De övergivna folkhemsbarnen

”-Vi ber i dag om förlåtelse. Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade er vad ni kände. Ni övergavs!”

Under den s.k. ”Barnhemsperioden” (1945-1980) kränktes, misshandlade, utnyttjades och vansköttes över 300,000 svenska barn på välfärdsstatens barnhem. De utsattes för fysiska, psykiska, verbala och sexuella övergrepp. Ingen kontroll gjordes, ingen kontaktade dem, ingen såg eller skyddade dem, ingen tillsyn eller uppföljning utfördes. Inga enskilda samtal fördes med de utlämnade barnen. 300,000 barn övergavs åt sitt öde!

Det socialdemokratiska folkhemmet övergav dem, överlämnade barnen till sadistiska våldsmän, pennalister och pedofiler. De fick sin barndom krossad av ett system som inte fungerade.

Ännu idag har ingen socialdemokratisk partiledare bett dessa 300,000 barnhemsbarn om ursäkt för en av vår nutidshistorias vidrigaste, värsta och största skamfläckar i modern tid!

Det sägs ofta att man ska akta sig för att läsa sådant som hänt förr med nutidens glasögon. Att vi alltför lätt bedömer och dömer människors gärningar utifrån vår egen moral, inte dåtidens. Vi tar inte hänsyn till att ”tidsandan” var annorlunda. Inför läsningen av denna artikel som handlar om övergreppen på omhändertagna barn under socialdemokratins och välfärdssamhällets glansdagar, vill jag gärna vända på det synsättet. Tidsandan var och är helt och hållet de vuxnas perspektiv. För barnet existerar det inte. En örfil gjorde precis lika ont igår som idag. En våldtäkt likaså. I barnens värld är övergreppen tidlösa…

Fokus i denna berättelse ligger på barnhemsperioden 1945–1980. För att förstå sambandet och samtiden gör vi först en kort tillbakablick.  Den största skillnaden ligger inte i vad eller hur man gjorde, utan varför man gjorde det.

 

Förkrigstiden ( -1918)

I alla tider har utsatta barn varit de värst drabbade. Fram till sekelskiftet handlade det i regel om att ”bli av” med oönskade barn så billigt som möjligt. I början av 1900-talet bytte man fot. Nu var det inte omgivningen som skulle slippa barnen, utan barnen som skulle slippa sin omgivning. Staten skulle helt enkelt ”rädda” barnen från sina ”moraliskt undermåliga” föräldrar. Begreppet var precis lika diffust som det låter och inkluderade allt från fattigdom och svåra sociala problem till att tillhöra en etnisk minoritet. De flesta av barnens ”brott” var att de var föräldralösa eller bara hade en förälder. Det räckte att fadern lämnade familjen eller att modern hade syfilis för att myndigheterna kom och hämtade barnet.

 

Värst var det för de oäkta barnen, där modern inte var gift eller där man inte visste vem fadern var. I kyrkböckerna skrevs det OÄ (Oäkta) i kolumnen när barnet fötts och vissa präster vägrade döpa oäkta barn in i Guds rike, därför ansågs de av många som djävulens avkomma. Alla dessa förtappade barn skulle därför skiljas från sina odugliga föräldrar och göras dugliga.

Oäkta eller oönskade barn kunde säljas redan vid 3–4 års ålder på s.k. ”fattigauktioner”. I samband med att folket i socknen samlades, ofta efter söndagsgudstjänsten i kyrkan, auktionerades hemlösa barn ut till lägstbjudande i sockenstugorna. När man köpte ett barn fick man ett bidrag från staten som skulle gå till barnets omkostnader. Om två eller fler var intresserade av samma barn kunde man därför lägga ett lägre bud, dvs man accepterade en lägre ersättning. Detta system var förödande för barnen. Ibland var det fattiga familjer som köpte ett barn för att komma åt ersättningen så de fick råd köpa mat till sina egna barn – styvbarnet blev ofta utan! Ibland kunde man köpa ett barn i en socken för att sälja det till lägre ersättning till någon annan familj i en annan socken och så tog man mellanskillnaden själv! Barnens värde var endast som ren handelsvara.

 

Det finns många vittnesmål om hur barn fick stå uppradade i sockenstugan efter gudstjänsten när de skulle utauktioneras. Ofta var det bönder som var intresserade få arbetskraft till gården. Det handlade om rent barnslavarbete på bondgården under usla, smutsiga och fattiga förhållanden. Fulla gubbar kunde ta flickor på bröst och rumpa under inspektionen för att se om de var ”behagliga” och på pojkarna kontrollerades muskelstyrka, då de var ämnade att få slita hårt på gården.

 

Köpeavtalet för ett utauktionerat barn varade under ett år, sedan fick husbonden lämna tillbaka barnet för en ny auktionsrunda. Också detta system var till barnens nackdel. Ville husbonden ha kvar barnet förstod andra spekulanter att ungen var duglig och la in ett lägre bud. Idag har i princip alla svenskar någon i sin släkt eller känner någon som utauktionerades som barn på detta sätt. Detta var alltså inte något som hände "för länge sedan" och barnauktionering förekom bara i Sverige och i vissa delar av Finland.

