Krigsskadeståndet | S-sanningen

Det svenska krigsskadeståndet.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"Sverige tvingades betala ett krigsskadestånd på motsvarande 6,3 miljarder kronor men detta är förmodligen bara toppen av ett isberg"

Visste Du att Sverige efter andra världskriget tvingades betala ett enormt krigsskadestånd? Detta trots vi var ett alliansfritt och neutralt land. Hur kan detta komma sig? Varför tvingas betala ett krigsskadestånd om man är helt oskyldig?
Eller var vi kanske inte helt oskyldiga?

Lyssna:Krigsskadeståndet

00:00 / 1:15:56

Efter andra världskriget blir plötsligt lilla Sverige alltid så solidariska och generösa. Vi ger enorma bistånd till andra länder och bidrag till bl.a. FN och som grädde på moset hostade vi även upp enorma summor pengar till diverse välgörande projekt i syfte att visa oss goda och medmänskliga med allt och alla. Sverige skulle plötsligt framstå som en moralisk supermakt. Världens förnämsta föredöme som hela världen skulle se upp till.

…men hur var det egentligen? …vad var orsaken till alla dessa generösa bidrag, bistånd och utbetalningar till allt och alla? …låg det något helt annat bakom denna dolda agenda som det styrande regeringspartiet inte har berättat för oss svenska medborgare...?

Sedan krigets slut har det cirkulerat ihärdiga rykten att Sverige som stod på Adolf Hitler och Nazitysklands sida före och under kriget, tvingades betala ett enormt krigsskadestånd till segermakterna för vår indirekta inblandning i kriget. Ett indirekt erkännande att vi ställde oss på helt fel sida av historien. Vi kan redan nu avslöja att Sverige i Washington 1946 skrev på ett hemligt avtal att betala ut ett krigsskadestånd men Sveriges representant vid förhandlingsbordet – Emil Sandström- var en mycket skicklig förhandlare. Offren för kriget fick aldrig sina pengar och krigsskadeståndet förtäcktes istället som ”frivilliga donationer” till FN och dess olika underorgan.

Regeringspartiet lyckades förvandla Sveriges moraliska skuld som en icke stridande part till en moralisk supermakt, ett föredöme för hela mänskligheten! Något skamfyllt hemlighölls och förvandlades istället till något positivt att vinna folkets röster och förtroende med. Den svenska modellen och det svenska folkhemmet bygger alltså på en ren lögn. Detta är en berättelsen vi inte ska känna till. Detta är en berättelse som avslöjades så sent som 2019, för detta är berättelsen om det svenska krigsskadeståndet:

"Sverige fick ett gyllene tillfälle att göra avbön men vi tackade nej till erbjudandet"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

För att förstå Sveriges påskrift av ett krigsskadestånd i Washington 1946 måste vi först backa tillbaka några år i tiden. När andra världskriget tog fart på allvar under våren 1940 expanderade Det Tredje Rikets gränser väldigt snabbt såväl österut som västerut i Europa. 1943 stod Nazityskland på sin absoluta höjdpunkt och nazisternas hybris nådde sin kulmen.

Adolf Hitler som tagit makten i Tyskland 10 år tidigare har nu lagt större delen av Europa och delar av Afrika under sig. Den tyska krigsmaskinen är kusligt effektiv där den obehindrat rycker fram. I norr har de kontroll upp till norra ishavet och i söder har de ockuperat Afrikas norra delar. I väst står de på gränsen till Spanien och i öst har de marscherat till ryska Stalinggrad. Större delen av Europa låg under den tyska örnens klor.

Det är bara en tidsfråga innan Hitler står som segrare i kriget, ingen kan tro något annat. Men då kom vändningen och de första motgångarna för Hitler! Krigsmaskinen stöter för första gången på motstånd. De allierade och ryssarna börjar känna ett visst hopp.

I ett försök att strypa Nazityskland ekonomiskt går de allierade detta år -1943- ut med en skarp varning under den så kallade ”Londondeklarationen” till de länder som fortfarande stod på Hitlers sida i kriget - däribland och kanske framförallt; Sverige.

Alla länder som fortfarande gjorde affärer med Nazityskland efter denna varning skulle straffas och få stå till svars för denna handel efter kriget. De som inte hörsammar varningen kommer till exempel tvingas återbetala allt det guld man tagit emot som betalning från nazisterna. Guld nazisterna rövat och stulit från judarna. Guld som innehöll tandguld från judar nazisterna mördat i sina Förintelseläger.

Man kommer också få vara med och betala för återuppbyggnaden av det sönderbombade Europa – alltså ett krigsskadestånd! Sverige fick här ett gyllene tillfälle att göra avbön och lite diskret ställa sig på de västliga demokratiernas sida mot Hitler och nazismen, men Sverige under Per Albin Hanssons styre tackade nej till erbjudandet. Man ville hellre fortsätta stå på Adolf Hitler och nazismens sida och göra affärer med dessa. Något Sverige bara tre år senare bittert skulle få ångra!

Året efter, 1944, blir det alltmer uppenbart att den tyska örnen är döende. Ingen tror längre att Hitler kommer segra. I väst landstiger de allierade på Normandies stränder och rycker snabbt österut och i öst rycker ryska Röda Armen allt snabbare västerut. Hitler och hans Nazityskland håller på att krossas från två håll. Det är nu bara en tidsfråga innan Det Tredje Rikets undergång är ett faktum. I juli detta år smalas samtidigt representanter från en stor del av världens länder på det fabulösa Mount Washington Hotel i den lilla staden Bretton Woods i delstaten New Hampshire i USA, i det som senare kom att kallas Bretton Woodskonferensen. De allierade hade redan bestämt att den tyska örnen aldrig mer skulle kunna flyga och enklaste sättet var att se till så örnen inte fick någon mat. Med andra ord skulle man se till att Tyskland försvagades ekonomiskt och detta genom att förhindra Tyskland från att komma åt sina pengar.

Efter kriget blev Sverige skyldiga att återlämna allt rövat guld nazisterna plundrat och stulit. Guld som innehöll nedsmälta smycken och tandguld från mördade judar.

germany-world-war-ii-reichsbank-gold-bullion-in-third-reich-boxes_edited.jpg

"20% av all vår utrikeshandel var vid tiden med Nazityskland"

Bretton Woodskonferensen blev det ekonomiska avtal som reglerat världsekonomin sedan slutet av Andra världskriget och som innebar skapandet av Internationella valutafonden och Världsbanken. Kort sagt; världsekonomin.

Det var sammanlagt 44 länder som deltog på den internationella ekonomiska konferensen däribland även de kommunistiska länderna Sovjetunionen och Kina. Alla fick vara med– nästan alla! Ett land som naturligtvis inte var inbjudet till Bretton Woodskonferensen var Nazityskland. Ett annat land som inte heller var inbjudet till konferensen var Sverige!

