top of page

Blodspengarna.

Olof "Den röde bankiren" Aschberg & Lenins blodspengar.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

Till Stockholm smugglades 500 ton rent guld vilket idag är värt 675 miljarder kronor.

Skärmklipp 2021-01-27 19.10.53.gif
OIG3.jpg
Stämpel9.gif

 

 

Visste Du...

...att Sverige var ett av de ledande länderna som bidrog till kommunismens maktövertagande i Ryssland, vilket ledde till ett av världshistoriens mest brutala styren med miljoner dödade under Vladimir Lenin och Josef Stalins styre? När bolsjevikerna hade störtat tsarväldet behövde de snabbt hårdvaluta för att finansiera den fortsatta kommunistiska revolutionen och bygga upp landet. Tonvis med stulet guld men även silver, juveler och andra värdefulla föremål smugglades från Ryssland till Sverige för att omvandlas till hårdvaluta. I Stockholm smältes guldet om till guldtackor och såldes vidare, och intäkterna skickades via ett kurirnät – ofta understött av svenska socialister – tillbaka till bolsjevikerna som då kunde betala löner och utrusta Röda Armén.

 

Den svenska banken Svenska Ekonomibolaget var centrum för denna härva, med bankmannen och finanshajen Olof Aschberg som drivande kraft, en hängiven socialist och nära vän till Socialdemokraternas partiledare och nyblivne statsministern Hjalmar Branting. Två av Brantings barn satt dessutom i bankens styrelse, liksom hans svärson. Totalt smugglades och omsattes 560 miljarder kronor – i dåtidens penningvärde – från Sverige tillbaka till Ryssland. Idag hade värdet på denna hälerihärva uppgått till över 1000 miljarder, alltså en biljon kronor. Historiker har beskrivit detta som världshistoriens största penningtvätts-affär, men händelsen är nedtystad och nästan helt okänd i Sverige. Detta är en berättelse ytterst få svenskar idag känner till. Detta är en berättelse vi inte ska prata högt om för detta är berättelsen om bolsjevikernas svenska blodspengar!

​

Linje.png
Blodspengarna
00:00 / 1:20:36

 

I början av 1900-talet var det väldiga landet i öst, Ryssland, ett skräckvälde, en tyrannisk diktatur som styrdes av tsar-familjen Nikolaj II. Missnöjet bland det fattiga ryska folket började gro och det växte fram en underjordisk revolutionär motståndsrörelse. Eller rättare sagt det växte fram två falanger som ville avsätta tsar-familjen och ta makten över landet. De var; mensjevikerna -de vita- och de mer hårdföra bolsjevikerna -de röda. Konflikten mellan falangerna skapade ett inbördeskrig i Ryssland samtidigt som "Stora Kriget" pågick - det krig som senare skulle få namnet "Första världskriget". Det blev till slut bolsjevikerna -de röda- som gick segrande ur striden. Tsar Nikolaj II, som då var en av världens rikaste person med ett inflationsjusterat eget kapital på 300 miljarder dollar, störtades och bolsjevikerna tog makten i stora delar av Ryssland under den så kallade Oktoberrevolutionen 1917. När de sista vita trupperna kapitulerade i inbördeskriget fanns inte mycket att göra för bolsjevismens kritiker. De stod inför valet att visa lojalitet till bolsjevikerna eller lämna landet. All opposition tystades med skoningslöst våld av den nya fruktade säkerhetspolisen, Tjekan - dagens KGB.​

​

Efter att bolsjevikerna tog makten i Ryssland under hösten 1917 klev Vladimir Lenin fram i strålkastarljuset och tog kommandot. Bolsjevikernas uppgång, statskuppen och det kommunistiska diktatoriska system som de därefter byggde upp kan till stor del tillskrivas Lenin. Nu skulle bolsjevikerna resa Ryssland ur aska och ruiner för att skapa det utopiska klasslösa kommunistiska drömsamhället. Många västeuropeiska länder hade ekonomiskt stöttat och uppmuntrat de revolutionära bolsjevikerna för att de skulle störta skräckväldet under tsar-Ryssland, för ingen trodde att bolsjevikerna skulle göra Ryssland till ett ännu värre helvete. Den kommunistiska regimen som snabbt växte fram kom med Lenin, och efterträdaren Stalin, att bli världens brutalaste totalitära styre med över 60 miljoner mördade människor under de kommande decennierna.​​​​

​

"Bolsjevikernas mål var att ta makten över hela världen - den kommunistiska världsrevolutionen"

 

Med världskrig och inbördeskrig hade Ryssland hamnat i ett allt mer kaotiskt tillstånd. Landets enorma förluster på slagfälten under inbördeskriget och första världskriget, tillsammans med svält, laglöshet, arbetslöshet och bitterhet mot överklassen, hade stärkt bolsjevikernas inflytande över folket. I städerna var laglösheten utbredd med plundring och upplopp, och mängder av vapen cirkulerade. På landsbygden dog människor av svält, kyla och sjukdomar.

 

Det Ryssland som bolsjevikerna tog över befann sig i djup ekonomisk kris. Ekonomin låg i spillror och krigen pressade landet till det yttersta. Antalet döda och sårade räknades i miljontals. Ryssland var ett enda stort kaos. Att genomföra en statskupp krävde list, planering och ett gäng hårdhänta ligister, men att skapa ordning och reda i ett kaosartat Ryssland och sedan behålla makten var en helt annan sak.

 

De hårdföra kommunistiska bolsjevikerna var dock inte nöjda med att ha tagit makten över världens största land genom revolution – deras mål var att ta makten över hela världen, den kommunistiska världsrevolutionen! För att nå dit var de i skriande behov av en sak – hårdvaluta! Utan tillgång till hårdvaluta skulle bolsjevikerna inte bli långvariga vid makten.​

​​

​​Bolsjevikerna var efter Oktoberrevolutionen fullt upptagna med att rensa bort

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

det privata ägandet i Ryssland, inklusive bankväsendet. Utrikeshandeln nationaliserades 1918 och bolsjevikerna avsade sig betalningsansvaret för den tidigare ”kapitalistiska” tsarregimens gamla lån – vilket motsvarade tre till fyra biljoner dollar i dagens penningvärde. Genom dekret under nationaliseringen ansåg de sig ha laglig rätt att konfiskera alla tillgångar i hela landet.

​

Omvärlden började alltmer bojkotta Ryssland i vrede över nationaliseringen av utländska investeringar och uteblivna återbetalningar av lån. Kommunistregimen hade snabbt tagit över alla banker och industrier och stoppat betalningarna på den tsar-ryska statsskulden. Förlusterna för västeuropeiska industrier som investerat i Ryssland var stora, särskilt för svenska företag. L.M. Ericsson, SKF och Bröderna Nobels oljebolag hade investerat tungt i tsar-Ryssland. Den omvandling av Ryssland som Lenin och bolsjevikerna startade innebar från början en ekonomisk krigsförklaring mot övriga världen men också mot hela den egna befolkningen.

​​​

360_F_135386515_HRG78W6warcw1xpKHGgwOWch
0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Lenins resor i Sverige

​

Sverige fick en stor betydelse i förspelet till den ryska revolutionen. Stockholm blev en viktig mötesplats för bolsjevikerna. Det ryska socialdemokratiska arbetarepartiet kunde bara bedriva en dold verksamhet i tsarens Ryssland och då fick den svenska huvudstaden bli något av en rysk konferensstad för revolutionärerna. Det hölls en rysk partikongress i april/maj 1906 i Folkets hus på Norra Bantorget i Stockholm. 156 revolutionärer deltog och där fanns bland annat ledarna Vladimir Lenin och hans kommande efterträdare Josef Stalin. Att revolutionärerna höll kongress i Stockholm nådde aldrig den stora allmänheten. Ryssarna bar nästan alla falska namn och reste med falska pass. Förhörsprotokollen visar hur den då unge Stalin ljög inte bara om namnet utan också om ursprunget och sitt yrke. Syftet med kongressen var att ena de två fraktionerna, bolsjevikerna och mensjevikerna och den bar därför namnet "enighetskongressen". Svenska Socialdemokratiska arbetarepartiets ledare Hjalmar Branting höll hälsningsanförande och deltog också i en efterkonferens. Det blev den stormigaste kongressen i det ryska socialdemokratiska partiets historia och den bråkigaste i Stockholms Folkets hus.