Ett exempel på en känd svensk som blivit auktionerad är Sveriges tidigare finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson, som vid nio års ålder blev föräldralös, omhändertagen av sockenmännen och såld på barnauktion. Även uppfinnaren av Karlsons klister, Axel Karlson, blev såld på barnauktion vid 12 års ålder. Detsamma gäller Tomas Ledins farfar Jonas, som såldes på barnauktion på torget i Härnösand.

Barnauktionerna förbjöds 1918 men det finns vittnesskildringar att barnauktioner ute på landsbygden förekom långt in på 20-talets senare hälft.

Mellankrigstiden (1918–1939)

Under mellankrigstiden förvandlades vårt land likt många av Nordeuropas länder från fattiga bondesamhällen till rika industrinationer. Det Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP) började växa sig starkare i takt med industrialiseringen och att arbetarrörelsen tog fart. 

Under 20-talet ökade arbetslösheten. Människor flyttade in till storstäderna och fattigdomen växte.  Det föddes också fler barn, framför allt av ogifta mödrar. I början av 1920-talet föddes en stor tilltro till de nya institutionerna som skulle ta hand om de oönskade barnen. Rekordmånga startas, det byggs 150 barnhem i Sverige mellan 1919-1929, och på 1940-talet fanns det över 300 barnhem i landet.  Att barn for illa ansågs inte ha med fattigdom att göra, det berodde på dålig moral. Det var inte arbetarklassens materiella fattigdom eller brist på pengar som var roten till sociala problem – utan att det fanns moraliskt tvivelaktiga och undermåliga hem. Brottslighet, sjukdomar och psykiska problem gick i arv från föräldrar och barn. Det var därför viktigt att skilja barnen från sina dåliga föräldrar.

 

I mars 1920 får Socialdemokraterna makten i Sverige och behåller den till oktober 1976! (med undantag för en kortare regeringstid under sent 1920-tal.) Nu dras riktlinjerna upp i deras välfärdsstat där vikten lades vid att det nya svenska samhället skulle bebos av renrasiga individer med särskild duglig avkomma.

Man började därför studera rasbiologi vid världens första statliga rasbiologiska forskningsinstitut i Uppsala som Socialdemokraterna lät uppföra 1922. Där 

studerades vilka människor som var tillräckligt dugliga och därmed godkända att fortplanta sig i det nya välfärdssamhället.

Man startade parallellt med den rasbiologiska forskningen dessutom ett tvångssteriliserings program där man fram till 1976 tvångssteriliserade över 63,000 människor av samhällets bottensats som inte ansågs ha tillräckligt dugliga gener och därmed inte hade rätt att bilda familj och få barn, enligt Socialdemokraterna. Inget annat land har i världshistorien tvångssteriliserat så stor andel av sin egen befolkning som Socialdemokraterna!

De som socialisterna inte ansågs skulle få rätt att föröka sig och bilda familj var t.ex. lappar (samer), zigenare (romer), judar, tattare, homosexuella eller människor med funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörningar som man kallade ”sinnesslöa”, ”imbecilla” eller ”idioter”. Några av de värst drabbade i det nya välfärdssamhället blev de barn som var föräldralösa eller hade en eller båda föräldrar som inte ansågs duglig att ta hand om sina barn eller tillhörde nyss nämnda undergrupper.

Dessa barn skulle tas om hand av staten, placeras på barnhem där de gick en tragisk och hemsk barndom och uppväxt till mötes.

Under hela den socialdemokratiska regimèran mellan 1920 - 1976 omhändertogs över 300,000 barn som placerades på institutioner, anstalter, barnhem eller fosterhem. I princip alla utsattes för fysiskt och psykiskt lidande. Misshandel, tvångsarbete och sexuella övergrepp tillhörde deras vardag. Barnen betraktades som icke önskvärda i det nya moderna samhällsbygget och behandlades därefter.

Allt detta pågick medan Sverige utåt sett skulle bli en ideologisk mönsternation i socialismens tecken men bakom kulisserna dolde man hemskheter som vi medborgare skulle undanhållas eller blunda för. Så var det i Sverige, så var det i hela östblocket och så är det fortfarande i socialistiska och kommunistiska länder. Det vackra ska visas upp, det dåliga ska gömmas undan och förnekas. I värsta fall får man skylla allt på andra partier...

 

Även i det socialdemokratiskt styrda Tyskland började man intressera sig för den nya tidens utveckling och ett väl utvecklat samarbete mellan länderna tog fart under 20-talet om rasforskning, tvångssterilisering och det nya moderna samhällsbygget. Ett samarbete som var fullt utvecklat länderna emellan redan långt innan Andra Världskriget bröt ut.

