Name: Call Girl - officiell trailer
Uploaded: 2024-04-20T12:05:08.485Z
Duration: 1 min 31 s
Description: Call Girl - officiell trailer

Bordellhärvan.

Metallplatta_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.jpg

"Ledande politiker utnyttjade prostituerade småflickor. Partitrogna poliser fick i uppdrag att mörklägga och lägga locket på"

Våren 1976 arresterade Stockholmspolisen den 46-åriga Doris Hopp, misstänkt för att leda en stor call-girl verksamhet som innefattade mycket unga kvinnor och minderåriga flickor ner i 13-14 års åldern! Snart fann utredarna att många av Doris Hopps kunder tillhörde samhällets toppelit: höga socialdemokratiska och centerpartistiska politiker, tjänstemän och direktörer.

Lyssna:Bordellhärvan

00:00 / 1:20:02

Bland de kvinnor som ingick i eskorttjänsten fanns ett 40-tal prostituerade kvinnor varav flera minderåriga flickor samt en blivande riksdagskvinna. Det fanns alltså både kvinnliga torskar och prostituerade som arbetade (eller snart skulle arbeta) i riksdagen! Några kvinnor var kopplade till en utländsk ambassads ”stall”. Larmet gick genom maktens korridorer. Säpochefer, pressekreterare och lojala tjänstemän arbetade på högvarv för att tysta ned, mörklägga och sopa under mattan - istället för att klargöra och utreda! Mycket stod på spel: ett känsligt val, utrikespolitiska komplikationer, själva demokratins trovärdighet. När journalisten Peter Bratt avslöjade att den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer betraktades som en säkerhetsrisk av polisen blev detta början till den sk Bordellhärvanl. Nu, många år senare, tar många av de inblandade bladet från munnen. Nu nämns männen vid sina rätta namn. Nu avtäcks hemligheterna. Mörkläggningen om Sveriges största sexskandal är nu över...

1: Sänk åldersgränsen för sexuellt umgänge med barn från 15 till 14 år.
2: För barn i vuxen vård ska åldersgränsen för sexuellt umgänge med vårdnadshavare vara 18 år (som tidigare).

Men för annan är beroendeställning än vård (lärare etc) ska åldersgränsen sänkas till 14 år.
3: Begreppet ”grovt koppleri” tas bort. Eventuellt kan det vara aktuellt för hallickar som håller flickstall.
4: Incestbegreppet slopas helt och hållet. Alltså ska sexuella förbindelser mellan familjemedlemmar inte längre vara straffbara.
5: För sexuellt inriktade beröringar, som inte kan anses vara sexuellt umgänge, föreslås åldersgränsen tio år mot nuvarande 15 år.
6: Våldtäktsbegreppet ska behållas men reserveras för de fall då gärningsmannen visat synnerlig hänsynslöshet eller råhet.
7: De ”vanligaste” sexuella övergreppen ska betecknas ”sexuellt tvång” och få en betydligt lindrigare straffskala.
8: Orden tukt, otukt och sedlighet tas bort ur lagtexten.
9: All särbehandling av homosexuella tas bort.

Förslag från justitiedepartementet 1976. // Lennart Geijer, Socialdemokraterna.

I regeringskansliets arkiv ligger ett förslag från Socialdemokraterna till reform av ny sexbrottslagstiftningen från 1976:

"-Är dessa förslag verkligen sanna? Hur kan en vettig människa lägga fram sådana saker? Hur kan ni, herr Geijer, som är en äldre man tänka på sådant? Har ni inga barn eller barnbarn som kan råka illa ut? Det har jag. Nej, herr Geijer, nu har ni gjort bort er. Det är inte nog med att ni vill ha bort fängelserna. Hur ska det bli i Sverige om edra förslag går igenom? Jag har varit socialdemokrat sedan jag fick rösträtt. Men nu är det slut. Alla medlemmar i vårt hem är mot Geijer. Håll fingrarna borta från barnen. Det är min största önskan."

Tillsammans med förslaget fanns ett brev från en upprörd kvinna, daterat den 15 maj 1976:

För att ge ett tidstypiskt perspektiv har vi valt att inleda med förslaget från justitiedepartementet 1976 och det upprörda brev som kom till regeringen från en mor. Vi vill ge ett uttalande som i viss mån kan kasta ljus över hur det var möjligt att en sådan verksamhet som vi ska berätta om över huvud taget kunde äga rum. Ändå stod det församlade etablissemanget upp och blånekade. ”-Slidder, sladder”, som dåvarande statsministern socialdemokraten Olof Palme uttryckte saken.

Det var inte svårt för politiker, media och näringsliv att ”sänka” hela historien. För trovärdigheten krävdes att de uppseendeväckande uppgifterna intygades av flera oberoende källor. Det var svårt för dem som ville avslöja affären att motsvara sådana krav när källa efter källa effektivt tystades ned. Skrämda prostituerade och utnyttjade flickor kunde inte göra det, inte heller tilltufsade polisutredare eller en enstaka modig politiker klarade av att bevisa detta. Nej, inte ens vår största morgontidning Dagens Nyheter förmådde stå emot när den socialdemokratiska regeringen Palmes dementimaskineri satte högsta fart!

"Bordellhärvan" (senare kallad "Geijer-affären") är en skrämmande historia inom socialdemokratin om pedofili, prostitution, sexköp och mörkläggning. Genomförd, och mörklagd av förövarna; två svenska statsministrar, polischefer och välkända statstjänstemän. Offren; ett flertal minderåriga flickor samt ett fyrtiotal andra unga svenska och polska kvinnor, och detta mitt i hjärtat av den socialdemokratiska ankdammen Sverige. Än idag har inte socialdemokraterna officiellt bett om ursäkt för alla dessa kvinnoövergrepp och pedofilövergrepp!

Få partier har i svensk politik såsom Socialdemokraterna beskyllt andra partier för att vara "sexistiska" och "kvinnofientliga"! Hur ser då kvinnosynen ut i de egna leden, då som nu, i det parti som själva kallar sig ett "anständigt parti"? Inte kan det finnas någon sexism eller kvinnofientlighet i ett parti som själva utmålar sig som ett feministiskt kvinnovänligt och "anständigt" parti...?

Faktum är att inget parti i svensk historia har en just så sexistiskt och kvinnofientlig syn som just Socialdemokraterna. Det är sällan vi hör partiledaren berätta när deras egna företrädare utnyttjade och köpte sex av prostituerade minderåriga småflickor och sedan hur de effektivt tystade ner hela historien när partitopparna avslöjades med fingrarna i syltburken, eller när landets högsta polisledningen fick i uppdrag av just socialdemokraterna att tysta ner -istället för att klargöra och utreda- händelsen! Att ett sådant parti fortsätter kalla sig feministiskt och beskyller andra partier för att vara "sexistiska" och "kvinnofientliga" är allt annat än anständigt? Men det är så socialismen fungerar...

”-Detta är lögn. Det vet jag, eftersom mitt namn finns på listan över kunderna"

I dag har några av dem som utredde bordellaffären valt att för första gången berätta vad som egentligen hände. Nu säger Ingvar Gullnäs, justitiekanslern som utredde bordellaffären, i dag pensionerad: ”-Ingenting förvånade mig i den här affären.”

Byråchefen Olof Frånstedt i säkerhetspolisen: ”-Lennart Geijer, Gunnar Sträng, Olof Johansson, och Thorbjörn Fälldin var bara några av alla kända män som registrerades av Säpo utanför bordellmammans bostad."

Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo: ”-Vi var verkligen upprörda av och engagerade i det här fallet, men när det började uppdagas vilka som var inblandade var det som att dra ner rullgardinen. Det blev nattsvart och det gick inte att fortsätta.”

Ove Sjöstrand, förhörsledare: ”-Vi visste redan under förundersökningen att det fanns minderåriga bland de prostituerade. Men åklagarna och polisledningen tyckte inte det var intressant att hitta dem. Jag fortsatte ändå och hittade en 14-årig flicka. Hon berättade om flera av de socialdemokratiska toppolitikerna".

Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo: ”-Det mörklades. Sverige skulle rasat samman som ett korthus om sanningen kommit fram. Man försökte komma runt det här på alla sätt utan att det skulle braka fullständigt åt helvete.”

0722bc2771cfe7dd4a81c70beda87e50_edited_edited_edited_edited_edited_edited_edited.png

Ett av många avslöjande tidningsartiklar om Doris Hopp och bordellhärvan där ledande politiker främst från Socialdemokraterna och Centern köpte sex av barn.

1/3

Morgan Svensson, förhörsledare: ”-Det var en farlig situation. Det var därför jag skrev en PM till Säpo.”

Många visste, men få vågade tala. Och de som talade fick sina karriärer förstörda, förlöjligades och hotades. En av dem var rikspolischefen, en annan hans rådgivare och expert i dessa frågor, Leif G W Persson, Förhörsledaren Ove Sjöstrand beordrades att ta semester i stället för att leta fram småflickorna som Doris Hopp utnyttjade i sitt stall. Journalisten Peter Bratt, som var mycket nära sanningen i en avslöjande artikel i Dagens Nyheter, tvingades offentligt be om ursäkt, ”kläddes av” i pressen och förpassades till en undanskymd plats på DN. Polischefer beordrades att lägga locket på. Alla hotades på olika sätt...

Thorbjörn Fälldin, tillträdande statsminister utpekad av bordellmamman och flera av de prostituerade kvinnorna, sade i riksdagen: ”-Detta är lögn. Det vet jag, eftersom mitt namn finns på listan över kunderna.” Olof Palme också han utpekad av flera prostituerade höll Fälldin hårt i handen och kommenterade: ”-Slidder, sladder! Strunt är strunt och snus är snus om än i polisiära promemorior.” Kanske inte så konstigt partiledarna höll varandra bakom ryggen - då båda pippat småflickor, och båda visste vad den andre gjort!