​​

Brogatan). På KB studerade Lenin tidskrifter som var förbjudna av tsarens censur. Han satt ofta på samma stol vid ett bord på KB och 1962 överlämnades stolen och bordet som gåva till Leninbiblioteket (sedan 1991 Ryska Statsbiblioteket) i Moskva när det fyllde 100 år. KB:s företrädare uttryckte i ett tal vid högtidligheten på Bolsjojteatern sin stolthet över att den svenska tryck- och yttrandefriheten kunde erbjuda den store politikern en tryggad fristad undan förföljelserna i hemlandet. Man kan hoppas att det var en hel del ironi i talet då Sovjetunionen vid denna tidpunkt var allt annat än en trygg fristad för oliktänkande. Efter biblioteksbesöken brukade Lenin promenera till Vanadisvägen 15 där han drack te hos Henrik "Hinke" Bergegren i hans ungkarlslägenhet. "Hinke" var en känd svensk socialist, agitator och författare, känd bland annat för sitt radikala engagemang i arbetarrörelsen. Han var en av de ledande figurerna inom den svenska socialismen i dess tidiga år.

​

När Lenin återvände till Stockholm i december 1907 bodde han på Malmstens hotell, på dåvarande Mäster Samuelsgatan 63. Vid sitt besök i Stockholm 1910 skrev han in sig på KB med sitt rätta efternamn, Uljanov. Han vistades då i Stockholm under två veckor och bodde tillsammans med sin mor och systern Marija i några rum i en våning som familjen hyrde på Kaptensgatan 17. Lenins femte och sista besök i Sverige den 12–13 april 1917 är särskilt intressant, eftersom det skedde mitt i den ryska revolutionen. Efter att ha levt i exil i Schweiz fick Lenin möjlighet att återvända till Ryssland när tsaren hade störtats. Han reste genom Tyskland i ett så kallat förseglat tåg och kom med tågfärjan Drottning Victoria till Trelleborg den 12 april 1917. Dagen därpå, fredagen den 13:e, fortsatte han till Stockholm där han möttes bland andra av Ture Nerman, Fredrik Ström och Stockholms borgmästare Carl Lindhagen. Besöket var mycket kort – ungefär ett dygn. Han och hans resesällskap, totalt 32 personer, bodde på Hotel Regina vid Drottninggatan 42–44 där de åt biffstek varefter ryssarna höll ett enskilt möte. Hotellet revs 1962 när Sergels torg byggdes och platsen motsvarar idag ungefär området vid dagens T-Centralen. 

​

Det nåddes ingen enighet under den två veckor långa kongressen. Lenin ledde bolsjevikfraktionen och han var inte obekant med Sverige. På moderns sida hade han svensk härstamning. Hans mormors morfar hette Carl Fredrik Östedt och var född i Uppsala år 1741. Han kom som vuxen till Petersburg där han arbetade som guldsmed fram till sin död 1826. Det är möjligt att följa Lenins svenska härstamning ytterligare två generationer bakåt i tiden. Hans förfäder var hantverkare i Uppsala, handskmakare och hattmakare.

 

Lenins mor, Maria Alexandrovna, som han en gång reste till Stockholm med, var väl orienterad om sin svenska härstamning. Hon var tolv år när hennes mor gick bort, dottern till guldsmeden. De var bosatta i Sankt Petersburg och i familjen talades det då och då svenska. Nu spelade inte härstamningen någon roll för Lenin även om han flera gånger besökte Stockholm. Den svenska huvudstaden var för honom en anhalt på vägen till kontinenten och den hade också en annan fördel: det var en plats dit den tsaristiska polisen och censuren inte kunde nå honom. Lenin var intresserad av böcker och i Stockholm besökte han gärna Kungliga Biblioteket, KB, i Humlegården. Han reste i regel inte under eget namn.

​​

I KB:s besöksböcker finns i stället namnet Ivan Fedorovitj Petrov från besöket 1906, då han kom med ångfartyget "Bore I" från Finland och han bodde på hotell Bristol vid Gamla Kungsholmsbrogatan 23 (numera omdöpt till Gamla

En av de mest omtalade detaljerna är att Lenin gick till det stora varuhuset PUB vid Hötorget. Han behövde bland annat kläder inför den fortsatta resan till Ryssland. Det finns en berömd bild från Stockholm där Lenin står tillsammans med svenska och ryska socialister. Bilden är tagen 13 april 1917 och finns bevarad hos Arbetarrörelsens Arkiv & Bibliotek.

 

Lenin träffade flera personer ur den svenska socialistiska vänstern. Det var dock inte någon enad svensk arbetarrörelse som tog emot honom. Konflikten mellan den mer reformistiska socialdemokratin kring Hjalmar Branting och den revolutionära vänstern var redan då mycket stark. Lenins besök bidrog till att tydliggöra denna konflikt. Bara några veckor senare bildades Socialdemokratiska vänsterpartiet, som senare utvecklades till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) sedan till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och så småningom till dagens Vänsterpartiet.

 

När Lenin lämnat Stockholm fortsatte han mot Haparanda för vidare färd mot Ryssland. Det har senare framkommit att resesällskapet inte betalade för sina biljetter. Kungliga Järvägsstyrelsen försökte senare driva in skulden men misslyckades. Den 16 april 1917 anlände sällskapet till Petrograd, där Lenin snart blev en central aktör i den fortsatta revolutionen. Fem gånger besökte Lenin Stockholm: 1905, 1906, 1907, 1910 och 1917. 

​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Som nämndes tidigare besökte även Josef Stalin Sverige och Stockholm under konferensen i april 1906 i Folkets hus på Norra Bantorget. Han kom till Sverige via Finland och Hangö tillsammans med en större grupp ryska socialister. Det intressanta är att både Lenin och Stalin befann sig i Stockholm samtidigt. De deltog på samma kongress, där bland andra Hjalmar Branting också fanns. Den svenska polisen hade dock koll på de många ryska revolutionärerna som kom till Stockholm. Stalin registrerades under ett falskt namn: ”Ivan Ivanovitz Visarionovitz”. I polisens dossier uppgav han att han var född 1879 i Tiflis i Kaukasus och att han var journalist och politisk flykting. Han sade att han tänkte stanna i Stockholm i högst två veckor. Det är ganska fascinerande att den svenska polisen alltså hade ett personregister på Stalin redan 1906, långt innan någon kunde veta vilken ond roll han senare skulle få i världshistorien. Det finns dessutom uppgifter om att Stalin uppehöll sig i Malmö 1907 på väg genom Sverige till Köpenhamn, men just den delen av hans resväg är mindre säkert dokumenterad än Stockholm 1906. Av de tre onda diktatorerna under 1900-talets första hälft var det alltså bara Adolf Hitler som hade den goda smaken att aldrig besudla konungariket Sverige med sin närvaro!​

 

​

Förutom ekonomisk bojkott höll britterna marin kontroll över Östersjön fram till våren 1920, vilket skar av Ryssland från världshandeln.​ De allierades blockad av Ryssland innebar ett strikt förbud mot rysk handel, särskilt försäljning av plundrat guld som var den främsta lösegendomen bolsjevikerna hade. När Lenin och hans anhängare tog över tsarens enorma guldreserv, som då var världens största, uppgick värdet till cirka 615 miljoner dollar (idag ca 160 miljarder kronor) plus ytterligare tillgångar värda 200 miljoner dollar i form av stulen egendom från kyrkan och folket samt sådant tsarregimen tidigare beslagtagit från andra länder. ​Åren efter Oktoberrevolutionen 1917 plundrade bolsjevikerna den ryska befolkningen på allt de ägde och tömde förråden på guld. Genom att tömma guldreserven, länsa bankerna, plundra befolkningen, rensa kyrkorna, utplåna adeln och tömma tsarfamiljens palats på guld, silver, ädelstenar, smycken, antikviteter, ikoner och konst kunde de finansiera den fortsatta kommunistiska revolutionen.