I det då hård sargade Tyskland fanns en stukad soldat från det Stora kriget (det krig vi idag kallar Första Världskriget) som vägrade acceptera den för tyskarna så förödmjukande Versaillesfreden som landet tvingats underskriva efter krigsförlusten 1919. Han var en inbiten socialist men tyckte Socialdemokraterna i Tyskland var för veka och inte stod upp för det tyska riket och svek dess folk efter förlusten. Soldaten blev en framgångsrik politiker och startade upp ett utbrytarparti från Tyska Socialdemokraterna med en mer nationalistisk inriktning. Ett parti som skulle omförhandla Versaillavtalet och göra tyskarna skuldfria. Partiet fick namnet Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet, idag kallat ”Nazistpartiet” och soldatens namn var Adolf Hitler…

(Det är här intressant att ordet Nazist alltså är en förkortning av ordet Nationalsocialist dvs en socialdemokrat som värnar sitt land och folk. Stefan Löfven och nutidens svenska socialdemokrater hatar således alla socialdemokrater som värnar sitt land och folk…)

Under mellankrigsåren ser tyskarna Sverige som det förnämsta föredömet. Man såg hur Sverige skulle bygga ett dugligt samhälle åt renrasiga svenskar där minoriteter, svaga, handikappade, sinnesslöa, tattare, judar eller andra icke önskvärda element ur samhällets bottensats skulle sorteras bort med hjälp av rasforskning och tvångssteriliseringar. Det framtida svenska socialistiska samhället blev även inspirationskällan och mönsterförebilden för den tyska motsvarigheten; Volksgemeinschaft ("Folkgemenskap") som sedan blev drömmen om Det Tredje Riket.

Under mellankrigstiden förändras inte synen på föräldralösa eller utstötta barn i samhället. Tvärtom! Man gör bara de odugliga barnen mindre synliga för de dugliga. Nu behövdes det inte mycket förrän myndigheterna tog ett barn från sin mor. Det räckte man var halt, hade försämrad syn eller syfilis, var arbetslös eller frånskild. När människorna började flytta in till städerna minskar arbetskraftsbehovet ute på landsbygden samtidigt som antalet oönskade barn blir fler i städerna. Därför börjar man bygga barnhem där man kan ”ta hand” om barnen och inte synliggöra dem för de dugliga folkhemsinvånarna. Tron i kyrkan och barnauktionerna i sockenstuga byttes mot tron på socialismen och statens ansvar över oss medborgare – såväl dugliga som odugliga.

 

Dessa nyinrättade barnhem låg förvånansvärt ofta ute på öar i skärgården eller i större sjöar. Adelsö, Färingsö, Ekholmen, Resö och Gålö är sådana exempel på öar där barnhem placerades. Fördelen var att sjukdomar från barnen inte skulle spridas, att det blev omöjligt för barnen att rymma och allmänheten fick mindre insyn vad som pågick.

När Socialdemokraterna under sent 30-tal på allvar ska påbörja bygget av det nya svenska socialistiska välfärdssamhället hinner man dock inte sätta spaden i jorden förrän kriget åter bryter ut och allt skjuts på framtiden…

Barnhemsperioden (1945–1980)

Sommaren 1945. Kriget är över. Drömmen om Det Tredje Riket är slagna i spillror för tyskarna, men så icke i Sverige! Direkt efter kriget tar Socialdemokraterna åter ensam regeringsmakten i Sverige. Nu påbörjas ”på riktigt” bygget av det socialistiska mönstersamhället– det vi idag kallar; Det Svenska Folkhemmet!

Ritningarna för folkhemmet var enkla: Klassklyftorna och arbetslösheten skulle minskas till ett minimum. Fattigdom och trångboddhet skulle byggas bort med billiga massproducerande lägenheter utanför stadskärnan i det så kallade ”miljonprogrammet”. Sverige skulle bli en rik modern industrination där, socialism, samförstånd och jämlikhet skulle ena -och förena- folket. Det viktigaste för socialisterna var att behålla all makt över Sverige och svenskarna. I varje samhälle byggde arbetarpartiet en samlingslokal för folket -Folkets Hus- där sammanhållning, solidaritet, utbildning och en socialistisk propaganda och en smygande indoktrineringen av folket skulle ske. Skulle du vara en del av det nya samhället skulle du också vara socialdemokrat annars var Du icke värdig medborgare i det svenska folkhemmet!

Det näst viktigaste i välfärdsstaten var att de odugliga, samhällets bottensats, de asociala elementen, inte skulle synliggöras.

 

De äldre som inte längre var en tillgång för samhället sattes i ålderdomshem- ett väntrum där de förvarades utan värdig sysselsättning tills döden befriade dem.

De utvecklingsstörda och förståndshandikappade förvarades på sinnesslöanstalter och idiotanstalter där de inte kunde ses eller beblanda sig med normala människor. En av de största sinnesslöanstalter för osedvanligt svårartade vanarter fanns på Vipeholm utanför Lund där man under fyra år utförde tortyrliknande experiment på de gravt förståndshandikappade – på uppdrag av medicinalstyrelsen direkt sanktionerat av Socialdemokraterna. I det nya socialistiska folkhemmet ansågs det naturligt att offra några hundra dårar för det stora kollektivets skull. De var ju ändå bara sinnesslöa idioter…

De oönskade barnen sattes i folkhemmets nyinrättade barnhem. Vilka som sattes på barnhemmen var -även för den tiden- godtyckligt. Var man tattare, zigenare eller jude, hade man sjukdomar eller dåliga genetiska arvsanlag låg man i farozonen att man inte fick behålla sitt barn för staten. Även om godtycklighet bara var förnamnet betyder det – all vanvård till trots – att svenska myndigheter under 1940-talet fram till 1970-talet ansåg att de gjorde någonting bra, både för barnen och för samhället, när de flyttade barnen från föräldrarna till barnhem.