Historien drog igång då journalisten Peter Bratt fick ett tips från Leif GW Persson på rikspolisstyrelsen om ett dokumentet som rikspolischefen Carl Persson hade försett den socialdemokratiske statsminister Olof Palme med. Dokumentet angav den socialdemokratiske justitieministern Lennart Geijer som misstänkt för att ha köpt sexuella tjänster från en bordell med unga kvinnor och flera minderåriga flickor de länge hade haft span på. Bakom uppgifterna om skandalen låg ett och ett halvt års polisspaning. Information från både Säpo och den vanliga polisen stödde påståendena om prostitution, otukt med minderåriga och ministrars samröre med prostituerade.

Ett 30-tal kvinnor hördes. Uppgifterna sammanställdes i ett PM som rikspolischefen gav Olof Palme, som då var statsminister. Att ge Palme denna utredning var som att ge djävulen bibeln. Statsministern gav den partitrogna polischefen i Stockholm, Hans Holmér, jobbet att "granska" uppgifterna. Det tog Holmér bara någon dag att prestera en muntlig rapport som gick ut på att allt som stod i rikspolischefens PM bara var lögn...

"Men att springa till Olof Palme var i efterhand ingen bra idé"

Även Gunnar Sträng och centerns Olof Johansson och självaste C-partiledaren Thorbjörn Fälldin var sexköpare! Men att springa till Olof Palme var i efterhand ingen bra idé då även de högsta topparna inom Socialdemokraterna – alltså även Palme själv- var insyltade i det som sedermera blev den största sexskandalen i svensk historia! En skandal som redan 1977 avslöjade socialdemokraternas och centerpartisternas dubbelmoral, sexism och vidriga kvinnosyn!

Våren 1976 slår polisen till mot en bordell och en call-girl-kedja på Östermalm i Stockholm. Med omkring fyrtio kvinnor och flickor, några under femton år, i sitt stall har bordellmamman Doris Hopp under flera år förmedlat sexkontakter till en stor grupp män och några få kvinnor. Doris Hopps kunder var kända personer, mycket kända personer. Vem var då denna Doris Hopp?

Det finns de som anser att hon var en penning- och spelgalen nymfoman med bisexuella böjelser. En okänslig och kallhamrad affärskvinna som inte drog sig för att utnyttja och sälja minderåriga flickor till män med pedofila böjelser, men samtidigt en kvinna som värnade om de prostituerade i sitt stall. En fixare och festprissa, en kvinna som kunde konsten att hålla tyst gentemot press och polis. En kvinna som aldrig skulle förråda sina kunder, vilket de många blombuketter hon senare fick motta i häktet var tacksamma bevis på.

Mannen som fick äran att sätta namn på hela Bordellhärvan: Lennart Geijer, Socialdemokraterna.

1/5

En rapp och tidigt utvecklad blondin som lade killarna för sina fötter på knuttehaket Sprallen under Årstabron. Så beskrivs hon av Olle, klasskamrat på Eriksdalsskolan. Doris Lidner föddes på Söder i Stockholm 1930. Som vuxen gav vännerna henne smeknamnet Doddo. En som föll för henne var fotbollslegenden Nacka Skoglund som hon själv blev vansinnigt förälskad i. ”-Nacka och Doris var som galna i varandra. På den tiden hade man inte tillgång till någon lägenhet utan vi fick hålla till i buskarna. Vi hade till och med numrerat buskarna. Och där, under buske nummer elva, brukade Nacka och Doddo knulla varandra.” berättar Olle.

Doris började jobba som servitris på Café Mocka i hörnet Riddargatan/ Nybrogatan. Även här gjorde hon succé bland männen. Sexig som få och utseendemässigt en kopia av Hollywoodstjärnan Natalie Wood. In på konditoriet stegade en dag en välvårdad och distingerad herre som satte sig på en stol och inte kunde slita blicken från henne. ”-Hon var ju väldigt vacker och charmig och kunde verkligen titta en man i ögonen" berättar Olle. Mannen visade sig vara multimiljonären Gustav Tersmeden, som bodde i en luxuös våning på Strandvägen, bara några hundra meter från Mocka. Tersmeden hade varit gift med Hjördis men under en vistelse i London träffade Hjördis den världsberömde engelske skådespelaren David Niven, förälskade sig, skilde sig från Gustav och gifte om sig med David Niven 1948. Hon skulle aldrig mer återvända till Sverige och Gustav.

Nu satt han på Mocka och lät sig drunkna i Doris ögon. Gustav frågade Doddo om hon inte kunde komma upp till honom efter arbetets slut. Doris behövde inte många sekunder för att bestämma sig. Kanske anade hon att den här kvällen skulle komma att förändra hennes liv. Det blev en "dunderleverans" den där natten! "-En septemberkväll när jag fyllde 22 år och var hemma hos henne ringde telefonen", berättar Olle. Det var Gustav som kände sig ensam och ville ha sällskap. Han ville att Doddo skulle komma till Strandvägen. Doddo tackade ja, men på ett villkor: att jag fick följa med.

"-När vi kom dit så var där ytterligare ett riktigt höjdarpar ur den absoluta societeten. Eftersom jag inte ville vara femte hjulet så gick jag ner på Strandvägen och letade upp en brud som hängde med upp till Gustav. Ja, sedan blev vi kvar där en hel vecka och festade..."

Två av hennes väninnor där var finska flickor med usel lön. De stod inte helt främmande inför att prostituera sig och åtminstone en av dem fick hjälp på traven av Doris som började skaffa sig en allt större kundkrets. Trots att Doris tjänade betydligt större pengar på prostitutionen än på sitt arbete på Mocka, så höll hon envist fast vid sin anställning där ända till 30-årsåldern. Olle menar att här började Doris bana som ”glädjeflicka”. Hon hade insett att hon kunde tjäna pengar på karlar, men hon fortsatte jobba kvar på Café Mocka i flera år.

"Kanske anade hon att den här kvällen skulle komma att förändra hennes liv"

Doddo greps så småningom av speldjävulen. Hon började gå på Solvalla och på "svartrulle", alltså olagliga rouletter, och blev helt uppfylld av det där. På rouletterna fick hon tag i gubbar som hade ruskigt gott om stålar och inte hade något emot snygga madamer. Och Doddo behövde stålar till sitt spelande.

Så inträffade en händelse som återigen skulle ändra inriktning på Doris liv, åtminstone för några år innan hon återvände till prostitutionen. Hon mötte sin blivande man, Kurt Hopp, fabrikör från Berlin, 19 år äldre än hon själv. Med honom var hon gift i sju år, 1957-1964.

Det första mötet mellan Doris och Kurt var helt i stil med Doris person och övriga livsföring. Hon befann sig en kväll på Grand Hotel med två spelare. Vid bordet bredvid satt ett sällskap på fyra personer. Han tycktes ha svårt att slita blicken från hennes ansikte, trots att en av kvinnorna vid bordet var hans hustru!

Doris i sin tur inviterade honom till damrummet med en diskret nick. Han antog inviten. Då Doris inte kunde ett ord tyska fick de knaggla sig fram på en erbarmlig skolengelska. Så mycket kunde de i alla fall förmedla till varandra att hon ville att han ringde henne nästa dag. Men den blixtförälskade Kurt var hetare på gröten än så. Han insisterade på att få träffa henne redan samma natt. Och så blev det...

Doris Hopp

Passfoton av Doris Hopp, tagna 1948, 1958, 1969 och 1975

Doris Hopp

1/8

Där och då lämnade han sin fru och de andra i sällskapet och följde med Doris hem. Efter den natten var det inte tal om att återvända till hustrun. Det visade sig att mannen inte bara var en ordinär fabrikör utan chef för ett av Tysklands större slakteriföretag, vilket placerade honom i mångmiljonärsklassen. Han skilde sig från sin fru och äktade Doris Lidner som därmed blev Doris Hopp. Inte långt därefter kom sonen Pelle till världen.

Under en vistelse i Tyskland förolyckades Kurt. Efter sju års äktenskap var Doris nu ensamstående med sonen Pelle. För Doris var den bullbakande mamman inget ideal utan hon återvände snart, trots ett miljonarv, till den bana hon stakat ut åt sig redan som 20-åring; - prostitutionen. Hon började bygga upp en koppleriverksamhet där stora dela av kundkretsen utgjordes av förmögna affärsmän, kända profiler inom nöjesvärlden och politiker. På sitt sätt var Doris Hopp på väg att bli en maktfaktor i det svenska samhället.

Olle berättar om en del kunder Doris hade. En av dem var en stenrik boktryckare som skulle ”pippa varje dag före lunch”. Han var arbetsnarkoman och hade inte tid att uppvakta kvinnor utan han köpte det han ville ha i stället av Doris Hopp, exakt på samma klockslag varje gång. Det var likadant med Lennart Geijer. Han skulle pippa den här söta finskan på Stora Nygatan en gång i veckan vid ett visst klockslag. Då kom han knallandes och kikade upp i hennes fönster. Ett tomt fönster betydde upptaget, en blomkruka i fönstret betydde att kusten var klar!

Olle fortsätter att rabbla namn på Doris Hopps kunder: en förmögen jurist från Umeå, halva släkten i en stor känd för att inte tala om den kände generaldirektören. Av en av kungahusets främsta medlemmar hade hon fått en takkrona i silver. Men Doris Hopp var inte särskilt imponerad av kändisarna. En som hon avskydde var våran mest kända internationella filmskådespelare och regissörer, numera avliden. Han var sadist och piskade tjejerna så in i helvete så de fick stora sår på ryggen. En annan märklig gubbe var Farbror Kalle, känd adelsman med Sveriges största samling av pornografi. Han satt och masturberade hela dagarna. Hans sexuella besatthet verkade helt sinnessjuk och han var en av de kunder som gillade småflickor.