​​​

"Det som stals i Ryssland fördes ut ur landet, särskilt till Sverige och främst Stockholm"

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

 

Men allt detta behövde på något sätt skeppas ut från Ryssland och smugglas in i andra länder, där det såldes på auktioner och omvandlades till hårdvaluta som sedan smugglades tillbaka in i Ryssland. Och allt detta skedde under en tid då stora delar av omvärlden bojkottade Ryssland och hade satt bolsjevikerna under blockad. Frågan är alltså: hur gick detta till? Vi kan redan nu avslöja att mycket hamnade hos svenska bankirer och affärsmän, vilka samtidigt bidrog till att hålla Lenins regim vid liv.

​

Trots att kommunisterna ville störta hela det kapitalistiska systemet och dess parasiter var de ändå beroende av ett visst tekniskt och praktiskt samarbete med fienden i väntan på den kommunistiska världsrevolutionen. Bolsjevikerna behövde finansiering, något den kapitalistiska klassfienden onekligen hade bättre kunskap om, med lämpliga institutioner och större smak för pengar.

​​

Ryssland var initialt svagt efter revolutionen, inbördeskrig och världskrig, ekonomin var sönderslagen och landet isolerat. Samtidigt hade man stora rika råvaru-tillgångar och konfiskerade rikedomar. Problemet var hur dessa tillgångar skulle omsättas till hårdvaluta utomlands, vilket alltså krävde en god portion kapitalistisk skicklighet, skrupelfria bulvaner och sist men inte minst lokala och lojala myndigheter som såg åt ett annat håll. Allt detta var sådant som 1920-talets Sverige kunde erbjuda!

​

​Sveriges inställning under de stormiga revolutionsåren i Ryssland var både försiktig och splittrad. Borgerligheten hade inget till övers för Lenin, men avskyn mot det gamla tsarväldet var stark både till höger och vänster, om än av olika skäl. De konservativa mindes det stora nordiska kriget och förlusten av Finland, medan vänstern såg tsarregimen som en reaktionär diktatur som förföljde socialister. Oavsett politisk hemvist var det få i Sverige som sörjde tsarens fall. Regeringen ville dessutom inte riskera framtida handelsmöjligheter med stormakten i öst, oavsett vem som till slut vann det ryska inbördeskriget. Det som stals i Ryssland fördes ut ur landet, särskilt till Sverige och främst Stockholm. Stockholm blev därför en viktig stödjepunkt för rysk handel och finansiella transaktioner, antingen öppet via den sovjetiska handelslegationen och statliga bolag eller mer dolt via täckföretag och mellanhänder. Det var Sverige som bröt isen, och det är här en man vid namn Olof Aschberg kommer in i bilden...

​​​​​

En av de viktigaste personerna i väst för detta projekt var den svenske bankmannen Olof Aschberg, som spelade en avgörande roll för att bolsjevikerna skulle få tillgång till utländsk valuta. Aschberg var vänstersympatisör och hjälpte till att finansiera bolsjevikerna i Ryssland. Som tack tillät den bolsjevikiska regeringen honom att bedriva affärer med Ryssland under 1920-talet. Att Aschberg verkligen blev betrodd till 100% av bolsjevikerna visas av att han blev chef för Ruskombank, den första ryska internationella banken. Utan honom hade historien troligen sett helt annorlunda ut – med all sannolikhet betydligt bättre! Olof Aschberg (född; Obadiah Asch) var en energisk och uppfinningsrik man med stort affärssinne, född söndagen den 22 juli 1877 på Södermalm i Stockholm. Familjen var judisk och föräldrarna hade kommit till Sverige två år tidigare från Ryssland, där judar inte fick studera i allmänna skolor.

​​

"Den hjälp Olof Aschberg gav kom när bolsjevikerna var som mest sårbara"

 

Efter sin mors död 1897 slog Olof ihop sin fars efternamn Asch med halva moderns, Schlossberg, och skapade efternamnet Aschberg. Olofs far sålde sängar i en butik i Gamla stan och affärerna växte tills han blev kunglig hovleverantör. Som ung reste Olof till Hamburg, London och Paris, arbetade som springpojke och sålde fönster. Han blev snart flytande i svenska, ryska, tyska, franska och engelska. Han öppnade en klädkedja och byggde bostäder för arbetare i Midsommar-kransen i södra Stockholm.

 

På 1910-talet orienterade han sig politiskt mot socialismen och bildade 1912 Nya banken tillsammans med bland andra LO och Kooperativa Förbundet. Banken hjälpte arbetarrörelsen med förmånliga lån och bidrog till byggandet av flera Folkets Hus. Men Aschberg var inte främst småfolkets bankman – han sysslade med stora internationella affärer och lån och lyckades navigera skickligt i den röriga ekonomiska terrängen under första världskriget och åren därefter.

 

​​​Bolsjevikerna i Ryssland hade mycket att tacka Olof Aschberg för. Hans språkkunskaper, kännedom om landet, breda kontaktnät och kreativitet gjorde honom till en maktspelare av stora mått. Den hjälp Aschberg gav kom när bolsjevikerna var som mest sårbara under inbördeskrig och internationell isolering. Faktum är att Aschberg sannolikt hade hjälpt alla styren i Ryssland, för även om han var socialist var han i första hand en finanshaj.

​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Han ordnade ett amerikanskt lån på 50 miljoner dollar till tsar-Ryssland mitt under det brinnande världskriget 1916. Därefter lånade han ut två miljoner rubel via Nya banken till den provisoriska Kerenskij-regeringen, som under en kort tid försökte styra landet efter tsarens abdikation i mars 1917. Efter Oktoberrevolutionen samma år blev han bolsjevikernas och Lenins främste bankman i väst. Om bolsjevikerna hade besegrats i inbördeskriget skulle han säkert ha hjälpt även deras efterträdare – men så blev det som bekant inte. Bara någon månad efter revolutionen var Aschberg på plats i Ryssland, positivt inställd till bolsjevikerna men inte helt okritisk. När Lenin avsade sig betalningsansvar för tsarens skulder kritiserade Aschberg detta och ansåg att den nya regimen riskerade att förlora både trovärdighet och kreditvärdighet. Förmodligen missbedömde Aschberg, liksom många andra i väst, att Lenin var en diktator som menade vad han skrev och sa och aldrig vek sig.

 

Olof Aschberg anklagades för att redan ett halvår innan Oktoberrevolutionen ha ordnat en överföring från Tyskland till bolsjevikerna. Hans bank, Nya Banken, hamnade därför på västmakternas sanktionslista. Tillgångarna i Storbritannien och USA frystes, vilket gjorde det omöjligt för banken att verka internationellt. Snabbt som ögat startade Aschberg en ny bank som fick namnet Svenska Ekonomibolaget (SEAB), med kontor på Fredsgatan 6 i Stockholm. Genom detta bolag bedrevs handeln med bolsjevikerna och internationella guldköpare i Tallinn (då; Reval). Svenska Ekonomibolaget hade öppnat en filial i Tallinn, vilket inte var förvånande eftersom man var ekonomiskt ombud för den ryska handelsdelegationen i staden och Estland fungerade som transitland för guldet som skulle föras ut ur Ryssland. Hamnen i Sankt Petersburg (då; Petrograd) var förstörd av första världskriget och det ryska inbördeskriget, vilket gjorde Tallinn till utförselhamn. 

 

År 1920 skickade Aschberg sin medarbetare Gideon Ströman till Tallinn för att sköta affärerna på plats. Ströman slog sig ned på ett kontor på Viru 6 i gamla stan (då; Lehmstrasse 6). Om Gideon Ströman finns inte mycket bevarat, men arkiv visar att han föddes 1877 i Uppsala. Vid 22 års ålder började han arbeta i Skandinaviska Banken, där han stannade till 1917, innan han försökte starta en svensk bank i New York. Projektet blev aldrig verklighet, men troligen var det då Ströman lärde känna Aschberg, som samarbetade med amerikanska banker och året innan hade hjälpt tsarregimen att få ett lån därifrån.

