Kvarstadsskandalen.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

R-P-Resor-side-view-820-768x5841_edited_

Deras liv försvann in i "Natt och Dimma"

- men nu måste deras historia ut i ljuset!

Visste Du att regeringen under kriget godkände ett beslut som resulterade i att 63 oskyldiga sjömän dog? 44 av dessa dog under de mest omänskliga förhållanden i de nazistiska koncentrationslägren! Detta är en av Sveriges största (och samtidigt mest nedtystade) skandal i vår historia. En skandal politiker idag aldrig vågar tala öppet om eller ens be om ursäkt för!

Detta är historien de inte vill Du ska känna till!

Lyssna:Kvarstadsskandalen

00:00 / 55:50

Vilken är den största politiska skandalen i Sveriges historia? Är det att Mona Sahlin eller Jan Emanuel Johansson kunde leva ett glamoröst lyxliv på Dina skattepengar eller att Socialdemokraterna inte lyfte ett finger för att förhindra detta? Eller är det när det avslöjades att Socialdemokraterna upprättade 14 koncentrationsläger i Sverige under kriget -och sedan hemlighöll detta i över 40 år? Eller är det att man under hela kriget stod på Adolf Hitlers sida? Eller att Socialdemokraterna idag förnekar sin egen historia? Frågan är kanske omöjlig att besvara. Hur stor en skandal egentligen är beror på betraktaren och hur man uppfattar begreppet skandal.

En sak är dock säker. Har man antalet dödsoffer som referens i en skandals omfattning kommer denna skandal vi nu ska berätta vara kanske den största - och samtidigt en av de minst omtalade - i vår nutidshistoria. Skandalen har sin upprinnelse i ett godkännande av samlingsregeringen som orsakade 63 oskyldiga människoliv. Oskyldiga människor som drunknade ute på Kattegatts vatten eller dog under omänskliga förhållanden i nazisternas koncentrationsläger. Allt orsakat av den svenska regeringen! Detta är berättelsen om en av Sveriges värsta -och samtidigt minst kända- skandaler. Detta är berättelsen om de så kallande "Kvarstadsfartygen":

Kvarstadsfartygen:

När Adolf Hitler natten mellan 8:e och 9:e april 1940 ockuperade Norge ansåg han att allt norskt nu tillhörde Nazityskland. Detta gäller även de ca 30-talet norska fartyg, med dess besättning, som vid invasionen av Norge befann sig i svenska hamnar där de lastade, lossade eller låg för diverse reparations och underhålls arbeten.

Sex norska fartyg var dessutom under byggnad på svenska varv. Det var framför allt vid varven i Uddevalla och Göteborg dessa norska fartyg låg i hamn. Hitler krävde att fartygen med besättning snarast skulle stäva tillbaka till Norge eller till andra hamnar i tyskkontrollerade områden...

När Norge ockuperas lyckas kungen och den norska regeringen med en hårsmån undkomma och fly norrut undan de jagande nazisterna. Efter en tid på flykt lyckas de ta sig till Storbritannien och från London leder den norska exilregeringen nu motståndsrörelsen.

Exilregeringen anser att den nazityska ockupationen av Norge är olaglig och hävdar att de norska fartygen och dess besättningsmedlemmar är underställd norsk sjöfartsdirektion i London, "Nortraship". De norska fartygen i de svenska hamnarna tillhör alltså Storbritannien och ska således stäva mot Storbritannien, anser exilregeringen.

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

* = Kvarstad

är en tillfällig åtgärd i väntan på att en domstol avgör ett ärende. När det finns risk att den som är skyldig pengar, skaffar undan eller försvinner med egendom, kan en domstol besluta om kvarstad. För att undvika att egendom försvinner eller tappar i värde kan en domstol också besluta om kvarstad när det är tvist om en viss egendom. Kvarstad gav namnet åt skandalen med de norska fartygen - "Kvarstadsfartygen".

Det blir nu upp till den svenska samlingsregeringen att avgöra i frågan om fartygen tillhör Nazityskland eller Storbritannien. Nu inleds en lång, invecklad och ganska komplicerad affär som stundtals blir fasartad, på gränsen till tragikomisk. I dragkampen om fartygen mellan de krigförande parterna, Storbritannien och Nazityskland, ledde detta till att fartygen belades med s.k. kvarstad * och inte fick lämna svenskt vatten förrän vissa juridiska oklarheter utretts av regeringen och andra svenska myndigheter.

Nazityskland ställde krav att Sverige skulle hindra fartygen från att löpa ut då man ansåg det fanns risk att fartygen kunde "rymma" till Storbritannien. Det var 15 fartyg som var förhindrade att löpa ut. 15 fartyg som Storbritannien var i desperat behov utav. Det ingen visste då var att några av dessa fartyg var fullastade med 24 800 ton nödvändiga reservdelar, kullager, verktyg, specialstål och annat krigsmaterial för den Engelska krigsmakten. Varor den engelska krigsmakten var i akut behov av...