När man ser vilka länder som var inbjudna till Bretton Woodskonferensen blir det så uppenbart hur andra länder såg på oss och vilken sida Sverige stod på under kriget. Kommunistiska länder som Sovjetunionen och Kina fick närvara medan andra länder uteslöts från att närvara såsom; Hitlers nazistiska Tyskland, Mussolinis fascistiska Italien och Per Albin Hanssons socialistiska Sverige!

Idag hävdas det att anledningen till att Sverige aldrig bjöds in till Bretton Woodskonferensen var för att vi var ett neutralt land, men detta är allt annat än sant. Det fanns en rad andra länder som var neutrala, alliansfria eller inte deltog eller inte var indraget i andra världskriget som var inbjudna. Länder som Island, Nya Zeeland, Indien eller Peru, för att bara nämna några.

Anledningen var helt enkelt den att Sverige vid tidpunkten fortfarande stod, och gjorde affärer med, Nazityskland. Vi hade tacket nej till erbjudandet året innan i Londondeklarationen att ställa oss på rätt sida av historien. Vi stod, tillsammans med Italien, enade för Hitler och Nazityskland. 20% av all vår utrikeshandel var vid tiden fortfarande med Hitlers diktaturstat, inget annat land var i närheten av dessa siffror. Nazityskland var med andra ord vår viktigaste handelspartner, och detta fortfarande efter att kriget då pågått under nästan fem års tid. Vår handel med nazisterna minskade inte heller under krigsåren, tvärtom. Den ökade! Framförallt var det järnmalm och kullager som var vår viktigaste export. Järnmalmen gjorde så Hitler kunde bygga fler vapen och kullagren höll sedan hela hans krigsmaskin rullandes – bokstavligt talat!

Sverige sågs alltså inte som ett fredligt ”neutralt” eller ”alliansfritt” land. Vi sågs inte som vilket annat land som helst. Vi sågs som en icke stridande del av Det Tredje Riket. Vi var bara en lite fredligare provins av Nazityskland. Bretton Woodskonferensen har inget direkt att göra med denna berättelse om det svenska krigsskadeståndet vi tvingades skriva under två år senare men konferensen visar mycket klart och tydligt hur andra länder såg på Sverige vid tidpunkten och vilken fot vi stod på.

På Mount Washington Hotel i Bretton Woods, New Hampshire skapades Internationella valutafonden och Världsbanken. Nazityskland och Sverige var inte inbjudna.

"Vi var ju neutrala – även om det alltid bara råkade bli till Hitlers fördel"

Ett år senare 1945; Nazityskland går oundvikligen mot sin undergång. När det till slut går upp för tyskarna att man kommer bli världshistoriens största och värsta krigsförlorare hamnar -och handlar- man i fullständig panik. Det blir nu viktigare att sopa igen spåren efter de illdåd mot mänskligheten man begått än att försöka hålla väpnat motstånd på krigsfronten. När befriarna närmar sig de Förintelseläger där man avrättat judar i industriell skala måste dessa läger nu snabbt tömmas och jämnas med marken och alla bevis undanröjas.

Alla de som man inte lyckats avrätta sätts på så kallade ”dödsmarscher” där de utmärglade fångarna tvingas, i bitande vinterkyla, gå in mot Tyskland bort från fronten och de annalkande befrielsestyrkorna. Ju närmare befriarna kom fångarnas räddning ju farligare lev situationen för fångarna. Idag uppskattar man att över 250 000 fångar dukade under i dessa dödsmarscher och att över 400 000 fångar dog eller mördades under krigets sista fyra månader.

Men det var inte bara i det sönderfallande Tyskland paniken spred sig när det oundvikliga blev ett faktum. Även här hemma i Sverige måste alla bevis för vårt goda samarbete med nazismen undanröjas. Det blev viktigt att dels undanröja alla bevis innanför landets gränser och samtidigt putsa upp en vacker och oskuldsfull fasad utåt för vi visste nu att Sverige skulle straffas och tvingas stå till svars för vi ställt oss på fel sida av historien.

När Röda Armén intar Berlin våren 1945 är Det Tredje Rikes undergång ett faktum. I Sverige blev det bråttom att mörklägga och sopa igen spåren efter vårt samarbete.

59163445-0-image-a-44_1655411690754_edit

Det blev nu skyndsamt att sopa igen alla spår av vårt nazistsamarbete och visa oss medgörliga för segermakterna. Till exempel försvann spårlöst 97% av all dokumenterad handel med Nazityskland efter kriget. Vi försökte istället måla upp en fasad där vi under hela kriget varit livrädda för Hitlers ondskefulla krigsmakt vilket tyvärr hade tvingat oss till vissa eftergifter i vår neutralitets politik för att slippa bli ockuperade och mördade. Att vi inte avbrutit vår handel med Nazityskland när det stod uppenbart att nazisterna inte längre skulle segra i kriget berodde på handelsmässiga avtal vi inte kunde bryta och det rövade guldet vi fick som betalning hade vi ju köpt i god tro. Att guldet var rövat och stulet från judisk egendom och även innehöll tandguld från ihjälgasade judar hade vi naturligtvis ingen aning om. Vi var ju helt neutrala – även om det alltid bara råkade bli till Hitlers fördel.

När det gick upp för våra makthavare att vi skulle bli tvingade, enligt Londondeklarationens varningar, att återbetala tysk och judisk egendom och stå till svars som en av förlorarmakterna börjar man i februari 1945 ta reda på vilka tyska och judiska egendomar som fanns i Sverige. Man förstod att de allierade segermakterna krävde att Sverige skulle beslagta tysk egendom och använda den som ett betalningsmedel för ett framtida krigsskadestånd och ersätta nazismens offer. Man börjar därför nu i all hast inventera tyska och judiska tillgångar i Sverige och under sommaren upprättar Sverige en ny myndighet vars uppgift blir att spåra upp tyska och judiska tillgångar i Sverige. Myndigheten får namnet "Flyktkapitalbyrån" och chef för denna myndighet blir Emil Sandström. Bildandet av Flyktkapitalbyrån var Sveriges sätt att förekomma betalningskraven som de visste -förr eller senare- skulle komma från segermakterna.

"Att vi faktiskt var en av krigets förlorarstater fick aldrig nämnas"

Den typen av uppdrag som Emil Sandström fick får man bara om man är en mycket betrodd tjänsteman. Man får uppdraget av regeringen som vid tidpunkten för Flyktkapitalbyråns tillkomst helt leddes av Per Albin Hanssons parti. Under året var det Emil Sandströms byrå som spårade tyska och judiska tillgångar i Sverige och det var hans utredning som låg till grund för förslaget att Flyktkapitalbyrån skulle bildas för att förvalta de tillgångar som hittades och se till att de inte hamnade i fel händer. Vilket alltså var alla händer som inte var svenska. Med andra ord var det underförstått att Flyktkapitalbyråns egentliga uppgift inte var att spåra upp tyska och judiska tillgångar för att ge bort dessa egendomar till segermakterna utan att bevisa att alla dessa egendomar nu var svensk egendom.