Olle berättar om en minister som bara ville ha en speciell kvinna, om flera andra ministrar som lägrat Doris Hopp själv eller hennes kvinnor, om rika amerikanska pälshandlare som alltid bjöd på Grand Hotel när de var på väg till Sovjetunionen för att köpa skinn och då fick betala dyrt för en omgång tillsammans med Doris Hopps kvinnor. Det hände att hon bad mig sitta och lyssna i rummet intill sängkammaren när hon lägrade någon av sina torskar. Ojojoj, vilken cirkus. Hon stönade och tyckte att "-Åhh, så skön du är! -Oj, vad du kan”. Det handlade ju om kravlösa knull där man inte behövde tänka på något annat än att knulla. Och hon lärde sina kvinnor att köra samma spel med gubbarna som till slut blev som slavar under dem. Tjejerna stönade och fick dem att tro att de var världens bästa älskare och då gick det på tre sekunder för de flesta. Ja, en del hann inte ens komma till förrän tåget gått. Och det var meningen. Ju kortare knull, desto bättre. Det här lärde Doddo sina tjejer...”

"Jag har svårt att finna de ord att skandalisera Lennart Geijer"

Såväl Lennart Geijer som Olof Palme ljög om sina roller i bordellhärvan där de förgrep sig på minderåriga flickor.

1/4

Dagens Nyheters löpsedel och avslöjande den 18 november 1977 slår ner som en bomb i folkhemmet Sverige! Justitieminister och socialdemokraten Lennart Geijer pekas ut som en säkerhetsrisk av rikspolischefen på grund av sina förbindelser med unga prostituerade. Detta blir startskottet på Bordellhärvan. Reaktionerna på Dagens Nyheters avslöjande är starka. Svenska folket är i chock! Kan det verkligen stämma att justitieministern är stamgäst på en av Stockholms bordeller och en säkerhetsrisk?

”-Absolut inte! Jag har svårt att finna de ord som rätt uttrycker min värdering av detta skamliga försök att skandalisera Lennart Geijer", förklarar Olof Palme.

I dag vet vi att han ljög. Blåljög!

Kriminalpolisen har med hjälp av avlyssning och spaning nu kartlagt verksamheten. Digniteten på kunderna och det faktum att flera av de prostituerade har koppling till den polska underrättelsetjänsten har även fått Säpo att bli intresserat. I polishuset på Kungsholmen och på de större medieredaktionerna ryktas det om att det bland kunderna finns flera kända personer höga politiker, officerare, direktörer, ämbetsmän, poliser, journalister, åklagare och utländska diplomater.

Förutom socialdemokraterna Lennart Geijer och Gunnar Sträng, fanns även

Centerpartiets ordförande Thorbjörn Fälldin, centerpartisten Olof Johansson, riksdagens vice talman Cecilia Nettelbrandt, riksbankschefen Krister Wickman, landshövdingen Ragnar Lassinantti samt borgarrådet Hjalmar Mehr, för att nämna några. De känsliga personkopplingarna gör att rikspolischef Carl Persson tar kontakt med statsminister Olof Palmes närmaste medarbetare, samordningsminister Thage G Peterson. Det är den 20 augusti 1976 och ministern är i Umeå för valupptakt när telefonen ringer på hotellrummet.

"- Jag har illavarslande nyheter, som kan äventyra hela landets säkerhet", säger Carl Persson. De båda möts dagen efter på Bromma flygplats. Thage G Peterson får tre korta promemorior av rikspolischefen och beger sig därefter till statsminister Olof Palmes radhus i Vällingby. Över en kopp kaffe och en ostsmörgås går de tillsammans igenom handlingarna. Två pm innehåller information om den sprängda call-girl-kedjan.

Det finns nu en enda person som kände till allt som sagts under polisens telefonavlyssningar — kriminalinspektör Ove Sjöstrand. Han tyckte själv det var obehagligt och det var helt tydligt att flera av Doris Hopps kunder var beredda att gå mycket långt för att deras namn inte skulle avslöjas. Under utredningens gång upptäckte Sjöstrand att han var skuggad. Första gången inträffade det under en resa från Stockholm till lantstället i Arboga. En annan gång hände det på Lidingö där han lyckades skaka av sig förföljarna, släcka bilens belysning och ta numret på den förföljande bilen som dock var registrerad på en leasingfirma.

När sedan hot riktades även mot Sjöstrands familj blev han beordrad av sin chef, Kurt Nyblom, att ständigt bära laddat vapen. Så var förhållandet under den tid polisen förhörde de prostituerade kvinnorna. Bland de prostituerade fanns bland annat studenter, sjuksköterskor, hemmafruar, barnskötare, egna företagare, demonstratriser, massöser. I den fasta medarbetarskaran fanns inga alkohol- eller narkotikamissbrukare. Första kvinna till polisförhör var Mariette. Mariette berättade hur hon hade träffat Doris Hopp och att de börjat umgås. Det var ett umgänge som utvecklades till ett sexuellt förhållande. Trots detta ville Hopp att Mariette och flera av hennes andra favoriter skulle kalla henne "mamma".

Nästa kvinna polisen förhörde var Marie. Doris Hopp beskrev henne på ett av telefonbanden som en docka. ”Hon ser nästan overklig ut, lite gammaldags klädd men alltid perfekt.” Maries hem var som ett dockskåp. Allt tipptopp in i minsta detalj, vackert och framför allt kliniskt rent. En gång försökte Doris få henne att ta hand om en av topparna inom centerpartiets ledning, Olof Johansson, men Marie ville inte ”för han tar för lång tid på sig". I förhöret berättade Marie att hon lärt känna Doris Hopp redan 1970 via en flicka som kallades ”Gita Danskan” — en prostituerad som Doris inte verkade ha så mycket till övers för. I telefon sade Doris Hopp till en kamrat:

”-Gita är en skräcködla. Det är ingen karl som gillar henne heller. Hon verkar helt vrickad i skallen och fattar inte vad det handlar om. Sära på benen kan hon men inte så mycket mer. Hennes typ år mer lesbisk. Nettan "dansade" med henne. Hon dansar fantastiskt skönt. Till och med jag gör det med henne. Men om man ska ha henne med en eller två killar så tycker jag alltid att det är obehagligt. Det är ingen brud jag vill jobba med utan tar till om jag absolut inte har någon annan. Inga pattar har hon heller.”

Enligt Maries uppgifter hade hon under de gångna åren haft minst 500 kundkontakter, förmedlade av Hopp. Nästa kvinna, Sirja, hade träffat Doris Hopp på restaurang Ambassadör i maj 1975. Efter ett par dagar fick Sirja sin första kund från Hopp, en man som bodde i Gamla stan. Hon sade sig ha fått 25-30 kunder via Hopps förmedling. Efter varje kundbesök åkte Sirja hem till Hopp där hon dels betalade Hopp hennes andel, dels hade lesbiska lekar tillsammans med henne. Vid ett tillfälle ringde en kund mitt under deras akt. När Doris Hopp berättade vad de sysslade med blev kunden intresserad och bad att få komma dit. Det fick han och under samvaron som följde satt kunden bredvid , tittade på och runkade. För detta fick kvinnorna 200 kronor var.

Den 12 maj hölls förhör med nästa kvinna, Ulla, som berättade om hur hon sedan fyra år varit bekant med en professor på Karolinska Sjukhuset. De hade periodvis bott ihop, men mannen hade tydligen tröttnat på henne och flyttat hem till sig. Professorn hade sagt att det vore bra om hon skaffade sig andra män att umgås med eftersom han själv ville ha fler kvinnor. I själva verket var det professorn som ringt och frågat Doris Hopp om inte fästmön kunde få jobba som prostituerad. Hans största njutning var, enligt vad han berättade för Hopp, att hon skulle komma hem till honom direkt efter samlag med flera andra män. Doris Hopp kom hem till professorn redan samma kväll. Ulla och professorn hade samlag medan Doris Hopp satt bredvid och tillfredsställde sig själv. Några dagar senare hade Doris Hopp ringt till Ulla och erbjudit henne kunder. Doris Hopp hade sitt eget sätt att se på sina damer. Så här upplevde hon flickan Hildegard i ett förtroligt samtal med en av sina närmaste väninnor:

"Hildegard är verkligen road av att pippa. Och största kukarna vill hon ha. Varje gång jag ringer om en kund så frågar hon: har han stor kuk? Hon säger själv att hon har en så stor fitta att hon måste ha en stor kuk. Jag blev tänd på henne när vi träffades på Strand men jag visste bara att hon var sekreterare på TCO. Jag tycker om henne för hon är fräsch och ren och oftast snyggt klädd. Hon har en speciell stil och vackra tänder. Men hon har fula bröst, enormt fula bröst. Långa och tunna. Ändå inte stora. Det är sådana där långa saker som hos negerkäringar när de är helt utsugna. Hon tar inte av sig BH:n. Hon visar inte ens pattarna för torskarna. Hon har komplex för det."