Operation Rubble:

I Stockholm på brittiska legationen fanns en brittisk diplomat vid namn George Binney. Vad ingen visste var att George även var en hemlig brittisk agent! George var biträdande handelsattaché och var knuten till den hemliga brittiska militära organisationen Special Operations Executive (SOE) och han var även en framgångsrik affärsman och en äventyrlig upptäcktsresande inom det brittiska imperiet.

George Binney fick ett hemligt uppdrag att försöka lasta några av fartygen i Göteborg med dessa krigsförnödenheter såsom reservdelar och kullager utan att någon tulltjänsteman skulle upptäcka detta och därefter smuggla ut några av de så kallade "kvarstadsfartygen" ut ur Göteborgs hamn, genom minerade tyskkontrollerade vatten såsom Kattegatt och Skagerrak och stäva vidare över hela Nordsjön till Storbritannien, allt detta utan att nazisterna skulle upptäcka något. Det var med andra ord ett "mission impossible"...

Under december 1940 och början av januari 1941 utlöpte fem fartyg lite diskret från Göteborgs hamn i den operation som nu leddes av agenten George Binney och som fått kodnamnet "Operation Rubble".

De norska fartygen Elisabeth Bakke, John Bakke, Ranja, TaiShan och Taurus

avgick individuellt från Göteborgs hamn och samlades senare i Brofjorden nära Lysekil. Avsikten var att blanda sig med andra ankarliggande fartyg

Kvarstadsfartygen (längst bort i bild) i Göteborgs hamn med fören mot land för att förhindra "rymning".

som på grund av kriget låg upplagda, för att inte väcka uppmärksamhet och avvakta rätt tillfälle att därefter obemärkt stäva mot Storbritannien.

När fartyget Elisabeth Bakke lämnade Göteborg åtföljdes hon av den svenska jagaren HMS Ehrenskiöld. Ombord på jagaren fanns två officerare med tyska nazisympatier som varskodde tyska konsulatet och personal på den tyska spionorganisationen Abwehr men eftersom svenska polisen hade telefonavlyssning på några av de inblandade kunde uppgiftslämnarna snabbt gripas. Skulle avslöjandet från de svenska nazistsympatisörerna nu avslöja hela "Operation Rubble"?

Stämningen i svenska marinen var vid tiden allmänt tyskvänlig speciellt efter det engelska försöket att beslagta fyra svenska jagare tidigare under sommaren i den så kallade "Psilanderaffären". Tyskland och nazism såg många militärer, politiker, vetskapsmän och läkare som den ljusa framtiden medan Storbritannien sågs som ett hopplöst förlegat imperium som sett sina bästa dagar. Att ett konservativt land som Storbritannien skulle kunna vinna ett väpnat krig över Adolf Hitler och framtidsnationen Tyskland ansåg de flesta vara en fullständig absurd orimlighet...

Utbrytningen:

De fem fartygen kunde på eftermiddagen den 23 januari 1941, i skydd av dimma och mörker, och med släckta lanternor, smyga nära den norska kusten i "Norska rännan" eftersom faran för minor var mindre här. I samband med att fartygen började sin genombrytning bröts plötsligt teleförbindelserna under några timmar i Västsverige på initiativ från agenten George Binneys medhjälpare, den svenske sjökaptenen Ivar Blücker, detta för att inga eventuella tyska spioner skulle kunna slå larm att fartygen höll på att stäva ut från svenskt vatten.

Om fartygen skulle upptäckas eller bordas av tyska flottan skulle man sänka sina fartyg. De norska fartygen kunde slutligen smita igenom den tyska mineringen mellan Norge och Danmark den s.k. Skagerakspärren och ute på Nordsjön skulle man, på förhand bestämda positioner, mötas upp och få beskydd av den engelska flottan.

Tankern Ranja* (12 000 brt) blev dock upphunnen av tyska Messerschmitt flygplan och fartygets svenske 1:e styrman, Nils Rydberg, träffades av fem kulor från en kulsprutesalva innan engelska jagare och flygplan hann fram till beskydd. Styrmannen dog 4 dagar senare i Kirkwall av sina skador. Nils Rydberg blev det enda dödsoffret under "Operation Rubble". (*= Ranja torpederades våren 1942 av den tyska U-båten U-71 utanför USAs östkust och samtliga 34 ombord omkom däribland den svenska kocken Karl Ericsson).

Den brittiske agenten Sir George Binney (1900-1972) med sin fru Evelyn Fane efter deras bröllop i Savoy Chapel, London, 7 Maj 1946.

Efter den misslyckande Operation Performance som slutade i katastrof förklarades Binney "Persona non grata".

Han utvisades från Sverige den 18 april 1942, anklagad för vapensmuggling och brott mot neutraliteten då han använt diplomatskyltade bilar till att frakta kulsprutor, ammunition och sprängämnen till de deltagande fartygen som låg förtöjda i Göteborgs hamn.