I slutet av april 1945, bara någon månad efter det man börjat inventera tyska och judiska tillgångar i Sverige, tar Hitler sitt liv och någon vecka senare, den 8 maj månad, kapitulerar Tyskland villkorslöst. Andra världskriget i Europa är äntligen över! Sovjetunionen och de allierade med USA och Storbritannien i spetsen är krigets segrare. Nazityskland är krigets förlorare. Men förlorare är också de länder som på ett eller annat sätt hjälpt eller bistått Nazityskland under krigsåren. Ett av de länderna, som enligt Londondeklarationen två år tidigare, nu får stå till svars för sitt handlade med Hitler och Nazityskland är Sverige!

Klassisk bild från Potsdamkonferensen 1945. För första

-och sista- gången tillsammans: Winston Churchill (UK) Harry Truman (USA) och Joseph Stalin (Sovjetunionen).

L_to_R,_British_Prime_Minister_Winston_C

Innan andra världskriget ens var helt över slängde det Socialdemokratiska arbetarpartiet ut de tre övriga partierna ur samlingsregeringen och tog ensamt makten (vilket man i praktiken haft under hela samlingsregeringen med valresultatet 53,8% vid 1940 års val). Eller ”samlingsregeringens tillbakaträdande” som Per Albin Hansson själv uttryckte saken. Nu skulle man bygga det moderna svenska mönstersamhället det vi idag kallar "Det Svenska Folkhemmet!". Det var då av yttersta vikt att fortsätta behålla makten med alla till buds stående medel. För att vinna folkets – och omvärldens- förtroende var moral, solidaritet, generositet och föredöme nu plötsligt de främsta ledorden.

Alla spår av den sanna historien före och under de mörka krigsåren skulle till varje pris sopas under mattan. Allt samarbete med nazisterna under kriget skulle förnekas och mörkläggas. Vår indirekta inblandning i kriget skulle tigas ihjäl och att vi faktiskt var en av krigets förlorarstater fick aldrig nämnas. Folket skulle indoktrineras att tro vi hela tiden varit ett "alliansfritt" och ”neutralt” litet fredsälskande land som tog avstånd från nazism och onda diktaturer och som alltid varit en naturlig del av Västeuropas fredliga demokratier.

När krutröken till slut lagt sig efter andra världskriget samlades från slutet av juli till början av augusti 1945 segermakternas ledare i Potsdam utanför Berlin i den så kallade Potsdamkonferensen där man drog upp riktlinjerna hur Europa skulle byggas upp och hur olika länder skulle kompenseras eller betala sin skuld i kriget. Sovjetunionens diktator Josef Stalin, Storbritanniens premiärminister Winston Churchill och USA:s nye president Harry Truman skrev under ett avtal som i efterhand blivit känt som Potsdamfördraget som stipulerade hur Tyskland och alla dess tillgångar skulle fördelas och hur återuppbyggnaden av Europa skulle gå till. Det var inget fredsavtal men det gav de allierade kontroll över Tyskland och dess egendomar genom ett organ som gavs namnet Allied Control Council – ACC.

"Sverige har till dags datum i formell mening aldrig erkänt Nazitysklands ovillkorliga kapitulation"

Sex månader senare den 11 februari 1946 informerade USA:s ambassad i Sverige den svenska regeringen om ACC §5. En paragraf som gav de allierade "kontroll över samtliga tyska tillgångar i utlandet” och bjöd in en svensk delegation till Washington för att diskutera paragrafens tillämpning i Sverige. Sverige uttryckte allvarliga invändningar över de allierades rätt till dessa tillgångar som fanns i Sverige.

När segrarna i andra världskriget visar Tysklands ovillkorliga kapitulation, en kapitulation som tyskarna skrivit under och som alltså betyder att de allierade får göra precis vad de vill med Tyskland och alla tyska tillgångar, reserverar sig plötsligt det lilla ”neutrala” Sverige och ryter ifrån: "-Vänta lite här nu! Inte ovillkorlig! Tyskland kanske har kapitulerat men vi godtar inte deras kapitulation. I alla fall inte villkorslöst!”

Tänkvärt är också att Sverige har till dags datum heller aldrig i formell mening erkänt Nazitysklands ovillkorliga kapitulation efter andra världskriget.

Från svensk sida påpekades att även om Sverige erkände att segermakterna hade övertagit makten Tyskland och att de allierade följdaktligen i vissa avseenden hade ställning av en regering i Tyskland, så var i alla händelser förhållandet sådant att inte ens en nationell tysk regering kunde tillskrivas laglig befogenhet att överta eller disponera över tyskägd privat egendom i Sverige.

ALLIED CONTROL COUNCIL.

– ACC (Ibland även kallat: Allied Control Authority).

Samtidigt framhölls att den tyska egendomen, såväl privat som offentlig, nu ställts under officiell svensk kontroll genom Flyktkapitalbyrån. Svenskarna hävdade med en dåres envishet att tillgångarna tillhörde tyska privatpersoner och inte den tyska staten. I ett telegram hem till USA skriver den amerikanska ambassaden att svenskarna påstod att frågan skulle behöva röstas om i riksdagen och att den där med största sannolikhet skulle röstas ner och att det var: "...baserat på övertygelsen om att de allierades krav inte var giltigt enligt internationell lag och ett brott mot den privata äganderätten..."

Samma svenska regering som struntade i judarnas privata äganderätt under ariseringen, de nazityska raslagarna som Socialdemokraterna delvis också införde i Sverige 1933, var nu plötsligt beredda att ta upp kampen för tyskarnas äganderätt gentemot de allierade segermakterna! Inte ens när Hitler tagit sitt liv, när kriget var över och Tyskland kapitulerat villkorslöst, så vägrade Sverige erkänna sin skuld i kriget och mot judarnas egendom!

Det lilla ”neutrala” landet Sverige, som under hela kriget påstått sig vara livrädda för Tyskland vågar nu plötsligt ryta till mot de samlade segermakternas krav. Dessutom hade svenskarna mage att begära att svenska tillgångar i USA, som frusits under kriget eftersom Sverige var på Nazitysklands sida -alltså USAs fiendes sida- skulle avfrysas innan fortsatta förhandlingar med segermakterna och att Sverige fick inspektera alla sina tillgångar i Tyskland. De allierade vägrade naturligtvis...

"Guldet innehöll nedsmält tandguld från mördade judar ur förintelselägren"

I mars 1946 ansåg sig de allierade dels ha tillräckligt god information om hur mycket och vilka tyska tillgångar som fanns i Sverige och dels ha formulerat en tillräckligt bra strategi för att åter kalla svenskarna till Washington under sommaren för nya förhandlingar. Allt hängde nu på deras försvar av ACC §5.

