Räddningsinsatsen | S-sanningen

Händelser under kalla kriget:

Räddnings-incidenten.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"Svenskarna visade anmärkningsvärt mod och stor professionalitet när de räddade de sovjetiska piloterna - som inte ens blev förkylda."

Räddningen av två sovjetiska flygare 1991

De sista tio åren av det kalla kriget kännetecknades av incidenter och ett starkt behov av korrekt underrättelseinformation för att avstyra våldsamma och potentiellt dödliga konfrontationer. Men underrättelseverksamheten i kombination med incidentberedskap kunde även rädda människoliv, och inte bara på den svenska sidan.

"-Det brinner till höger, det brinner till vänster, vi hoppar!"

Tisdagen den 8 januari 1991, mitt under pågående kris i Baltikum föranledd av balternas självständighetssträvanden, havererade ett sovjetiskt attackflygplan av typen Su-24 "Fencer" mellan södra Gotland och den baltiska kusten nordväst om det lettiska samhället Pavilosta.

Enligt den sovjetiska haverirapporten hade uppdraget varit havsövervakning på en höjd av 900 meter och med en fart av 800 kilometer i timmen. Plötsligt hade det börjat brinna i höger motor och i stjärtpartiet. Branden gick inte att släcka och spred sig i flygplanet. De två sovjetiska flygarna, kapten Alexander Popov och navigatör Andrej Brjuchovetskij, ropade över radio ungefär följande:

"-Det brinner till höger, det brinner till vänster, vi hoppar!"

De två flygarna räddade sig sedan med fallskärm. Därefter var de utlämnade till väder och vind på ett vinterkallt Östersjön. Rotekamraten, en annan Su-24, kunde inget göra. Och vad värre var; deras egen flygräddning var osäker på exakt var haveriet hade ägt rum. Sovjetiska flygplan skickades upp, men de genomsökte fel område.

Dagen därpå, den 9 januari 1991, rapporterade Gotlands Allehanda: "Det var vid 14-tiden på eftermiddagen som planet, en Su-24 Fencer, havererade.

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Hkp 4 (Boeing Vertol 107)

1/5

Nödsignaler uppfattades i Sverige och en sjöräddningshelikopter ryckte ut på order av centrala flygräddningen."

Så långt stämde tidningsnotisen. Nödsignaler hade uppfattats i Sverige och en sjöräddningshelikopter hade ryckt ut. Besättningen bestod av helikopterpilot Börje Adetorp, helikopterpilot Rolf Melander, navigatör Lars Flemström, färdmekaniker Håkan Ejderbrand och värnpliktige ytbärgaren Rickard Olsson.

Besättningens arbetsuppgifter har beskrivits så att medan en av helikopterpiloterna var besättningschef leddes uppdraget vid navigering av navigatören och vid vinschoperationer av färdmekanikern. Det var en erfaren besättning; exempelvis Lars Flemström hade tjänstgjort sedan 1967 och när han gick i pension 1998 hade han genomfört 423 räddningsuppdrag. Även de två helikopterpiloterna var mycket erfarna.

En av FRA:s stationer hade följt det sovjetiska flygplanets färd ända fram till haveriögonblicket. Planets nödsändare fungerade och signalspanaren kunde pejla nödsändarens läge. FRA kontaktade Sjöbevakningscentralen i Visby, som i sin tur meddelade flygräddningen koordinaterna för haveriet. Därmed visste besättningen på flygvapnets räddningshelikopter var den skulle leta.

"Räddningshelikoptern hittade de två sovjetiska flygarna i var sin gummiflotte"

Flygräddningen tillhörde försvarsmakten och hade formellt som huvuduppgift att söka efter och rädda flygvapenpersonal vid eventuella haverier. Då flygvapnet hade en incident-rote i beredskap för uppdrag över Östersjön hade man därför alltid en timmes startberedskap på de räddningshelikoptrar som kunde komma i fråga för att hjälpa till.

Räddningshelikoptrar var av detta skäl baserade bland annat på F 17 i Ronneby och Visby flygplats. De hade beredskap för och togs under det kalla kriget ofta i anspråk även vid civil räddningstjänst, främst av Sjöfartsverket, polisen, sjukvården och brandförsvaret. Klockan 14.05 hade larmet gått i Visby, och kort därefter lyfte en räddningshelikopter av typen Hkp 4 (Boeing Vertol 107) från F 17 i Ronneby. Efter uppdraget skrev besättningen på räddningshelikoptern följande notering i dagboken:

"91-01-08 Ade, Mel, Fl, Ejd, Rickard Olsson. Q 91. Larm Cefyl 1408. SOVJETISK FENCER havererat i läge: FM 1255. Start 1415. Fick ledning av Geten, 256,85 FM + transitering av KBV 583 som låg i väntläge Hoburgen. Problem tidvis med kortvågen. Fick varning från Geten och sedan ögonkontakt med Sovjetisk IL38 (500 m höjd) under anflygningen. Fick kontakt på SÖK-75 men mycket störning på 121,5 (rysk trafik) gjorde pejling på nödsändaren osäker. Begärde radiotystnad på 121,5 (engelska) under 10 min så vi kunde pejla, vilket tidvis åtlyddes. Fick kontakt med nödbloss på kort avstånd, och fick kontakt med en man i enmansflotte kl 1453.

Su-24 "Fencer"

Attackflygplanet Su-24 byggdes likt MiG-23 med variabel ving-geometri. Su-24 kom i tjänst 1975 och tillhörde frontflyget. Flygplanet är fortfarande i tjänst i det ryska flygvapnet och användes bland annat för uppdrag över Syrien. Det var en sådan Su-24 som sköts ner 2015 av ett turkiskt jaktflygplan.