De fem fartygen lyckades mot alla odds två dagar senare ta sig oskadda hela vägen till Kirkwall i Storbritannien. Lasten på 24 800 ton bestod av för engelsmännens krigsinsats mycket viktiga varor såsom maskiner, kvalitetsstål och framför allt kullager. Kullager som RAF var i desperat behov av för att kunna tillverka sina stridsflygplan "Spitfire" och "Hawker Hurricane". Den omöjliga "Operation Rubble" hade mirakulöst nog lyckats och George Binney sågs som en stor hjälte under kriget ...men snart skulle tiderna förändras...

Tyskarna blev milt sagt fly förbannade! Hitler blev rosenrasande över de norska fartygens lyckade kuppförsök med en utbrytning och då denna dessutom skedde mitt under pågående förhandlingar mellan Sverige och Nazityskland om att tillåta svensk sjöhandel västerut, den så kallade "lejdtrafiken". Tyskarna hotade i vredesmod denna, för svenskarna, mycket viktiga uppgörelse. Den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop hotade med att ett upprepande av norska utbrytande fartyg skulle mötas med att tyska flottan skulle gå in i Göteborgs hamn och ta återstående fartyg med våld!

Ett resultat av "Operation Rubble" blev att tyskarna fick igenom ett svenskt löfte om att de tio norska fartyg som fanns kvar i Sverige skulle dras samman till Göteborg, underförstått för att bevakningen av dem skulle underlättas och förstärkas. Om inte detta gjordes fanns alltså en överhängande risk att Nazityskland skulle spränga de tio kvarvarande fartygen i Göteborgs hamn. "Operation Rubble" fick under inga omständigheter upprepas...

The Kvarstad Comedy:

På sensommaren 1941 försökte den socialdemokratiska statsministern Per-Albin Hansson och regering klara sig undan en diplomatiskt kris genom att de återstående tio norska fartygen fortsatt var belagd med kvarstad, och frågorna om äganderätt, dispositionsrätt och besittningsrätt gjordes nu istället till en rättssak i svensk domstol. Enligt regeringen kunde endast en domstol efter prövning, ge myndigheterna rätt att stoppa fartygen.

Parterna var formellt Nortraship å ena sidan och berörda norska redare å andra sidan, alltså i praktiken de krigförande länderna Storbritannien och Nazityskland. Svensk byråkrati visade nu upp sig internationellt från sin bästa (eller sämsta) sida! Förhandlingarna blev under ett halvår en följetong i pressen, och i amerikansk och brittisk press kom de i några tidningar att ironiskt kallas "The Kvarstad Comedy".

För att förhindra en utbrytning av de tio fartygen i Göteborgs hamn innan domstolsutslaget kom, gavs en hemlig order som innebar att de norska fartygen skulle hejdas av svensk militär om de på väg ut ur hamnen om de inte hade stannat senast i höjd med flottbasen Nya Varvet. strax väster om Älvsborgsbron.

Myndigheterna i Göteborg bestämde också att kvarstadsfartygen måste

SS_Suevic_from_stern_FL11565412_edited.j

S/S Skytteren var det största av de tio fartygen i tragedin med kvarstadsbåtarna och det fartyg där besättningen råkade mest illa ut. Fartyget sänktes och 27 sjömän dog, 26 av dem i nazityska koncentrationsläger.

ligga förtöjda med fören mot land. Detta för att försvåra en "rymning", eftersom det skulle bli svårt att manövrera i den trånga hamnen utan bogserhjälp. Under flera månader, från sommaren 1941 till våren 1942, blev det en fars i svensk rättsväsende där regler, lagar och beslut ändrades hit och dit innan man till slut kom fram till en uppgörelse. I princip fanns bara tre alternativ för den svenska regeringen som man kunde göra med fartygen:

1: Att vägra låta de tio norska fartygen löpa ut från de svenska hamnarna.

2: Att tillgodose Hitlers krav och låta fartygen gå mot tyskkontrollerade hamnar.

3: Att skicka ut fartygen och tvinga dem att gå mot Storbritannien.

Till slut dömde Högsta domstolen med regeringens godkännande i målet den 17 mars 1942 och fann, att den brittiska regeringen hade besittning över fartygen. Kvarstaden hävdes och de tio fartygen var därmed fria att avsegla mot Storbritannien. Det blev alltså alternativ 3! Problemet med alternativ 3 var att Hitler hade gjort klart för den svenska regeringen att om något fartyg skulle gå mot någon annan hamn än en tyskkontrollerad skulle fartyget sänkas av de tyska u-båtar eller beväpnade trålare som låg strax utanför svenskt territorialvatten och väntade, med resultatet att kanske hundratals norska och brittiska sjömän drunknade eller togs till fånga.

En dödlig massaker väntade alltså ute på Kattegatt där de tyska krigsskeppen nu redan låg och väntade på order från Hitler att sänka varenda fartyg som avseglade från Göteborg med destination Storbritannien och ta dess besättning till fånga. Detta hot kände alltså den svenska samlingsregeringen mycket väl till men ansåg tydligen inte att förlusten av oskyldiga människoliv var deras problem längre...