Här är ytterligare en sekvens ur ett av hundratals telefonsamtal på samma tema där Doris Hopp berättar för en väninna om hur ett middagsarrangemang för ”betalande herrar” kunde gå till:

”...Sara min väninna ville absolut att jag skulle ringa någon annan väninna eftersom hon hade mens. Men herregud, kan du inte äta när du har mens frågade jag henne? Det var tydligen hennes direkta tanke, att hon skulle knulla. Hon är helt tokig i karlar. Hon lät sig i alla fall övertalas och hakade på oss där vi satt på Stallmästargårder och käkade och hade det trevligt. Så åkte vi upp till min kund Karl- Erik och hans fru efteråt och hostade upp en flaska champagne. Så åkte vi vidare i min röda Chevrolet med cabriolet vägen över mig, för att hämta med oss whisky. Alla åkte med. Sara ville följa med mig upp och kissa och då skulle helt plötsligt alla kissa så det blev så att alla följde med upp. När vi kom upp ringde telefon och den där gräsänklingen Engdahl, plus en kompis ville att jag skulle greja några brudar. Jag vill inte det, för Karl-Erik som var med betalade vad som helst för att få lugn och ro. Men mina gäster hörde att de var två karlar och sade att för fan ta hit dem. -Jamen Sara har mens opponerade jag mig då. -Joo men hon knullar ändå, det är inga problem var det någon som sade. -Ta hit dem, hon behöver mycket kuk. Han tänkte på sig själv för han ville väl titta på då.

-Jaa i alla fall kom de upp och så ringde det en kille till. -Jaa men ta upp honom också sade Karl-Erik som betalade för kalaset. Varför det kom upp ytterligare tre karlar till oss. -Jag måste säga att det var den roligaste kväll jag har haft på länge. Vi höll på och knulla hela natten. Den här Sara nu va, hon blev stenkåt på Karl-Eriks fru. Och nu ska du få höra. Hon låg i sängen, vi andra tittade på och Leif stod och runkade förstås. Där låg hon i sängen och tog emot den ena karln efter den andra. Så ville hon att Karl-Eriks fru Helga skulle sitta på henne så hon fick slicka hennes fitta samtidigt. Och Karl-Erik, hennes man, stod och runkade och flämtade och hejade på. Och vet du vad, för varje sprut så fick vi en slant som jag kastade in i städskåpet. Sara hon knullade och nöjdade de hela natten och jag serverade mackor och sprit. Jag gjorde inget annat. Det var så roligt. Så på morgonen tog vi och räknade ihop det här tillsammans, för vi delade på alltihopa. Så räknade jag i alla fall. Då hade vi tjänat 1 820 kronor var. Du kan ju tänka dig att det var några år sedan. Jaa det är en tretton år sedan. Det var verkligen en lyckad kväll. Herregud, du skulle se en säng som var blodig, det var tur att jag hade en filt mellan madrassen och lakanen för det händer ofta såna där grejer, i alla fall i den där grissängen jag har där uppe i lilla lyan på Ruddammsvägen. Jaa jag har så många såna där roliga, eller snuskiga minnen som jag skulle kunna berätta...”

I flera av de avlyssnade samtalen med Doris Hopp presenterade sig Björn Tarras-Wahlberg varje gång bara som Björn, inget mer. Men hon visste genast vem denne Björn var. Vid ett av dessa samtal berättade han att ”det var dags för nattplenum” och att han behövde sex tjejer. Doris Hopp svarade att det inte var några problem och undrade när tjejerna skulle komma. "-Om jag inte missminner mig så skulle en av de här festerna hållas i en svit på Sheraton", säger Ove Sjöstrand.

En annan fest hölls enligt Doris Hopp på Grand Hotel Saltsjöbaden, förmodligen efter ett sent plenum i riksdagen alldeles innan lucia 1974. ”-Det skulle bli ett lussetåg så de behövde inte ta några särskilda kläder med sig", berättar Ove Sjöstrand. Det var en fest över partigränserna. Samarbete mellan blocken var en nödvändighet i riksdagen. Så blev det även en och en annan "tillställning över gränserna".

Bland gästerna den här gången fanns minst fyra socialdemokratiska statsråd samt bland andra centerpartisterna Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson. Till festen hade Doris Hopp bjudit in några av sina mest efterfrågade väninnor: Bland andra Daisy och Marie och Sasja, dessutom deltog Doris Hopp själv. Stämningen var på topp när Doris själv och hennes kvinnor trädde in. Nakna, utan ens ett par trosor på sig, bara luciakrona på huvudet, rött band runt magen, vita sockor och ingenting annat!

Kvinnorna hade fått ett rum att klä om i, eller rättare sagt klä av sig i, och att några av tjejerna hade pudrat talk i könshåren så det skulle se ut som snö. Luciatåget avslutades med en extrakryddad avec till kaffet, då Doris och Daisy utförde en lesbisk akt på matbordet framför politikerna. ”-Doris skrattade när hon tänkte på den här festen”, säger Sjöstrand, och berättade att där låg Daisy och jag. Gubbarna var ju så de dreglade. Sedan gick vi till respektive hotellrum. Kriminalinspektör Morgan Svensson avfärdade det hela med att i vanlig ordning kalla det "struntsnack".

"-Doris var inte dum. Hon såg att Morgan Svensson, som av sin omgivning uppfattades som engagerad socialdemokrat, mådde dåligt när hon talade om de socialdemokratiska kunderna. Och det var väl därför hon mest höll sig till dem. För hon nämnde aldrig några folkpartister, utom Cecilia Nettelbrandt, och aldrig någon moderat. Och det gillade inte Morgan. Men det var ömsesidigt. Hon sade uttryckligen att hon inte gillade Morgan. Ändå skulle hon bjuda oss på Stallmästargården när hon fyllde 50 år — även Morgan. Men det varade bara fram till dess att jag konfronterade henne med uppgifter om att det förekommit småflickor i verksamheten. Jag kan än i dag se Doris framför mig när jag kommer upp till henne och berättar om småflickorna. Vi hade haft en fin kontakt, men den klipptes av direkt. Hon sade att det var det värsta jag kunde beskylla henne för. Så det blev en rejäl snyting för henne.

// Ove Sjöstrand

Polisförhören med Doris Hopp fortsatte närmast rutinmässigt. Hon hade under många års tid ägnat sig åt koppleri. Hon skötte sina affärer hemifrån Birger Jarlsgatan 101 och disponerade ytterligare en lägenhet några portar bort samt en lägenhet på Ruddammsvägen. Hon medgav de faktiska omständigheterna, men ville tona ner omfattningen av verksamheten för att slippa bli anklagad för grovt koppleri där lägsta straffsatsen var två års fängelse. Doris Hopp erkände därför bara koppleri. Utanför protokollen berättade både Doris Hopp och hennes kvinnor dock om höga politiska funktionärer och andra ”höjdare” som de betjänat.

När det senare påstods att dessa personer varken återfanns i Hopps telefonböcker eller på avlyssningsbanden, var detta en sanning med modifikation. Det förekom tvärtom en hel del kodnamn och förkortningar i telefonboken. En av de prostituerade kvinnorna, Gertrud, berättar: ”-Vi fick bara reda på att den och den kunden var fin, aldrig några titlar eller namn. De fick lite lustiga förnamn eller smeknamn bara för att inte väcka uppseende.” Även de två kvinnor som utnyttjades som minderåriga, Liv och Emelie, berättar att Hopp gav kunderna ”lustiga” smeknamn.

Hon sade sällan deras namn på telefonen. Det var om de själva presenterade sig som det hördes på band. Detta styrkte Hopps påståenden om att det fanns prominenta personer bland kunderna men det föranledde inga särskilda utredningar från polisens sida. Även på avlyssningsbanden förekom en del omskrivningar för att slippa nämna kundernas namn, såsom ”höjdaren” och ”pipälskaren” eller ”såg du vår kund på tv i går?”, eller ”han med antika kalsonger”.

"Leif GW Persson, Säpo och försvarsmakten har satt i system att smutskasta sosseregeringen"

Många av Hopps prostituerade varken identifierades eller hördes av polisen. En av dem var Inga som dels arbetade på en bordell, dels frilansade för Hopp. Inga upphörde efter något år med prostitutionen utbildade sig, skaffade familj och blev alltmer politiskt intresserad, vilket bar henne ända fram till en plats i riksdagen...

" -Jag träffade Doris på den bordell där jag jobbade. Vi samarbetade med henne, fick kunder från henne och gjorde upp sinsemellan vem som skulle betjäna vem. Det var också allmänt känt bland oss prostituerade att Doris höll på med småflickor. Vi andra var ju nästan alla över 25 år och visste vad vi gjorde. Men vi tyckte det var underligt med tjejer på 13, 14 år. Men det var något nytt då, något så exklusivt, och det var hennes specialitet."

"-Den verksamhet som jag ingick i var väletablerad med många högt uppsatta kunder i samhället. På den tiden var det mycket snack om Thorbjörn Fälldin som var våran kändis då. Även Lennart Geijer, som var min kund. Och när riksdagen låg i Kulturhuset och bakdörren vette mot Malmskillnadsgatan så var det oerhört enkelt att plocka in vem som helst den vägen. Fälldin gick hos oss på Norrmalm där verksamheten låg då. Han brukade komma i taxi och steg bara in. Och då visste alla att han var där. Det var inte särskilt märkligt, inget sensationsmakeri. Han kom in som alla andra gubbar", berättar Inga.

Ansvarige utredaren Morgan Svensson visar Doris Hopps beslagtagna juveler, 1976.

1/1

Hur kändes det att höra hans försvarstal i riksdagen? "-Självklart säger man att det här är skitsnack så länge man inte är fälld. Jag tänkte på det när jag själv stod i riksdagen och pratade. Då tänkte jag att...hej och hå...! Själv hade jag ett av statsråden plus exempelvis generaldirektören på Kriminalvårdsverket, Torsten Eriksson, och Expressens kulturjournalist Björn Nilsson., men mer vill jag inte säga..."

Egentligen kunde Doris Hopp och hennes affärer ha slutat här, en trivial historia om kåta, penningstinna män ur makteliten, utan moraliska betänkligheter vad gäller att betala för sex med minderåriga barn. Men bakom den triviala fasaden fanns det uppenbarligen inbyggt ett flertal apterade dynamitgubbar som till varje pris måste hindras från att explodera. Att Lennart Geijer, landets justitieminister, och många av socialdemokraternas och centerpartiets partitoppar besökte prostituerade var i och för sig alarmerande. Men Geijers historier var för länge sedan allmängods, även om man speciellt inom den socialdemokratiska pressen och då särskilt på Aftonbladet fortfarande höll sig med ideologiska skygglappar.

