Jude-passen.​

 "Sverige krävde att nazisterna skulle stämplat ett stort rött "J" i alla tyska judars pass!"

​

Visste du att det var den svenska majoritetskoalitionen, bestående av Socialdemokraterna och Bondeförbundet, som föreslog för Adolf Hitlers nazister att de skulle stämpla ett stort rött ”J” i alla de tyska judarnas pass? Detta för att man lättare skulle kunna urskilja judar från övriga flyktingar vid den svenska gränsen. Judar som sedan kunde skickades tillbaka till Nazityskland och en säker död!

​

​

Har du hört talas om "Judepassen" som nazisterna införde i varje tysk judes pass? De "judepass" som sedan blev så synonymt med nazismens ondska och som idag är en symbol för antisemitismen. Visste du att detta var en svensk idé? Att idén till dessa hemska "Judepass" faktiskt kom från några ledande svenska socialdemokratiska politiker. Något att tänka på när partiledarna för de ansvarig partierna idag pratar om alla andra partiers historia och samtidigt försöker dölja att allt som de själva anklagar andra för faktiskt är deras eget partis förflutna! Detta är historien om de så kallade "Judepassen":

​

​

1933, samma år som Adolf Hitler kom till makten genom demokratiska och parlamentariska processer, införde Tyskland sina första anti-judiska lagar de s.k. Ariseringslagarna. Två år senare, på partidagarna i Nürnberg den 15 september 1935 antog nazisterna även de så kallade "Nürnberglagarna" (ibland även kallat "Blodskyddslagen") som skulle skydda det tyska blodets renhet. Dessa lagar gjorde en skarp skillnad mellan tyska renrasiga arier och alla de andra, alla de övriga lägre stående vanarterna av den mänskliga rasen.

​

Enligt Nürnberglagarna förlorade nu judarna sitt tyska medborgarskap och äktenskap mellan tyska medborgare och judar förbjöds eller ogiltigförklarades. Även sexuellt umgänge mellan judar och icke-judar förbjöds. Judar fick heller inte använda den tyska flaggan eller de tyska färgerna. Dessutom införde man lagar som tvingade elever med judisk härstamning att gå i särskilda klasser eller särskilda skolor, skilda från de renrasiga tyskarna.

​

Två månader senare, den 14 november 1935, fick Nürnberglagarna flera tillägg som förtydligade hur de skulle användas och förklarade vem som hade judisk härkomst. Enligt tilläggen hade judar inte längre rösträtt och kunde inte ha offentliga ämbeten inom allmän tjänst, till exempel som läkare eller lärare eller vara statstjänstemän.

​

På Sergelgatan i centrala Stockholm sätter Einar Åberg 1941 upp en skylt till sin bokhandel som nekar judar och halvjudar tillträde.

Judar fick inte heller köra bil, besöka offentliga platser eller vårdas på sjukhus. De tilläts inte heller att gå på teater, bio, konserter eller besöka offentliga biblio­tek. Brott mot dessa lagar bestraffades med fängelse. Judarna hade med andra ord fråntagits allt sitt människovärde och alla sina mänskliga rättigheter. De var nu totalt rättslösa!

Låter de tyska antisemitistiska ariseringslagarna och Nürnberglagarna hemska? -Jovisst, självklart! Men kom då ihåg att Sverige införde frivilligt delar av samma lagar även i Sverige 1937 (alltså två år innan kriget bröt ut och samlingsregeringen bildades) Detta gjordes helt på Sveriges eget bevåg och utan några krav från Hitler eller några hot från nazisterna. Präster i Svenska kyrkan tillämpade till exempel de nazistiska ariseringslagarna som förbjöd så kallade "rasblandade" äktenskap - i Sverige!. Svenska domstolar kunde upplösa "orena" äktenskap  - i Sverige!. Och man uppmanade anställda på företag att trakassera eller avskeda judar - i Sverige! Det blev inte heller tillåtet i Sverige att göra affärer med judiska företag eller judiskt kapital. Pressen censurerades att skriva negativt om Hitler och Nazityskland och mot allt vad nazisterna kallade skräckpropaganda. Det var i princip bara två punkter i ariseringslagarna som Sverige frångick jämfört med nazisterna:  1-Tvångsdeporteringar och 2- Massmord! (Du kan läsa mer om de svenska ariseringslagarna (HÄR). 