När det stod klart att de tio norska fartygen fick avsegla mot Storbritannien fick Sir George Binney (som nu adlats efter den succéartade "Operation Rubble") ett nytt omöjligt uppdrag: Att återupprepa "Operation Rubble" genom att lasta de kvarvarande 10 fartygen i Göteborg med vapen och krigsförnödenheter och ta fartygen förbi de väntande tyska krigsskeppen, förbi alla mineringar och föra de hela vägen oskadda till Storbritannien. Det nya uppdraget fick namnet "Operation Performance" och skulle sluta i ren fatal katastrof...

Operation Performance:

I den lilla lägenheten på Ingenjörsgatan 1 i Göteborg råder febril aktivitet. Lägenheten som har utsikt över Göteborgs hamnområde hyrs av två tyska nazistspioner från spionorganisationen Abwehr, herr Eichborn och herr Ewertz. Till sin hjälp har de även den svenska tulltjänstemannen Rutger Svanberg.

Alla tre var, eller hade varit, aktiva i det svenska nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling * (SSS) även kallat Lindholmspartiet. Syftet som trion hade var att hålla uppsikt över de tio fartyg som fortfarande låg i Göteborgs hamn och slå larm till spionorganisationen Abwehr om man misstänkte att något skumt med fartygen var i görningen.

*= Då under nazismens glansdagar under -30 och -40-talet var det helt naturligt och självklart att nazistiska partier och organisationer, i sitt partinamn berättade om sitt ursprung ur socialismen.

Den 24 mars 1942 fick tyska marinledningen, Oberkommando der Kriegs-Marine (OKM) i Berlin, ett förslag på en hemlig plan att med u-båt ta sig till ön Vinga, och därifrån med specialförband i gummibåtar gå in i Göteborgs hamn och fästa magnetminor på de norska fartygsskroven och spränga dem vid kaj. Förslaget förkastades av marinledningen som alltför riskfyllt.

De norska fartygens rutt från Göteborg till Storbritannien under Operation Rubble och Operation Performance. Tyska fartyg gick ut från Stavanger, Kristiansand, Hanstholm och Fredrikshavn.

Istället skickade man ett tyskt "handelsfartyg", "Ingrid Traber", som i praktiken var ett beväpnat spionfartyg som tilläts förtöja i Göteborgs hamn mycket nära två av de tio kvarstadsfartygen, "S/S Skytteren" och "M/T B.P Newton". Då upplysningar kom fram att fartyget "Ingrid Traber" tänkte följa efter och sänka kvarstadsfartygen fick "Ingrid Traber" order att flytta till annan kajplats, med officiella tyska protester som följd.

Tyska krigsfartyg och flygplan påbörjade nu även en omfattande patrullering utanför den svenska tremilsgränsen och bevakningskedjan i Kattegatt hade byggts ut kraftigt efter den för tyskarna så nesliga "Operation Rubble". Då spaningen mot hamnen tydde på snar avgång sattes Luftwaffe i Norge och Danmark i högsta beredskap. Detsamma gjorde tyska 16:e Vorpostenflotillie i Fredrikshavn, som mest bestod av ombyggda och beväpnade fisketrålare som skulle kunna slå till redan inne på svenskt territorialvatten med sina kanoner. I nästa blockadlinje fanns fyra patrullfartyg som utgick ifrån Hanstholm och Kristiansand. Dessutom kunde tre tyska S-båtar (Schnellboote) och tre u-båtar vid behov gå ut från Stavanger. Slutligen låg ytterligare tre u-båtar i position utanför Norges sydvästkust, väster om Skagerrak...

Engelska och norska förberedelser:

I slutet av januari 1942 hade Churchill och hans krigskabinett gett Sir George Binney tillstånd att förbereda avsegling. För att i hemlighet kunna beväpna handelsfartygen ordnade Binney med smuggling av gamla Lewis-kulsprutor

från första världskriget via engelska konsulatet på Avenyn 1, samt Bachelors Club på Avenyn 8 i Göteborg.

Kulsprutorna kom från vapenlager i Sverige som upprättats då England skickat vapen som var tänkta att delas ut till brittiska frivilliga under finska vinterkriget, men eftersom kriget tog slut innan de kunde delas ut, hade vapnen blivit kvar i Sverige. Vapendelar, ammunition och sprängämnen smugglades under ledning av Binneys närmaste man Brian Reynolds, i resväskor ner i källaren på konsulatet och via diplomatpostsäckar fraktades de sedan i skåpbil nattetid till fartygen. På så sätt kringgick man både svenska tullen och tyska spioner.

Totalt fördes 20 kulsprutegevär och 20 000 patroner ombord. En kurir var nära att ge upp, då han med sin tunga resväska var tvungen att pusta ut var tionde meter på vägen mellan Centralstationen och Avenyn i Göteborg. Vid ett annat tillfälle gömdes en resväska, som skulle levereras till Avenyn 8, på grund av mörkläggningen i stället in i buskarna på granntomten...

"Två stycken eldrör kunna samtidigt bäras under överrocken".