​​​​​

"Totalt kom 500 ton stulet ryskt guld att skeppats till Stockholm för att smältas om till ”svenskt” guld"

​​​​​​

Sverige blev nu ett viktigt nav för bolsjevikerna och Stockholms stora guldrusch var igång. En sovjetisk legation i Stockholm skapades och den ryska handels delegationen fick officiell status. Det fanns en omfattande officiell rysk närvaro i staden. Pengar som tjänades i Sverige via handelsverksamhet skickades genom Stockholms banker till det kommunistiska partiet i Moskva. Finansmiljön i Stockholm var vid denna tid gynnsam för denna form av aktiviteter. Man tog emot ryska kurirer, deltog i försäljning av guld, silver och stulna ryska juveler i väst, man hanterade olika fonder för stöd till Ryssland samt skrev, tryckte och spred rysk kommunistisk propaganda.

 

Det som särskiljer Sverige är att våra goda relationer med Ryssland fortsatte även under den nya kommunistiska regimen. Sverige var det första landet som aktivt började handla med bolsjevikerna, och svenska banker hjälpte Moskva att tvätta den tsarryska centralbankens betydande guldreserver.

​

Olof Aschberg ordnade via sina kontakter att ryskt konfiskerat guld mellan åren 1917 och 1922 smugglades från Tallinn till Stockholm. Tonvis med guld transporterades med fartyg under största sekretess, och väl framme smältes det om på Kungliga Myntkabinettet. De nya tackorna fick svenska insignier istället för de tsarryska, så att guldet inte skulle kunna spåras tillbaka till Ryssland.
 

Därefter skickades det vidare till London, New York, Paris och andra städer och såldes på marknaden till ett mycket bra pris. Aschbergs bank överförde sedan ​​​​​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

pengarna från guld­försäljningen tillbaka till Ryssland, men först efter att Aschberg själv tagit en del av vinsten i egen ficka.​ Totalt handlade det om cirka 500 ton konfiskerat rent guld. År 2026 motsvarade värdet på dessa 500 ton guld cirka 675 tusen miljoner kronor, alltså 675 miljarder kronor!

​

​En del av intäkterna fördes in i Ryssland som sedelbuntar via kurirer. Ett komplext nätverk av smugglare, kurirer, fartygspersonal, finansmän och diplomater byggdes upp. De svenska vänstersocialisterna hjälpte till så mycket de kunde, koordinerade kurirer med sedelbuntar i väskor och bistod på andra sätt och mitt i centrum av detta finansiella projekt stod Olof Aschberg.

 

Hans bank agerade finansiellt ombud för den ryska regimens handelsdelegation i Tallinn och tog emot beställningar för guldet från många utländska institutioner och banker. Banken skötte även andra ryska transfereringar och valutaväxlingar. Det är svårt att uppskatta värdet av handeln, men det rörde sig om mycket stora summor. Vid denna tid utgjorde Ryssland en sjättedel av världens befolkning, och de rikedomar som omsattes hade byggts upp under många år. Alla dessa enorma summor användes för att betala löner, köpa vapen, importera förnödenheter och utrustning till bolsjevikernas arméstyrkor samt finansiera den kommande världsrevolutionen.

 

Storbritanniens handelsattaché i Stockholm skrev till London redan i november 1920 följande: ”under många månader har den svenska pressen varit späckad med spalter om hur ryskt guld kommit in i landet. Ryskt guld som uppgår till sammanlagt cirka 225 000 000 kronor har anlänt till Sverige […] sedan förhandlingarna med de ryska myndigheterna inleddes, men endast omkring 10 procent av detta har stannat kvar i Sverige […] licenser för återexport av cirka 190 000 000 kronor har utfärdats, varav 42 500 kilo bestod av guldtackor och 35 350 000 ryska guldrubel.”​​

 

Moskvas ledning krävde att allt mer guld skulle säljas eftersom behovet av hårdvaluta ständigt var stort. Olof Aschberg försökte lösa problemet med att föra ut stora mängder ryskt guld på världsmarknaden utan att pressa ner det internationella guldpriset. Den 6 februari 1922 skickades den sista leveransen av kejserliga ryska guldtackor från Tallinn till Stockholm på den estniska ångbåten Gladiator, med 40 ton guld ombord. Totalt hade då över 500 ton guld skeppats till Stockholm för att smältas om till ”svenskt” guld. Dagen efter att Gladiator anlände stoppade Moskva de utländska inköpen eftersom den ryska guldreserven nu var helt tömd. Därefter började bolsjevikerna plundra landets 65 000 kyrkor på guld, silver och ädelstenar – och passade samtidigt på att avrätta prästerna.

​​

"Bara ett år efter maktövertagandet hade 60 000 präster mördats"

 

Vintern 1922 planerade bolsjevikerna att plundra alla kyrkor i landet. Det var inte, som den ryska propagandan hävdade, för att motverka hungersnöd, utan för att de allt mer saknade rörliga tillgångar. För de troende var situationen katastrofal. Bara ett år efter maktövertagandet hade 6 000 präster mördats, ibland efter att först ha tvingats gräva sin egen grav. Dokument som senare hittats beskriver olika brutala dödsmetoder: präster, munkar och nunnor korsfästes, kastades i kittlar av kokande tjära, skalperades, stryptes, gavs nattvard med smält bly, dränktes i hål i isen, genomborras av bajonetter, slås ihjäl med gevärskolv, frystes ihjäl, och så vidare. Brotten bestod i att offren predikat i kyrkan, ringt i kyrkklockorna eller vägrat strida i Röda Armén. Samtidigt revs kyrkor och kloster, och förövarna sålde det stulna som gick att sälja.

​

Försäljningen av det tsarryska guldet och kyrkans silver via Stockholm var en av de största organiserade stölderna och häleri-organisationerna i modern tid. Men det var inte bara olagliga och omoraliska affärer som gjordes mellan Ryssland och Sverige vid denna tid. Än viktigare var att denna hårdvaluta även användes för att lägga affärsorder hos svensk industri, vilket stärkte bolsjevikernas position markant.

 

När Hjalmar Brantings socialdemokratiska regering endast var två veckor gammal slöts det första handelsavtalet med Lenins Ryssland, där Sverige skulle leverera varor och produkter för hundra miljoner kronor mot att Ryssland deponerade stulet guld värt 25 miljoner kronor. Näringslivet jublade, att vara först innebar enorma ​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

vinster. Svenska företag började spela en stor roll för Ryssland och Olof Aschbergs Svenska Ekonomibolaget spelade nu en viktig roll i att finansiera den växande kommunismen i Ryssland. År 1921 grundade Olof Aschberg även bolaget Rossijskij Kommertjeskij Bank (Ryska Handelsbanken), som gav krediter till svensk handel med Ryssland och från 1922 till 1924 var han chef för den ryska banken Ruskombank, den första ryska internationella banken - som dock avvecklades när Stalin tog över...

 

Genom den ryska handelsdelegationen på Kaptensgatan 6 i Stockholm köpte Moskva allt från flygplansmotorer till gevär och jordbruksutrustning. Leveranserna började redan två veckor efter första världskrigets slut i november 1918 och fick mer eller mindre uttalat stöd från den socialdemokratiska regeringen. Det mesta betalades med stulet ryskt guld, vilket innebar att Sverige bröt mot den västliga guld-blockaden mot Ryssland. Guldet täckte bolsjevikernas behov av strategiska importer, och även den svenska industrin fick ett uppsving när guldet började strömma in. Den 23 november 1918 undertecknade bolsjevikerna det första kontraktet i Stockholm med det svenska företaget Axel Christiernsson för en leverans av 255 flygmotorer till ett dåtida värde av 10,9 miljoner kronor samt läderpilotjackor med tillhörande pilotglasögon (862 000 kronor) samt ståltråd och stålkabel (2 miljoner kronor). Totalt använde bolsjevikerna 19 miljoner kronor (idag ca 485 miljoner kronor) för att skaffa material till Röda Armén från Sverige via Axel Christiernsson. Som säkerhet för ull-importen till Röda Arméns uniformer deponerade bolsjevikerna 15 ton guld under namnet Östhandel via Stockholms Enskilda Bank i augusti 1920 och under hösten samma år skickade Östhandel nästan två miljoner meter tyg i månaden till Ryssland, vilket uppfyllde en långsiktig beställning värd 150 miljoner kronor i guld.​

​

Röda Armén godkände även en deposition på 672 000 kronor i Stockholm för att säkra en beställning av 20 lokomotiv-motorer från Munktell i Eskilstuna. Även svenska vapentillverkare gjorde stora vinster; den 11 januari 1921 skrev Tjernberg & Leth under ett lukrativt kontrakt värt nästan 40 miljoner kronor i guld för att leverera 150 000 uppsättningar komplett soldat-utrustning vilket innefattade uniformer, stövlar, gevär och filtar, till Röda Armén. Dessutom lades 73 000 kronor på en order av 50 000 gevärspipor tillverkade av Husqvarna men den största industri ordern gick till Nydqvist & Holm (Nohab) i Trollhättan, som fick uppdraget att tillverka 1 000 ånglok för det ryska järnvägsnätet, allt betalt med 56 ton rent guld! Inte konstigt att den ryska guldreserven var helt tömd året därpå...

