U-hjälpen till Ryssland

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

U-hjälpen

till Ryssland.

"Sverige gav U-hjälp till Ryssland på över 400 miljoner kronor – varje år! Över en miljon kronor -varje dag- från de svenska skattebetalarna till ett av världens rikaste länder!"

Sedan början av 1950-talet har det Socialdemokratiskt styrda Sverige varit ett av världens mest generösa länder när det kommer till att "donera" de svenska skattebetalarnas pengar till fattiga länder. 1% av vår BNP gick under många år efter kriget till s.k. U-hjälp. Tittar man på listan över mottagarländer så finner vi också följaktligen några av världens fattigaste länder i Afrika och i Sydostasien. Det finns dock ett land som får oss att hoppa till och höja på ögonbrynen när det gäller svenskt bistånd i form av "U-hjälp": Ryssland!

Lysnna:U-hjälpen

00:00 / 28:47

Ryssland är idag ett av världens absolut rikaste länder med enorma gas, olja och andra naturtillgångar och en valutareserv som är den tredje största i världen med omkring 2 500 miljarder kronor. Trots detta är Ryssland det femte största bistånds mottagarlandet efter Afghanistan, Tanzania, Etiopien och Moçambique för svensk U-hjälp från de svenska skattebetalarna! 2007 avslöjades det att Sverige betalade ut bistånd/ U-hjälp till Ryssland på över 400 miljoner kronor – varje år! Alltså över en miljon -varje dag- från de svenska skattebetalarna till ett av världens absolut rikaste länder. Än märkligare blir det när man betänker att Ryssland inte behöver redovisa vart våra biståndspengar går till, något de flesta andra, på riktigt, fattiga biståndsmottagar länder måste uppge. Pengarna kan alltså gå rakt in i Putins krigsmakt eller rakt ner i hans egna fickor! Är detta ansvarsfullt mot de svenska skattebetalarna? Låter det rimligt? Vi ställer oss frågan; Varför?

"Ryssland behöver inte redovisa vart biståndspengarna används till"

När Sveriges Radios korrespondent Jan Mossander uppmärksammade utbetalningarna till Ryssland 2005 med två ingående radioreportage tvärvägrade Sveriges Radio att sända inslagen. Detta var tydligen information så känslig att de svenska radiolyssnarna skulle förbli ovetande! Någon förklaring till censureringen gavs aldrig men paniken hade redan börjat sprida sig.

Något måste snabbt göras innan media gräver djupare i den ryska U-hjälpen och bara någon månad senare under våren 2006 beslutade Socialdemokraterna under Göran Perssons ledning att denna ”U-hjälp” till Ryssland plötsligt skulle avvecklas senast 2010. Man hade lyckats avvärja en skandal innan den hunnit sprida sig. De svenska skattepengarna som Socialdemokraterna slösat bort till Ryssland som "bistånd" gick först under namnet ”grannlandssamarbete” som sedan blev till den så kallade ”Östersjömiljarden”.

Östersjömiljarden hade lanserats av statsminister Göran Persson på ett toppmöte med alla Östersjöländer i Visby i maj 1996. Göran Persson var värd för mötet och budet om miljardstödet var naturligtvis ett bra sätt att få beröm och uppmärksamhet. Tanken var att miljarden skulle fungera som ett extra bistånd till de gamla kommunistländerna på andra sidan Östersjön: Baltikum och den ryska Östersjöregionen. Men förutsättningen för att pengar skulle beviljas till biståndsprojekten var att de också ledde till nya jobb i Sverige.

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) och Rysslands president Putin.

1/5

Socialdemokraterna hade som mål att halvera arbetslösheten i Sverige till år 2000 och det skulle Östersjömiljarden hjälpa till med. Därför gick riksdagen med på att pengarna togs från sysselsättnings budgeten. Två flugor i en smäll. Statsministern hade fått en egen biståndskassa vid sidan om allt annat svenskt bistånd och arbetslösheten skulle minska i Sverige. Alla var glada...