Paragrafen som gav de allierade kontroll över samtliga tyska tillgångar i utlandet. De hoppades alltså att tyskarnas ovillkorliga kapitulation skulle räcka för att ge dem makten över Tyskland inklusive all makt som innehafts av den tyska regeringen och alla dess tillgångar både inrikes och utrikes.

De nya förhandlingarna mellan de allierade och Sverige pågick i Washington mellan maj och juli 1946 och konferensen öppnades av kanslirådet William Clayton som inledde med ett uttalande som klargjorde att det inte fanns några som helst intentioner i diskussionerna att kritisera Sveriges ”neutralitetspolitik” under kriget. Istället manade han delegaterna att fokusera på de större frågorna nämligen; "kraven från aggressionskrigets oskyldiga offer på kompensation från aggressionsnationens tillgångar".

Med andra ord och med ett förenklat uttryck; ett krigsskadestånd!

Det var under dessa förhandlingar i Washington sommaren 1946 med segermakterna USA, Storbritannien och Frankrike som Sverige tvingades skriva under ett avtal om ett krigsskadestånd samt lova att man skulle återlämna allt

Det blev chefen för Flyktkapitalbyrån, Emil Sandström som ledde de svenska förhandlingarna i Washington att återlämna stulet guld och betala ett krigsskadestånd.

Emil_Sandström_(1886-1962)2_edited_edite

det rövade guld vi fick som betalning av tyskarna för vår handel med Nazityskland. Guld nazisterna stulit och rövat från judarna och som innehöll nedsmälta smycken, ringar och klockor. Guld som även innehöll nedsmält tandguld från mördade judar ur förintelselägren.

Exakt vad USA och Storbritannien hotade med vet vi inte men Sverige kom snällt krypande till Washington och skrev under ett avtal om ett enormt krigsskadestånd i största tysthet vilket man naturligtvis aldrig hade gjort om man kunde bevisa att vi aldrig stod på någons sida i kriget. Varför erkänna en skuld om man har rent samvete? Varför erkänna sig skyldig om man är oskyldig? Avtalets underskrift är ett erkännande av vår skuld i kriget, att vi indirekt var en av krigets förlorarstater även om vi aldrig deltog rent militärt. Kanske hotade USA och Storbritannien att helt enkelt avslöja sanningen för omvärlden -och i värsta fall för svenska folket- i så fall var ju en ekonomisk utbetalning i tysthet inget att tveka på för det politiska parti som till varje pris ville behålla makten över Sverige.

USA och Storbritannien ville bara Sverige skulle betala och återbetala sin skuld i kriget och var vid tiden ganska ointresserade av specifika ordval i det finstilta i avtalstexten. För Sveriges del var det precis tvärt om. De ekonomiska kraven var inget större problem bara ordvalen och det finstilta i avtalstexten var finslipat till ren perfektionism! USA, Storbritannien och Frankrike hade skickat var sin representant till Washingtonförhandlingarna. För Sveriges del stod för mycket på spel för att överlåta något så här viktigt åt någon annan än Emil Sandström, chef och ordförande för Flyktkapitalbyrån och framför allt: en mycket skicklig förhandlare och dessutom mycket lojal mot socialdemokratin.

"Ordet "krigsskadestånd" skulle istället benämnas "frivillig donation"

Emil Sandström kom till Washington med svansen mellan benen likt en slokörad hund. Han visste att Sverige inte hade mycket att sätta emot. Under hela kriget hade de allierade en mycket god uppfattning av Sveriges handel med Nazityskland genom sitt spionage av OSS (föregångaren till dagens CIA). Att ljuga eller blåneka skulle vara lönlöst, det visste Emil. Det enda han krävde var tre små obetydliga punkter i avtalstexten. Tre punkter som de allierades representanter inte nämnvärt lyfte på ögonbrynen för.

Tre små punkter som kom att rädda Sverige ur situationen. Tre små punkter som kom att totalt grundlura segermakterna. Som sagt, Emil Sandström var en mycket skicklig förhandlare! De tre motkraven under Washington förhandlingarna var man mycket noga och tydliga med om inte förhandlingarna skulle stranda. Krav man under inga omständigheter gav vika efter och som varken USA eller Storbritannien vid tiden tycktes reflektera så mycket över. Krav som Emil Sandström till slut fick igenom.

Sveriges tre krav under Washingtonförhandlingarna var följande:

1: Ordet "krigsskadestånd" ska istället benämnas "frivillig donation".

2: Sverige ska erkännas som en neutral nation under kriget.

3: Dokumenten från Washingtonförhandlingarna ska hemligstämplas.

Under Washingtonhandlingarna accepterade Sverige under inga

dresden-carpet-bombing_850_523_edited_ed

USA donerade över 13 miljarder dollar för att hjälpa till återuppbygga Europa. Pengar Sverige tyckte amerikanarna kunde betala av det svenska krigsskadeståndet med.

Affiche en faveur de l'Europe Toutes nos couleurs au mât, ©Ph M Seyre coll Mémorial de Cae

omständigheter ordet ”krigsskadestånd” eftersom "krig" är en väpnad konflikt och någon sådan var Sverige aldrig inblandad i. Inte heller benämningen "skadestånd" fick användas eftersom man ansåg att Sverige inte kunde ha någon skuld i ett krig man aktivt inte deltagit i och därmed inte var skyldig någon något.

De tre punkterna var -var och en för sig- små obetydliga ordval men tillsammans skulle de bilda en symbios med oanade konsekvenser vilket varken USA eller Storbritannien då förstod. De vid tiden krigströtta länderna gick med på ordformuleringarna som man kanske inte ansåg var av direkt primär betydelse och därmed inte så viktiga för avtalets slutresultatet men för Sveriges del skulle dessa små ordval i den finstilta texten få avgörande konsekvenser för årtionden framöver. Det skulle faktiskt ta några år innan USA och Storbritannien insåg att de blivit totalt grundlurade och att det var Sverige som gick segrande ut ur konferensrummet i Washington sommaren 1946. De tre punkterna skulle faktiskt lägga grundstenen för den kollektiva självbild Sverige och hela det svenska folket decennier framöver skulle bygga upp. En ljus -men falsk- självbild vi än idag har fastnat i.

"Sverige offrade sin självständighet och gjorde betydande eftergifter till Nazityskland"

Dokumentet från det amerikanska utrikesdepartementet om det svenska krigsskadeståndet är inte särskilt fördömande. Man får därför förlåta att de skriver att Sverige lyckades undvika att bli ”en tysk ekonomisk provins" eftersom de inte visste att 20% av Sveriges utrikeshandel redan innan kriget var med Nazityskland. Eller att Sverige bröt sitt löfte till engelsmännen om att hålla exporten till Nazityskland under 1938 års nivåer. Eller att ariserings-politiken (raslagarna) genomfördes även i Sverige. Eller att vi införde censur mot negativa artiklar om nazismen Eller… -Ja, listan kan tyvärr göras oändligt lång! Om Sverige lyckades undvika att bli ”en tysk ekonomisk provins" så var det nog bara för att vi redan var en!