Bild från Justitiekanslerns (JK) utredning, om hur vapensmugglingen i Göteborg till kvarstadsfartygen förmodades ha gått till under den lyckade Operation Rubble 1941 och den fatalt misslyckade Operation Performance 1942 under ledning av brittiske agenten Sir George Binney.

Ytterligare en smugglingsvariant, var att använda stora överrockar under vilka vapendelar smugglades ombord i remmar runt nacken. Plåtrör som laddades med fyrverkeripjäser fanns också på kvarstadsfartygen, avsedda att användas som kanonattrapper. Fartygen var slutligen fullastade med för engelsk krigsindustri viktiga varor och 471 personer, sex av dem kvinnor, hade valts ut som manskap och extramanskap. De flesta, 368 personer, var norrmän, 99 var britter, två svenskar, en polack och en holländare fanns ombord på fartygen. För 63 av dem skulle snart dö i det iskalla havet eller långt senare plågas eller svältas ihjäl i tyska koncentrationsläger.

Kvarstadsfartygen hade juridiskt tillåtelse att nu lämna kaj, men vädret fortsatte att var kallt och klart. För att ge fartygen möjlighet att snabbt komma ut till sjöss, förtöjdes de parvis vid de yttersta bryggorna och bojarna i Göta älvs mynning. Tulltjänstemanen och nazistspionen Rutger Svanberg rapporterade via herr Eichborn till den nazityska spionorganisationen Abwehr att fartygen nu var klara för avgång. Väderprognosen den 30 mars 1942 utlovade mildare väder med dimma och snöfall över Skagerrak. Binney och fartygskaptenerna beslöt att nu ge sig av. Tullen gjorde utvisitation på eftermiddagen 30 mars, utan att hitta något anmärkningsvärt.

Man kastade loss på kvällen den 31 mars men på grund av tjock is dröjde det flera timmar, till strax efter klockan 23, innan alla fartyg stävade ut mot havet i den månljusa natten. De hade eskort av svenska örlogsfartyg ur Göteborgseskadern med tända lanternor, vilket varskodde tyskarna om att något var i görningen. På varje norsk båt fanns i början av resan också en svensk lots och en svensk kontrollofficer. Samtidigt befann sig en kedja av 14 tyska bevakningsfartyg väntande vid svenska territorialgränsen och de laddade nu sina vapen. Kattens lek med råttan kunde börja. Blodbadet på Kattegatts iskalla vatten var snart ett faktum...

Katastrofen:

Av de tio fartygen som nu avgick från Göteborgs hamn var det två som direkt vände om tillbaka mot Göteborg. Dessa två fartyg M/S Dicto och M/S Lionel var fullastade med de viktiga reservdelar Storbritannien behövde i kriget och ombord på M/S Dicto fanns operationsledaren själv, Sir George Binney. Fartygen blev sedan kvar på västkusten under resten av kriget.

Två båtar M/T B. P. Newton och M/T Lind lyckades trots intensiv beskjutning med kulspruteeld, bomber och torpeder mirakulöst klara sig hela resan över till Storbritannien. Men för de övriga sex fartygen och dess besättning slutade "Operation Performance" i fatal katastrof!

Dessa sex fartyg sänktes ute till havs och från fem av dessa sex fartyg togs sammanlagt 236 besättningsmän tillfånga, vilket motsvarade ca hälften av de totalt 471 besättningsmännen under "Operation Performance".

Av dessa 236 fångar dog senare 63. 19 dog direkt ute på havet i samband med attacker från tyskt flyg och marin. Övriga 44 dog senare under slavarbete och andra omänskliga förhållanden i de nazityska koncentrations-lägren Sonnenburg, Sachsenhausen och Bergen-Belsen.

De flesta dog av slavarbete, kyla och svält. Hitler hade tydligt varnat att

Järnvägsstationen i danska Fredrikshavn i början av april 1942. Fångar från Kvarstadsfartygen är uppställda och tvingas ombord på ett tåg till Tyskland där de så småningom hamnar i Nazityska koncentrationsläger där 44 av dem dör under omänskliga förhållanden..

detta kunde ske. Statsminister Per-Albin Hansson och övriga i regeringen ville inte lyssna! Man tvingade ut fartygen trots Hitlers hot om att döda besättningen. En av Sveriges största politiska skandaler var därmed ett faktum!

Trots att en stor del av det totala tonnaget gått förlorat i "Operation Performance", var fortfarande en del av lasten kvar i Sverige då den fanns på de två återvändande lastfartygen M/S Dicto och M/S Lionel. I England gav man den svenska samlingsregeringen skulden för tragedin, med en lång lista av anklagelser. Dels hade fartygen bara fått segla ut från Göteborg, som var bevakat av spioner. Dessutom hade svenska eskorten haft tända lanternor. Man hade heller inte fått ankra på svenskt vatten, utan jagats ut. Samtidigt som svenska regeringen tillät tyska trupper att åka på svenska järnvägar, så förbjöd man allierade handelsfartyg att beväpna sig med kulsprutor i försvar. Den norska exilregeringen i London menade att britterna hade litat för mycket på improvisation och tur efter den lyckade "Operation Rubble". De citerade också det tyska uttrycket "Zweimal ist nicht einmal nochmal", - "två gånger är inte en gång, en gång till".