En miljard (alltså ettusen miljoner skattekronor) betalades ut som "extra stöd" 1996. Bara tre år senare, 1999, betalades ytterligare en miljard ut. 2003 betalades den tredje miljarden ut. De svenska skattebetalarna tvingades således lägga i runda slänga en miljon kronor varje dag som "bistånd" till världens tredje största ekonomi! Vad hände med pengarna och hur många svenska arbeten genererade de?

Svaret på frågorna har dessvärre alltför ofta varit: "Pengarna gick inte till det som allmänheten och skattebetalarna trodde att de var avsedda för". Men det måste också få ställas frågor kring biståndet eftersom det är våra pengar som vi tvingats lägga i skatt. Det kan låta drastiskt, men ibland när någon försökt kartlagt biståndet har man slagits av en undran om detta har skötts av folk som låter sig styras av socialisternas motto "ingenting är så roligt som att göra av med andras pengar".

En ganska vanlig inställning bland svenskar till biståndet är att: "-Vi är bäst i världen på att samla ihop pengar till bistånd Vi är de första som nått enprocentsmålet (en% av BNP ska gå till bistånd). Vi är stolta över det, vi är goda människor och vi hjälper de fattiga." Den inställningen ska inte förringas men den ska inte heller hindra att man försöker granska och ställa frågor kring användning av biståndet.

"Pengarna rann rakt ut i avloppet"

Av ett årligt bistånd till Ryssland på omkring 450 miljon kronor gick till stor del till miljöprojekt och för att öka säkerheten i kärnkraftverk och städa upp bland militära kärnkraftssopor. Den största posten av biståndet var drygt 100 miljoner kronor till "naturresurser och miljö". Nästan lika mycket användes till "demokratiarbete" och "mänskliga rättigheter" i Putins Ryssland. Arbete med hälsofrågor fick 60 miljoner kronor.

2010 sades det i regeringens vårbudget att biståndet skulle minska men andra pengar kommer in i stället. Det handlar om hundratals miljoner kronor om året till rysk kärnsäkerhet och ryska reningsverk i Östersjön. Det paradoxala är att Ryssland, under kommunisttiden då ekonomin såg annorlunda ut, hade råd att flyga till månen och finansiera en militär upprustning av oanade mått, inte minst vad gäller kärnvapen.

Men i nya, kapitalistiska tider när Ryssland sitter på enorma rikedomar och världen skriker efter rysk olja och gas, då lutar man sig bekvämt mot svenskt bistånd för att ta hand om gammalt kärnbestyckat militärt skrot och dålig säkerhet i skakiga kärnkraftverk.

Ryssarna vill bara betala för det de själva tycker är roligt eller viktigt, allt annat kan man hämta hem från de blåögda naiva svenska skattebetalarna. Idiotiskt? -Ja, för de stackars svenska skattebetalarna men smart för Ryssland. Vem skulle tacka nej till gratis pengar?

Reningsverket i Ryssland har kostat över en miljard men är fortfarande inte klart! Pengar saknas, anser ryssarna...

2006 avslöjades det att Ryssland -ett av världens rikaste länder- var det femte största mottagarlandet av svenskt bistånd. Senare fortsatte utbetalningarna under andra namn.

Reningsverket i Ryssland har kostat över en miljard men är fortfarande inte klart! Pengar saknas, anser ryssarna...

1/2

Vad har då alla våra pengar gått till? Våra intjänade skattemedel som rimligtvis borde gått till vår egen välfärd. Till våra barns skolor, till våra föräldrars äldreomsorg. Till vår sjukvård. Till polis och rättsväsende. Istället slänger vi iväg över en miljon varje dag till bisarra projekt i ett av världens rikaste länder. Projekt utan kontroll och uppföljning. Vi tar en titt på ett ytterst litet antal projekt i korthet för att försöka förstå slöseriet med våra egna skattepengar:

Den stora ryska kloaken i Östersjön är staden Kaliningrad. Där släpps öppet från 450 000 människor orenat avloppsvatten rakt ut i havet. Sedan mitten av 90-talet har Sverige och de nordiska investeringsbankerna försökt samarbeta med Ryssland för att få stopp på föroreningarna och ge befolkningen i Kaliningrad ett anständigt dricksvatten. Sverige har lovat bidra med 120 miljoner kronor till reningsverket som skulle ha varit klart 2006, men nästan inget har hänt. Kostnaderna har nu fördubblats och är uppe i över 1 miljard kronor. 20 miljoner kronor som Sverige (genom Sida) betala ut har i praktiken gått direkt in i fickan på Sweco, det svenska konsultföretaget som har skött projekteringen.

Ryssarna skyller förseningarna på svenska Sweco och Sweco skyller på ryssarna. Senast 2011 skulle reningsverket stå klart. 2020 är det fortfarande inte i drift då man anser att pengar fortfarande saknas.En sak är säker: Med de här biståndsinsatserna kommer dagens regim i Ryssland aldrig att ta över och börja betala med egna pengar, och varför skulle de göra det? Kanske våra biståndspengar bara stjälper såväl svensk ekonomi som ryskt ansvarstagande?

"Socialdemokraterna fifflade bort 80 miljoner..."

1999 avslöjades att den Socialdemokratiska regeringen smusslat med lagen när den har hanterat 80 miljoner kronor ur Östersjömiljarden. Pengarna skulle användas för "data och IT-projekt" i Ryssland och Baltikum. Enligt beslutet skulle de 80 miljonerna delas ut av Swedfund men det visade sig att regeringen fifflat med pengarna redan innan de hunnit delas ut.

När fifflet avslöjats att de 80 biståndsmiljonerna fattades så bestämde förvaltningsavdelningen direkt att statliga Swedfund fortsättningsvis skulle administrera de 80 nya miljoner som satts in på kontot och för det få 10 miljoner kronor i ersättning. Så av de totalt 160 miljoner skattebetalarna tvingades lägga så var det alltså bara nu 70 miljoner kvar...

...fem månader senare avslöjades att en tjänsteman i nyckelställning på statsbolaget Swedfund, som administrerade de kvarvarande 70 miljoner kronor av regeringens Östersjömiljard, hade medverkat till att 15 miljoner kronor betalats ut till en företagsbildning där han själv sitter i styrelsen. Motiveringarna och ansökningarna var till stor del hemligstämplade, men besluten var man tvungen att visa upp.

Bland annat så hade 15 miljoner kronor gått till tre projekt där två svenska systerföretag spelade huvudrollen. Vilka satt i ledningen för dessa två företag? -Jo, en chefstjänsteman på Swedfund som hade förordat bidragen till företagen

Socialdemokraten och jordbruksministern (1996-98) Annika Åhnberg, tidigare medlem i kommunistiska VPK. (n.v. Vänstern)

1/2

han själv var styrelseordföranden i! Mannen, 57 år, hade i praktiken betalat ut skattebetalarna pengar till sina egna företag...

1999 hade den Socialdemokratiska regeringen delat ut 33 miljoner kronor ur Östersjömiljarden i bidrag till ett företag. Men det var fullkomligt omöjligt att få insyn i varför pengarna betalades ut. Ministern som tog beslutet blev senare (naturligtvis av en ren slump...?) styrelsemedlem i samma företag. Det framkom att (S)-regeringen i princip satsat 1 miljard kronor av skattebetalarnas pengar på en presentbod som Socialdemokraterna helt ensamma och utan insyn förfogade över.

Vem som helst som hade en ide och som kunde argumentera för att den skulle gynna utvecklingen i de nya staterna på andra sidan Östersjön, och dessutom gav någon form av sysselsättning hemma i Sverige, kunde ansöka om pengar ur miljarden. Socialdemokraterna sa ensam ja eller nej till projektet. Ingen annan fick vara med och bestämma om vem som skulle få smaka ur gottpåsen. När (S)-regeringens beslut väl var fattat gick det inte att klaga på det, hur tokigt det än var. Riksdagen blev helt överkörd...