​

" Sverige ville särskilja judarna från övriga flyktingar"

Ariseringslagarna och Nürnberglagarna fick många judar att lämna Tyskland och många av de flyende judarna flydde mot Sverige. Problemet för judarna var att antisemitismen och den negativa synen på judar var densamma även i vårt land. I Sverige fruktade man en massinvasion av judar och regeringen införde därför striktare regler och hårdare kontroller av de judiska flyktingströmmarna och vilka som fick passera gränsen in till Sverige. Sverige hotade till och med att införa viseringstvång för alla tyska medborgare om man inte kunde särskilja de icke önskvärda -judarna.

​

Från den svenska regeringens sida framfördes därför hösten 1938 ett förslag till Hitlerregimen om tyskarna på något sätt kunde underlätta för den svenska passkontrollen så det blev lättare att upptäcka judarna från de övriga flyktingarna när de kom till den svenska gränsen.

​

Anledningen till det svenska förslaget var att alltför många judar lyckades ta sig in i Sverige eftersom deras namn inte avslöjade dem. Tage Erlander som då var statssekreterare åt socialminister Gustav Möller som också var chef för den hemliga polisen kontaktade, på den svenska regeringens uppdrag, tyska UD för att försöka stoppa "judeexporten" till Sverige.

​​

Arierförsäkran. Paret Muhl-Gordin på "bröllopsresa" till Storbritannien då de inte fick vigas i Sverige på grund av de svenska raslagarna.

Med sig i bagaget hade de en briljant idé.!En idé som gick ut på att alla judar skulle ha ett pass som särskilde sig från alla andras. Eftersom man ville få större genomslagskraft för sin idé till tyskarna meddelades detta förslag även till Schweiz, ett land som också ansåg att man hade ett snarlikt jude-problem vid sin gräns. Schweiz gorde sedan påtryckningar till tyskarna att de snarst skulle införa den svenska idèn.

Sverige och majoritetskoalitionen, bestående av Socialdemokraterna och Bondeförbundet (n.v. Centerpartiet) ville, precis som nazisterna och schweizarna, särskilja judar från "renrasiga" människor. Eftersom judiska tyskars pass såg exakt likadana ut som "ariska" tyskars pass kontaktade därför nu Tage Erlander och Gustav Möller de tyska myndigheterna och framförde ett förslag om att judarnas pass på något sätt skulle särskiljas från övrigas. Sveriges förslag var att tyskarna vid judars utresa från Tyskland skulle stämpla ett stort röd "J"- i alla judars pass som identifierade att de var av judisk börd. Om inte tyskarna gick med på detta, skulle de två länderna, Sverige och Schweiz, inleda en omfattande kontroll av alla tyska medborgare som ville passera deras gränser. Förfarandet med ett rött "J" i passet gjorde det enklare att kontrollera om personer som ville in i landet och eventuellt sökte uppehållstillstånd var av judisk börd. Tyskarna accepterade direkt den svenska idén utan protester.

I och med att denna, av socialdemokraterna uppkomna idé, nu skulle införas blev det därför viktigt att snabbt ogiltigförklara de pass judarna sedan tidigare hade. Den 5 oktober 1938 blev alla judiska pass ogiltiga och skulle lämnas in till polismyndigheten inom två veckor. Judarna fick därefter ansöka om nya pass och dessa stämplades då med ett stort rött ”J” på första sidan. Det fanns ingen standardisering av de olika "J"-stämplarna. Det är av denna anledning "J"-stämpeln ser lite annorlunda ut från pass till pass beroende vid vilken polisstation de stämplades.  "J"-stämplarna skiljer sig något åt när det gäller till exempel typsnitt, storlek eller färgnyans. Det var inte bara en stämpel i passen judarna påtvingats. Man hade nu också påtvingats tilläggsnamn såsom Israel för män och Sara för kvinnor – namn som judarna ni tvingats heta i andranamn av de tyska myndigheterna. Det blev nu helt omöjligt för en tysk i Nazityskland att dölja att man var jude. Tyska judar erhöll ett andra klassens medborgarskap vilket inte gav dem rätten att återvända till hemlandet om de lämnade Tyskland. Detta kom att drabba alla judar som ville lämna Tyskland, även de som sökte sig till andra länder än till Sverige eller Schweiz.​