Det grundar sig troligtvis i att vi i Sverige under en stor del av hela 1900-talet hade en blind övertro på det socialistiska samhället – via staten och kommunerna – både kunde och borde fixa rubb som stubb. Trångboddheten byggdes bort med miljonprogrammen och hälsan upprätthållas med Linggymnastiken, allt medan munnarna sköljdes med fluor och kariesfyllda tänder täpptes igen med amalgam och på 1: a maj gick arbetarna man ur huse med röda fanor, sjöng Internationalen och demonstrerade mot… ehh?... sin egen regering…? ...!

I denna folkhemsanda skulle staten även se till att alla oönskade barn rättade in sig i ledet, för att på sikt bli samhällsnyttiga och dugliga medborgare. Att ta hand om barn som verkligen far illa anser nog de flesta är av godo även i dag, men medan man numera drar sig för att splittra familjer tog man förr det säkra för det osäkra, fast åt andra hållet. Att splittra en syskonskara ansågs bra för då kunde de utvecklas i positiv riktning utan de andras syskonens negativa inverkan.

Staten ansågs veta bättre än individen och den logiska slutsatsen var därför att staten i flera fall var en lämpligare förälder än föräldrarna själva. Myndigheternas kontroller bestod bara av att konstatera att barnen var hela, rena och inte undernärda. Parametrarna oälskade, slutarbetade och sönderagade var begrepp som det praktiska och problemlösningsinriktade Sverige inte behärskade.

Det kan liknas vid att vara nykär. Ett nyförälskat par är blinda för den andres fel och brister. I Sverige förälskade vi oss i det socialistiska statliga systemet, som skulle frälsa oss och föra in landet i en ljus framtid. Sunt förnuftet fick stå tillbaka för känslorna! Därför var det ingen som vågade se vad som egentligen hände alla med de 300,000 utstötta barnhemsbarnen i det nya Sverige.

 

Den så kallade ”Barnhemsperioden” sträcker sig mellan 1945 till 1980 och begreppet barnhem försvann ur terminologin 1982 i samband med den nya socialtjänstlagen. Denna nya socialtjänstlag började arbetas fram när borgarna med Torbjörn Fälldin 1976 tog makten från Socialdemokraterna vilket blev början till slutet för Barnhemsperioden. Under dessa närmare sex decennier med socialism rådde barnavårdsnämndens makt över barnen, och barnhemmen blev uppväxten för över 300,000 barn.

I boken Barnhemsungar berättar bland annat den kände trubaduren och mångsysslaren Bengt Sändh om tiden på barnhem. Att bli inlåst i ett skoskåp, bindas fast i sele, duschas i iskallt vatten och tvingas gå ute i blöta kläder mitt i vintern var "normalt" på barnhemmet. Lillebror Kent Sänd berättar om den behandling barnhemmen utsatte honom och hans bror för under 1940-talet i boken. Bröderna omhändertogs av Göteborgs barnavårdsnämnd när Bengt var

sex och Kent två år. De skickades till barnhemmet Vidkärr där misshandeln började tämligen omedelbart. De blev tvångsduschade på morgonen i iskallt vatten;

"-Två kärringar höll kvar oss i duschen med hjälp av var sin skurborste tills det kändes som om huvudet brann av kylan", säger Bengt Sändh. Värst var det för lillebror Kent som berättar om skräckbehandlingen. En vanlig form av bestraffning var isolering, då barnen låstes in i sjukrummet.

"-Första dygnet låg man fastspänd i bälte i en säng. Andra dagen tog de bort bältet, men man fick vara kvar i samma rum i upp till 14 dagar. Ofta låstes jag in i en liten skoskrubb under en trappa. Först höll de lyset släckt under någon timme. Sedan fick jag putsa 24 par skor. Det tog sex-sju timmar." säger han.

Då var Kent bara fem år. Båda pojkarna utsattes också för grova sexuella övergrepp av personalen.

När Kent kissade i sängen kläddes han i klänning, för att förnedras och bli retad av de andra barnen. Han fick tvätta sina kisslakan själv i kallt vatten och kunde också hindras att hälsa på sin mamma som straff. Andra sängvätare straffades med ”fransk disciplin” vilket innebar att de fick stå med utsträckta armar och hålla upp lakanet tills det var torrt. Till det normala hörde de fyra dagars isolering utan leksaker, som anstaltsläkaren dömde honom till. Kent konstaterar att det var de styrande och mest skolade som var de värsta sadisterna.

Samma sak säger Kerstin Aleryd som skrivit om sina erfarenheter från olika flickhem i boken Barnhemsflickan.