​​​​

360_F_135386515_HRG78W6warcw1xpKHGgwOWch

glansdagar var lika plötsligt över. Nohab överlevde dock krisen genom en order till Turkiet på 100 lok och 1500 vagnar och en mindre order till Persien. 1935 köpte Bofors företaget och under kriget var vapentillverkning och flygplansmotorer den dominerade tillverkningen men även turbiner till vattenkraftverk. Efter kriget var ånglokens tid förbi men Nohab hankade sig fram med egentillverkade el-lok även om man hade kommit efter i utvecklingen av el-lok på grund av ryssorden. Hösten 1981 gick Nohab samman med Kalmar Verkstad vilket innebar att en 110 år lång epok av lok-tillverkning i Trollhättan gick mot sitt slut när det sista loket i Trollhättan byggdes 1991. Året efter, 1992, försökte några ånglok-entusiaster från Nohabs Ångloksklubb köpa tillbaka ett ånglok från Ryssland till Sverige där det skulle ställas ut på ett järnvägsmuseum i Gävle. Man hade hittat ånglok 4444 på ett museum i Sankt Petersburg men allt rann ut i sanden, mycket på grund av den krångliga ryska byråkratin...

​​​

Lenin och de tusen ångloken.

​

Det var alltså inte bara dolda skumrask affärer som Ryssland gjorde med Sverige. Vissa affärer gjordes helt öppet och innanför lagens ramar. En sådan affär var när Ryssland under Lenins styre köpte 1000 (!) ånglok vilket blev Sveriges största industri order någonsin och allt skulle betalas med ryskt guld! Efter revolutionen och inbördeskriget hade Ryssland ett enormt behov av att bygga upp järnvägarna. Lokparken var sliten och järnvägen var helt avgörande för landets transporter. Ryska representanter började därför leta efter utländska lok-tillverkare. På våren 1920 reste en 15-mannadeligat från ryska Centrosojuz (Rysslands motsvarighet till KF) till Köpenhamn. På vägen genom Sverige stannade gruppen, som leddes av Leonid Krasin, till i Stockholm där de upprättade handelsförbindelser. Under en middag på restaurang Godthem på Djurgården frågade Leonid Krasin den svenske affärsmannen Gunnar W Andersson, som hade goda kontakter med Ryssland om Sverige kunde leverera 1 000 ånglok till Ryssland.

 

Efter några veckors förhandlande mellan Leonid Krasin och Gunnar W Andersson träffades den 15 maj 1920 ett avtal mellan Centrosojuz och Andersson om leverans av 1000 godstågslokomotiv till ett pris av 230 000 kronor per lok, totalt en affär på 230 miljoner kronor. Det var den dittills största industri affären i Sverige någonsin. Ordern skulle betalas i rent guld, hämtat från Rysslands guldreserv och 7 miljoner kronor av betalningen skedde i förskott för att Andersson skulle få ekonomist utrymme att investera i nya maskiner och köpa de företag som krävdes för att klara jätteordern.​​​

​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Gunnar W Andersson tog på sig uppgiften och riktade in sig på att köpa företaget Nydqvist & Holm AB (Nohab) i Trollhättan som vid tidpunkten hade 780 anställda. Sedan började en enorm expansion: nya fabriksbyggnader uppfördes i Trollhättan, nya maskiner köptes in och hundratals arbetare anställdes. För att klara produktionen byggdes Nohab ut kraftigt. Den stora monteringshallen förlängdes 1922 till hela 232 meter. Där kunde man arbeta med flera lok samtidigt och vid Åkerssjö, några hundra meter från fabriken, byggdes en särskild kaj och en enorm lyftkran. Den kom senare att kallas ”Rysskranen”. Den kunde lyfta omkring 80 ton – tillräckligt för att lyfta de stora ångloken – så att de kunde lastas direkt på fartyg för vidare transport.

 

Den första transporten från Trollhättan med ryssloken gick med ångfartyget Neebing som avgick den 30 juli 1922. På bara två år gick anställningsstyrkan från 780 till 2641 anställda. Trollhättan fick därmed ett enormt ekonomiskt uppsving. Lönerna steg, människor flyttade till staden och bostäder blev en bristvara. Detta blev ett enormt uppsving för hela Trollhättan stad som upplevde sina finaste glansdagar och under de kommande decennierna skulle andra stora svenska företag följa efter och etablera sig i staden, bland annat Volvo och Saab.

​

Nohab behövde också en rad underleverantörer för att klara ordern. Gunnar

W Andersson köpte därför bland annat Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Lidköpings Mekaniska Verkstad och Forsbacka Järnverk samt att man lade ut tillverkning av ångpannor till Atlas-Diesel i Nacka, Motala-Lindholmen, Jönköpings Mekaniska Verkstad, Karlstads Mekaniska Verkstad, Landskrona Mekaniska Verkstad och Järnvägsverkstäderna i Falun. 1921 var hela 69 fabriker runt om i Sverige i färd med att uppfylla bolsjevikernas ångloks-order.

​

Ryssland hade mycket svårt att göra internationella betalningar eftersom den nya ryska valutan inte accepterades på samma sätt som hårdvaluta. Därför skulle affären huvudsakligen betalas med guld. Den totala affären angavs till omkring 230–350 miljoner svenska kronor, beroende på vilket skede och vilket avtals-underlag man räknar på. Guldet kom från den ryska statens guldreserv, som i stor utsträckning hade ärvts (eller stulits) från tsartiden. Hur mycket av guldet som var plundrat och stulet från folket och kyrkan får vi nog aldrig veta. Till Sverige skulle i en första omgång inte mindre än 56 ton guld sändas som en första betalning av 500 lok.

 

Skeppningen skedde från svenska fartyg i Tallinns (då; Reval) hamn i kistor försedda med ryskt ämbetssigill. I november 1920 avseglade från Tallinn ångfartyget Eskilstuna III som Nohab köpt för ändamålet. Leveransen skedde i största hemlighet bevakad av svensk polis. Den andra guld-leveransen skedde den 4 januari 1921 med ångfartyget Meteor och innehöll 9,56 ton guld till ett dåtida värde av 25 miljoner kronor. Guldtackorna levererades direkt till Riksbankens kassavalv i Stockholm. Det mesta av detta guld kom sedan att säljas i Paris och mycket hamnade senare i Fort Knox i Usa. Det lilla guld som stannade kvar i Sverige hamnade till slut hos Myntverket som gjorde guldmynt av ryssguldet. Utöver detta skulle Ryssland senare skeppa över ytterligare 40 ton guld som förskottsbetalning på de sista 500 loken - men så blev det inte...

​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

...för allt är inte guld som glimmar och snart kom smolk i bägaren​. Den ursprungliga ordern reducerades 1922 plötsligt till 500 lok. Nohab hade först byggt upp hela fabriken för en tillverkningskapacitet på 1000 lok, sedan, mitt under denna gigantiska expansion, med nya verkstäder, nya företag och som mest 2 641 anställda, halverade Ryssland beställningen till 500 lok! Bakgrunden var bland annat politiska och handelspolitiska problem mellan Sverige och Ryssland. Sverige var tveksamt till ett större handelsavtal med landet, och när förhandlingarna drog ut på tiden fullföljdes inte den andra halvan av beställningen.