Vad de allierade ändå visste är ändå förvånansvärt mycket. Tillräckligt mycket för att kunna konstatera att Sveriges strategi för att förhindra en tysk invasion var att "offra en del av sin självständighet och göra betydande eftergifter till Nazityskland." Det är märkligt att ge upp innan man blivit ockuperad i syfte att slippa bli ockuperad. Underligare är att Sverige gav upp innan något militärt hot ens förelåg.

De allierade tyckte inte att Sverige hade gjorde tillräckligt för att stå emot tyska krav på eftergifter. Man ansåg att Sverige helt stod på Nazitysklands sida i kriget. En icke vapenstridande provins av Det Tredje Riket och därför var Sverige också en förlorade part i andra världskriget. De skriver bland annat om

permittenttrafiken och att Sverige tillät fullt utrustade tyska trupper och krigsmateriel korsa det ”neutrala” Sverige mellan Norge och Finland.

Sveriges eftergiftspolitik gick alltid till Adolf Hitlers favör. Till exempel fick Nazityskland förvara 30 000 ton krigs-förnödenheter i Sverige. Bilden visar "tyskmagasinen" i Luleå.

Sammanlagt var det 250 000 resor av 2,1 miljoner tyska soldater och 250 000 ton krigsutrustning som transporterades genom det ”neutrala” Sverige.

De konstaterar också att Sverige lät tyskarna segla genom svenska vatten och till och med upplät marineskort åt tyskarna genom svenska minfält samt att kurirflyg kunde använda sig av svenskt luftrum. Eller att Hitler fick förvara 30 000 ton krigsförnödenheter på svenskt territorium och att tyskarna fick använda hela det svenska telekommunikationsnätet.

Till skillnad från Sverige har amerikanerna inget de behöver dölja i sin utredning. De behöver inte brottas med en mörkläggning, så i just den här frågan är deras egna arkiv alltså intakta. När man lägger upp alla bevis på rad hur vi stod på Hitler och nazismens sida under kriget, så blir det i det ljuset självklart att vi sågs som en del av Nazityskland och följdaktligen inte heller fick någon inbjudan till Bretton Woodskonferensen där den nya ekonomiska världsordingen skulle skapas.

Hade de allierade varit lika listiga som svenskarna hade de påpekat att de tagit över efter Adolf Hitler, som inte behövde respektera tyskars privata ägande om han så önskade eftersom han var Tysklands diktator. Men eftersom de allierade inte ville vara en lika dålig regering som den de nyss hade besegrat, utan avsåg att återställa Tyskland till demokrati, försökte de istället hävda att de hade papper på att de hade rätten på sin sida. Svenskarna fortsatte bara hävda att vem som än efterträdde Hitlerregimen så hade de inte någon rätt över tyska individers tillgångar i Sverige.

"FN blev den ”tvättmaskin” som förvandlade Sveriges krigsskadestånd till ”frivilliga donationer”

De allierade, som med gemensamma ansträngningar hade besegrat den mäktigaste arme som världen dittills skådat på slagfältet, skulle nu möta svenskarna på deras val av slagfält; ett konferensrum! Det skulle visa sig svårare i längden än ett riktigt slagfält. På riktiga slagfält händer det saker.

Men det är ingenting mot den olidliga pina som du utsätts för i ett konferensrum där minuterna långsamt tickar förbi medan du och de andra deltagarna är böjda över ordval och paragrafer i en stilla bön om att nå resultat så att förhandlingarna kan avslutas och du får gå hem. Avtalstexten i det finstilta kanske blev -med facit i hand- socialdemokraternas räddning. Man lyckades utforma ordval, kryphål och undantag överallt i avtalstexten.

Dokumenten, som Sverige också krävde skulle hemligstämplas, blev till slut så invecklade och krångliga att ingen kunde tyda dem. Vad man än krävde av Sverige fanns alltid ett kryphål där Sverige drog det längsta strået. Det skulle ta några år innan segermakterna insåg att de blivit ganska grundlurade av det ”neutrala” Sverige. Visst betalde Sverige ut ett krigsskadestånd i form av ”frivilliga donationer” men pengarna hamnade aldrig till de som skulle haft dem.

Sverige fortsatte hävda att enligt internationell lag var det Sverige, inte ACC eller segermakterna, som hade rätt att avgöra hur tillgångarna skulle

Oviljan att gå med i Förenta Nationerna förbyttes snabbt när FN och dess olika fackorgan blev den organisation som kom att förvalta det svenska krigsskadeståndet.

likvideras i Sverige. Britterna ville trycka på att Sverige hade en moralisk plikt att hjälpa till i återuppbyggnaden av Europa eftersom Sverige stod på förloraren Hitlers sida under kriget och britterna lyckades få med sig USA på den linjen.

Lustigt nog räknades svenskarnas inrättande av Flyktkapitalbyrån till svenskarnas fördel. Det sågs som en välvillig gest. Sverige hade nu också ansökt om medlemskap i FN vilket de allierade också tyckte skulle vägas till vår fördel. Den motvilja mot medlemskap i FN som socialdemokraterna i allmänhet och statsminister Per Albin Hansson i synnerhet givit uttryck för, mindre än ett år tidigare, var nu plötsligt som bortblåst. FN skulle nämligen bli den nödvändiga ”tvättmaskin” som förvandlade Sveriges krigsskadestånd till ”frivilliga donationer”. Förhandlingarna avslutades den 3 juli 1946, men slutgiltig överenskommelse fördröjdes av svenska UD och det slutgiltiga avtalet om krigsskadeståndet var inte helt färdiga förrän 1955 – alltså 9 år senare! Gång på gång krävde Sverige att få ändra i avtalstextens utformning...

Det fanns också de inom den amerikanska administrationen som var kritiska mot hur USA:s förhandlare Seymour Rubin hade "lyckats" under Washingtonförhandlingarna. Kritikerna identifierade tre av problemen med avtalet för deras del:

* För det första var det så komplicerat att det var omöjligt att sammanfatta.

* För det andra så innehöll avtalet Sveriges vägran att erkänna ACC-§5. Den lag som den allierade segern vilade på och som en stor del av deras makt rättfärdigades av.

* För det tredje noterade amerikanerna att avtalet också fastslog att de 150 miljoner som Sverige lovat att ge till de allierade som en ”frivillig donation” skulle förvaras åt tyskarna i Sveriges Riksbank vilket innebar att när pengarna användes för att köpa varor åt tyskarna så gynnade det svenskarna själva. Dessutom var de 75 miljoner som skulle gå till återuppbyggnaden av Europa också en "frivillig donation" som svenskarna själva kunde välja hur den skulle fördelas.