Kerstin Aleryd berättar om sin tid på ett flickhem där den manlige föreståndaren utnyttjade och förgrep sig sexuellt på flickorna. De rymde och avslöjade vad som pågick. Men föreståndaren hade sina försvarare, även bland flickorna. Så länge han var kvar var det ingen på hemmet som vågade säga något. Att det som hände skulle ha något med "tidsandan" att göra avfärdar Kerstin bestämt.

Det finns så oändligt många fler vittnesberättelser om misären, vanvården och övergreppen på barnhemmen under efterkrigstiden. Några av alla dessa vittnesmål samt en tragikomisk brevväxling mellan Bengt Sändh och hans baneman kan Du läsa mer om (HÄR).

 

Återupprättelsen (2004- )

År 2004, 24 år efter barnhemsperiodens slut, sänds en serie radioprogram i Sveriges Radio vilka bl.a. behandlade barnhemsbarn. Initiativtagare var nyss nämnda författarna Kent Sänd och Kerstin Aleryd. Ingen visste då vad dessa radioprogram skulle leda fram till...

I radioprogrammet ställs frågan om en ersättningsprocess.

"– Ja, varför inte, det skulle betyda väldigt, väldigt mycket, då skulle de förstå varför de ofta själva misslyckades i livet och inte anklaga sig själva. De skulle finna att det fanns en orsak till att det ofta gick snett för dem," resonerar Kent och Kerstin.

Efter detta får Kent och Kerstin lämna studion för att ge plats för socialtjänstminister Morgan Johansson, Socialdemokraterna. Enligt uppgörelsen med hans pressekreterare vill Morgan bara svara på frågor, absolut inte delta i någon debatt med Kent och Kerstin. Det var ett krav från ministerns sida att inte sitta i samma studio som de före detta barnhemsbarnen, berättar producenten Ylva Mårtens.

Det kanske kan vara klokt att göra så om en inte har något att komma med, men fegt, otroligt fegt! Politiker ska möta människor, inte ta avstånd från dem!

I programmet bekräftar Morgan Johansson att han uppfattat de fruktansvärda historier som berättats och tror det kanske vore bra att få igång en process som gör det möjligt för fler offer att träda fram. Men han påminner om att man måste vara försiktig. Berättandet kan väcka starka känslor och det finns en risk att folk tar livet av sig om de inte får hjälp att hantera dem efteråt.  (För en gång skulle Morgan tyvärr få rätt…) Frågan om ersättning tas också upp; 

"-Jag vågar inte säga någonting mer nu, brotten är preskriberade," säger han.

 

Efter studiosamtalet går Ylva Mårtens och fikar med Kent och Kerstin.

"-Vad gör vi nu? Vi bildar en förening och driver frågan om ersättning," säger Kent.

Sagt och gjort, den 20 mars 2004 bildas Samhällets styvbarn på ett möte på nedlagda Vidkärrs barnhem i Göteborg. Radioproducenten Ylva Mårtens är särskilt inbjuden, hon åker dit som journalist och dokumenterar mötet.

Nu börjar de vanvårdades kamp för en upprättelse…

Ett inslag, året efter, i SVT:s ”Dokument inifrån” den 27 november 2005 gavs föreningen Samhällets styvbarn stor uppmärksamhet. Kent Sänd och hans lillebror Bengt Sändh intervjuades om de övergrepp de utsatts för på Vidkärrs barnhem. 

Programmet fick mycket stor respons från tittarna och många vittnade om

övergrepp även på andra barnhem. Detta började nu ge ringar på vattnet men för vissa kom åter de hemska barndomsminnen upp till ytan…

 

Någon vecka efter Kents medverkan i SVT:s dokumentären väljer han att avsluta sitt liv. Kent får därmed aldrig uppleva den upprättelseprocess mot staten för alla folkhemsbarnen han helt ovetande vid denna tid startat. Kent Sänd blev 64 år.

Bo Vinnerljung på Socialstyrelsen, som forskat på omhändertagna barn i fosterhem och på institutioner, jämför det barnen utsattes för på barnhem med krigsförbrytelser.

"– Vad händer i Sverige om människor börjar ställa säg upp och säga: ”Jag har varit med om det här, det var hemskt. Jag vill att ni erkänner det och kompenserar mig på något sätt."  Det ska bli mycket intressant att se hur Sverige hanterar ett sådant fenomen”, sa Bo Vinnerljung strax efter att dokumentärprogrammet ”Dokument inifrån” visats på SVT. Han skulle få rätt… 

Uppmärksamheten kring TV-programmet ledde till att Alliansregeringen tillsatte en utredning, Vanvårdsutredningen, som påbörjades 2006 och i september 2011 kom dess slutrapport. Det blev en nattsvart läsning!

 

Av de 902 personer som intervjuades om deras tid på barnhemmen kunde 866 berätta om systematisk vanvård och övergrepp som de utsattes för, antingen i barnhem eller fosterhem.