​

  "Judepassen var en idé från Socialdemokraterna"

För Sverige och Schweiz var detta en viktig åtgärd i syfte att undvika en judisk flyktingström och en överansträngd belastning vid gränsstationerna. Stämpeln med ett stort rött "J" i passet var alltså inte en nazistisk ide utan kom från svenska politiker från Socialdemokraterna.

Under december 1938 kom det också ett direktiv från regeringen och Socialstyrelsen till den svenska passkontrollen att tyska medborgare med en sådan röd judestämpel skulle betraktas som emigranter eller ekonomiska flyktingar och avvisas direkt vid gränsen om de inte kunde presentera handlingar som visade på särskilda skäl för att de skulle få uppehållstillstånd. Enligt lagen var Sverige villigt att ta emot politiska flyktingar men judar räknades dock inte till den kategorin eftersom de kom till Sverige; "av ekonomiska skäl eller för att de på annat sätt kände sig diskriminerade för sin ras skull".

​

Judar kunde därför inte betraktas som politiska flyktingar utan ansågs snarare som lyxsökare. I lagtexten stod det att de som flydde "på grund av sin ras eller eljest inskränks i sina försörjningsmöjligheter eller där känna vantrevnad betraktas såsom politiska flyktingar" inte hade rätt att söka skydd i Sverige.

​

Socialdemokraterna krävde att nazisterna skulle stämpla ett stort rött "J" i alla tyska judars pass så de lättare skulle upptäckas vid den svenska gränsen och därefter avvisas.

Bedömningen blev alltså att judar i tyskockuperade områden inte flydde från förföljelser, trakasserier eller dödshot utan det var ekonomiska motiv som låg bakom deras beslut att flytta, ansåg man i Sverige. Det fanns inom den svenska byråkratin en tydlig insikt om att judarna av begripliga skäl inte längre trivdes i sina hemländer eftersom de fråntagits alla sina mänskliga rättigheter och sitt människovärde, men detta var inte tillräcklig orsak för att de skulle få uppehållstillstånd i Sverige.​

​

Sverige medverkade alltså aktivt till att Tyskland införde detta stora ”J” som stämplades in i varje tysk judes pass och detta var bara en av landets många åtgärder mot underlägsna människotyper. Judarna skulle skickas tillbaka dit de kom ifrån. De skulle alltså tvingas återvända till ett land som nu vägrade ta emot dem. Tillbaka till ett land där judar mer eller mindre blivit förslavade. Ett land där en jude inte hade något människovärde, inte några mänskliga rättigheter.

​

Det är också tänkvärt att "Judepassen" kom som förslag av Socialdemokraterna elva månader innan kriget bröt ut och fjorton månader innan samlingsregeringen bildades. Det svenska samarbetet med Nazityskland och Hitlerregimen fungerade således klockrent såväl före som under kriget. Ansvaret för "Judepassens" uppkomst ligger således enbart på Socialdemokraterna och indirekt även på Bondeförbundet. De hade möjligheten att stoppa förslaget, eller åtminstone protesterat mot det, med de valde att tiga!

​

Majoritetskoalitionen och statsminister Per Albin Hansson blev mycket nöjda med de så kallade ”Jude-passen” eftersom det underlättade för svenska gränspolisen att nu urskilja judar bland övriga flyktingar som kom till Sverige. Beslutet från regeringen och socialstyrelsen att jude inte skulle vara ett tillräckligt skäl för att räknas som flykting kom i december 1938, alltså en månad efter den fruktansvärda Novemberpogromen, som av många anses vara starten av Förintelsen.