 

Det var ett hårt slag för Nohab som hade investerat kraftigt för att kunna tillverka 1000 lok. Vinsten från de första femhundra loken gick till att klara av tillverknings-kapaciteten och den verkliga vinsten skulle komma ifrån de övriga femhundra loken, men så blev det alltså inte. De första 500 loken tillverkades planenligt i Trollhättan av Nohab mellan 1921 och 1924 medans de övriga 500 loken senare köptes av tyska lok-tillverkare till ett bättre pris. Den svenska jätteaffären gick till slut med plus minus noll...

​

År 1924 hade antalet anställda sjunkit till omkring 1100, och många arbetade bara tre dagar i veckan. ​Året efter fanns bara 395 anställda kvar. Många Trollhättebor fick gå från hus och hem, nöden blev åter stor och Trollhättans

 

 

Olof Aschberg var inte ensam i hälerihärvan. Flera högt uppsatta kommunister och socialdemokrater var direkt eller indirekt inblandade i smugglingsaffärerna, bland dem statsminister Hjalmar Branting. Aschberg var nära vän med Brantings familj och de bodde i samma hus på Norrtullsgatan 3 vid Odenplan, ett hus som Branting ärvt av sin far. När huset byggdes i början av 1860-talet låg det i stadens utkant, men med tiden växte Vasastan och Odenplan blev ett centrum. Aschberg var även Brantings privata sponsor och rådgivare och hjälpte honom ekonomiskt under svåra tider. Bland ledande socialdemokrater var det ingen hemlighet att Branting ofta hade ekonomiska bekymmer och var beroende av Aschberg, men ämnet var för känsligt för att diskuteras öppet. Man höll tillbaka och skyddade sin ledare. Aschberg bekostade bland annat renoveringen av Brantings hus och hyrde själv två våningar där han bodde med sin familj.

​​

I styrelsen för Olof Aschbergs bank Svenska Ekonomibolaget satt Hjalmars Brantings barn Georg och Sonja, och senare anslöt även Hugo Lindblad, svärson till Hjalmars fru Anna. Genom styrelseuppdrag fick familjen arvoden som förbättrade deras ekonomi. Aschberg lockade dessutom andra framstående socialdemokrater till sina företagsstyrelser, vilket ledde till att tusentals socialister investerade sina sparpengar och indirekt drogs in i häleri-härvan. Men upplägget var inte utan problem – arbetarnas pengar användes till affärer som ibland gränsade till ren svindel, och flera av Aschbergs bolag gick omkull och flera av hans kompanjoner dömdes. Aschberg hade en märklig förmåga att alltid undkomma bekymmer, något som även gällde Hjalmar Branting. Skandalerna nådde den socialdemokratiske statsministern men fick aldrig riktigt fäste, utan rann av som vatten på en gås – och gör väl så än idag...

​​​​

"Regeringen visste, partiet visste, statsministern visste – men alla blundade - för alla var lika insyltade"

 

Sverige borde givetvis agerat mot guldplundringen i Ryssland och mot Svenska Ekonomibolagets tvivelaktiga verksamhet. Men banken ägdes av Brantings personlige ekonom och hjälpreda och hans barn satt i dess styrelse. Detta lär knappast ha gått obemärkt förbi när statsministern gjorde sina kalkyler. Våren 1919 tog två andra tunga socialdemokrater plats i Svenska Ekonomibolagets styrelse: Herman Lindqvist och Gerhard Magnusson. 

​

Herman Lindqvist hade varit LO-ordförande i nästan två decennier och Gerhard Magnusson var ordförande i Stockholms stadsfullmäktige. Med Lindqvist, Magnusson och halva familjen Branting i styrelsen fanns inga tvivel om att banken hade stark förankring i det socialdemokratiska partiets toppskikt. Regeringen visste, partiet visste, statsministern visste – men alla blundade - för alla var lika insyltade.

​​​​

Olof Aschberg var dock en generös filantrop för den svenska vänstern, särskilt socialdemokratin. Han stödde och finansierade byggandet av flera Folkets Hus, sponsrade partiets tidningar och betalade för den svenska översättningen av Karl Marx "Das Kapital". Han skänkte en byst av Hjalmar Branting och som kronan på verket donerade han senare ett slott i Frankrike till Socialdemokraterna. Den ekonomiska och politiska relationen mellan Aschberg och Branting är särskilt intressant sett till Sveriges agerande under den ljusskygga ryska guldexporten via Tallinn till Stockholm. 

​​​​

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Sverige och dess regering lockades av ekonomiska vinster och nya arbetstillfällen genom handel med Ryssland, även om handel inte är samma sak som plundring. När hälerihärvan tog fart 1920 såg Branting mellan fingrarna på Aschbergs och Sveriges roll som transitnav, trots internationella protester. När flera länder satte Ryssland i blockad för att stoppa Lenins framfart, blev Sverige istället en livlina för den ekonomiskt hårt trängda kommunistregimen. Aschberg var inblandad i försäljningen och handeln med enorma mängder guld, silver och ädelstenar och stoppade en ansenlig del av vinsten i egen ficka, men nöjde sig inte där. Han handlade också med konstföremål, särskilt ryska ikoner som bolsjevikerna stulit från sin egen befolkning och de 65 000 kyrkor som plundrades. Långt senare påstod Aschberg i sina memoarer att han köpt ikonerna på olika ”loppmarknader” runt om i världen.

​​​​​​​​​

En av kommunismens stora ironier är att plundrad konst och antikviteter, inköpta av ”kapitalister” som finansierade Lenin och Stalins mordorgier under 1920- och 1930-talet, tillsammans med penning- och guldtvätt via Aschberg, bidrog till bolsjevikernas upprustning och slutliga seger över sina fiender under det blodiga ryska inbördeskriget. Som Lenin lär ha förutsett, sålde kapitalisterna villigt det rep som skulle användas för att hänga dem – men självklart till ett pris. Det högsta priset betalades av ryssar som fick sina släktklenoder och livsbesparingar plundrade av bolsjevikerna, tvättade av cyniska mellanhänder och uppköpta av likgiltiga utländska bankirer. Olof Aschberg var en av dessa vinnare, medan den ryska allmänheten saknade både röst och rättsstat som skydd. De fick betala med både liv och ägodelar, och den som försökte hävda rätten till sina tillgångar riskerade den grymmaste bestraffning i något av Sibiriens många Gulagläger.

​​

1927, när guldplundringens glansdagar var över, flyttade mångmiljonären Aschberg till Château du Bois du Rocher i Jouy-en-Josas, ett slott i Frankrike. Efter att nazisterna tagit makten köpte Aschberg 1936 även slottet Château de la Brevière i Compiègne. Strax utanför Paris fortsatte han sin bankverksamhet och investerade i film, press, konst och fastigheter. Om hans samvete någonsin hann ikapp honom är oklart, men sex år senare, 1933, skänkte han över 200 ryska ikoner ur sin samling till Nationalmuseum i Stockholm, där några fortfarande kan beskådas. År 1952 donerade han ytterligare ett 30-tal ikoner. Före dessa donationer hade Nationalmuseum bara fyra ikoner i sin samling. Samlingen blev därefter en av världens främsta inom området, med många ikoner från 1400–1600-talen. Många anser idag att heliga ikoner, som vördats av Rysslands kristna och stulits från kyrkor och kloster under revolutionen, inte hör hemma på svenska museer utan bör återlämnas till den ryska ortodoxa kyrkan. Några större tomrum skulle dock inte uppstå på Nationalmuseums väggar, eftersom endast 24 av museets totalt 323 ikoner visas för allmänheten.