Den största gruppen av de som vittnade var födda på 1950-talet, näst största på 1940-talet och den tredje största på var födda på 1960-talet. Det handlar alltså främst om människor som varit omhändertagna under byggandet av välfärdssamhället och under folkhemmets glansdagar, ända fram till rekordåren i mitten av 1970-talet. Vanvård hade förekommit i sammanlagt över tusen olika fosterhem och i 395 olika institutioner. Man uppskattade antalet barnhem i Sverige under barnhemsperioden till 550–600. Det betyder att det förekom vanvård i mer än 2/3 delar av alla barnhem, kanske upp mot 80%.

 

Nästan 90% av de intervjuade hade blivit utsatta för sexuella övergrepp och/ eller fysiskt våld.

Mer än varannan intervjuad blev skadligt utnyttjad i tvångsarbete. Hot, kränkningar, tillmälen, förnedrande behandling vid sängvätning, kallduschar, otillräcklig omvårdnad, bristande sjukvård har varit vanligt förekommande. Inlåsningar, godtyckliga och för barnen svårbegripliga bestraffningar, tvångsmatningar, tvång att äta upp sina egna spyor eller dricka sin urin efter sängvätning, tvingas stå naken och onanera framför flera vuxna eller jämnåriga flickor, tvingad att tvätta könsorganen på personal, tvingad att stå naken framför vuxna och titta på porr, försvårad kontakt med anhöriga och separation från syskon – listan över metoder att plåga barnen i den sociala barnavården är lika skrämmande som lång.

2/3-delar av intervjugruppen som ännu inte uppnått pensionsålder är antingen sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa. Siffrorna visar tydligt vad de vanvårdade folkhemsbarnen och dess övergrepp inneburit för de drabbade. De människor som Vanvårdsutredningen intervjuade tillhörde ändå överlevarna.

En undersökning som gjordes 2005 på samtliga intagna på Skärbos barnhem utanför Alingsås mellan åren 1950–1974 visade en överdödlighet på 276 %, alltså nästan tre gånger så stor som bland övriga svenskar!

Vanvårdsutredningen visar också att barndomen för de som drabbats har satt djupa spår i vuxenlivet. I utredningen slog man fast att en tredjedel av barnhemsbarnen har blivit alkoholiserade, även kriminalitet och annat missbruk är vanligt.

Över hälften har upplevt psykisk ohälsa och närmare var tredje har gått i självmordstankar.

Intervjuerna i utredningen visade också att konsekvenserna av uppväxten också har gått i arv för en del, som när de blev vuxna hade fått sina egna barn omhändertagna. Andra berättade att de själva hade börjat slå sina barn.

I Vanvårdsutredningen listas de institutioner som oftast återkommer i människornas berättelser. Värst verkar det vara vid Vidkärrs barnhem utanför Göteborg, Nybodahemmet i Stockholm och Skärsbo pojkhem i Alingsås. Alla intervjuade som bott på Skärsbo vittnade om vanvård och grova övergrepp. Alla!

Att den svenska socialistiska barnhemsperioden 1945–1980 är ett av våra mörkaste och mest gripande övergrepp på barn som skett i vår nutidshistoria bevisar det faktum att Vanvårdsutredningen är den näst största i sitt slag i världen! Bara utredningen i Irland om behandlingen av barn i den katolska kyrkans barnhem och uppfostringsanstalter är större. Denna undersökning resulterade i att 95% att de som sökte skadestånd också fick ett skadestånd som motsvarar 700,000 kronor.

 

Liknande skadestånd har också betalats ut i Norge och Wales.

I Australien tvingades regeringen be om ursäkt för de övergrepp man orsakat aboriginerna. 30% av alla deras barn omhändertogs för uppfostran med ”vita värderingar”. Även europeiska barn drabbades av ”omsorgen” i de australienska barnhemmen. 7,000 barn deporterades från barnhem i England till Australien mellan 1930–1970. Det räckte med att ett barn hade snattat eller skolkat för att bli livstids deporterad till att befolka den nya kontinenten. Straffet var särskilt vanligt bland flickor. Syftet var förstås avelspotentialen.

Även i Kanada begicks övergrepp mot Inuiternas barn som bortfördes till internatskolor. På vissa internat dog hälften av barnen på grund av usla förhållanden.

Men om man ser över tid och omfattning var den svenska barnhemsepoken i en klass för sig tillsammans med händelserna i Irland. Ändå talas det väldigt lite om detta i media och i politiken. Det talas väldigt lite om detta i skolans undervisning. Vi ska som vanligt när Socialdemokraterna skämt ut oss för omvärlden och för oss själva, sitta tysta, tiga, blunda, vända blad och gå vidare som om inget hänt.

Ersättningen:

Vanvårdsutredningen resulterade i en ekonomisk kompensation från staten till alla de barn -som nu blivit vuxna- som drabbats av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården under barnhemsperioden 1945–1980.

I november 2012 instiftade en tillfällig lag som skulle ge dem som drabbats rätt till ersättning. Kravet var att försummelserna eller övergreppen skulle vara av allvarlig art. Och att de som skulle få ersättning skulle ha varit placerade någon gång mellan åren 1920 och 1980.