Novemberpogromen var en attack av nazisterna mot landets alla judar och utfördes natten mellan den 9 och 10 november 1938. 400 judar mördades, tusentals misshandlades och många begick självmord i ren skräck, förtvivlan och desperation. 1 400 synagogor och bönehus brändes eller förstördes och judiska bostäder vandaliserades. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen. Där utsattes de för en brutal behandling av SS med misshandel och tortyr. De judar som lovade att lämna Tyskland för att aldrig mer återvända blev senare frisläppta. Polis och brandkår fick inte ingripa så länge inte tysk egendom hotades under de våldsamma upploppen. De materiella skadorna uppgick till enorma summor. Regeringen gav judarna skulden för händelsen och tvingade dem att betala ett kollektivt skadestånd på en miljard mark till staten. De judiska affärsägarna tvingades också städa upp på gatorna efter den enorma förödelsen. Glassplittret från alla de krossade fönstren som täckte gatorna, glittrade likt diamanter i den månljusa natten. Novemberpogromen kom därför senare i folkmun att kallas Kristallnatten.​..

​

" Indirekt var således Sverige delaktiga i Förintelsen"

Det var alltså en månad efter den fruktansvärda Kristallnatten som den svenska regeringen förklarade att judar inte kunde anses vara flyktingar utan ekonomiska lyxsökare! Mindre än ett år senare, den 28 augusti 1939 avvisade den svenska regeringen ansökningar från ett betydande antal tysk/ polska judar som sökte tillstånd att få resa genom Sverige för vidare färd till länder som Storbritannien, Belgien och Nederländerna. Internt i Utrikes-departementet förklarades detta med att det redan fanns för många judar i Sverige så man tillät inte ens judar att få resa genom Sverige. De svenska myndigheterna behöll denna mycket restriktiva praxis för judar fram till senhösten 1942.  

Bara fyra dagar senare, den 1 september 1939 startar Tyskland det andra världskriget, men svenskarnas inställning till judarna förändrades inte. Inte ens vetskapen om Ariseringslagarna, Nurnberglagarna, Kristallnatten eller ett nytt världskrig kunde få Sverige att ändra uppfattning om judarna. Antisemitismen tycktes vara lika cementerad på båda sidor av Östersjön. Det enda som förändras efter krigsutbrottet är att argumenten ändrats i sin karaktär. Nu talades det inte lika mycket om rasblandning och arbetstillfällen. Nu hette det i stället att Sverige inte ville ta emot judiska flyktingar av rädsla för att provocera Tyskland, ett argument som faller på sin egen orimlighet.

​

Novemberpogromen - natten då glasen krossades. 

Senare känt som "Kristallnatten". Nazisterna går till attack mot judarna med enorm förstörelse som följd. 

Hitler ville ju göra Tyskland judefritt så han såg bara positivt på alla judar som lämnade hans land även om hans förhoppning och ambition var att i förlängningen gör hela Europa judefritt. Tyskland hade ju tidigare nekat judar som flydde Tyskland att återvända och dessutom tvingat judar efter Novemberprognomen att flytta och aldrig mer återvända.

Några dagar efter krigsutbrottet i september 1939 utfärdade Sverige det viseringstvång man tidigare hotat med för alla utomnordiska medborgare, detta trots att Tyskland infört det svenska förslaget med en "J"-stämpel i de judiska passen. Strax därefter sjönk flyktingströmmen av judar till ett minimum men detta av en helt annan anledning. Anledningen var helt enkelt att judarna inte längre fick lämna landet. Efter krigsutbrottet skulle de istället slavarbeta inom krigsmakten, de spärrades in i ghetton, de internerades i koncentrationsläger och senare kom de att gasades till döds i förintelseläger.