Su-24 "Fencer"

1/5

Vinschade i pos: N 5647,8, E 2021,1. Kunde efter vissa problem klara ut att dom flugit på 200 grader och att han hoppat sist. Sökte på 020 grader avstånd 15 km och vände, Fick kontakt med den andre mannen c:a 1000 m NE om den första livbåten, (han sköt nödsignal) Var klara 15.20. Begärde upp polis + ambulans till hangaren. Under återflygningen fick den ena prata med sina landsmän på 121,5. Landning Visby 16,15. Bjöd på fika innan polis tog över. Flygtid 2 tim /Mel"

Den svenska räddningshelikoptern hittade följaktligen de två sovjetiska flygarna i var sin gummiflotte, först Brjuchovetskij och sedan Popov. Sjön var grov och det var svårt att se dem. Dessutom började det bli mörkt. Båda flygarna hade lyckligtvis klarat sig utan skador och de kom fram till Visby omkring klockan 16.30. De kunde inte engelska så möjligheterna till samtal var ytterst begränsade innan de nått Visby.

Där tog polisen emot och de två sovjetiska flygarna fick nödfallsvisum. Redan vid åttatiden på kvällen sattes de två på ett flygplan till Stockholm där de möttes av representanter för den sovjetiska ambassaden. De mottogs även av försvarsminister Roine Carlsson som dagen därpå bjöd de två flygarna på lunch, konjak och en utflykt i Stockholm. Medan flygarna ännu befann sig i Visby kallades en rysktalande signalspanare från FRA dit för att man skulle kunna kommunicera med flygarna. De insåg nog att de inte bara mötte polis utan även militär personal men det är föga sannolikt att de misstänkte att de hade med en signalspanare att göra.

"Helikopterbesättning belönades hos den sovjetiske ambassadören"

Vid Fst/Und arbetade på den här tiden Christer Lokind som då gick omlott med Ingemar Hallkvist som chef för flygenheten, Fst/Und, och skulle efterträda honom. Den som informerade Lokind om händelsen var Christer Wallin, Militärkommando Gotland (MKG/Undsäk).

Lokind flög omgående till Visby. Där hade personal från den sovjetiska ambassaden redan hämtat de båda flygarna. Lokind studerade flygarnas utrustning och andra tillhörigheter. Han noterade bland annat att båda hade haft pistoler i axelhölster samt ammunition liggande i overallfickorna.

Den sovjetiska sjöräddningen hade visat sig vara dåligt förberedd för att assistera. Man hade som sagt skickat upp flygplan men de hade genomsökt fel område. Dessutom uppstod kommunikationssvårigheter mellan den ryska och svenska sjöräddningen när man skulle samtala på engelska.

Det framkom även av räddningsrapporten att besättningen på den svenska räddningshelikoptern till sist hade varit tvungen att be den sovjetiska motparten att inte störa kommunikationerna på nödkanalen, vilket också respekterades.

När de sovjetiska flygarna väl var ombord på den svenska räddnings-

Gotlands Allehanda hade mycket att berätta om räddningen av de två ryssar som bärgats av en svensk sjöräddningshelikopter sedan deras attackplan havererat över Östersjön 1991. Men tidningen kände inte till hela historien.

Helikopterbesättningen som räddade de båda nödställda sovjetiska flygarna avtackades på Sovjetunionens ambassad i Stockholm.

Rolf Melander, Börje Adetorp och Lars Flemström.

1/4

helikoptern gavs de tillfälle att anropa den sovjetiska sjöräddningen för att berätta att de var räddade och på väg till Visby.Räddningen uppmärksammades även i sovjetiska medier. Izvestija meddelade den 9 januari 1991 att haveriet hade ägt rum klockan 16.05 Moskvatid, det vill säga samma tid som larmet gick i Visby och gav även i övrigt samma information som de svenska medierna.

FRA:s signalspaning räddade ryssarna Den lyckligt genomförda räddningsaktionen fick en högtidlig avslutning. En dryg månad senare kunde Dagens Nyheter den 22 februari 1991 rapportera: "Hjältar belönades". Tidningen fortsatte: "Den svenska helikopterbesättning som tidigare i år räddade två sovjetiska stridspiloter belönades på torsdagen hos den sovjetiske ambassadören."

Mycket riktigt. Ambassadör Nikolaj Uspenskij och militärattache Georgij Demurin avtackade under högtidliga former den svenska helikopterbesättningen för den modiga insatsen. Som belöning fick besättningsmännen varsin bok om den sovjetiska flottan, en marin vimpel och en klocka.

Vad varken ambassadör Uspenskij eller militärattache Demurin visste var att utan FRA:s hjälp vid lägesbestämningen skulle de två sovjetiska flygarna knappast ha kunnat räddas av svensk sjöräddning och förmodligen inte heller i tid av sovjetisk. Den svenska helikopterbesättningen avtackades även under något mindre högtidliga former.

Försvarsminister Roine Carlsson ringde upp och sade att han skulle råka vara på Bromma flygplats mellan två resor samtidigt som helikopter-besättningen kom dit och bjöd dem då helt informellt på termoskaffe och en påse wienerbröd som tack för den lyckade räddningsinsatsen.

Alexander Popov och Andrej Brjuchovetskij återvände till Sovjetunionen som senare samma år skulle komma att upplösas. Båda överfördes då till det ryska flygvapnet. År 1992 belönades de med diplom och stipendium av Fonden för flygsäkerhet i Sovjetunionen för sitt korrekta agerande under haveriet.

// Anders Johansson.

Källa & Lästips:

"Hemligstämplat" (2020) av Michael Fredholm

"Svenskt flyg under kalla kriget" (2016)

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!