En av Aftonbladets reportrar, Sten Nordin, kan än i dag inte acceptera den här historieskrivningen. Han säger: ”-Det var främst Leif GW Persson som var den aktive dyngspridaren. Och så fanns det ett gäng på Säpo som i samarbete med försvarsmakten satt i system att smutskasta sosseregeringen.” Alla vet ju att Socialdemokratiska partiorganet Aftonbladet än idag håller socialisterna bakom ryggen!

Nordins kollega Staffan Kellerborg, numera informationschef på Rikspolisstyrelsen, är lite mer nyanserad: ”-Det är klart att jag har tänkt att det skulle vara intressant att veta mer än vad jag vet.” Men varken Geijer, Fälldin eller självaste kungen var ”den stora grejen”, åtminstone inte den som Ebbe Carlsson och rikspolischefen Carl Persson oroade sig över. Som vi ser det kan det finnas en annan förklaring. Den att Doris Hopp utnyttjade minderåriga flickor i sin verksamhet och att de betjänat flera av de namngivna politikerna. Det polisiära spelet för att skydda de politiker som nämndes av Doris Hopp och hennes kvinnor och som omgärdade hela utredningen visar att makten även i ett så litet och demokratiskt samhälle som det svenska är beredd att slå tillbaka med medel som man skulle trott var förbehållna de forna öststaterna...

"-Är de inte söta!?"

Det kom en liten tjej, bara 14 år, till Ulvsunda ungdomshem i Bromma. Hon hade kommit på kant med föräldrarna och skolan. På Ulvsunda skulle hon hitta sig själv och lotsas tillbaka till familjen. Men det blev inte så. I stället blev hon en ”guldklimp” för bordellmamman Doris Hopp, en ”lammunge” som torskarna i samhällets toppskikt var beredda att betala dyrt för.

Fysiskt var Liv sent utvecklad och hade små bröst som Doris ofta brukade leka med inför kunderna; "-Är de inte söta!?" Två år senare, när Liv var 16 år, hade polisens spanare äntligen hunnit ikapp Doris Hopp och slog till. När tingsrättsförhandlingarna startade och tidningarna uppmärksammade bordellhärvan satt Liv på Eknäs behandlingshem, ovetande om att hon snart skulle bli huvudpersonen i bordellhärvans nästa akt.

På Ulvsunda ungdomshem lär Liv känna två 15-åriga flickor vid namn Mona (16 år) och Moa (15 år). Dessa två flickor börjar med prostitution och hänger på baren på hotell Sheraton för att träffa kunder. Själva sexet utfördes sedan på hotell Kung Karl eller hotell Roma där man kunde hyra rum för kortvariga sexuella kontakter. De erbjuder också sina tjänster på Malmskillnadsgatan.

En av deras kunder var radio- och tv-journalisten Sigvard Hammar - en mycket känd kulturjournalist som senare fick Stora Journalistpriset. En kväll tog Mona

Liv, 15 år

1/3

och Moa med Liv till Hammars lägenhet där han hade samlag med flickorna i tur och ordning. De fick 200 kronor var och Moa fick 100 kronor extra för hon hade tagit med Liv...

Den 25 juli 1974 anlände Livs kusin, Emelie, till hemmet. Hon hade precis fyllt 15 år när hon kom till Ulvsunda. Emelie var av helt annan kaliber än Liv: lång, tuff, välutvecklad, en kvinna i vardande till skillnad från den lilla söta, men barnsliga och outvecklade Liv. Eller som Livs kontaktkvinna Tina beskrev henne: "-Mycket mer mogen än Liv, 176 cm lång med höga klackar!" Emelie som senare skulle bli ”raggardrottning” i Stockholm hade en enorm utstrålning och var en förebild för Liv.

Ungefär vid samma tidpunkt hade Liv, Mona och Moa på nytt besökt Hammar som i vanlig ordning undrade om de hade några kompisar som han kunde få vara tillsammans med. Liv berättade då om sin kusin, Emelie, som just fyllt 15 år men var ”söt och så där” och henne ville Hammar gärna träffa. Om Emelie hade några sexuella erfarenheter är okänt men vad prostitution beträffar låg hon långt efter Liv som redan en av de första dagarna frågade Emelie om hon ville följa med till Hammar. Ganska snart skulle Emelie få erfarenhet av prostitution, dels tillsammans med Mona och Moa, dels med sin lilla kusin Liv.

Redan en av de första dagarna på hemmet fick Emelie följa med till Sigvard Hammar. Vid det tillfället hände inget sexuellt. I fortsättningen besökte Emelie Hammar vid flera tillfällen i sällskap med Liv. De betjänade då var för sig eller tillsammans Hammar sexuellt. Vid ett av dessa besök hos Hammar dök plötsligt Doris Hopp upp tillsammans med sin fästman Teddy Holmberg och Erik Olsson, kallad ”Stövelknekten”. Uppenbarligen hade Hammar ringt till Hopp och berättat att flickorna skulle komma dit. Liv beskriver Teddy som storväxt med stor mage och svart mustasch. ”Stövelknekten” var däremot en gubbig typ. Doris andra kvinnor har beskrivit ”Stövelknekten” som en åkare som lagt alla sina pengar på prostituerade och genom det förlorat sitt åkeri medan Teddy var en ”välutrustad man med rötterna i cirkusbranschen”.

"Vi kom hem på morgnarna med massor av pengar. Det var uppenbart vad vi sysslade med"

Efter några groggar blev flickorna salongsberusade. Hopp ville att Liv och Emelie skulle vara ”duktiga och strippa” så skulle de få bra betalt. Flickorna hade inget att invända och dansade av sig kläderna till musik. Under hela akten gick Hopp omkring och kommenterade deras kroppar och ”spelade stor”, enligt Liv. Efter den upphetsande dansen ville männen ha samlag med Emelie och Liv. Under hela akten med Teddy fick flickorna instruktioner via miner och grimaser av Hopp, som gick omkring i trosor och BH.

Teddy hade samlag med både Liv och Emelie och den enda behållningen Liv hade av detta övergrepp var att ”det gjorde jätteont när han körde in sin sak” i henne. Efter Teddy var det ”Stövelknektens” tur att förgripa sig på de båda flickorna. Hammar fick dock nöja sig med att flickorna onanerade honom till utlösning. För sina tjänster erhöll de 600 kronor var. Cirkusen var igång...

En krögare på Baldakinen, John Owen, bodde i ett stort, flott trevåningshus på Essingen med utsikt över Mälaren. Första gången Liv var där var vid en stor fest med rika människor i 30—40-årsåldern. Hon hade med sig Micke från Ulvsundahemmet och det Liv speciellt minns från Owens hem var en äkta matta som var som ett konstverk och hon konstaterar att den måste ha varit värd en förmögenhet. Gästerna åt snittmat och drack alkohol. Liv blev ”lite lurig”, men visste väl vad hennes egentliga uppgift var —att knulla med 16-årige Micke inför de 30 andra gästerna som minglade omkring och tittade på.

Den senare koppleridömde journalisten och Tv-profilen Sigvard Hammar förmedlade flickor till sexkunder.

1/3

"-Sedan var jag nog med ytterligare några men kommer inte ihåg vilka det var. Efteråt fick vi pengar och så tog vi taxi därifrån", berättar Liv. Emelie berättar hon att hon var tillsammans med Lennart Geijer tre eller fyra gånger, antingen på Ruddammsvägen eller på något hotell i stan — Reisen, Grand eller Sheraton. Om Lennart Geijer säger hon: ”-Han var redan på rummet när jag kom. Vi åt och drack lite innan vi hade sex. Han var mycket trevlig och normal. Jag hade just fyllt 15 år men han frågade aldrig efter min ålder. Jag fick aldrig några pengar av Lennart Geijer utan dem fick jag senare av Doris. Och det var inte mer än en piss i Mississippi för Doris tog själv hand om det mesta av pengarna.”

Emelie berättar även om ett par andra statsråd som hon träffade. En av dem var Olof Palme. "-Jag visste inte vilka de var. Jag var som många andra tonåringar fullkomligt ointresserad av politik. Men i samband med valet 1976 syntes ju de här männen överallt. Fälldin till exempel träffade vi på Sheraton en eller två gånger. Jag säger ”vi” för jag tror att det var fler som träffade honom där. Mötena med Fälldin gick till precis som med Geijer och många andra — en macka med leverpastej, lite dricka, kallprat och sex."

"-På Grand Hotel träffade jag också en äldre herre som tillhörde den absoluta eliten inom näringslivet. Han var lång och smal med markerad näsa och bakåtkammat hår. Mycket gammal. Jag kommer inte ihåg så mycket från det mötet, men jag minns att jag var ensam med honom. Och jag minns att jag undrade varför han över huvud taget ville ha sex för det var väldigt svårt för honom. Just då visste jag inte vad han hette. Men jag kände igen honom senare på ett foto i tidningen. Jag hade aldrig sex med någon kvinna, men Doris var på mig flera gånger och ville att vi skulle älska. Men jag ställde inte upp på det."

När Liv på TV på hemmet en kväll såg en av toppolitikerna hon legat med bröt hon ihop. "-Jag blev tokig när jag såg svinet. De fick låsa in mig. Det hände flera gånger". En anställd på hemmet bekräftar att flickan blev mycket upprörd då hon såg vissa politiker på TV. "-Det här har förstört mitt liv", säger Liv till Aftonbladet. Emelie: "- Jag anklagar hela det sociala skyddsnätet. Vi lämnade hemmet i taxi på kvällarna och kom hem i taxi på morgnarna med massor av pengar. Det var uppenbart vad vi sysslade med, men personalen gjorde ingenting."