Jordbruksministern och socialdemokraten Annika Åhnberg beviljade 1997 konsultföretaget SwedeAgri ett bidrag på 33 miljoner kronor ur Östersjömiljarden. Pengarna skulle användas för att utveckla ett ryskt mejeriprojekt, Petmol, samt en demonstrationsgård utanför S:t Petersburg i Ryssland. Det märkliga var att huvudintressenten i mejeriprojektet var en av världens mest framgångsrika industrikoncerner, svenskägda Tetra Laval som hade arbetat fram underlaget till ansökan om de 33 miljonerna.

Det var en koncern som hade en årsomsättning på 76 miljarder (76 000 miljoner) kronor, men samtidigt hemlighöll sin vinst. Varför skulle Sveriges skattebetalare plötsligt bli riskkapitalister och göda Tetra Laval med 33 miljoner kronor i biståndspengar? Det borde vara en självklarhet att allmänheten att få veta varför och hur beslutet kommit till. Men departementets tjänstemän sa blankt nej till insyn. De ansåg att papperen måste hållas hemliga och pekade på bestämmelserna om affärssekretess. Jordbruksdepartementets nya S-minister, Margareta Winberg, hade låtit hemligstämpla dokumenten för journalister som ville få inblick i svindleriet.

"Bussarna skulle ge hundratals nya jobb - det blev elva"

Tetra Laval hade krävt att så lite som möjligt skulle lämnas ut och Margareta Winberg och Socialdemokraterna böjde sig för det. Miljardkoncern Tetra Laval var föga road av att figurera som mottagare av svenskt bistånd då gängse uppfattningen är att det ska komma nödlidande till del.

SwedeAgri och Tetra Laval hade i sin ansökan slagit fast att om Petmol-projektet utanför S:t Petersburg fungerade så kunde man räkna med upp till 110 nya jobb i Sverige. De ryska lastbilarna som transporterade mjölken var förmodligen uttjänta. Det kunde öppna nya affärsmöjligheter för Volvo och Scania, och sannolikt även nya jobb där. Andra ryska mejerier skulle utvecklas med Petmol som modell. Det ena skulle ge det andra.

Efter två års verksamhet kunde Tetra Laval inte visa att man skapat ett enda nytt jobb i Sverige. Det LRF-ägda SwedeAgri redovisade ett (1) jobb. Swede-Agri hade hyrt in en tidigare styrelsemedlem i LRF som konsult på kolchosen som för 5 miljoner kronor skulle bli en rysk mönstergård. Han kostade 114 000 kronor i månaden. På vårvintern 2000 när hälften av de 5 miljonerna hade förbrukats kom det ett besked om att man gett upp allt hopp om att lyckas med omvandlingen.

Av de 33 miljoner kronor som regeringen till slut kom att ge till projektet rann allt ut i sanden. Något senare avslöjades det att den socialdemokratiska jordbruksministern Annika Åhnberg satt i styrelsen för Swede-Agri...

Gamla bussar skulle skeppas till Baltikum för att skapa nya arbeten i Sverige trodde Ines Uusman och Björn Rosengren...

1/2

År 2002 köptes gamla svenska bussar in för 56 miljoner kronor av svenska sysselsättningspengar och skänktes till Baltikum vilket skulle ge hundratals nya jobb i Sverige - men det blev bara elva. Beslutet var taget av Socialdemokraterna kommunikationsminister Ines Uusman och näringsminister Björn Rosengren. Tanken var att man skulle köpa 250 gamla bussar av svenska bussbolag i Sverige och ge dem som bistånd till Baltikum. Det skulle ge balterna bättre kollektivtrafik. Och eftersom det då rimligen skulle uppstå brist på bussar i Sverige så var bussbolagen tvungna att köpa in nya bussar, förhoppningsvis tillverkade i Sverige.