​

360_F_135386515_HRG78W6warcw1xpKHGgwOWch
0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Olof Aschberg var gift första gången från 1898 med skådespelerskan Anna-Lisa Ahlberg, som blev mor till Sture (1899), Ragnar (1903) och Folke (1905). Mellan 1925 och 1960 var han gift med Siri Kugelman, som blev mor till Lilian (1926) och Sven (1930). Genom halvsystern Märtha Asch, som var gift med läkaren Josef Zacharias, är han morbror till skådespelaren Sissi Kaiser och socialarbetaren Gun Zacharias. Olof Aschberg är farfar till journalisterna Richard Aschberg och den ökända Robert Aschberg.

 

Robert studerade under tidigt sjuttiotal i USA men tvingades lämna studierna då han blivit avstängd från skolan då han vägrade klippa sig. I Sverige blev han under gymnasietiden medlem i kommunistiska FNL-grupper. Robert valde, likt sin farfar Olof, att engagera sig för kommunismen. Han blev aktiv maoist i SKP - Sveriges Kommunistiska Parti. Han blev ordförande i Publicistklubben och numera galjonsfigur för den svenska åsiktsdiktaturen. 

 

På senare år har Robert engagerat sig politiskt i invandringsfrågan. I kvällspressen har han bland annat uppmanat människor att inte rösta på Sverigedemokraterna med motiveringen "en röst på SD är en röst på brottslingar". Han ser alltså SD som värre brottslingar än massmördarna Lenin, Stalin, Mao Zedong och Pol Pot! 

 

Robert är också styrelseledamot i den stiftelse som bland annat ger ut den ​

Olof Aschberg och hans ökanda barnbarn.

 

​

När guldfebern lagt sig avvecklade Aschberg sitt ägande i Svenska ekonomibolaget. Han kunde nu överlåta verksamheten till nya ägare. Samtidigt gick Ryssland – som nu bytt namn till Sovjetunionen – med stormsteg mot en alltmer totalitär riktning, något som var svårt för Aschberg att försvara. Det hindrade honom dock inte från att vid två tillfällen, 1927 och 1930, sälja sina andelar till Sovjetunionens statsbank, som därmed blev majoritetsägare. Ägarskiftet innebar att diktatorn Josef Stalin i praktiken satt på en bank i Sverige, vilket var bekvämt för Moskva. Därefter kunde Sovjetunionen sköta sina ekonomiska affärer i Sverige, både lagliga och olagliga, smidigare och med mindre insyn än tidigare. En av bankens representanter blev Einar Kruse, som snart skulle bli VD för det ryska bensinbolaget Naftasyndikats dolda spionverksamhet i Sverige.

​​​​​​

När andra världskriget bröt ut internerades Aschberg i koncentrationslägret Camp Vernet i Pyreneerna av franska myndigheter. På grund av sin judiska bakgrund var han i fara när Nazityskland 1940 invaderade Frankrike och den franska Vichyregimen samarbetade med ockupationsmakten när det gällde förföljelse av kommunister och ”arisering” av judisk egendom. Aschberg och hans familj uppehöll sig i Rodez i den ”fria zonen” tills de i januari 1941 kunde lämna landet. I utbyte mot en donation av aktier i filmbolaget Pathé till höga toppolitiker inom Vichy-regimen blev han till slut frisläppt. Olof med familj tog sig sedan via Madrid och Lissabon till New York. Direkt efter kriget återvände Aschberg med familj en kortare tid till Sverige innan de åter flyttade tillbaka permanent till Frankrike där Olof påbörjade skrivandet av sina memoarer i tre volymer; En vandrande jude från Glasbruksgatan (1946), Återkomsten (1947) och Gästboken (1955)

​

I Aschbergs egna memoarer nämns hälerihärvan och guldkommersen bara lite flyktigt, vilket inte är så konstigt – en kriminell skriver sällan dagbok. Forskning och arkivmaterial som framkommit på senare tid visar att han var betydligt mer insyltad i bolsjevikernas smugglingsaffärer än han själv ville medge, och han blev enormt förmögen på kuppen. Dessutom hade han stora inkomster från rysk handel både före och efter guldkommersen.

​

vänsterextrema och våldsbejakande tidskriften Expo. Enligt Robert startades Expo "för att få stopp på våldet och de antidemokratiska krafterna" vilket han alltså påstår kommer från den politiska högersidan. Han har även fällande domar i sitt polisregister.

"Totalt kan bolsjevikerna omsatt mellan 1-10 biljoner kronor i dagens penningvärde"

​​

​Långt efter andra världskriget fortsatte guldet från Moskva att vara en hemlig inkomstkälla för många kommunistpartier. Först efter Sovjetunionens fall på 90-talet, när delar av det gamla kommunistpartiets arkiv öppnades och blev mer tillgängliga, kunde forskare börja undersöka detta. Ryssland och Sovjetunionen var inblandade i några av 1900-talets mest dramatiska händelser – från inbördeskrig och världskrig, genom revolutioner, till det kalla kriget som varade fram till 1991.

​​

Tyvärr är Sveriges roll i detta fortfarande till stor del okänd för den svenska allmänheten. I kombination med sin ledande position inom Stockholms hälerihärva, som gav den bolsjevikiska regeringen många tusentals miljarder dollar i dagens penningvärde, utgör Aschbergs verksamhet som ”Lenins röde bankir” en historiskt oöverträffad bedrift i penningtvätt. De pengar han ensam samlade in för bolsjevismen är fullt jämförbara med vad alla schweiziska banker tillsammans tjänade på nazisternas stulna guld under andra världskriget.

 

Hur Olof Aschberg, Hjalmar Branting och den övriga socialdemokratiska ledningens ekonomiska och ideologiska intressen formade politiken när Sverige stödde bolsjevikerna trots omvärldens motstånd har aldrig undersökts. Detta trots att svensk forskning om arbetarrörelsen fyller hyllmeter – så man kan ju undra varför...

​​

​​​​​​​​​​​​​​​Det är märkligt hur en man som indirekt hjälpte fram massmördarna Lenin och Stalin till makten är så okänd för den svenska allmänheten. Lek med tanken att en

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

svensk person på högerkanten hjälpte fram Hitler till makten på samma sätt - hade han då varit lika okänd? Med all sannolikhet inte. Det är också märkligt att allt negativt inom vänstern ska tystas ned och allt inom högern ska håsas upp. Olof Aschberg rörde sig hela tiden i gränslandet mellan det omoraliska och det olagliga. Han gjorde sig en förmögenhet på det guld och de konstföremål som kommunisterna stal från sin egen befolkning. Folk de sedan avrättade eller satte i dödsläger. Vissa nutida historiker uppskattar att upp till 1,3 miljoner ryssar mördades de första åren efter boljevikarnas maktövertagande och forskare tror idag att det rör sig runt 62 miljoner (officiell siffra: 61 911 000) människor som arresterades, sattes i Gulag-läger, avrättades eller bara försvann spårlöst mellan åren 1917-1987.

 

Aschberg var en inbiten kommunist men som använde kapitalismen för att sko sig själv. Det är förvånansvärt att så många av dagens kändiselit utger sig för att vara vänster men själva lever som höger. Multimiljonärer som flyr undan skatterna men som vill att alla andra ska leva i ett kommunistiskt, eller i bästa fall ett socialistiskt styre. I Sovjet fanns ingen kändiselit. Där var massmördarna Lenin och Stalin påtvingade gudar, alla andra kunde när som hest räkna med ett nackskott. 62 miljoner människor fick bittert erfara vad kommunism egentligen handlar om - och detta bara i Sovjetunionen. 