-Under skydd av snötjocka försökte de 10 norska båtarna, som legat i Göteborgs hamn sedan tyskarna besatte Norge, undkomma till England. --- Tyskland har ju gjort anspråk på dem, men fick dem inte. Alla norrmän i Sverige, nära på tror jag, såg här sin chans att undkomma till England. Men tyskarna låg på lur som rovdjur utanför de svenska vattnen och 3 båtar ha satts i brand. 2 har återvänt till Göteborg och 5 lär jagas ute till havs. Vi har haft så många skildringar av norrmän i breven, som tänkte komma iväg, så det är på något sätt särskilt kusligt med sänkningen av de här båtarna, just därför att hela företaget från början var så våghalsigt. De som följde med måste ju absolut räkna med att färden skulle kunna bli deras sista.

Anteckning av Astrid Lindgren, 34 år, i Krigsdagboken på långfredagen 3 april 1942. Författaren arbetar då extra i Säpos hemliga postcensur.

"Nacht und Nebel"-fångarna:

Den tyska reaktionen mot Sverige blev också häftig, då fartygen i smyg hade beväpnats med kulsprutor i Göteborgs hamn. Något som bara kunnat ske med den svenska regeringens godkännande menade tyskarna. De krävde att de skyldiga till brottet mot neutraliteten skulle straffas, och hotade återigen att bryta lejdtrafiken.

Den svenske utrikesministern Christian Günther bekräftade den 14 april till den tyske ministern Prins Victor av Wied ett löfte om att de två återstående norska fartygen inte skulle tillåtas avgå från Göteborg. Enligt order till västkustens marindistrikt skulle vedettbåtar skjuta sönder rodren om ändå M/S Dicto och M/S Lionel försökte lämna hamnen. Som en sista utväg skulle kustartilleriet skjuta direkt och sänka fartygen!

Besättningsmedlemmarna från fyra av de fem fartyg som blev stoppade av tyska beväpnade trålare, M/T Buccaneer, S/S Charente, S/S Gudvang och S/S Skytteren, fördes först in till Fredrikshavn i Danmark, och därefter blev de transporterade till Tyskland och fånglägren Marlag und Milag Nord nära Bremen, dit de kom 6 april 1942.

De överlevande från det femte fartyget, M/T Storsten, blev först inspärrade på Akershus fästning i Oslo, och därefter också överförda till Tyskland och

Mass_Grave_at_Bergen-Belsen_concentratio

"Hälsolägret" Bergen-Belsen. Hit kom några av fångarna från Kvarstadsfartygs-skandalen. Detta på grund av ett beslut av regeringen att tvinga ut fartygen från Göteborgs hamn.

Marlag und Milag Nord i juni 1942. Lägret hade då totalt 382 besättningsmedlemmar från kvarstadsfartygen.

I fånglägret blev besättningsmedlemmarna först isolerade i en egen barack, matransonerna var knappa, och de sanitära förhållandena under all kritik. De blev därefter fraktade i omgångar till den tyska marinens huvudkvarter i Wilhelmshaven för att förhöras av marinens underrättelsetjänst. Frågorna gällde fartygens last, beväpning och hur kulsprutor och sprängladdningar hade tagits ombord. Den 3 februari 1943 blev besättningsmedlemmarna, minus två sjuka och de sex kvinnorna, fraktade till ett fängelse i staden Rendsburg där fångarna blev förhörda fram till i början av april.

I slutet av april 1943 började rättegångarna, där de tyska myndigheterna hävdade att besättningsmedlemmarna skulle anses vara tyska medborgare och därför anklagade dem för att vara landsförrädare, en anklagelse som enligt tysk lag kunde medföra dödsstraff. Domarna löd dock "bara" på upp till 9 års tukthus. Besättningsmedlemmarna från kvarstadsfartygen blev nu behandlade och klassade som NN-fångar, "Nacht und Nebel"-fångar, (Natt & Dimma- fångar) vilket i praktiken betydde att de redan var levande begravda.

"Nacht und Nebel" -fångar var män och kvinnor som var aktiva i motståndsrörelserna i Frankrike, Holland, Belgien och Norge. Till en början dömdes dessa personer till långa fängelsestraff eller avrättades. Men straffen och avrättningarna hade inte den avskräckande effekt som tyskarna hoppades på. De bidrog istället till att stärka motståndet och de dödsdömda gjordes till martyrer i sina hemländer.

I slutet av 1941 utarbetade Hitlerregimen därför en särskild förordning för hur dessa fångar skulle behandlas. De skulle försvinna spårlöst och placeras i läger där de skulle svältas och arbeta sig till döds under fruktansvärda förhållanden. De skulle hållas isolerade och ingen skulle få veta var de fanns. Denna ovisshet om vad som hände med gärningsmännen, skulle avskräcka människor i de ockuperade länderna från att ägna sig åt motståndsarbete. De skulle slavarbeta sig till döds och inget livstecken från dem fick komma ut till omvärlden. De skulle bara försvinna ut i natt och dimma...