"Krigsskadeståndet på 66,5 miljoner $US hade motsvarat 6,3 miljarder kronor idag"

Där förhandlingarna gick smidigt visade sig det praktiska genomförandet av avtalet svårt och stridsfyllt. Svenskarna betalade till sin heder snabbt ut pengarna till Förintelsens offer. Britterna fick också sin del snabbt men amerikaner fick sin del i form av varor från Sverige de första åren. En del av fransmännens andel frös svenskarna in för att senare överlämna till en tysk (!) bank.

Hur såg då det svenska krigsskadeståndet ut i detalj? Man kom fram till att det i Sverige 1946 fanns tyska/ judiska tillgångar till ett värde av ca 100 miljoner $US vilket då motsvarade 378 miljoner kronor. (= 8,7 miljarder kronor i dagens penningvärde) Sverige gick till slut med på att återbetala ⅔ av denna summa till de allierade som ett förtäckt krigsskadestånd.

Det totala svenska krigsskadeståndet var på 66,5 miljoner $US vilket då motsvarade 275 miljoner kronor (6,3 miljarder kr) Fördelningen av dessa 275 miljoner kronor -som svenskarna krävde skulle benämnas "frivilliga donationer"

- såg ut som följer:

- 150 miljoner (3,5 miljarder kr) betalas till Tyskland för att förhindra oro, sjukdomsspridning och för att köpa in livsnödvändiga varor.

- 75 miljoner (1,7 miljarder kr) betalas som ”separat åtgärd” till återuppbyggnaden av de allierade och ockuperade länder.

- 50 miljoner (1,1 miljarder kr) till rehabilitering och för att hitta nya hemländer

Värdet på de 275 miljoner kronor Sverige tvingades betala motsvarar i dagens penningvärde cirka 6,3 miljarder.

till nazisternas offer som överlevde men inte kunde eller fick återvända till sina hemländer.

Som en ”separat åtgärd” åtog sig den svenska regeringen att bevilja 75 miljoner kronor som en fortsättning av det svenska bidraget till uppbyggnaden av de krigshärjade länderna avsedda att utgå i form av avskrivning av lämnade krediter eller framtida krediter och dels bevilja 50 miljoner kronor att användas för gottgörelse till, och ny bosättning av, nazioffer. "Separat åtgärd" är alltså den förskönande termen på en del av den redan förskönande termen "frivilliga donation" som Sverige skulle betala som ett krigsskadestånd för sin inblandning i kriget!

Det är också först när man ser dem uppradade rent och snyggt i omvänd ordning i det amerikanska dokumentet som man inser vad det är svenskarna lyckats förhandla fram. För det första har svenskarna fått till ett avtal som låser upp tillgångar till ett värde av 200 miljoner $US som amerikanerna hade fryst för Sveriges samarbete med Hitlertyskland, för en sammanlagd kostnad av bara 66,5 miljoner $US. (Vilket är vad 378 miljoner kronor var värt i den tidens dollarvärde). De köpte alltså 200 miljoner för knappt 67 miljoner. Det är en väldigt bra affär!

Men viktigast -eller märkligast- av allt var att de pengar som Sverige åtagit sig att "frivilligt donera" så gick den största delen, 150 miljoner, till tyskarna, det folk som startade kriget. Bara hälften så mycket, 75 miljoner, till länderna som Tyskland angripit, förslavat, bombat och rånat och minsta summan, 50 miljoner, till nazisternas offer. Dessutom gick de allierade med på att avlägsna de 530 svenska företag från de svarta listorna så svenskarna fick börja handla med de allierade igen. Översatt från svårtolkat diplomatiska till vanligt tal är det bara ett stort jävla "Fuck you!"

"Regeringen ville istället att Sveriges krigsskuld skulle betalas av segermakten USA"

Så sent som 1948 hävdade Sverige fortfarande att de allierade inte hade någon rätt till tyska utrikestillgångar Sverige under ACC-§5. Dessutom vägrade svenskarna nu plötsligt lämna över de 75 miljonerna som skulle gå till återuppbyggnaden av Europa. De krävde istället att få använda det mesta till egna reparationer i Norge, Danmark och Nederländerna, alltså uppbyggnaden av förstörda svenska företag och fabriker utomlands. Motståndet förvirrade de allierade ytterligare eftersom de länderna redan hade fått sina fulla ersättningar från Inter Allied Reparations Agency - IARA.

Förvirringen fortsatte då Sveriges försening i tillämpningen av Washingtonavtalet fortfarande pågick. Inte förrän 1955 var förhandlingarna helt över – 10 år efter krigsslutet! Sverige hade då exempelvis sju miljoner kvar som skulle utbetalas av sin krigsskuld.

Sverige föreslog att Belgien och Luxemburg skulle få dessa pengar, men inte som ett krigsskadestånd utan som ett lån de senare skulle tvingas betala tillbaka – med ränta! Länderna tackade nej till det generösa svenska erbjudandet. De sju miljonerna hamnade senare i FN:s flyktingkommission där de spårlöst "försvann".

1953 försökte dessutom Sveriges socialdemokratiska regering få tillbaka de 150 miljoner de hade gett som ”frivillig donation” till tyskarna. Därtill hade svenskarna fräckheten att begära att denna summa istället skulle tas ur

2bcebbfc-8497-4ff4-9942-9a017e847ed8_501

Socialdemokraterna skrev under krigsskadeståndet utan samlingsregeringens övriga partiers vetskap. Med skicklig förhandlingsstrategi lyckades man klara krisen och dölja allt.

Marshallhjälpen som amerikanerna gav till Tyskland som krigs hjälp. Regeringen ville alltså till syvende och sist ha tillbaka alla sina pengar de betalat ut som "frivilliga donationer" och hade dessutom mage att kräva att Sveriges krigsskuld istället skulle betalas av segermakten USA!

Sverige kom mycket lindrigt undan. En ekonomisk utbetalning på 66,5 miljoner $US motsvarade 275 miljoner kronor (6,3 miljarder kronor i dagens penningvärde) var bara en droppe i havet. En ekonomisk skuld kan man lätt kunde köpa sig fri ifrån men en moralisk skuld skulle vara omöjlig att kompensera. Det absolut viktigaste var ju att ingen fick veta, och ingen fick heller veta! Den tredje punkten av motkraven Sverige hade var ju att avtalen under Washington-förhandlingarna skulle hemligstämplas. Ett krav man fick igenom. Partiet lyckades med en skicklig- men omoralisk- förhandlingstaktik förvandla ett krigsskadestånd för vårt samarbete med nazismen till att framställa oss som världens förnämsta moraliska supermakt. Det är skickligt spelat. Att sedan den svenska kollektiva självbilden vilar på en brun lögn är ju något ingen skulle få reda på…

"Vi kom mycket lindrigt undan ekonomiskt och vi kom helt undan moraliskt"

Berättelsen om det svenska krigsskadeståndet… eller förlåt… berättelsen om våra ”frivilliga donationer” skulle kunna sluta här. Att vi betalade ut motsvarande 6,3 miljarder i ”frivilliga donationer” till FN, dess underorgan och till de allierade och sedan var allt klappat och klart. Men berättelsen vill inte riktigt ta slut här, för under årtionden efter kriget har det nämligen cirkulerat ihärdiga och seglivade rykten om att denna "engångsutbetalning" 1946 i själva verket bara var en liten del av det totala krigsskadeståndet Sverige tvingades betala.

