. Idag kanske en pensionär sitter och matar duvor eller ett gäng ungdomar spelar fotboll precis på den plats där barackerna en gång stod. Baracker där vi på uppdrag av den Socialdemokratiskt ledda regeringen vanvårdade våra svagaste medborgare och medmänniskor till döds? De skulle dö för de ansågs inte värdiga att finnas i det socialistiska mönstersamhället - Det Svenska Folkhemmet!

Arkiven är efter 75 år fortfarande låsta, vad säger det oss? Frågan är hur vi ska kunna blunda och gå vidare som om inget hänt - när vi inte får reda på vad som faktiskt hände? Är det inte vår skyldighet att ge dessa arma människor en värdig upprättelse? Vår statsminister Stefan Löfven kan anklaga andra partiers påstådda historia eller beskylla andra partiledare för att lyssnat på "Vit-makt musik" i sin ungdom. Anklagelserna blir bara patetiskt ihåliga i jämförelse med hans egen historia. Att skylla på "tidsandan" eller att "det var länge sedan" håller inte. Vi har rätt att få klarhet i vad som hände på våra vårinrättningar. Vi har rätt att få klarhet i vad som hände med våra egna medborgare. Våra egna släktingar. Vi har rätt att få veta varför arkiven fortfarande är låsta! Varför döljer Du sanningen för ditt eget folk, Stefan?

 

// Blenda W Thor.

Tack för Du delar denna artikel på sociala media och följer Facebookgruppen ”Socialdemokraterna & Sanningen”

Tack för Du vill vara med och finansiera sajten!

Swish: 0708 371 788 (UW)

Swedbank Bankkonto.

Clearingnr: 8169-5

Kontonr: 694 425 565-9

Mottagarnamn: Blenda W Thor

Klicka in på Din bankapp. Klicka på menyrutan och på "Betala & överföra". I rutan "Meddelande till mottagare" skriv det som sedan presenters på denna sajt. Du kan därmed följa och se att Din gåva gör skillnad! 

Tack för Ditt bidrag!

Källa: 

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1321172&fileOId=1321173

http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1316763/FULLTEXT02.pdf

http://www.kmrsverige.nu/sekel_del_I.pdf

"Ett sekel med psykiatrin" (2000) av Peter Anstrin

"Frösö Sjukhus" (1991) av Mikael Eivergård, Birgitta Elfström.

”Sankt Sigfrids Sjukhus Historia” (1993) av Mats Höglund

"Föranleder ingen åtgärd" (1947) av Astrid Väring

Länkar:

https://www.op.se/artikel/skriken-satt-kvar-i-vaggarna

http://psykmuseet.se/2013/05/froso-sjukhus-i-ostersund/

http://psykmuseet.se/2014/01/ryhovs-sjukhus-i-jonkoping/

Har Du mer information om eutanasiexperimentet, om Vipeholm eller om Dödsbarackerna? kontakta oss! kontakt@s-sanningen.com

  • Facebook Social Icon
  • Twitter Social Icon
  • Instagram Social Icon

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

 

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

 

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson

 

 

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson, Socialdemokraterna

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

 

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina”

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

​​

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

 

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

 

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

 

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

 

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

 

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

 

​​

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

  • Facebook Black Round
  • Google+ - Black Circle
  • Twitter Black Round