På kvällen den andra dagen närmar sig fiskebåten som ska hämta upp John på den förutbestämda platsen, men John dyker inte upp. Fiskarna väntar hela kvällen och hela natten men ingen John. Tidigt på morgonen den 17 november ser fiskarna hur en grupp sentineleser släpade John Chaus döda kropp -genomborrad av pilar- över sanden där de begravde den. Snart börjar ryktet gå ett en amerikansk turist är spårlöst försvunnen på Andamanderna och hela historien börjar nystas upp. Det blir en av de märkligaste mordutredningarna i Indiens historia och nyheten om den mördade amerikanske missionären sprids som en löpeld över världen. Nu känner alla till den lilla isolerade ön Norra Sentinelön och dess livsfarliga invånare.

​

De indiska myndigheterna vägrar göra några försök att gå i land på ön och hämta hem kroppen efter John Chau. Risken att dödas av sentineleserna eller att de ska dö av vår närvaro anses för hög och för riskabel. Och kan man döma en sentineles för mord? Kan man döma en person efter en lagbok han inte vet något om? Och vilken lag är det som råder på Norra Sentinelön? Indisk lag eller sentinelesisk lag? Hela utredningen kom att ta nya vägar och många nya frågor väcktes. Amerikanska myndigheter, som oftast är måna om att få hem sina medborgare, tyckte precis som de indiska myndigheterna det vore bäst om Johns kvarlevor fick ligga kvar.

Även Johns familj var av samma åsikt. Föräldrarna var också drivande krafter för att de fem fiskarna och två andra lokalbor som åtalats som medbrottslingar för att ha hjälpt John att ta sig till ön skulle frisläppas. I ett brev skriver de: "-Vi förlåter de som uppges vara ansvariga för hans död. Vi ber också om frigivning av alla de vänner han hade på Andamanerna. Han vågade sig ut av egen fri vilja och hans lokala kontakter behöver inte förföljas för sina handlingar."

​

Uppmärksamheten kring Johns död har delat världen. Många vill utforska den sista okända fläcken på vår planet, andra vill att den ska förbil ett hem för det sista outforskade folket på jorden. Myndigheter, forskare och antropologer runt om i världen är dock av samma åsikt; ska sentineleserna överleva måste vi andra träda tillbaka. Vi har sett hur det gått för Jarawa och Onge-folket på Andamanerna som för mindre än 50 år sedan levde precis som sentinleserna lever idag. Sedan fick de kontakt med den "civiliserade världen" och allt dog ut. Till och med den halvt perverse Maurice Vidal Portman lär ha sagt följande: "-Deras umgänge med utomstående har inte orsakat dem något annat än skada, och det är en fråga om stor sorg för mig att en så trevlig ras så snabbt håller på att dö ut."

​

När Jarawa-folket började dyka upp ur djungeln i slutet av 1990-talet var de fortfarande stolta och okuvade. När de steg in i civilisationen dog deras språk, deras kultur och deras traditioner snabbt ut. Deras matförråd som honung, krabba och fisk togs ifrån dem i utbyte mot kex, hamburgare och Coca-Cola. De har lärt sig röka och dricka. Så varför ska vi låta sentineleserna gå samma öde till mötes? De har levt på sin ö i 60 000 år men kommer -förr eller senare- duka under precis som Jarawa och Onge-folket. Deras pilar och spjut är förvisso dödliga för inkräktare men deras vapnen rår inte på sjukdomar, tsunamis eller stigande världshav. Deras civilisation är så skör att det kan räcka med ett strandat fartyg eller ett störtat flygplan för att slå ut sentineleserna med smittosamma sjukdomar de inte har något immunskydd mot. Och förr eller senare kommer detta hända!

Sentineleserna är inga mördare. De dödar inte för nöjes skull. De dödar inte i triumf. De skyddar bara sin ö för sin egen överlevnad. De vill bara bli lämnade ifred. En ö där invånarna vill leva precis så som de alltid gjort. De behöver inga kex, hamburgare eller Coca-Cola för att överleva. Allt de vill är att andra håller sig borta. Stängda gränser är alltså garantin för deras överlevnad...

​

​

​