"Jude-passen" försvann aldrig officiellt även om de hade spelat ut sin roll under de sista krigsåren. "J"-stämpeln fanns alltså teoretiskt kvar under hela kriget fram till Tysklands kapitulation i maj 1945. Det rådde inget tvivel om att den svenska politiken med "judepassen" fick mycket svåra konsekvenser för många judar som sökte skydd men som blev avvisade. Det finns flera exempel på judar som avvisades vid den svenska gränsen på grund av den svenskfödda idén med "J"-stämpeln, för att några år senare sluta sina liv i de nazityska förintelselägrens gaskammare [1]. Indirekt -och kanske omedvetet- var således Sverige delaktiga i Förintelsen. Hur många judar som kunde räddats ur förintelselägren om inte socialdemokraterna kommit upp med sin bisarra och antisemitiska idé med "jude-passen" lär vi aldrig få reda på. Historiker och forskare tror dock att det kan handla om flera hundra, kanske flera tusen judar. Vi vet inte det exakta antalet men vi vet att människor mördades på grund av "jude-passen". Detta faktum räcker, vi behöver inte veta mer, för vi kommer aldrig få ett exakt svar. Frågan är om vi ens vill veta?

​

Efter kriget påbörjades en total mörkläggning av vårt samarbete med nazisterna, såväl före som under krigsåren. De ansvariga satt allena vid makten under 44 år. Det är en lång tid man har på sig att skriva om historien, lägga handlingen tillrätta och komma upp med alternativa sanningar. Än idag finns hemligstämplat material som ligger i låsta arkiv. Koncentrationslägren, rysslägren, dödskallekompaniet, Öresundsspärren är bara några händelser vi idag inte vet så mycket om. Och de händelser vi vet ska vi inte tala högt om. Tyskmagasinen, permittenttrafiken, baltutlämningen eller Engelbrechtdivisionen är bara några exempel. "Jude-passen likaså!

De är fortfarande ett så känsligt kapitel i vår historia att det bara är något vi ska tiga ihjäl. Detta faktum blev uppenbart när dåvarande partiledaren och statsministern Stefan Löfven gick till attack mot Jimmie Åkesson (Sd) och beskyllde hans parti för sin egen historia. Jimmie svarade lugnt:  ”-Vi har i alla fall aldrig stämplat ett "Jude" i judarnas pass...” Uttalandet väckte direkt en hatstorm från media och hela vänsterkanten. Man gick i taket när någon bara påtalade ren fakta. Stefan Löfven kallade uttalandet för "skamligt" och "oförskämt". Sanningen är uppenbart en öm tå man inte får trampa på...​

​

" Man nämner inte med ett ord vilket politiskt parti som kom upp med idén"

Idag försöker Socialdemokrater urskulda sig genom att påstå att ingen socialdemokrat aldrig någonsin stämplat ett "J" i judarnas pass eftersom det var nazisterna som höll i stämpeln. -Visst, passen stämplades i Tyskland av tyskar men idén till stämpeln kom från Sverige. ...och det är ju -som man brukar säga- tanken som räknas. För med samma fåniga retorik är ju inte heller Adolf Hitler någon mördare, eftersom det var andra som gjorde skitjobbet åt honom, och det är ett ju argument ingen -absolut ingen- idag skulle acceptera.

Andra försöker idag bortförklara "Judepassen" med att dessa i själva verket var ett krav som först kom från Schweiz med det finns det inga belägg eller dokumenterande bevis på. Detta ska nog bara ses som ett naivt önsketänkande. Många socialdemokrater vägrar uppenbarligen tro att deras eget parti har haft en sådan rödbrun historia.

Partiledare som Göran Persson, Stefan Löfven eller Magdalena Andersson brukar ju alltid stå och tala så vackert om "allas lika värde" och kampen mot antisemitismen. Men detta är bara ett spel för galleriet. För vi kan ju ta och titta in hur judehatet ser ut i dagens nya Sverige under deras ledning.

Även svenskar i Sverige kunde tvingas att "På heder och samvete" försäkra att man icke var av judisk härkomst eller tillhörde den judiska religionen för att få gifta sig.

Vi finner ganska snabbt att antisemitismen är lika, eller kanske ännu mer, utbredd idag än på 1930-talet och värst är det i städer som styrts av just Socialdemokraterna. Malmö och Göteborg är två tydliga skräckexempel. Detta är en del av socialdemokraternas historia som vissa lätt bortser ifrån. Men den behöver medvetandegöras. Särskilt i en tid då europeiska ledares förmåga att stå upp för det judiska folket åter sviker i takt med ökat antisemitiskt inflytande, speciellt i Sverige med socialdemokratiskt styre i kombination med starka inslag av antisemitism och islamism. 