Framför allt från amerikanskt håll har rykten gjort gällande att vi efter denna "engångsutbetalning" även tvingats betala en årlig donation på 50 miljoner $US till bland annat FN och dess underorgan under de kommande 50 åren framöver! 50 miljoner $US varje år under 50 års tid!

1949 då den första utbetalningen skulle skett motsvarar det i 2015 års penningvärde ca 3,7 miljarder kronor. När sista utbetalningen skulle skett år 1999 motsvarade det i 2015 års penningvärde 500 miljoner kronor. Vi betalade alltså i runda slängar ca 100 miljarder kronor i ett krigsskadestånd under 50 års tid.

Det kan tyckas oändligt mycket, men en brittisk studie fastslog att Sveriges roll som vapen, kullager och järnmalmsleverantör till Nazityskland förlängde kriget upp till 1 ½ år! Hur många judar mördades, hur många soldater

Från regeringens arkiv om Washingtonförhandlingarna.

Skärmbild 2023-03-25 150656_edited_edite

stupade och hur många civila dog under krigets sista 1 ½ år? Hur många hus, byar och städer utplånades? Hur många miljoner människor fick lida i ett sönderbombat Europa det sista 1 ½ året? Med det i beräkning är 50 miljoner $US årligen under 50 års tid bara en droppe i havet. Enligt samma rykten ska det årliga krigsskadeståndet vara hemligstämplat material i 100 år så sanningen får vi veta tidigast 2046.

Vi kom mycket lindrigt undan ekonomiskt och vi kom helt undan moraliskt eftersom vi fick igenom att allt skulle hemligstämplas så ingen skulle få veta sanningen! Finns det då några belägg för dessa ihärdiga rykten om en årlig utbetalning av "frivillig donation" på 50 miljoner $US under femtio års tid? Jodå, det finns det! Det finns faktiskt ganska många indikationer att detta mycket väl kan stämma! Även om vi inte kan se elden kan vi klart känna stanken av röken, för tar vi en titt på andra länder som tvingades betala ett krigsskadestånd kan såväl beloppet som tidsrymden mycket väl stämma.

Socialdemokraterna tycktes även under förhandlingarna vara förutseende: För vad skulle hända om partiet förlorade makten under de 50 år vi skulle tvingas betala krigsskadeståndet? Hur skulle man göra så det inte gick att avslöja hemligheten av andra partier? För skulle hemligheten avslöjats skulle svenskarnas världsbild rasa samman. Hela vår uppdiktade historia om den moraliska supermakt vi plötsligt blivit fick skrivas om. Om sanningen avslöjades skulle socialismen kollapsa likt nazismen och detta fick naturligtvis aldrig ske!

"Vår generositet var ett krigsskadestånd till segermakterna, förvaltat av FN, förtäckt av Socialdemokraterna"

Men som vi skrev inledningsvis var Emil Sandström en mycket skicklig förhandlare som finslipade det finstilta i avtalstexten till ren perfektionism. Sverige förpliktade sig att betala en "frivillig donation" till FN för humanism och medmänsklighet på 50 miljoner dollar -varje år -i 50 år! Vem kan tycka det är dåligt? Inte ett ord om något "krigsskadestånd" i några avtalstexter!

Så även om Socialdemokraterna skulle förlora makten innan krigsskadeståndet var betalt 1999 (vilket också skedde 1976 och 1991) så skulle borgarna aldrig få veta att dessa öronmärkta pengar, som inte gick att förhandla bort, i grund och botten var ett förtäckt krigsskadestånd! De var en "frivillig donation" till medmänskligheten från världens förnämsta moraliska supermakt!: det socialistiska konungariket Sverige.

Det var pengar vi förpliktigat oss att betala. Den socialdemokratiska lögnen kunde därmed bevaras. Vi var alla lyckligt ovetande att vårt fantastiska Sverige, det trygga svenska folkhemmet och den svenska modellen, var byggd på en hemligstämplad brun lögn!

Man behövde ju inte ens dölja de ekonomiska utbetalningarna, de betalades frikostigt ut mitt framför näsan på de svenska skattebetalarna som "frivilliga donationer" till diverse humanitära projekt och bistånds projekt runt om i världen. De var ingen hemlighet för de gick inte dölja, det var bara anledningen till alla dessa frikostiga bistånd man aldrig ville avslöja för svenska folket.

Vi blev itutade att Sverige var ett alliansfritt, neutralt litet fredsälskande land under kriget men sanningen var något helt annat! Något vi svalde med håll och hår.

Idag vet alla svenskar att vi efter kriget donerade enorma summor i diverse bistånd till FN och dess underorganisationer som i sin tur vidarebefordrade dessa pengar ut till olika humanitära projekt. Projekt, bidrag och bistånd i olika former som motsvarande 50 miljoner $US donerades frivilligt av Sverige under resten av 1900-talet. Den första utbetalningen av det förtäckta krigsskadeståndet skulle gjorts från 1949 fram till och med 1999. Efter millenniumskiftet (alltså när krigsskadeståndet var betalt) sjönk plötsligt Sveriges totala utgifter med motsvarande ca 50 miljoner $US. Är detta en ren slump? Kan det finnas så mycket rök utan eld? Men som sagt; rykten är rykten och hela sanningen om det 50 år långa krigsskadeståndkravet får vi veta tidigast 2046... Om ens då!

”Sverige är fantastiskt!” så löd en slogan vi svenskar stolt bar på vår T-shirt under 70-talet. Vi bar den lyckligt ovetandes om den mörka lögn socialisterna lurat i oss godtrogna blåögda naiva svenska medborgare. Att vi svenskar var utan skuld, att vi hade rent samvete, vi hade ställt oss utanför kriget som neutrala (och överlät därmed uppgiften till andra länder att besegra Hitler), vi kunde skryta med vår goda generositet, vår fantastiska regering och vårt trygga folkhem. Att vår generositet i själva verket var ett hemligstämplat krigsskadestånd till segermakterna, förvaltat av FN, och förtäckt av Socialdemokraterna var vi dock lyckligt omedvetna om.

Vi undrade naturligtvis varför just lilla Sverige skulle bidra så mycket till FN`s budget och dela ut bidrag och bistånd till allt och alla bara för att få spela rollen som moralisk supermakt. Ingen vågade ifrågasätta. Ingen fick gräva i de hemligstämplade dokumenten. I det finstilta lyckades Sverige vända en skamfylld skuld till att bli världens föredöme och få folkets förtroende.