Ersättningsbeloppet fastställdes till 250,000 kronor. Men varifrån ska man ta pengarna? Är det rätt att svenska skattebetalare ska stå för utgifterna? Ska en ung arbetare betala som inte ens var född när övergreppen skedde? Ska en som aldrig

röstat på Socialdemokraterna tvingas betala för deras oansvariga politik? Är det inte den skyldige som ska betala? Borde inte pengarna dras från Socialdemokraternas partistöd?

 

För de drabbade har pengarna haft ett viktigt symbolvärde för att kunna ge upprättelsen legitimitet. Men pengarna har också behövts. Många av de här människorna har inte ens tänder i munnen, vissa är hemlösa, många har aldrig studerat, aldrig kommit in i arbetslivet, knappt grundutbildning i skolan.

Vanvårdsutredningen resulterade också i att den borgerliga Alliansregeringen höll en pampig "upprättelseceremoni" i Stockholms stadshus, 21 november 2011, då en offentlig ursäkt gavs till alla drabbade. Det var första gången en offentlig ursäkt gavs från staten till barnhemsbarnen även om den inte kom från Socialdemokraterna själva. Statsminister Fredrik Reinfeld (M) fick kritik när han inte kunde närvara men i ärlighetens namn var det väl Socialdemokraterna som skulle be om ursäkt, inte Alliansen!

Än idag har ingen Socialdemokratisk partiledare bett om ursäkt till de 300,000 barn som fick sin barndom krossad!


Det krävs inga kunskaper i medmänsklighet för att inse att regeringens erbjudande om ceremonin egentligen är: Du som känner att du blivit vanvårdad ges härmed möjlighet att ansöka om att få komma på ceremonin. Alla kommer dock inte att få delta på ceremonin. Vill en upprättelse ändå mottas kan regeringen skicka ut en skriftlig sådan, naturligtvis under förutsättning att rätt ansökan erhållits och, får jag förmoda, att rätt grund för beviljande föreligger.

 

Att hålla en ceremoni på dessa villkor speglar endast med all sorglig tydlighet att regering endast är ute efter goodwill och att Socialdemokraterna återigen vägrar ta något som helst ansvar, varken för besluten eller för dess konsekvenser. Det politiska scenariot är förvillande lika om vi tittar på de beslut som våra folkvalda fattar. Oavsett om det gäller Toblerone, porrklubbsbesök eller annat verkar parollen vara ”Vi tar inte ansvar för ansvaret”, en paroll som socialdemokraterna naturligtvis inte kan skriva under på för då skulle de ju ta lite ansvar.

Men det hjälps inte, det sårar att medmänniskor inte förstår, trots antimobbningskampanjer, att det är de ögonblick av vanmakt där all självkänsla försvinner som gör det möjligt för en förövare att säga till sitt offer att; du kan få tillbaka lite av den självkänsla jag tog från dig genom att du får en ursäkt av mig - men bara om du själv gör en ansökan att få komma hit...

 

I den nya ersättningsnämnden tillsattes 16 personer som skulle ta beslut i fallen. Man räknade med att 20 000 före detta barnhemsbarn skulle ansöka om ersättning. En första budgetering gav nämnden 1,2 miljarder kronor att betala ut till de drabbade som hade rätt till en ersättning på 250,000 kronor vardera. Av de beräknade 20,000 var det bara 5 300 som sökt ersättning och över hälften (54%) av dessa fick avslag! Hela den här processen har rivit upp sår hos dom som blivit tvungna att väcka de gamla minnena till liv.

Domaren Göran Ewerlöf var nämndens ordförande:

"– Det har varit det svåraste uppdrag jag har haft under hela min domarkarriär. Ersättningen skulle betalas ut till dem som varit utsatt för allvarlig vanvård. Det kunde handla om, misshandel, sexuella övergrepp, isolering eller barnarbete. Det har varit otroligt gripande och även jobbigt att behöva hantera de här ärendena och varje dag träffa människor som är mer eller mindre trasiga i själen på grund av att man blivit utsatt för i sitt liv och som ska berätta under stor vånda vad man blivit utsatt för. De känner sig dubbelt kränkta. Först har de upplevt att de blivit kränkta som fosterbarn och sen så kommer de och begär ersättning och upprättelse av staten, och så säger staten nej till det."

Två av alla de utsatta som aldrig fick ersättning var Jonny Lindèn och Pernilla Forsell som båda kallades till nämnden i Stockholm för en halvtimmes långt förhör. Det var på försommaren 2013. Bara några dagar senare får de beslutet i sina brevlådor. Det var väldigt kortfattat, inte många rader.

"-De ansåg att de inte hade något skäl att ge mig ersättning. Allt föll som ett korthus. Man kan inte lita på beslutsfattare, politiker och talmän. Det är bara ordklyschor. Man känner precis som man inte blir betrodd, att de inte tror på en. Det kändes som ett dubbelt svek. Allt man hade tagit fram från arkiven. Man har återupplivat de här dåliga sakerna igen. Jag tycker inte det är pengarna i sig själv, utan det är ett symbolvärde." säger Johnny Lindén.

Pernilla Forssell placerades 1979 men misshandeln hennes fostermamma dömdes för skedde efter 1980. Nämnden skriver också att det hon utsattes för var av allvarlig art, men eftersom just de sexuella övergreppen, som hon berättat skedde strax efter 1980 hade hon inte rätt till ersättning.