I en för tiden vanlig sex/porrtidning ett par år efter det att bordellhärvan avslöjats, berättade olika prostituerade kvinnor i en artikelserie om bordellivet i Doris Hopps stall. Eva var 26 år, prostituerad och berättar följande:

"...Doris hade fått betalt för ett jobb i förskott så jag blev tvungen att betala av min skuld till en man. Jag blev körd i taxi till en mycket exklusiv vit villa på Lidingö. En kort man öppnade dörren. Han var kanske i 50-års åldern, hade svarta glasögon, nästan flintskallig och överviktig. Hans byxor satt uppe med hängslen. Han visade in mig i huset, satte sig i en stor skinnfåtölj med cigarr i ena handen och ett glas whisky i andra. Gardinerna var fördragna i det stora rummet. Jag blev beordrad att klä av mig naken och ställa mig på alla fyra på en stor vit matta framför honom. Trodde det var ett vanligt blow-job, istället kom det in två pojkar i rummet. Det var mannens son och dennes kamrat. Jag var köpt som deras 15-års present. Under en timme blev jag beordrad vad och hur jag skulle betjäna pojkarna på mattan och de blev beordrade att göra saker med mej. Jag minns mannen sa till pojkarna saker som "spruta henne i ansiktet" och "knulla henne hårdare". Till mej fräste han spydigt och hotfullt; "Stöna högre och se lycklig ut, din lilla hora". Jag var pojkarnas första och de fick utlösningar hela tiden. Varje gång de sprutade på mej skrattade mannen i fåtöljen högt och föraktfullt åt mej... Det var så vidrigt och jag grät hela vägen hem... Jag vet att en ung flicka, kanske jämnårig med pojkarna, blev tvingad åka ut till denna adress många gånger efter mej... Mannen har jag sett på Tv flera gånger, han är politiker i ett stort parti..."

En polsk prostituerad kvinna i 20-års åldern berättade i samma artikelserie:

"...Jag hade tre kunder efter varandra en fredags eftermiddag på Birger Jarlsgatan men skulle vara klar klockan nio, en taxi skulle köra mig till en adress Doris ordnat. I taxin satt redan en svensk flicka i min egen ålder. Vi kunde inte kommunicera med varandra så bra. När vi kom fram till adressen fanns där tre män i 50-60 års åldern i den stora lägenheten. Jag förstod inte vad de sa men vi skulle klä av oss nakna och lägga oss på en stor säng där vi två tvingades ha lesbisk sex med varandra. Vi skulle ha oralsex och köra med stora dildos. Männen stod runt oss och onanerade. När de var nära blev vi tvungna att suga och ta satsen i ansiktet och munnen. De förnedrade oss hela tiden. De gav oss örfilar. Efteråt fick vi inte de pengar Doris lovat oss. Hon tyckte inte vi hade "knullat på riktigt..."

I ett polisförhör kunde kvinnan peka ut två av männen, en socialdemokratisk politiker och en skådespelare.

"-Vi hade väldigt många från näringslivet som kunder”, berättar Mariette. ”-Och vi hade en hel del från kultur- och skådespelarkretsar. Det hände också att några av våra flickor engagerades i andra sammanhang, bland annat på partyn med vår nuvarande kung, som då var kronprins. För att fira honom något sammanhang fick vi i uppgift av några av hans vänner att "baka in' en naken flicka i en jättestor tårta.”

Ett par av de prostituerade flickorna som arbetade på Styrmansgatan berättar att det var porrkungen Milton Seniors egen älskarinna, den vackra ”Vitamin”, som gömdes i den gigantiska tårtan. Att just kronprinsen skulle bli förknippad med den här typen av händelser oroade inte minst dåvarande Säpo-chefen Hans Holmér, enligt Leif GW Persson, som hade insyn i polisens arbete: ”-Han var orolig men det framkom aldrig något som handlade om kungen enligt vad jag vet. En gång frågade jag bordellmamman Doris Hopp om hon levererat till kungen men hon blånekade. Däremot till en av hans allra bästa kompisar. Han var tydligen en storkonsument och gick på löpande räkning.”

En annan av de tjusigare bordellerna, eller åtminstone en av dem som höll sig med ett klientel som hörde till samhällets toppskikt, låg på Roslagsgatan i Stockholm. En av kvinnorna där var den Inga som senare skulle bli riksdagskvinna. Hon hade sökt jobbet som massös trots att hennes erfarenheter av massage var ganska rudimentära. Men det gjorde inte så mycket, för enligt annonsen skulle hon få lära sig det hon behövde kunna. Och de handgreppen var inte många. Inga pekar ut flera kända personer som kunder, en av landets folkkära författare, en känd kulturskribent på Expressen och kriminalvårdstyrelsens generaldirektör Torsten Eriksson.

Bland hennes stamkunder fanns också ett hovrättsråd och en domare. De här kunderna bekräftas i av en av de andra kvinnorna, Moa, som tillfogar att generaldirektören brukade komma in ett par gånger i veckan. Hon hävdar också att det fanns två höga domstolsjurister och en kammaråklagare bland kunderna. Hon skrattar lite och skakar på huvudet när hon beskriver hovrättsrådet: ”-Han hade alltid med sig en liten väska med diverse sexattiraljer: gummikläder, järnringar att sätta på picken och sådant. När han var klar lade han ner grejerna i väskan igen och sade glatt: "Nu ska jag till rätten!" Och så gick han!" Om det här hovrättsrådet inte verkade särskilt moraliskt anfäktad av sina besök på bordellen fanns det andra som till varje pris ville dölja sin identitet och samtidigt gav kvinnorna på bordellen en extralektion i hyckleri.

"Sigvard Hammar frågade om han kunde få ta med sig en neger"

En av dem var en av Sveriges mest folkkära religiösa sångartister som i flera sammanhang predikat trohet och kamp mot osedlighet. Han brukade infinna sig på bordellen — uppenbarligen inspirerad av Don Corleone i filmen Gudfadern som haft premiär något år innan med stora bomullstussar i kinderna, en maskering som nog bara sångaren själv trodde skulle dölja hans rätta identitet.

”-Första gången undrade jag om han kom direkt från tandläkaren”, berättar Lollo som betjänade sångaren. ”-Det som gjorde det hela lite magstarkt var att han gjorde sig känd i pressen för sitt moraliserande ställningstagande bland annat i polemik med en kvinnlig mediasexolog”.

De flesta av bordellens kunder kom in via gatan. Men det fanns en som alltid tog garagevägen, statsrådet Lennart Geijer, en av Ingas stamkunder: ”-Ja, Geijer kom någon gång i veckan. Han var tyst, lite blyg och späd.”

Den 24 februari 1977 förhördes Liv på nytt. Hon berättade att Hammar ringt ett par gånger till Ulvsundahemmet. Men då personalen börjat ana oråd lät han fortsättningsvis en flicka ringa upp för att sedan själv ta luren.

Efter att Liv besökt Hammar ett tiotal gånger, ibland tillsammans med Emelie, hade Hammar frågat om han kunde få ”ta dit en neger”. Nästa gång de kom till

Björn Tarras-Wahlbers hus på Lidingö där en av Doris Hopps prostituerade bodde 1976.

1/1

Hammars lägenhet var ”negern” där. ”-Han hade en jävla stor apparat”, berättar Liv, ”-Det var fruktansvärt. "Usch!”. Både Liv och Emelie tvingades ha samlag med ”negern” medan Hammar fick titta på. Emelie hade dessutom haft samlag med Hammar.

Liv berättade vidare att hon träffade 11-12 andra kunder hos Hammar. "-Då räknar jag med Doris och Stövelknekten och alla andra som jag träffade där. Emelie och jag gick i alltid dit tillsammans. Jag tror aldrig att hon gick dit ensam. Det hände att Hammar skaffade kunder åt oss som vi åkte hem till eller som vi träffade på hotell. Han ordnade kunder åt ytterligare ett par tjejer."

"-Efter ett tag ville jag bort från det där. Jag orkade inte mer. Jag tyckte att det var äckligt. Jag kunde inte titta mig i spegeln. En hora, liksom.

Jag träffade 50-60 olika män som jag knullade med och som Doris förmedlade vid cirka 100 tillfällen". Vid en intervju som gjordes av SVT:s Studio S-redaktion med Emelie den 18 oktober 1977 bekräftade hon att hon genom Doris Hopps förmedling haft sexuella förbindelser med doktor Rastgeldi, galleristen, Sigvard Hammar, "Stövelknekten" Olsson, Hopps fästman Teddy Holmberg, restaurangägaren Owen, doktor Porjé, professor Hanngren, Olof Johansson samt en ”mycket rik kille med bokhandel vid Sergels Torg och som bodde flott på Östermalm”. Hon berättade också att hon ibland blev bjuden på fester tillsammans med Doris Hopp.

Vid ett tillfälle hade hon, Hopp och en ung tandsköterska träffats på restaurang och ätit innan de plockades upp i en stor svart hyrbil, ”en sådan där de brukar ha till politiker med motorcyklar runt omkring”, av en privatchaufför som körde kvinnorna till en villa långt ut på Lidingö. Det var på hösten och mörkt ute. Två andra av Doris Hopps kvinnor, betydligt äldre än Emelie och tandsköterskan, hade också kommit dit. Enligt Emelie hade där funnits en massa gubbar. Det ”verkade vara något slags diplomatvilla, de pratade politik”. Bland gästerna fanns Olof Johansson, ”han som är så lik Fälldin”. Emelie hade senare på kvällen sex med honom...