"Varför tog man på sig skulden för något samlingsregeringen tillsammans gjort?"

Så fort någon påpekar att Sverige stod på helt fel sida av historien under kriget så kommer likt ett brev från posten den slitna bortförklaringen; ”…-men det var ju en samlingsregering under kriget!”

Och av just denna anledning är det extra tänkvärt att det bara var en liten grupp med endast socialdemokrater som skrev på och hade kännedom om krigsskadeståndet under Washington-förhandlingarna. Varför bjöd man då inte in de övriga tre partierna ur samlingsregeringen till dessa förhandlingar? Varför skulle man nu plötsligt vara beredd att allena ta på sig skulden för något samlingsregeringen tillsammans gjort? Varför gick detta politiska parti ensamma till skranket och tog på sig hela skulden?

Är det för att Socialdemokraterna har högre moral än andra partier? Eller är det för att Socialdemokraterna ville skydda de övriga partierna? -Nej, knappast!

Socialdemokraterna var landets överlägset största parti och man visste man skulle kunna behålla makten en bra tid framöver i Sverige. Om oppositionen hade kännedom om krigsskadeståndet skulle man aldrig kunna indoktrinera befolkningen med vackra tal om välgörenhets projekt, frikostiga bistånd och frivilliga donationer till allt och alla och bli ett humanitärt föredöme, en moralisk supermakt. Skulle oppositionen avslöja sanningen skulle vi bli fyllda med skam istället för euforiska av stolthet. Ju färre som vet en hemlighet desto lättare är den att bevara.

Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme kände mycket väl till hemligheten som folkhemmet ruvar på.

e5521415-fa08-48de-8c5a-bc00a06884af_edi

Tage_Erlander_1964_edited_edited_edited.

olofdergute-picture-1247268785_edited_ed

Att sedan den svenska modellen bygger på en lögn är en väl förborgad hemlighet av arbetarpartiet och måste så förbli. En dold hemlighet om man ska lyckas behålla makten och partiet lyckades behålla makten oavbrutet i 44 år. Det är en lång tid man har på sig att lägga historien tillrätta så det passar ens egna dolda syften. Krigsskadeståndet är en skuld vare sig Sverige i allmänhet eller partiet i synnerhet vill erkänna. Den finns inte i svenskarnas medvetande. Men skulden finns dokumenterad i främst de amerikanska arkiven där Sverige genom underskrifter erkänner sin skuld i kriget. Påskrivna underskrifter i slutna rum, i hemliga avtal. Och vi krävde sedan att allt skulle hemligstämplas.

Det svenskarna aldrig fick höra, det erkände alltså den socialdemokratiska regeringen Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme. Men de svenska medborgarna fick aldrig veta sanningen! Inte ens när de undertecknade originalens existens, som förvaras i internationella arkiv, där Sverige erkänner sin medverkan i kriget, klarar svensken av att erkänna detta. Den skulden ligger hos Per-Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme, inte hos Göran Persson, Stefan Löfven eller nuvarande partiledare. Men de sistnämndas skuld ligger i att inte berätta sanningen om tidigare partiledares lögner. Deras skuld ligger i att fortsatt hålla fast vid de lögner med kluvna tungor och ”double speak” som Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme lade grunden för.

"Vi svenskar ska bara arbeta, betala skatt, rösta rött, knipa käft, inte ifrågasätta och inget få veta"

Ingenstans finns heller att finna att Sverige inte tog med alla delar av de avtal som Sverige tvingades skriva på i den svenska översättningen. I Washington finns avtalen intakta med svenska underskrifter. I de svenska arkiven finns idag endast vissa delar av den icke påskrivna svenska översättningen av krigs-skadeståndet. De avtal som finns i det svenska arkivet utelämnar också skälen till skadestånden. Dessa är fortfarande hemligstämplade. I enstaka fall endast med en hänvisning till att originalen på engelska förvaras "någonstans på annan ort" där dessa skäl anges.

Det är bara mycket känsliga dokument som man inte vill ska komma allmänheten till kännedom som man behöver låsa in i arkiv och hemligstämpla på detta sätt. Vi svenskar ska bara arbeta, betala skatt, rösta rött, knipa käft, inte ifrågasätta och inget få veta. Det är alltså varken de borgerliga partierna eller Sverigedemokraterna som är Socialdemokraternas värsta fiende, det är; sanningen!

Det är en mycket vacker fasad man lyckades bygga upp under efterkrigstiden, men den är byggd på en lögn. Under det trygga svenska folkhemmet ruvar en mörk hemlighet som under inga omständigheter får avslöjas, då är risken uppenbar att partiet förlorar i såväl anseende som sin maktposition! Att man faktiskt lyckades indoktrinera den svenska befolkningen vet vi idag med all tydlig säkerhet. Många blev, och är än idag, grundlurade av socialisterna.

Det politiska parti som anser de "stå på rätt sida av historien" handlade med nazisterna under kriget och undanhöll det krigsskadestånd vi tvingades betala för vår skuld.

Om Du aldrig hört talas om det svenska krigsskadeståndet vi tvingades betala till krigets segermakterna är ju Du också en av alla dessa svenskar som blivit totalt grundlurade av det "anständiga parti" som i kampanjer påstår att de ”stå på rätt sida av historien”.

Det är förvånansvärt lite som skrivits om krigsskadeståndet sedan dokumenten avslöjades 2019. Borde inte detta vara förstasidesstoff på alla löpsedlar eller med extrainsatta nyhetssändningar på SVT? Varför vill vi hellre tysta ned än lyfta fram sanningen? Beror det på att dokumenten är så svåra att läsa, ännu svårare att tolka och helt omöjliga att förstå? -Nej, knappast!

Beror det på att vi inte vill eller vågar kännas vid detta faktum? -Ja, det är kanske bekvämare att göra det vi svenskar är bäst på; att bara blunda, vända blad och blicka framåt? Eller kanske beror det på det faktum att partiet faktiskt lyckades komma undan med lögnen? Dokumenten avslöjades långt efter skulden betalades och därmed är ju lögnen -ur ekonomisk synvinkel- sedan länge preskriberad...

-Visst, bluffen lyckades ... men ... krigsskadeståndet bevisar samtidigt att Sverige stod på Adolf Hitlers sida under kriget. Krigsskadeståndet bevisar vår skuld i kriget. Krigsskadeståndet bevisar att Socialdemokraterna ljugit sina väljare och hela det svenska folket rakt upp i ansiktet. Det är detta parti som idag kallar sig ett "anständigt parti", ett parti som påstår sig ”stå på rätt sida av historien" och det är detta parti var fjärde svensk fortfarande röstar på!

// Anders Johansson.

Boktips:

"Det här är en svensk tiger" (2019) av Aron Flam.

Dokument:

Regeringsprotokoll 1

Regeringsprotokoll 2

Amerikanskt dokument.

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!