Hur nedtystad historien om Jude-passen faktiskt är blir uppenbart när man till exempel läser internetsajten "Forum för levande historia" som knappt nämner dessa händelser. "Forum för levande historia" är ett internetforum som ska berätta, främst till skolungdom, om krigsförbrytelser, nazism och Förintelsen och forumet inrättades 1997 på initiativ av den dåvarande socialdemokratiske partiledaren och statsministern Göran Persson. Ett av argumenten för tillblivelsen av "Forum för levande historia" var att det skulle vara en motvikt till den då växande "högerpopulismen"!

​

"Forum för levande historia" berättar i stora ord bland annat om nazismens grymheter men nämner knappt ett ord om Sveriges roll eller vilken sida vi stod på under kriget. Här nämns inget om hur Sverige, och med Göran Perssons egen företrädare Per Albin Hansson, lät Adolf Hitler få ha enorma lagerförråd för sin krigsmakt i Sverige, eller hur vi tillät "Dödskallekompaniet" transiteras genom Norrland eller hur vi samarbetade med Nazityskland att spärra av Öresund med enorma ubåtsnät eller hur vi hjälpte Nazityskland med minspärrar i Östersjön mot Hitlers fiender. "Permittenttrafiken" och "Engelbrechtdivisionen" nämns med två, tre diffusa meningar. "Judepassen" tas upp, men man nämner inte med ett ord vilket svenskt politiskt parti som kom upp med idén till just dessa pass. "Forum för levande historia" avhandlar hela det rödbruna kapitlet om de svenska "Judepassen" med endast åtta meningar!...!

​

" Tro inte för en sekund man kommer visa upp några judepass på detta museum "

Då "Forum för levande historia" inte blev den succé man hoppats på har socialdemokraterna under en längre tid istället drivit frågan om att bygga ett Förintelsemuseum i Sverige i syfte att belysa nazismen och Förintelsen.

Drivande krafter bakom detta jätteprojekt är Socialdemokraterna i allmänhet och Stefan Löfven i synnerhet. Men vad kommer detta Förintelsemuseum då visa upp? Eller rättare sagt, vad kommer detta museum inte visa upp?

För tro inte för en sekund att man på detta museum kommer visa upp några "judepass" eller berätta bakgrunden till, eller effekten av, dessa "judepass".

Och tro inte att man kommer berätta viket svenskt politiskt parti som kom upp med idén till dessa pass-stämplar. Och tro inte Du kommer få någon information att judar- just på grund av dessa pass- skickades tillbaka och senare avrättades i förintelselägrens gaskamrar. Och tro inte detta Förintelsemuseum tänker berätta att vi -Sverige- därmed indirekt bidrog till just Förintelsen!

​

-Nej, så mycket av Förintelsen kommer detta museum aldrig visa upp!

​

Partiet som krävde att nazisterna skulle stämpla "J" i judars pass, judar som senare hamnade i Förintelseläger. Samma parti som idag påstår man "står på rätt sida av historien"!

Och tro nu inte heller för en sekund att detta museum kommer visa några bilder på Hitlers jättelika förråd strax utanför Luleå där Nazityskland fick förvara krigsförnödenheter till ett nutid värde av en miljard kronor? Eller några bilder på Dödskallekompaniet eller Engelbrechtdivisionen som regeringen lät transiteras genom det neutrala Sverige. Och tro inte man kommer visa upp några rester av den gigantiska Öresundsspärren som nazityska och svenska marinen tillsammans lade ut för att spärra av Öresund från Hitlers fiender. Eller att man kommer visa upp några av alla de järnvägsvagnar där 2,1 miljoner tyska soldater fick åka kors och tvärs genom det neutrala Sverige!

Och tro nu inte heller för en sekund att detta museum kommer visa några av alla de  guldtackor eller guldfloriner vi fick som betalning för våra goda tjänster till nazisterna? Guldtackor som innehåller nedsmält guld från judisk konfiskerade egendomar eller nedsmält tandguld från mördade judar? Guld som än idag utgör en del av vår guldreserv...