Det skulle ge nya jobb, i planerna talades det om flera hundra tänkbara nya jobb hos Volvo och Scania och deras underleverantörer. De två kraven för att få använda pengar ur Östersjömiljarden var alltså fyllda: Baltikum fick bistånd och Sverige fick nya jobb, i samma smäll. Det var ett superprojekt som skulle göra alla glada. (S)-ministrarna Uusman och Rosengren galna idé blev inte helt oväntat en dyr flopp för de svanska skattebetalarna. Elva svenska jobb hade de 56 miljonerna gett. Inget av dem var fast. Det handlade om tillfälliga jobb kopplade till arbetet med de gamla bussarna. Någon måste ju köpa in dem, ställa dem i ordning och fixa reservdelar innan de levererades. Volvo och Scania hade redan problem med sin busstillverkning i Sverige. De behövde inte nyanställa för att sälja ersättningsbussar till de svenska bussbolagen...

"Bistånd gick till synagoga - men judarna var mördade..."

År 2003 satsade Socialdemokraterna 12 miljoner kronor ur Östersjömiljarden för att restaurera bland annat en synagoga i staden Sabile. Projektet ledde inte till ett enda nytt jobb i Sverige. Det kom i stället att försörja 122 lettiska byggnadsarbetare och i Sabile behövs dessutom inte någon synagoga. Alla de 241 judar som bodde där mördades eller fördrevs redan 1941 av lettiska fascister.

De mest drivande krafterna var de båda Socialdemokraterna, kulturminister

Marita Ulvskog och statsminister Göran Persson. Göran hade personligen flera gånger lanserat iden i samtal med den lettiske presidenten Guntis Ulmanis.

En viktig anledning till Perssons engagemang var att han gärna ville se det kopplat till sitt eget svenska projekt "Levande historia'', som upplyser om Förintelsen och som han fått mycket uppmärksamhet för. Perssons rådgivare hade dock glömt att berätta att Förintelsen var ett mörkt kapitel också i Lettlands historia. Lettiska fascister var nämligen lierade med Hitlers trupper när de invaderade landet 1941. De deltog flitigt i morden på landets judar och ansågs till och med vara mer brutala än tyskarna.

Lettlands regering hade inget behov av bistånd från Sverige som kunde komma att påminna om detta. Av biståndet till synagogan blev man dessutom tvungen betala 18% i lettisk moms. Mer än en halv miljon kronor försvann rakt in i den

Synagogan i Sabile som skulle restaureras skapade inga jobb i Sverige men 122 arbeten i Lettland...

1/3

lettiska statskassan, resten "försvann" på annat sätt och den fallfärdiga synagogan stod kvar i samma skick...

Vi måste ställa oss frågan VARFÖR Sverige öser in pengar över Ryssland - ett av världens rikaste länder? Pengar som bara försvinner utan att vi frågar vart de tar vägen. Och när de försvunnit öser vi in mer. Våra egna skattepengar. Är det bara idiotiskt socialistiskt slöseri eller finns det en anledning vi inte känner till? En hemlighet varken Socialdemokraterna eller Ryssland vill tala högt om?

Sommaren 2018 avslöjas ur tidigare hemligstämplade och låsta amerikanska arkiv att Sverige efter kriget tvingades betala ett enormt krigsskadestånd till segermakterna USA och Storbritannien. Sverige stod som alla vet helt på Adolf Hitler och Nazitysklands sida, även om vi officiellt var "neutrala". Vi hjälpte olagligt Nazityskland redan innan kriget att bygga upp sin krigsmakt med stridsflygplan, stridsvagnar, miljontals kullager och all den järnmalm Hitler behövde för att framställa alla sina vapen. Under kriget hjälpte vi sedan nazisterna med trupptransporter och vapentransporter på våra järnvägar. Ute till havs hjälpte vi Hitler lägga ut minor och ubåtsnät mot USA och Storbritannien. -Visst var vi "neutrala" -men bara till Hitlers fördel. Vi var en icke stridande del av Det Tredje Riket. Således var Sverige också en indirekt förlorande part i kriget, och därför tvingades vi betala ett enormt krigsskadestånd till USA och Storbritannien.