"Det rör sig bara om rykten och struntprat"

"Spaningsresultatet visade att en stor del av Sveriges så kallade kändisvärld är representerade som kunder”, står det bland annat när Olof Palme och Thage G Peterson ser vilka namn som pekas ut i en av promemoriorna. De förstår att det är frågan om politiskt sprängstoff. Det är främst justitieminister Lennart Geijer och Centerns partiledare Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson som väcker intresse. Carl Persson fruktar att de båda kan utsättas för utpressning och ger ett tydligt råd:

"-Jag föreslår att regeringen omedelbart tillsätter en särskild undersöknings-kommission för att utreda vad som förekommit av betydelse ur säkerhetssynpunkt och för att granska den rättsliga handläggningen av ärendet."

Olof Palme träffar Carl Persson flera gånger för att diskutera vad som hänt, men beslutar sig till slut för att inte tillsätta någon kommission. Det är valtider och allt är extra känsligt. Dessutom har Palme redan flera år tidigare fått information om Lennart Geijers bordellbesök men tystat ner detta. Olof Palme kände alltså redan till delar Bordellhärvan men på sedvanligt Socialdemokratiskt manér mörklagt allt!

Istället för att tillsätta en kommission låter han den förre Säpochefen Hans Holmér ”snabbutreda” uppgifterna. Holmérs analys är (inte oväntat) en befrielse

1/2

för Palme: "- Det rör sig bara om rykten och struntprat." försäkrar Holmèr. Statsministern drar en lättnadens suck och låser in Carl Perssons promemorior i sitt kassaskåp. För "säkerhets skull" utan att låta diarieföra dem, -vilket lagen kräver!

Några veckor senare förlorar Socialdemokraterna valet och hamnar för första gången sedan 1932 utanför regeringen. Olof Palme tvingas lämna över de känsliga handlingarna till den nye statsministern Thorbjörn Fälldin -mannen som finns med på bordellmamman Doris Hopps kundlista- som låter dem ligga kvar längst in i kassaskåpet. Inte heller nu diarieförs de!

På Dagens Nyheter har det börjat en ny undersökande reporter, Peter Bratt. En av hans första uppgifter blir att granska ett tips om en större bordell i Stockholm. Enligt rykten ska barn ha blivit utnyttjade av män med höga positioner i samhället. För att få fram information kontaktar Peter Bratt Leif GW Persson, som då arbetar som rådgivare åt rikspolischefen Carl Persson. När Leif GW Persson på eftermiddagen torsdagen den 17 november 1977 kommer in på sitt tjänsterum ligger det flera påminnelselappar från rikspolischefens sekreterare. ”Ring Peter Bratt på DN så fort som möjligt”, är budskapet.

Efter att i telefon ha pratat en stund om bordellmamman kommer de båda in på uppgifterna om att ett socialdemokratiskt statsråd skulle vara inblandat i härvan. Leif GW Persson misstänker att Peter Bratt är på gång att avslöja justitieminister Lennart Geijers kontakter med prostituerade. ”-Efter ytterligare ett par minuter av verbal rundgång från min sida bestämmer jag mig för att berätta hur det ligger till. Att Carl Persson har lämnat över ett pm till statsminister Olof Palme om den saken och att det gjordes medan Geijer var minister”, skriver Leif GW Persson i sina memoarer. Efter samtalet går han in till rikspolischefen Carl Persson och berättar vad som hänt. Carl Persson blir inte glad.

När Peter Bratt en stund senare ringer till rikspolischefen för en kommentar, vägrar denne att säga något. Peter Bratt är övertygad om att han har ett stort avslöjande på gång och börjar skriva på en artikel. Hans chefer tvekar dock om publiceringen, eftersom tidningen inte fått se de aktuella promemoriorna. Å andra sidan är uppgifterna trovärdiga. Och oavsett om innehållet i pm:en stämmer eller inte är det en stor nyhet att Sveriges polischef vänder sig till statsministern med misstankar om att justitieministern är en säkerhetsrisk.

"Snus är snus och strunt är strunt om än i polisiära promemorior"

Peter Bratt lämnar sitt manus och går ner till krogen Marginalen i närheten av DN-skrapan i Stockholm för att fira tillsammans med några kollegor. Morgonen därpå är det många stockholmare som snabbt blir klarvakna när de vecklar ut Dagens Nyheter. På förstasidan har DN en sexspaltig rubrik: Carl Persson till Palme 1969: Geijer en säkerhetsrisk!

Ingressen lyder: ”Rikspolischefen Carl Persson skrev 1969 ett PM till dåvarande statsminister Olof Palme att han ansåg att justitieministerns, Lennart Geijers, förbindelser med en ung prostituerad kvinna innebar en säkerhetsrisk”

Förutom felaktigt årtal i rubriken innehåller artikeln inne i tidningen flera fel och sammanblandningar. Det är felaktigheter som Olof Palme utnyttjar stenhårt när han dementerar hela historien. Till sin hjälp tar han Ebbe Carlsson, tidigare pressekreterare åt Lennart Geijer och nu chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Västgöta Demokraten i Borås. I en lång artikel i DN skriver statsminister Olof Palme:

”-Dagens Nyheter hävdade fredagen den 18 november på hela löpsedeln, i en jätterubrik på första sidan, i ingressen på artikeln att rikspolischefen i en promemoria 1969 påstått att Lennart Geijer var en säkerhetsrisk. Det är ett oerhört sensationellt påstående att högsta polischefen skulle ha ansett landets

justitieminister vara en fara för rikets säkerhet. Det är emellertid osanning. Carl

Lennart Geijer, Socialdemokraterna. (1909-1999)

Carl Persson föreslog tillsättandet av en särskild undersökningskommission. Olof Palme gjorde dock ett annat val.

Lennart Geijer, Socialdemokraterna. (1909-1999)

1/6

Persson har aldrig gjort något sådant påstående [...] Dagens Nyheters artikel är dessutom formulerad på ett försåtligt och insinuant sätt. Dagens Nyheter har därmed gjort sig skyldig till grovt förtal av Lennart Geijer. Jag har svårt att finna de ord som rätt uttrycker min värdering av detta skamliga försök att skandalisera Lennart Geijer...”

Dementin ges stort utrymme i tidningen och hamnar till och med på Dagens Nyheters löpsedel. Att Olof Palme skulle ljuga är det ingen som vill tro. Alla utgår ifrån att DN gjort ett historiskt misstag. Det tror man på tidningen också. Lennart Geijer hotar till en början med att stämma DN, men nöjer sig med att tidningen istället betalar ett skadestånd på 50 000 kronor till en fond för utbildning av journalister i undersökande journalistik. I en intervju i radios Dagens Eko fyra dagar senare får han frågan om det finns något i DN:s historia som stämmer överens med verkligheten. "- Nej inte något som kan betraktas som defamerande för mig," svarar Geijer.

När Publicistklubben debatterar Dagens Nyheters publicering är Olof Palme i högform och talar om "lögnens kolportörer". Peter Bratt liknar han vid ”kloakråttan med de gula betarna och den nakna svansen” Efter Olof Palmes kraftfulla dementi och DN:s ursäkter utgår de från att Geijeraffären är död för alltid men den 2 maj 1978 hävdar plötsligt SVT:s program Studio S att rikspolischef Carl Persson i augusti faktiskt gick till Olof Palme med en hemlig promemoria. Enligt programmet finns pm:et nu hos den nuvarande statsministern Thorbjörn Fälldin. Uppgiften får den centerpartistiska riksdagsledamoten Gunilla André att gå i taket.

"-Frågan om politikers utnyttjande av prostituerade är något som inte ett ögonblick kan hänföras till deras privatliv. Väljarna har rätt att få veta om en politiker ser på kvinnor som människor eller handelsvaror," förklarar hon och uppmanar statsminister Torbjörn Fälldin att berätta hur det förhåller sig. Den 9 maj svarar Thorbjörn Fälldin i riksdagen inför fullsatta läktare. Han erkänner då att han fått promemorian av Olof Palme, men att han inte ville medverka till ”otillbörlig ryktesspridning”, eftersom han: ”-På rak arm kan konstatera en stor lögn! Jag fann nämligen att mitt eget namn fanns med bland de uppgivna kunderna".

Olof Palme ger Fälldin sitt fulla stöd och motiverar varför han aldrig offentliggjorde det pm han sex månader tidigare förnekat fanns. "-Uppgifterna föreföll visserligen inte särskilt troliga, men om de kom ut mitt i en valrörelse, skulle det ha stor politisk sprängkraft. Vi bedömde det så att Fälldin i valrörelsens slutskede inte skulle ha en chans att värja sig mot beskyllningar och rykten, hur ogrundade de än var. Vi ville inte vinna något val på det sättet."

Vad Palme inte berättar är att en majoritet av politikerna på listan är socialdemokrater och att de tyngsta misstankarna gällde Lennart Geijer. Precis som övriga partiledare som yttrat sig avvisar Olof Palme alla krav på utredning eller medborgarkommission eftersom det handlar om ”illvilliga rykten”. "- Snus är snus och strunt är strunt om än i polisiära promemorior. Det är sanningen." dundrar Palme från talarstolen...

" Några av namnen har aldrig offentliggjorts. Dem tar jag med mig i graven"

Bordellmamman Doris Hopp döms till två års fängelse. Men affären dör inte. 2004 kommer boken ”Makten, männen och mörkläggningen” ut. Författare är Janne Mattsson och Deanne Rauscher. I boken får flera av de flickor och kvinnor som utnyttjats i bordellhärvan berätta sin historia. Listan med namn på kunder utökas med bland annat Olof Palme, centerledaren Olof Johansson och Cecilia Nettelbrandt som var riksdagens vice talman när bordellhärvan briserade.