Der dumme schwede:

Nästan alla blev överförda till koncentrationslägret Sonnenburg. Förhållandena i koncentrationslägret var omänskliga och vidriga. Slavarbetet varade från 06.30 till 18.30 och matransonerna var max 700-800 kalorier per man och dag, när man normalt behöver minst 2-3 gånger så mycket. Det hårda slavarbetet och de knappa matransonerna i kombination med sömnbrist och kyla gjorde fångarna mottagliga för olika sjukdomar, speciellt tuberkulos krävde många liv.

Allra värst var de regelbundna avrättningarna i gryningen varannan torsdag då 20-25 slumpmässigt utvalda fångar blev hängda eller halshuggna med giljotin. Fångarna ansågs visat feghet och inte kämpat tillräckligt tappert i strid för Det Tredje Riket. Det var både män och kvinnor, såväl gamla som mycket unga som avrättades. Ibland avrättades barn inför föräldrarna innan det blev deras tur.

Av de totalt 44 personer från kvarstadsfartygen som dog i tysk fångenskap, så dog hälften, 22, i koncentrationslägret Sonnenburg. I november 1944 då sovjetiska styrkor började närma sig Sonnenburg blev "Nacht und Nebel"-fångarna evakuerade, där ibland besättnings-medlemmarna från kvarstadsfartygen, alltså de som fortfarande var i livet. Nästa uppehållsort för de nu kvarvarande 192 överlevande blev koncentrationslägret

Partiet som idag tror man stått på rätt sida av historien...

1/20

Sachsenhausen. Där behandlades generellt de norska fångarna betydligt sämre än de brittiska, eftersom man ansåg norrmännen tillhörde det tyska riket och därför var att betrakta som landsförrädare.

Då beslutet ytterst kom från den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen med socialdemokraten Per-Albin Hansson som statsminister och högste ansvarig var detta ett beslut som ledde fram till att 63 oskyldiga sjömän dog varav 44 under de mest omänskliga förhållanden i mänsklighetens historia. Hitler hade varit mycket tydlig med att fartygen skulle sänkas och besättningen tas till fånga om fartygen stävade mot Storbritannien. Ändå gav den svenska regeringen tillstånd att tvinga ut fartygen till havs! Skandalen med kvarstadsfartygen är därför en av de största och vidrigaste skandaler i svensk historia, och samtidigt en av de minst omtalade!

Än idag vet vi inte exakt när de dog, hur de dog, var de dog eller var de begravdes. De skulle på Hitlers order bara försvinna ur historien. Deras existens skulle bara upphöra. Inga dokument om vad som hände dem gjordes. De bara försvann in i natt och dimma. Idag vill uppenbarligen de ansvariga partierna att samma historia åter igen ska försvinna ut i tomma intet, försvinna in i natt och dimma. Skandalen med kvarstadsfartygen är därför inget vi ska prata högt om, det är bara något vi ska glömma. Vi ska bara tiga, blunda och vända blad. Liken i vissa politiska partiers historiegarderob tycks vara lika oräkneliga som liken i Bergen-Belsens massgravar.

Per Albin Hanssons regering kunde skicka oskyldiga sjömän till döden i nazityska koncentrationsläger utan att blinka eller ens be om ursäkt - inte ens till dags dato! Än idag har ingen officiell ursäkt utfärdats från den svenska regeringen och det kommer så heller aldrig ske. Ytterst få svenskar känner idag till skandalen med kvarstadsfartygen för skandalen ska inte omtals, den ska istället tigas ihjäl, som med allt annat som inte framställer socialismen i positiv dager. Det är så socialismen fungerar. Det spelar ingen roll om det är 1920-talets Tyskland, 1950-talets Sovjet, 1970-talets DDR eller dagens Sverige. Kanske inte så konstigt tyskarna kallar oss svenska för ”der dumme schwede” ?

Skandalen med Kvarstadsfartygen är inget våra barn idag får lära sig om på skolans historielektioner. Överhuvudtaget är det förvånansvärt lite våra barn får lära sig om svensk 1900-tals historia. Vi på "Sverige & Sanningen" anser att de 63 oskyldiga sjömän som dog måste få en värdig upprättelse. Deras historia får aldrig glömmas bort. Deras liv försvann in i natt och dimma - men deras historia måste nu ut i ljuset!

Tills dess partierna ur samlingsregeringen, Socialdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna och Centerpartiet, tänker göra en offentlig ursäkt för vad deras parti gjort, tills dess att det kommer upp ett hedersamt minnesmonument i Göteborgs hamn över denna tragiska händelsen, så måste vi hjälpas åt att sprida och dela historien om kvarstadsfartygen. Skandalen som kanske är Sveriges värsta, största men samtidigt mest nedtystade skandal. Skandalen de inte vill Du ska känna till. Skandalen som -likt sina offer- för evigt bara ska försvinna in i natt och dimma...

Vill Du se mer bilder och läsa mer om varje enskilt fartygs spännande historia och dess tragiska öde ute på Kattegatt ?