Ett krigsskadestånd som förtäcktes som "Frivilliga donationer" till FN och "välgörande ändamål" till de västliga segermakterna. Sveriges ”överpris” i sitt medlemskap i FN var således ett förtäckt krigsskadestånd till de västliga segermakterna. Vi betalade ett "startbidrag" till USA, Storbritannien och Frankrike 1946 på 100 miljoner dollar och under 50 år, från 1949 till 1999, betalade vi ut ett krigsskadestånd årligen på 500 miljoner dollar! Allt hemligstämplades av Socialdemokraterna och dokumenten läckte alltså ut från USA först 2018, 18 år efter sista utbetalningen...

"Ett krigsskadestånd...?"

Hur var det då med den östliga segermakten - Ryssland? Det har cirkulerat rykten i årtionden att vi även tvingats underteckna ett krigsskadestånd med Ryssland, dåvarande Sovjetunionen. Tvingade de också Sverige till ett krigsskadestånd då vi stod på Sovjetunionens fiendes sida? Svaret är med all tydlighet även här: Ja! Problemet är att dessa dokument i så fall också är hemligstämplat material från båda parter, så allt blir därför bara spekulationer.

Det ligger mer i dessa bägge socialistiska staters intresse att aldrig avslöja sanningen om ett ev. krigsskadestånd än t.ex. från demokratier som USA eller Storbritannien. Hur än Socialdemokraterna vänder på steken blir det en skandal: Att man slösar bort miljarder av våra skattepengar som U-hjälp till ett land

många gånger rikare än vi själva eller att man inte vågar avslöja att vi tvingats betala ett krigsskadestånd då Socialdemokraterna ställt sig på fel sida av historien...

Om vi tvingades betala ett krigsskadestånd till Sovjetmakten så var det nog snarlikt det som vi betalade till FN. Problemet är att det aldrig gått att betala in hemliga medel till FN som sedan gått vidare till den kommunistiska diktaturen i Moskva. Det finns faktiskt inget som motsäger att alla miljarder vi omdömeslöst slänger till Ryssland i själva verket är ett krigsskadestånd precis som det västliga krigsskadeståndet som avslöjades först 2018.

Finns det då några indicier på ett krigsskadestånd till Sovjetunionen?

1/4

-Jodå, en hel del när man gräver i historien. Benämningen på de pengar som vi betalde för att vi stod på fel sida av historien blev inte ”frivilliga donationer” till FN utan istället: ”U-hjälp” och "bistånd". Vi vet inte -och vi kommer heller aldrig få veta- sanningen om ett eventuellt krigsskadestånd till Sovjet/Ryssland. Allt förblir spekulationer så länge ingen vågar berätta sanningen...

Är det inte fullständigt hål i huvudet på våra politiker så finns ingen annan förklaring till varför vi i årtionden betalat ut miljardbelopp i "bistånd" och "U-hjälp" till ett av världens rikaste länder! Idag är det svårt att få en klar bild över det svenska biståndet till det forna Sovjet då pengarna förtäckts under andra namn är "U-hjälp" eller "bistånd". Men att utbetalningarna till ett av världens rikaste länder fortsätter vet vi. Dina pengar. Mina pengar. Våra pengar.

Pengar vi tillsammans arbetat ihop för vår gemensamma välfärd men som istället försvinner bort i öst. Bort i egendomliga projekt utan ansvar eller kontroll. Det är dessa projekt, såväl Göran Persson som Stefan Löfven och andra Socialdemokrater så vackert skryter om. Projekt som visar hur solidariska och goda vi är. En moralisk supermakt. I mina ögon bevisar dessa projekt bara hur omdömeslöst socialister använder andras pengar för att imponera på omvärlden och sina väljare, för i slutänden handlar det faktiskt bara om makt och att vinna folkets röster. Röster som var fjärde svensk fortfarande lägger på detta "arbetarparti". Vilket faktiskt är lika omdömeslöst det med...

// Anders Johansson.

Källa:

"Pengarna som försvann" (2008) av Jan Mossander

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!