​

-Nej, så mycket av sanningen om Sveriges goda samarbete med Hitler och Nazityskland kommer detta museum aldrig avslöja för sina besökare.​ Judepassen är idag en del av Sveriges rödbruna historia vi aldrig kan slingra oss ifrån. Vi kan inte skylla på "tidsandan" eller "...men det var ju för så länge sedan". Judepassen kom samtidigt som Förintelsen och ingen -absolut ingen- bortförklarar Förintelsen med att "...det var ju för så länge sedan" 

​

Vi kan heller aldrig skylla på någon "samlingsregering" då Judepassen infördes över ett år innan denna regering bildades. Judepassen är en bisarr idé som socialdemokraterna, och indirekt tillsammans med Bondeförbundet, kom upp med och genomförde. Det går aldrig förneka, så det kommer bli intressant hur de då ska tackla detta faktum på, det av socialdemokraterna planerade Förintelse-museumet. Risken är uppenbar att detta Förintelsemuseum istället bara blir ett jättelikt Förnekarmuseum. För socialister har i alla tider, i alla länder, bara visat upp det som gynnar de själva. Bara visat upp det positiva. Bara visat upp det som kan stärka deras egen maktposition. Allt annat ska bara tigas och förnekas. Eller så får man göra det som man är absolut bäst på; skylla alla sina misstag på alla andra...

​

Idag tycks vissa svenska politiska partier vara helt besatta av det som hände i Tyskland på 40-talet men totalt ointresserade av det som händer i dagens Sverige. Samma partier som tycks vara historieexperter om alla andra partiers förflutna men totalt okunniga om sitt eget. Vi kommer därför fortsätta trampa på ömma tår. Vi kommer fortsätta påtala för vissa politiska partier om deras "detaljer" som de "kanske inte har full koll på." Vi kommer fortsätta kräva svar på varför man uppmanade nazisterna att stämpla "J" i judars pass, varför man samarbetade med nazismen, eller varför man skickade tillbaka balter till en säker död. Men för vissa är detta bara "detaljer man kanske inte har full koll på". Vi kommer fortsätta trampa på ömma tår tills de kan sin egen historia. Vi kommer fortsätta trampa på ömma tår tills de erkänner sitt rödbruna förflutna...

​

​

// Blenda W Thor.

​

  Källa & Lästips:  

​

”Antisemitismen - en historisk skildring i ord och bild” (1991) av J.Boonstra, H.Jansen & J.Kniesmeyer.

”Till Förintelsens minnesplatser i Polen” (2009) Magnus Hermansson-Adler & Christer Mattsson.

”Om detta må ni berätta... ” (1998) av Stéphande Bruchfeld & Paul A. Levine.

"Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck" (1973) Hans Lindberg.

“The War against the Jews" 1933–1945” (1990) av Lucy S. Dawidowics.

”Sverige och Förintelsen” (2005) av Ingvar Svanberg & Mattias Tydén.

”Tredje riket från uppgång till fall” (2007) av Friedemann Bedürftig.

”Hur de europeiska judarna förintades” (1963) av Raul Hillberg.

”Auschwitz -den slutgiltiga lösningen” (2007) av Laurence Rees.

”Det Tredje rikets uppgång och fall” (1998) av William L. Shirer.

[1] "Att bo granne med ondskan" (2016) Klas Åmark (sid 490)

”Förföljelsens år 1933–39” (2011) av Saul Friedländer.

”Utrotningens år 1939–45” (2011) av Saul Friedländer.

”Befrielsen av Bergen-Belsen” (2005) av Ben Shephard.

”Nazismen i dokument” (1990) av Stig Jonasson.

”Rasismens ideologer” (2000) av Leo Kramár.

"Affärer som vanligt" (2009) Sven Nordlund.

​

   Video & Youtube:   

​

SHA-70: Judepassen.  (LÄNK)

​

Bildarkiv. Dubbelklicka och svajpa:

​

Tack för Ditt bidrag!

​