​

Ingen vet exakt hur mycket Aschberg omsatte och tjänade på hälerihärvan. Det man vet är att 500 ton rent guld smugglades till Stockholm, med ett nuvarande värde på 675 miljarder kronor. Värdet på övriga tillgångar – silver, ädelstenar och konstföremål – uppskattas till nästan samma belopp, vilket gör att totalsumman hamnar runt 1 biljon kronor. Vissa historiker tror att det kan ha varit betydligt mer, då smugglingen även skedde till andra länder och plundringen av landets 65 000 kyrkor sannolikt gav större intäkter än uppgett. Totalt kan bolsjevikerna ha omsatt mellan 1 och 10 biljoner kronor i dagens penningvärde, vilket är långt mer än Schweiz omsatte med rövad egendom från nazisterna under andra världskriget. Om Aschberg bara tog ut 1 % i vinst skulle han ändå ha haft en förmögenhet på 10 miljarder kronor i dagens penningvärde – och troligen varit en av Sveriges rikaste personer, sannolikt den mest förmögne som verkat i gränslandet mellan det omoraliska och det olagliga.
​​

Aschberg levde resten av sitt liv som en ganska anonym person – rik, men en doldis som höll sig borta från den offentliga debatten. Trots att han reste världen runt och tillbringade större delen av sitt vuxna lyxliv i Frankrike, ville han uppenbarligen ändå få sin sista vila i Moder Sveas trygga jord. Olof Aschberg somnade in torsdagen den 21 april 1960, 82 år gammal, i Menton i Frankrike, men är begravd på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Lenin och Stalin har mycket att tacka Olof Aschberg för, men frågan är hur många av kommunismens miljontals offer som hade överlevt om han aldrig hjälpt bolsjevikerna till makten..?​​​​​

​​​

Skärmbild 2026-10-16 131912.png

x

​

​

// Anders Johansson.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

x

​

​

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

​

   Källa:   ​​​

​​​

"Ryska posten" (1985) av Hans Björkegren

"Tidernas lokaffär" (2022) av Jan Bergsten

"Naftasyndikat" (2020) av Fredrik Malm​​

 

  Poddtips:   

​

 Tidsmaskinen: Lenin i Stockholm. Del 1

 Tidsmaskinen: Lenin i Stockholm. Del 2

​​

  Lästips:   

​

"Ryska revolutionen 1900-1927" (2013) av Robert Service

"History's Greatest Heist" (2009) av Sean McMeekin

"The Russian Revolution" (2017) av Sean McMeekin

 "Den ryska revolutionen" (1997) av Richard Pipes

"Jag trodde på Stalin" (1952) av Björn Hallström

"Stora sabotageligan" (2016) av Wilhelm Agrell

​​​​

​

Hovra boktitel för bild
MLR_edited.jpg
MLR_edited.jpg
bok-hans-bjorkegren-ryska-posten-BOIA27198_edited.jpg
MLR_edited.jpg
9789189243057_TidernasLokaffar.jpg
MLR_edited.jpg
71f1jA3fhqL._SL1500_.jpg
MLR_edited.jpg
25843339_edited.jpg
MLR_edited.jpg
2454105458_max.jpg

   Memoarer:   ​​​​

​

"En vandrande jude från Glasbruksgatan"

(1946) av Olof Aschberg

"Återkomsten" (1947) av Olof Aschberg 

"Gästboken (1955) av Olof Aschberg 

MLR_edited.jpg
485303628_e9511e74-3d12-42b2-aeac-57fce8c0b1f6_edited.jpg
MLR_edited.jpg
29969191_edited.jpg
MLR_edited.jpg
Show.jpg
MLR_edited.jpg
lok60_edited.jpg
MLR_edited.jpg
lok61.png
MLR_edited.jpg
lok62.jpg

x

​

​

​​

​

Kommentarsfält:

​

 

Tack för Ditt bidrag!

​

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

​

​

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

​

​

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

​

​

”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina”

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

​

​

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

​

​

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

​

​

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

​

​

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

 

​

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​

​

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

​

​

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson

​

​

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​

​

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna

​

​

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​

​

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

​

​

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

​

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

 

​

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

​

​

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

​

​

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

​

​

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

​

​

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

​

​

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

​

​

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

​

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

​

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

​

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

 

​

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

​

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

​

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

​

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

​

​

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson

 

 

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

​

​

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​

"Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige"

-Per Albin Hansson, Socialdemokraterna

​

​

”Någon gång kanske vi hamnar i minoritet, och försvarar vi då muslimernas rätt, ja då går vi lite tryggare”

-Jens Orback, Socialdemokraterna

​

​

"Är det rätt att bomba Afghanistan och lemlästa barn, kvinnor och andra oskyldiga?

- Ja, det tycker jag. I alla krig dör civila; det är som om folk glömmer bort det mellan varven, att bomber är något tekniskt"

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​

​

"Funderar på om jag ska göra honom till valack först innan skottet kommer."

- Denise Nordström, Socialdemokraterna

​

​

”När Afrikaner säger att Svenska tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna, för att dom är så lättklädda. Är det ok att köra över en neger om det är mörkt ute?”.

-Fredrik Norén, Socialdemokraterna

​

​

"Ska fan döda SDU när de kommer till Växjö /Skjut en snut rakt i fejjjjan"

- Jonatan Bengtsson, Socialdemokraterna

 

​

" Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan"

- Per Albin Hansson, Socialdemokraterna.

​​

​

"Sverige har aldrig varit tryggare än nu"

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

​​

​

"Jag ska skära av dig dina bröst och steka dem i smör. Du ska dö din hora"

-Marcus Arnesson, Socialdemokraterna

​​

​

”Rashygienen ställer inte som sitt mål att hetsa raserna till strid mot varandra utan att tillvarataga vad som är det bästa inom var och en av dem och förhindra uppkomsten av skadliga kombinationer … att den nordiska rasen är värdefullare än den nergroida har åtskilligt fog för sig – dess insats för världskulturen är obestridligen större – men negerrasen är anpassad efter sina naturliga levnadsomständigheter liksom den nordiska efter sina”

-Allan Vougt, Socialdemokraterna

​​

​

”Det vore roligt om Sverige med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement”

-Ulla Lindström, Socialdemokraterna

​​​

​

"Precis som Sovjetunionens kommunistiska parti stärktes under Josef Stalin, precis som Kinas kommunistiska parti stärktes under Mao Zedong, kommer vår rörelse att stärkas under den kampvilliga distriktsstyrelsen."

- SSU Södra Älvsborg

​​

​

”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

-Per Albin Hansson​

​

​

”Svenskarna måste integreras i det nya mångkulturella Sverige, det gamla Sverige kommer aldrig tillbaka”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

​​

​

."Ja, ett riktigt pack är vad de är (...) Skicka dem med bananbåt dit de kom ifrån"

-Rickard Almqvist, Socialdemokraterna​

 

​

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna​

 

​

”Hur vågar Jimmie Åkesson kritisera en 16-årig flicka vars idèer skulle innebära att vi går tillbaka till stenåldern”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

​​

​

” Jag ser inget problem om svenskarna dör ut”

Mona Sahlin, Socialdemokraterna

 

​

”Våra problem beror inte på invandrarna utan på de äldre svenskarna”

Annika Strandhäll, Socialdemokraterna

​

​

”Jag är en stolt manshatare, för ni är äckliga varelser som lever på vår jord” 

Marwa Karim, Socialdemokraterna

​​

 

”Sverige behöver en muslimsk helgdag”

Carin Jämtin, Socialdemokraterna

​​

 

”Vi kommer aldrig kritisera islam, den religion vi hyser störst respekt för”

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

​​

”Vi skulle inte ens samarbeta med Sd för att rädda landet”

Magdalena Andersson, Socialdemokraterna

 

​​

”De blir en förtjänst för samhället lite längre fram” 

Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

​​

"Nu får det vara slut på alla bögfrågor”

Jan O Karlsson, Socialdemokraterna

 

​​

”I.. på Medelhavet har nyss dött flera hundra människor, tusen människor har dött och vi har många döda som försöker fly”

-Stefan Löfven, Socialdemokraterna

 

​

”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet”

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

​

"Men, så hyggligt… Jävla skithög”.

-Marita Ulvskog, Socialdemokraterna

 

​

"Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda, det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem”

-Per Nuder, Socialdemokraterna

​

 

”Nominera Adolf Hitler till Nobels fredspris”

E-rik Brandt, Socialdemokraterna

 

​

”Islamska regler är viktigare än svenska regler”

-Imad Omairat, Socialdemokraterna

 

​

"Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort"

-Göran Persson, Socialdemokraterna

 

​

"Släpper vi in fler såna får vi bara problem i samhället. Muslimerna är ett hot"

-Ingmar Hulting, Socialdemokraterna

 

​​​

”Om man är socialdemokrat, då tycker man att det är häftigt att betala skatt”

-Mona Sahlin, Socialdemokraterna

bottom of page