Olof Johansson blir upprörd över utpekandet i boken. "-Tror du jag har varit politiskt verksam hela livet för att avsluta min karriär med det här skräpet. Jag kommer att krossa hennes lögner", säger Olof Johansson.

I boken avslöjas även att Cecilia Nettelbrandt har haft ett lesbiskt förhållande och köpt lesbiska tjänster av bordellmamman Doris Hopp. I en intervju i SR:s Studio I förnekar dock Nettelbrandt alla uppgifter: "-Jag vet inte ens vad ett lesbiskt förhållande är. Och vill inte veta det heller, förresten". Det är något så orimligt. Jag tror inte på en enda av de här uppgifterna. Det gjorde inte Palme heller."

2007 avslöjar Ove Sjöstrand, kriminalinspektör vid polisens sedlighetsrotel i Stockholm och den som utredde bordellhärvan, att han 1976 i sitt hus utanför Arboga förstörde stora delar av förhörs materialet inklusive olika

"Liv" och "Emelie" krävde 2007 ursäkt och en miljon kronor var i skadestånd. Något skadestånd eller ursäkt blev det inte. Fallet ansågs preskriberat…

Eva Bengtsson, en av de två kvinnorna som krävde staten på ett miljonskadestånd.

"Liv" och "Emelie" krävde 2007 ursäkt och en miljon kronor var i skadestånd. Något skadestånd eller ursäkt blev det inte. Fallet ansågs preskriberat…

1/4

bandinspelningar. "- Jag satt uppe en natt och matade pannan med alla de där papperen. Några av namnen har aldrig offentliggjorts. Det här är väldigt känsligt. Dem tar jag med mig i graven."

Två av de kvinnor som utnyttjades i bordellhärvan, då 14 respektive 15 år gamla, krävde 2007 både en ursäkt och en miljon kronor var i skadestånd av staten. "-Jag är trött på att känna skuld. De lät männen komma undan och nu vill jag ha upprättelse för det. Jag vill ha en ursäkt och ett skadestånd, Jag vill ha ett slut på det här. Jag vill kunna leva vidare. Man har glömt bort oss, man har inte velat tala om den här historien. Jag vill att staten ska be mig om ursäkt. Jag vill också att Thorbjörn Fälldin ska be mig om ursäkt. Han är den enda kunden som fortfarande lever" förklarade då en av flickorna. Thorbjörn Fälldin avled 23 Juli 2016. Något skadestånd eller ursäkt blev det inte. Fallet anses preskriberat…

Bakgrunden till att Bordellhärvan tystades ned var alltså att ledande socialdemokratiska statsråd, tillsammans med framträdande politiker från samarbetspartiet centern, pekades ut för att ha utnyttjat småflickorna. Partitrogna privatspanare som Ebbe Carlsson och socialdemokratiska poliskonstaplar som Hans Holmér och Morgan Svensson fick därför i uppdrag –inte att utreda anklagelserna– utan att mörklägga och lägga locket på. Fem socialdemokratiska statsråd (däribland Olof Palme och Lennart Geijer), två centerpartistiska toppolitiker (Torbjörn Fälldin och Olof Johansson) och en folkpartist (Cecilia Nettelbrandt, som var riksdagens vice talman) pekades ursprungligen ut.

Flera av de prostituerade kvinnorna har med bestämdhet hävdat att dessa politiker köpt sexuella tjänster på bordeller under Doris Hopps regi. I de böcker som skrivits och alla intervjuer som getts har många andra kändisar också pekats ut. All från kungen till en känd svensk tennisspelare. Man måste dock komma ihåg att det vid denna tiden inte var olagligt att köpa sex så ingen gjorde något olagligt om än omoraliskt. Enda olagliga var ifall man kunde bevisa att sexköparen visste att flickan var minderårig, något som rätten aldrig lyckades med.

Vilken cynisk och vidrig kvinnosyn politiker i maktposition har blir tydlig när man hör Camilla i en artikelserie om prostitution. Camilla var 19 år, prostituerad och berättar:

"...-Jag skulle åkte till en lägenhet på Södermalm som Doris ordnat för ett jobb. Mannen som öppnade låste snabbt dörren bakom mej och sa jag skulle ta av mej alla kläder direkt i hallen. Jag hörde flera mansröster längre in i lägenheten. Han tog ett hårt tag runt min nacke och förde in mej naken i köket där tre andra män satt runt ett köksbord. De fyra spelade tydligen kort, rökte och drack sprit. "-Nå, vad tycker ni om den här lilla söta pokalen" sa mannen till de tre runt bordet. Alla skrattade och stirrade på min nakna kropp. De började ställa massa frågor som jag skulle svara JA på och samtidigt se glad och lycklig ut och hoppa lite glatt så brösten guppade. Frågorna var typ; "är du kåt?", "vill du suga kuk?" och sånt. De hånskrattade när jag tvingades säga ja och le på allt de frågade. Jag blev sedan inknuffad av mannen som öppnat ytterdörren i ett stort sovrum, han sa jag skulle lägga mej på sängen och "vänta på min tur". Jag hörde hur männen spelade kort och drack sprit i köket. Plötsligt öppnas dörren och männen kommer in i sovrummet där jag ligger naken på dubbelsängen. Den ena mannen klär av sig och börja smeka och slicka på min kropp. Han vänder mej om och tar mej bakifrån. De andra står jämte, hejar på, skålar och skränar. När han är klar går de ut och fortsätter spela kort. Efter en halvtimme kommer de in igen. Jag förstår det är mej de spelar kort om. De spelar hela natten. När jag släpps ut ur lägenheten är det redan ljust ute. De ringde efter en taxi som jag själv fick betala. Under alla timmar frågade ingen om jag behövde mat eller dricka, för dem var jag bara en sexleksak. Flera år senare upptäckte jag två av de fyra männen i en tidning, den ena var en politiker i ett stort parti..."

Doris Hopp döms till två år fängelse för koppleri och Sigvard Hammar till sex månader för medhjälp till koppleri. Ingen av sexköparna som utnyttjade minderåriga döms. Ingen ställs till svars, alla kommer undan! Doris Hopp dör den 31 oktober 1998 i Stockholm, 68 år gammal.

Bordellhärvan är bara ett av så många bevis när samhällets toppelit på det vidrigaste sätt utnyttjar de svagaste i samhället och samtidigt påstår de sig arbeta för ett politiskt parti som anser sig ”anständigt” och självuttalat ska stå på just de svagas sida. Ett parti som dessutom var ytterst när att ändra lagen så det i praktiken skulle bli fritt fram med sexuella övergrepp på barn!

När 14-åriga Liv fick se de inflytelserika män som gjorde sexuella övergrepp på henne på Tv fick hon ett raseriutbrott. Idag kan samma kvinnor se hur socialdemokraternas efterträdare slår sig för bröstet och kalla sitt eget parti för ett feministiskt parti och dessutom anklagar andra partier för "sexism" och att vara "kvinnofientliga" Känns den socialdemokratiska dubbelmoralen igen? Detta är vad det anständiga partiet handlar om, och det är lika illa ställt idag. Hela ungdomsförbundet SSU styrs idag av muslimer och deras skeva kvinnosyn. För socialdemokraterna upprepar sig aldrig historien - den är konstant!

Varje gång vi hör partiledaren eller någon annan Socialdemokrat tala om sexism och kvinnofientlighet ska vi alltid med avsky minnas alla de pedofilövergrepp på minderåriga flickebarn som partiets företrädare utförde och mörklade! En skandal och ett övergrepp ingen hittills bett om ursäkt för! Värst är kanske ändå att 25% av svenska folket fortfarande röstar på detta parti, de flesta kvinnor, många feminister. Är det verkligen anständigt?

// Anders Johansson.

Källa:

”100 ögonblick som förändrade svenskt ledarskap” (2014) av Calle Fleur, Fredrik Emdén

”Makten, männen och mörkläggningen” (2012) av Deanne Rauscher, Janne Mattsson

”Svenska skandaler” (2014) av Mikael Bergling och Fredrik Nejman.

”Hinsehäxan” (2007) av Lillemor Östlin

Diverse länkar:

Bordellaffären från makten och sanningen (länk)

Mörkläggningen – så gick den till (länk)

Händelser som skakat Sverige (länk)

Bordellhärvan Sveriges Radio (länk)

Geijeraffären & Olof Palme (länk)

Ett antal romaner och filmer har inspirerats av turerna kring Bordellhärvan, eller bär tydliga likheter. Leif G.W. Perssons debutroman Grisfesten (1978) handlar om en justitieminister som besökt lyxprostituerade och ertappats på foto. Romanen filmades 1984 som Mannen från Mallorca. I thrillerfilmen Råttornas vinter (1988) säljs minderåriga flickor från en ungdomsvårdsskola till mäktiga män. Miniserien Kopplingen från 1990 handlar om en bordellskandal där bland annat finansministern är inkopplad. Henning Mankells bok Villospår (1995) handlar ett bestialiskt mord som bland annat involverar en pensionerad justitieminister. Boken filmades 2001, också med titeln Villospår. I den självbiografiska boken Hinsehäxan (2005) hävdar Lillemor Östlin bland annat att hon var betald älskarinna åt Geijer i tio år. Boken blev senare till miniserien Hinsehäxan (2012). Filmen Call Girl (2012) regisserad av Mikael Marcimain handlar om en ung kvinna som hamnar i prostitution och utnyttjas av högt uppsatta politiker. Filmen som bygger på boken "Makten, männen, mörkläggningen", blir en succé och vinner fyra Guldbaggar. Video: Från filmen "Call Girl". Foto från filmen "Call Girl", Samtliga namn på de prostituerade, förutom Doris Hopp, är fingerade.

Bildgalleri & Video. Klicka och svajpa.

Call Girl - officiell trailer

Spela video

Kommentarsfält:

Tack för Ditt bidrag!