"– Jag var så otroligt förstörd. Jag satt i tre dagar och bara grät och grät och grät, och kände att… Det är så här att det är ingen som tror en. Det är exakt samma sak som

före 1980 eller efter 1980. Om du blir våldtagen tio gånger. Det kan handla om andedräkten, dofter, någonting som sätter en trigger. Så det blir som en trigger i många år efteråt."

 

De andra sakerna Pernilla Forssell vittnat om och som skedde före 1980 ansåg nämnden inte var av tillräcklig allvarlig art.

"– Och det är tydligen inte allvarligt… med alla slag, nedtryckt ansikte i kissfläcken i sängen… det är inte allvarligt. Jag förstår inte!"

Att samhället och folket aldrig insett eller förstått hur illa de övergivna barnen faktiskt behandlades i det trygga folkhemmet är skrämmande. Okunskapen är fortfarande häpnadsväckande. Ett tydligt exempel på detta var när statyn ”Ensam” vid ett av de vidrigaste barnhemmen i Sverige – Vidkärr i Göteborg- utplacerades 1988. Statyn var då försedd med texten:

"Under åren 1935–1976 har många barn mött kärlek och omtanke på Vidkärrs barnhem och fått en god start i livet.”

Denna inskription var inget annat än ytterligare ett grovt hån mot alla barnhemsbarnen. Den visar också tydligt hur staten in i det sista ska göra allt för att vi inte ska få veta sanningen. Kent Sänd tillsammans med 12 andra Vidkärrsbarn krävde, och fick, till slut igenom en textändring. Idag står det på samma staty:

”Göteborgs stad ber barnhemsbarnen på Vidkärr om ursäkt för den vanvård och de övergrepp som många utsattes för under sin vistelse på barnhemmet”

 

(Ganska stor skillnad i budskapet -minst sagt!- när de som vet vad de talar om också får vara med och bestämma…)

I juni 2016 lades ersättningsnämnden ner och arbetet ansågs vara klart.

Mindre än 1% av alla barnhemsbarn fick i slutänden ersättning!

Därmed anser staten att barnhemsperioden för alltid är ett avslutat kapitel i vår nutidshistoria. Punkt slut!

Nu ska vi bara tiga, glömma och vända blad men för de oskyldiga barn som fick sin barndom krossad lever för alltid de hemska minnena kvar.

 

Än idag har ingen Socialdemokratisk partiledare bett om ursäkt till de 300,000 barn som deras politik svek under folkhemserans gyllene glansdagar! Hur ska såren läka om de ansvariga inte ens vågar be om ursäkt?

När kommer Stefan Löfven, som kallar sitt parti ett "anständigt parti", våga ta ansvar för sin och sina företrädares politik? Så länge ingen Socialdemokratisk partiledare ber om ursäkt kan heller såren aldrig läka  Av denna anledning är barnhemsperioden fortfarande ett öppet infekterat sår i vår nutidshistoria och kommer nog så alltid förbli!

 

”Vi ber i dag om förlåtelse. Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade er vad ni kände. Ni övergavs.”

(Ur talman Per Westerbergs (M) tal under upprättelseceremonin, Stockholms stadshus, 21 november 2011.

Läs mer om alla vittnesberättelser om misären, vanvården och övergreppen på barnhemmen  (HÄR).

 

// Blenda W Thor.

Tack för Du delar denna artikel på sociala media och följer Facebookgruppen ”Socialdemokraterna & Sanningen”

Tack för Du vill vara med och finansiera sajten s-sanningen.com! Ge gärna ett ekonomiskt stöd för arbetet.

Swish: 0708 371 788 (UW)

Swedbank Bankkonto.

Clearingnr: 8169-5

Kontonr: 694 425 565-9

Mottagarnamn: Blenda W Thor

Klicka in på Din bankapp. Klicka på menyrutan och på "Betala & överföra". I rutan "Meddelande till mottagare" skriv det som sedan presenters på denna sajt. Du kan därmed följa och se att Din gåva gör skillnad! 

Tack för Ditt bidrag!

Publicerad: 20 /09 -2019. Källa:

Kris i befolkningsfrågan (1934/ 2011) av Alva & Gunnar Myrdal 

Barnhemsungar (1991) Bengt Sändh

Barnhemsflickan (1991) Kerstin Österberg

Barnen på gatan (1995) Eva Lis Bjurman

Makten över barnen (2007) Maija Runcis,

Fosterbarnens ö (2012) Johanna Sköld

Stulen barndom (2014) Thomas Kanger

Fallna Kvinnor (2015) av Eva F Dahlgren

Vad hände med barnen? (2017) av Eva F Dahlgren

  • Facebook Social Icon
  • Twitter Social Icon
  • Instagram Social Icon

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

 

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

 

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson

 

 

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson, Socialdemokraterna

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

 

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina”

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

​​

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

 

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

 

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

 

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

 

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

 

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

 

​​

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

  • Facebook Black Round
  • Google+ - Black Circle
  • Twitter Black Round