- klicka på fartygsnamnen nedan eller (här):

360_F_135386515_HRG78W6warcw1xpKHGgwOWche9S4lFut_edited_edited.jpg

// Anders Johansson.

Källa & Lästips:

”De glömda blockadbrytarna” (2016) av Anders Johansson

"Lejdtrafik och kvarstad" (1999) av Lennart Lundberg

"Heder och samvete" (1991) av Maria-Pia Boëthius

"SOEs Balls of Steels" (2013) av Sophie Jackson

"Blockadbrytarna" (1976) av Barker Ralph

Video / Youtube:

SHA 70: Kvarstadsskandalen (DEL 1)

SHA 70: Kvarstadsskandalen (DEL 2)

Efter ett omfattande reparations och ombyggnadsarbete bytte senare S/S Suevic namn till Skytteren och var det fartyg som råkade mest illa ut i skandalen med kvarstadsfartygen när 63 sjömän dog. Mer än hälften av de 44 som dog under slavarbete i de tyska koncentrationslägren kom från just Skytteren.

Fartyget ligger idag på 70 meters djup, 10 km söder om Smögen, och rakt väster ut från Måseskär. Skytteren är med sina 172 meter Sveriges i särklass största skeppsvrak. Det är ganska tänkvärt att kanske världens mest kända atlantångare, det mytomspunna fartyget Titanics äldre syster alltså ligger på svenskt vatten strax söder om Smögen. Hade detta faktum varit lika okänt bland oss svenskar om fartyget inte var ett av kvarstadsfartygen?

Skeppsvraket är idag också en tickande miljöbomb, för när Skytteren sjönk var hon lastad med 6 000 kubikmeter olja. Olja som nu sakta börja läcka ut i havet söder om sommaridyllen Smögen. Sannolikt krävs det alltså en smärre miljökatastrof på den svenska västkusten för att historien om kvarstadsskandalen ska sippra upp till ytan. Kanske är det först då skandalen om kvarstadsfartygen kan komma ut ur natt och dimma... (Länk)

Genom denna (Länk) kan Du se fler bilder och läsa mer om alla de tio kvarstadsfartygens spännande historia och tragiska öden! Nedan finns också ett bildgalleri med fler bilder med anknytning till kvarstadsskandalen.

Visste du ? ...att ett av de tio kvarstadsfartygen var S/S Suevic?

S/S Suevic (bilden) och hennes systerfartyg S/S Runic var rederiets White Star Lines -och ett av världens då- största fartyg. När White Star Lines senare byggde tre ännu större fartyg fick dessa fartyg namnen Olympic, Britannic och Titanic! S/S Suevic var alltså en äldre syster till Titanic och S/S Suevic trafikerade linjen Liverpool- Kapstaden- Sydney.

Den 17 mars 1907 gick S/S Suevic på grund utanför Englands kust och historiens största räddningsoperation inleddes, vilket tog 16 timmar men alla ombord överlevde. Överlevde gjorde dock inte den främre halvan av fartyget när skeppet sprängdes i två delar för att komma loss från grundet.

Bildgalleri. Dubbelklicka och svajpa:

Musik:

Januari 1941 och det börjar att se illa ut för RAF. Flygplan väntar i fabriker väntar på att kullager ska i maskin. Men snart så finns det inga kvar inga flygplan, inga Hawker Hart att skicka upp, inga Spitfire, inga Hawker Hurricane.

Med kullager från Göteborg la vi ut med kurs väster ut mot Kirkwall. Genom minfälten i Skagerak där den tyska flottan väntade i dimman. Inga Spitfire, inga

"Operation Rubble"

Text och musik av Stefan Andersson från albumet "Flygblad över Berlin" från 2018:

Hawker Hurricane! [ref.]Vi har kullager i vår last min vän, vi har kullager i vår last, 24800 ton. Om vi nån gång kom kom kom kom kom kommer härifrån.

Hellre än att fienden får ta vårt skepp så sänker vi oss själva. Så under våran vattenlinje sitter luckor färdiga att sprängas. Allt för Spitfire och för Hawker Hurricane. [ref.] Det råder radio tystnat på vårt skepp och vi smyger fram med släckta lanternor. För att mötas på en hemlig plats av kryssare och jagare från England men av flotten ser vi ingenting det är ingen där som skyddar oss när flygplan dyker upp i skyn som verkar att ha oss i sitt kors. Planet det var ingen britt, nej detta var en Messerschmitt. Kulsprutorna spred sin skur och kulor fem tog jag i min kropp. Rydberg det var namnet mitt, förste styrman på ett skepp som gick till Kirkwall. Med kullager till britterna en paradox för jag vet ju att det sitter samma lager i en britt som Messerschmitt. [ref.]

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!

"Lejdtrafik och kvarstad" (1999) av Lennart Lundberg

"Heder och samvete" (1991) av Maria-Pia Boëthius

"SOEs Balls of Steels" (2013) av Sophie Jackson

"Blockadbrytarna" (1976) av Barker Ralph

​

​

​

​